Madeleine och Lassito
Dagbok 2007 

30 juli, måndag

Träningspass: -

I lördags kom vi hem från Öland vid halv 10 på kvällen. Vi åkte från campingen runt klockan 12 men stannade sedan och spelade fantasigolf, som finns i Färjestaden. Dagen innan (fredag) spelade vi också golf på samma ställe, men då spelade vi äventyrsgolf. Skillnaden på äventyr och fantasigolf är att när man spelar fantasigolf så handlar det mer om ”puttar” medan man på äventyrsgolfen är tvungen att få bollen att flyga lite mer, det är fler hinder.

De två dagarna som vi spelade började turen med skinande sol men ungefär i mitten utav spelet/banan kom det en störtskur/åskskur vilket inte var sådär jätte kul. Vädret gav oss en liten paus i spelandet sedan fortsatte vi allesammans, när regnet lagt sig, blöta och lite frusna.

Den större delen utav veckan som vi spenderade på Öland gick i regnets tecken. Det regnade nästa varje dag och om det inte regnade så var det mulet och blåsigt. Trots detta är det en vecka som jag inte kommer att glömma i första taget.

Som ni säkert redan vet så bodde vi på Eriksöre Camping som inte ligger så långt ifrån Färjestaden, i en villavagn på 32 kvadratmeter.

En dag i veckan hade vi bestämt oss för att äta ute på restaurang. Egentligen skulle det ha blivit på onsdagen men då kom en Cirkus till campingen så vi gick på den. Det var kameler, clowner, akrobater, hundar, hästar och mycket mer i deras nummer. Det blev att äta ute på torsdagen istället.

Det blev en restaurang vid hamnen i Borgholm. Vi hade ett bord nära havet och det finaste var när solen sjunkigt på himlen och när den speglade sig i vattnet. Maten var jätte fint upplagd och smakade delikat, med ett litet finare ord! 

På söndagen, en dag efter att vi kommit till campingen, hände något som jag aldrig kommer att bli av med, hur mycket jag än försöker.

Marcus hade bestämt sig för att spela minigolf på campingens lilla minigolfbana som består utav 5 eller 6 banor.

Efter en liten stund får han för sig att göra en riktig golfswing och där står jag. Klubban träffar hårt i pannan och jag sätter händerna där smällen tagit som värst.

Halvspringandes med händerna för pannan springer jag kanske 2 meter så att jag lyckas komma mellan hoppkudden, där många barn står och hoppar, och fotbollsplanen, där ett helt fotbollslag spelar. Där stannar jag till och tar försiktigt bort händerna från pannan.

Lite halvförskräckt och chockad ser jag att mina händer är blodiga och att det bara kommer mer och mer. Vid det tillfället börjar jag att gråta. Tanken på blodet och på hur det ser ut i pannan var för mycket, det gick inte att hålla tårarna tillbaka.

En kille som jobbar på campingen sprang fram till mig och frågade vart jag bodde o.s.v. i samma veva kommer mamma springandes. Jag fick en stor bunt med papper att hålla mot såret medan vi gick mot personalens fikarum. I fikarummet fick vi plåster och saker att rengöra såret med, sedan fick Rickard plåstra om det.

För att vara säkra på att det inte behövdes sy åkte vi in till akuten i Kalmar. Jag har ingen bra kritik om den akuten så egentligen är det nog bäst att jag inget säger. Sköterskan var det inget fel på men allt annat!

Som tur var behövdes det inte sy utan hon tejpade bara igen såret igen. Jag mådde lite illa och var lite hängig i några dagar efter händelsen men annars så var det rätt ok, förutom såret i pannan. Från början var det ca 1 cm brett och det blir mitt 4:e ärr i pannan.

Mina ärr har jag fått på detta vis:

1. Jag ramlade in i en garderobskant

2. En häst ”dunkade” in mig i en hjärnstång (fick sy)

3. Fick en kompis framtand i pannan (fick sy)

4. Till sist... golfklubban.  

Om jag ska vara ärlig så var jag, eller är jag mest rädd för hur det kommer att se ut sen när det läkt ihop som det ska. Som tur är har jag luggen så att den går att lägga över, men det är inte alls kul och svullnaden har inte gått ner helt riktigt än.

