Vem ska nu följa mig ut i  mörkret på kvällarna. Saknar våra promenader.…sov gott! /Rickard
 

Till minnet av vår älskade Boss, som för alltid kommer att finnas kvar i våra hjärtan... du var speciell på alla dem sätt!

Du var min första alldeles egna lilla hund. Du var den där efterlängtade... den som jag ALLTID drömt om sedan tonåren, men som jag ALDRIG fick! Trots lappen som jag la på Svens och mammas huvudkuddar där det stod "jag bedyrar helt och fullt att om jag får en alldeles egen hund så ska jag ta hand om den helt själv, jag lovar"! Nu fick jag aldrig någon egen hund och det gick några år... tills jag äntligen fick tid till att köpa honom, han med stort B...oss. /Maria

Vi tog beslutet att låta Boss somna in klockan 15.00 fredagen den 4 augusti. Det var inget lätt beslut, men ett riktigt beslut, och vi tog det beslutet gemensamt i familjen. Boss hade spondylos och har nog lidit av det mer än vi varit medvetna om.

 ... Jag klippte Boss klor och borstade hans päls. Det var en solig och varm dag som så många andra dagar den här sommaren. Vi satte in Boss i bilen och åkte iväg till badstranden. Han älskar nämligen att bada och är en duktig simmare!

Boss sprang ut i vattnet och började att simma... leka... plaska och "hänga efter Marcus och Madeleine" när dem simmade ut på djupare vatten. "Jag rymmer med Boss", sa Marcus med tårarna i halsgropen...

Du var ett litet yrväder, en liten smärre orkan i vår familj! Vi älskade dig för den du var och du har liksom funnits där från första dagen i mitt och Rickards liv tillsammans. För Marcus var du hans ALLT och Madeleine var den som lärde dig alla trix och konster du kunde. 

Nu får du leka, springa, skutta omkring och ha kul med dem andra hundarna uppe i hundhimlen utan din värk... / Puss & Kram

Som det var skrivet när Boss ännu fanns i vår familj!
När letandet efter en Cairnterrier började så var det väldigt viktigt för mig (Maria) att kenneln låg relativt nära hemmet och att jag fick bra kontakt med uppfödaren. Det som också var, och fortfarande är viktigt det är att uppfödaren efter det att valpen är såld fortfarande känner ett engagemang.

På Cairnterrierklubbens hemsida under uppfödare så hittade jag Kennel Rythmic´s, som Lena von Brüggen har.  

Jag hade i ett tidigt stadium redan innan tiken var parad pratat med Lena om att intresset för att börja lära mig att ställa ut var stort och att jag ville ha en hanhund.

Boss mamma heter Rythmic´s Blues and Rhyth´m och det var hennes första och sedermera enda kull. När det så äntligen var dags för valparna att se dagens ljus så kunde de inte komma ut för det låg en död valp i vägen, så det blev kejsarsnitt. Av fem valpar blev det tre kvar. En tik och två hanar.

Boss pappa är den välmeriterade Rasken´s Royal Trade Mark som ägs av Kennel Rasken´s. Han plockar hem merit efter merit och är en väldigt stilig hane.

Den stora dagen då vi hämtade hem vår älskade Boss var den 8 mars 2003. Han var så otroligt söt och charmig, som bara en valp kan vara!

Vi gick Valpkurs precis som alla andra och den gick vi på Strängnäs Lokala Kennelklubb och det var även där vi gick på ringträning. 

Vi åkte på några utställningar och vårt intresse för utställning växte sig väldigt starkt även fast det inte gick så bra. Vi gjorde våra tappra försök, men det ville sig inte riktigt, för Boss gick passgång, galopperade och "sköt rygg" i ringen. Hur mycket vi än tränade så blev resultatet detsamma. Vi fick vi en väldigt bra förklaring på allt när vi senare röntgade honom på Strömsholm och fick veta att han hade lokal spondylos.

Rådet från veterinären på Strömsholm var att antingen operera ryggen eller kastrering. En operation kunde innebära stora risker och en kastrering innebar ingen mer utställning. Kastrering skulle hjälpa Boss att bli lugnare och på så sätt hjälpa honom att inte ha samma värk. Det vi bestämde oss för gjorde vi för Boss skull, och det blev kastrering.

Det har gått ett tag och Boss har blivit mer stresstålig och mer kontaktbar. Vi märker en stor skillnad när det gäller hans värk och han ”markerar” (morrar till, tittar bak och nosar på ryggen) inte lika ofta som han gjorde tidigare. Han har heller inte haltat sedan ingreppet gjorts.

Sedan i januari 2005 har vi tränat hos Helena på Helenas Hundskola. Helena är ansluten till IMMI (Individanpassade Metoder - Motiverande Instruktörer) och hon är verkligen en person som jag känner fullt förtroende för, och jag älskar verkligen det här sättet att träna på!  

Vi startade med två privatlektioner, sedan gick vi koppel-gåing, vidare med Kontakt- och vardagslydnad I, och sedan gick vi en dag med klickerträning. Boss tycker precis som jag att det här är Super, kanon och jätte kul!

När jag skriver detta är Boss tre år och vi åker fortfarande till uppfödaren för att trimma Boss. Kennel Rythmic´s låg i Ärla tidigare men har nu flyttat och bor nu i Västerhaninge på området till Berga Naturbruksgymnasiet. Vi tycker att det är trevligt att få komma till uppfödaren och prata lite "skit" några gånger om året och på så sätt får även Lena träffa Boss.