Efteråt har mamma och Marcus berättat att barnen på studsmattan stannat upp och att alla stod och glodde på mig där jag stod med händerna för pannan. Marcus hade sagt åt dem att det inte var något att se och att de kunde hoppa vidare, vilket de hade gjort men med ett öga på mig.

Fotbollskillarna hade börjat spela lite ”segare” och många hade blickarna åt mitt håll.

Tillbaka till när vi kommit hem ifrån Öland... 

Efter att ha gått upp klockan 8.00 på lördagen och lagt sig sent på kvällen, kändes det lite segt att kliva upp klockan 07.30 nästa dag, söndag, när det var ett tag sen.

Gick upp tidigt för att jag skulle på Welsh utställning (en hästras) på Salsta Gård tillsammans med mamma, Sven och Johanna. Vädret växlade lite mellan regn, blåst, sol, mulet m.m. men det var verkligen jätte kul att kolla på. En upplevelse, om man säger så.

Jag skulle jätte gärna vilja göra om det och det skulle vara kul att se lite andra raser också. Genom att bara titta lärde man sig, efter en liten stund, hur det gick till på en utställning. Folket som var där verkade också jätte snälla och trevliga.

Vet nu att det är en hel djungel av olika Welshtyper i rasen.

Här är de olika Welshtyperna i storleksordning med minsta först:

• Welsh Mountain

• Welsh Ponny

• Welsh Ponny av Cobtyp

• Welsh Cob

• Welsh partbred (En blandning mellan Welsh och en annan ras. Går även att kallas för Svensk ridponny).

Igår åkte jag till Gesta för att säga hej till Lassito och borsta honom lite granna. Det hade regnat så det var svårt att borsta bort all smuts, men huvudsaken är att han blev borstad och bara det är skönt.

Idag är det måndag och alltså början på en ny vecka. Innan jag åkte pratade jag lite snabbt med Lasse Towman om att jag möjligtvis skulle ta hand om hanns häst, Ylona, denna vecka då han och hans fru är bortresta. Jag vet tyvärr inte riktigt hur det blev med den saken men ska försöka få tag på hans telefon nummer och ringa honom.

Här är några bilder som mamma tog när jag red Ylona, dagen (fredag) innan vi skulle åka till Öland. Andra bilden är på Ylonas föl, Animadora.

Maria skickade ett sms tidigare idag och undrade om jag skulle kunna rida Royal T och svaret blev såklart, SJÄLVKLART!

När jag red honom gick det inte alls bra till en början. Han gick emot, spände halsen och sprang med huvudet i vädret och jag visste inte vad jag skulle göra åt saken. Efter några fighter och mycket tålamod, gick det fortfarande inte.

När han drog upp huvudet och bara sprang framåt tog jag tag i en tygel för att i huvudtaget kunna få stopp på honom, i ett försök att böja igenom honom. Det fungerade i ca. 2 sek sedan var huvudet i luften igen. jag försökte att inte bli frustrerad och enligt mig så lyckades jag ganska bra, jag lyckades att behålla lugnet trots att allt gick åt skogen.

Med en bedjande röst frågade jag Maria Westerdahl om vad jag skulle göra när han drog upp huvudet och bara sprang iväg. Jag fick rådet att bara sitta emot, hålla ett stadigt grepp om tygeln, sitta på hela rumpan i sadeln och driva in honom i handen/sitta om. Tack vare hennes hjälp gick allt mycket bättre.

Han gick på tygeln och när jag kände att han var på väg upp med huvudet gjorde jag som Maria sagt åt mig och allt blev så mycket enklare. Till och med galoppen blev jätte bra, på tredelat. Vi fick en lugn och ganska samlad galopp utan att han hängde i tygeln/bettet. Han bar sig själv.

Här är också några bilder ifrån fredagen innan vi åkte till Öland, fast på mig och Royal T. Nu får du äntligen se ansiktet på den underbara hästen!

/Madeleine
 

19 juli, torsdag

Träningspass: -

I förrgår (tisdag) red jag Royal T och Ylona. Ylona är ett Friesersto som ägs av Lasse Towman. Hennes lilla stoföl, Animadora, sprang runt i ridhuset när jag red.  

Det blev ett pass på lite drygt 15-20 minuter. Vi jobbade mycket på volt med ”framåt nedåt” och öppna och sluta. Det gick ganska bra och det var helt klart en upplevelse att rida henne. Det kändes som om hon hade ett stort och flygande steg. Det går inte riktigt att förklara, om du inte ridit Frieser.

Animadora när hon bara var någon vecka gammal. Animadora är en Warlander (PRE/Frieser)

Igår (onsdag) var jag, mamma, Sven och Eric med Lassito på Strömsholm. Det var inte en lika lång väntetid som sist och prognosen var dessvärre inte som vi hade hoppats på.

Det visade sig att han fortfarande är halt, men det är en klar förbättring. På rakt spår travar han fint utan att halta, men på böjt spår haltar han fortfarande.

Han ska nu stå i 14 dagar sedan ska vi in till Strömsholm igen för att se om allt är bra. Vad som är bra nu är att ingen medicin behövs, för tillfället.

När vi skulle lasta honom och åka till Strömsholm, vid 12 tiden, ville han från början inte gå in i transporten. Efter en stund gav han med sig och gick in.

Samma sak hände då vi skulle åka ifrån Strömsholm, men det var mycket värre.

Han hade bestämt sig för att inte gå in i transporten och det spelade ingen roll vad vi gjorde. Han backade, snurrade runt, stod med ”bromsen i” och gav inte med sig. Efter 15 minuter, eller mer, fick vi tillslut in honom och vi kunde bege oss hemåt.

I vanliga fall brukar han bara stanna på första försöket och gå in på det andra, men igår ville han inte alls.

Alla var hungriga så vi stannade till vid Mc Donalds för att få lite mat i magen. Vi hade inte tagit med något hö till Lassito så vi köpte morötter till honom, på Mc Donalds. Det är väl klart att alla ska ha något, han gick ju trots allt in i transporten tillslut!

Lassito och Colleon

När jag kom hem red jag Royal T!

Vi klarade oss utan några ev. försök att ”fly” undan arbetet. Jag red på vanligt tredelat vilket är roligare än att rida på kandar, enligt mig. Med kandaret så går han i form och har ett lagom tempo. Det går att jobba mer på detaljerna då. Med tredelat är han lite ”bongstyrigare” och man får därför jobba mer på formen och på att verkligen rida, vilket jag tycker är roligare. Mer utmaning om man säger så.

Jag har glömt att skriva att han inte är såld, därför tar jag tillfället i akt att rida så mycket jag kan och jag tackar så jätte mycket för att jag får rida honom!

Idag, torsdag, skoddes Lassito. Han var jätte duktig som stod stilla, som vanligt.

Eftersom att dem skorna, som åkte av, var hans första i hela sitt liv så ville jag spara dem. Därför tog jag hem dem och hovslagaren (Jorma) var snäll och ”bankade” till dem så att de blev raka, tack!

Lasse, ägaren till Ylona, var i stallet och jag passade på att kolla när han red. Efter ett tag bad han mig sitta upp så att han skulle kunna hjälpa mig med det jag frågat om, från förra gången jag red hanns häst. Nu vet jag lite mer om hur långt de har kommit med ridningen och vad de tränar på. Ska rida Ylona i morgon med, hoppas på att det går bra!

Idag blev det även ett pass med Royal T!

Red på vanligt tredelat och det gick faktiskt ganska bra. Försökte få honom mer ”samlad” och få honom att ”sätta sig” mer i bak så att det inte blir så mycket i händerna. Han har svårt att göra sluta i vänster varv och öppna i höger men idag gick det faktiskt ganska bra. Fick igenom vad jag ville, vilket är huvudsaken med det hela.

I morgon ska mamma, Sven och kanske även Eric följa med till stallet och kolla när jag rider Royal T. Tar nog kandaret då så att jag verkligen kan visa upp hans bästa sida!

Eftersom att det idag bestämdes att jag ska rida Ylona i morgon så ska jag fråga mamma om hon vill hålla på med Animadora (Ylonas föl) när jag rider henne. Mamma tycker jätte mycket om lilla Animadora!!!

Det här blir det sista dagboksinlägget innan det bär av till Öland, vilket jag hoppas ska bli jätte kul!

Sven kommer att ta hand om Lassito under veckan så jag ska, i morgon, visa honom vart alla saker finns.

Veckan efter att vi kommit hem (V.31) ska jag, som det ser ut nu, ta hand om och rida Ylona medan Lasse är bortrest. Om inte Royal T är såld då så ska jag nog även rida honom.

Veckan eller veckorna är planerade, vilket kan kännas ganska skönt, då det ändå finns plats för lite annat!

Ha det superskönt i värmen, om den lyckas komma/hålla i sig och glöm inte solkrämen.

Det är en plåga att bränna sig och många dagar rinner ut i sanden på grund av det.

/Madeleine
 

15 juli, söndag

Träningspass: -

I torsdags, klockan 17.03, kom jag hem från Öland.

Jag har varit där med två kompisar och bott i en ”sommarstuga”, som är lika stor som en villa. Jag var där i 8 dagar och 5 utav dem regnade det. ”Stugan” ligger i Gåtebo (Intill orten Bredsätra), inte så långt från Borgholm.

På grund av vädret blev det inget sola och bada som vi väntat oss utan vi satt för det mesta inne i vår lilla stuga bredvid huset och kollade på film och spelade kort. Under de tre dagar som det var fint väder åkte vi in till Borgholm, Kalmar och sedan till Ölands djurpark.

Ölands Djur & Nöjespark

Jag i en karusell

Skatten är min...

                   Lina och Irina                               Jag & Irina. Det lönar sig inte att stjäla...

Irina som Indian.

     Lina & Irina och den mystiske mannen...                           Pommes = tummen upp!                

                                                                          Bra benträning!

En dag när jag var i Borgholm med Irina och Lina så ringde mamma. Vi pratade lite och sedan berättade hon att Royal T skulle säljas om han gick igenom besiktningen.

Jag brukar inte gråta och jag hade svårt för att gråta när Cindra och Boss avlivades därför blev jag chockad av min reaktion. Medan hon berättar, så börjar mina tårar att rinna!

Mitt inne i Borgholm sitter jag på en parkbänk och gråter. Det var nästan så att jag även fick med mig Lina när hon såg att jag grät.

Ja... jag antar väl att jag tycker om honom. Han e verkligen en helt underbar häst!

Dagen innan vi skulle åka hem (onsdag) sken solen och vi  tog en cykeltur mot Kapelludden som ligger Öster om Bredsätra. Det var ca. 4 km mot slutmålet och vi började att cykla. På vägen kunde vi se vad som är typiskt med Öland. Stora öppna fält, med stenmurar.

Om jag skulle få frågan: ”Vad tycker du är typiskt med Öland?”

Skulle svaret bli: ”Stenmurar”

Stenmurarna på Öland går inte att missa och jag fick det förklarat för mig hur de ”kom till”. Det är människor som gått och ”rensat sten” från sina ägor och lagt de på hög så att dem i sin tur bildat en mur.

En annan sak som också är ganska typiskt med Öland är de gamla väderkvarnar man passerar längst vägen.

Vår färd slutade inte vid stenmurarna och väderkvarnarna utan fortsatte ända fram till havet. Det var där, vid Kapelludden, som heliga Birgittas kvarlevor togs i land år 1374. Vid/på udden finns nu en ruin som från början var ett kapell. På 1400-talet blev Birgitta utsedd till att bli kapellets skyddshelgon och därav kallas kapellet för ”S:t Birgittas kapell”. Det byggdes inte särskilt för henne, utan redan på 1200-talet. På platsen finns även ett kors!

Skylten: Kapelludden 4 km, Kläppinge 1 km                                     Ruinen                          

                Kapelluddens fyr                               En tavla av korset och ruinen/kapellet

När jag kommit hem, slängt smutskläderna i tvätten, hälsat på alla och till sist väntat färdigt på mamma, så åkte vi ut till Lassito. Det var kul att få träffa honom igen och mamma berättade precis hur de hade handskats med honom.

Lassito hade också haft semester när jag varit borta. Mamma har nämligen skämt bort honom med morötter till och från hagen varje dag. Han har fått betat klöver minst 15 min per/dag och så har han fått havre, blandat med medicin de flesta dagarna.

Det är jätte kul att han fått så mycket uppmärksamhet och det är jätte bra att de tagit hand om honom, men nu är lovet/leken slut och det är dags att börja lyda igen helt enkelt. Inte dra ner huvudet som han gör när han har lust att äta!

En sak är bara för gulligt, men inte bra... *Haha* han har börjat lukta på allt och alla. Troligen letar han efter morötter!

Något som jag glömde skriva innan jag åkte till Öland var att vi ska på återbesök med Lassito till Strömsholm på onsdag någon gång mitt på dagen.

Här är några bilder från förra besöket:

 
Strömsholm´s väntrum för hästar.                             Lassito stod i box nr 10.  

I fredags kom Erik hem (till oss) vid kvart i 12 tiden, då jag vaknade.

En stund senare tog jag cykeln till stallet för att se till Lassito. Det var ganska varmt ute, kvavt.

Lassito stod och hängde som vanligt i sin lilla sjuk hage. Jag tog med honom in till stallet och på vägen dit fick han beta en stund, som han fått göra med mamma i veckan. Han blev ompysslad och borstad sedan släppte jag ut honom i hagen igen. Även denna gång fick han beta,på vägen till hagen!

Eftersom att det inte finns så mycket gräs i sjukhagen så är det som en vinterdag, fast varmare. Därför får Lassito fortfarande havre, vilket han även fick idag blandat med lite morötter.

Igår, lördag, blev det en liten ”alltiallo dag”, i stallet. Den började med att jag mockade ut hans sjukhage vilket inte var ett lika lätt jobb som det låter. I slutändan fyllde det en och en halv kärra.

Efter ”grovjobbet” tog jag in Lassito och borstade av honom den värsta smutsen, sedan tog jag in honom i spolspiltan för att tvätta honom. När vi gick ut från spolspiltan var Lassito VIT, vilket i vanliga fall är ganska ovanligt.

Ännu en gång greppade jag tag i rotborsten och borstade för att det skulle se lite ”bättre” ut.

För att han inte skulle rulla sig, och bli skitig igen, när jag släppte ut honom så fick han äta lite gräs medan han stod och soltorkade. Tyvärr blev han inte helt torr utan Rickard ringde och sa att han var på väg från Sandåsa och kunde därför hämta upp mig. Det var bara att släppa ut Lassito i hagen och hålla tummarna!

Idag var det samma gamla vanliga igen. Jag åkte ut till stallet och tog hand om Lassito sedan åkte jag hem. Föresten... innan jag åkte till stallet var det ”födelsedagsfika” för Sven som fyllde år igår (14 juli), alltså samma dag som kronprinsessan Victoria!

/Madeleine
                                                               

3 juli, tisdag

Träningspass: -

Idag var vi och kollade Lassito på Strömsholm. Vi åkte till stallet vid halv 7 tiden för att kunna ta in och borsta Lassito samt för att halma transporten.

När jag/vi (mamma och Sven) kom till stallet var allt lugnt och solen skymtade bakom träden. Jag gick ut för att hämta Lassito i hagen och på vägen tillbaka såg jag att en häst stod mellan hagarna och betade. Jag skyndade mig till stallet och ”slängde in” Lassito i en box, sedan gick jag tillbaka för att få tag på hästen, inga problem. Det var bara att sätta på grimman och släppa ut hästen i en hage.

Hästen måste ha hoppat över staketet... Jag såg i alla fall inte att det var sönder någon stans.

Klockan 7 åkte vi från Gesta, mot Strömsholm. Resan gick på drygt en timme, vi var framme några minuter efter 8 och Lassito skötte sig hela vägen som vanligt.

När vi kom fram gick jag och mamma till receptionen medan Sven satt kvar för att passa Lassito och ”andas” (ta medicinen).  Efter några minuter gick vi ut till transporten för att lasta ur Lassito så att vi skulle kunna ställa honom i en box istället.

Vi fick/tog box nr 10, ett jämnt tal såklart!

Han var lugn och cool som alltid, men det märktes på honom att han fick en liten ”energi kick” som han alltid brukar få när vi är på något nytt ställe, eller så kanske det bara var skräckblandad förtjusning?!

När vi ändå var där passade vi på att väga honom och han vägde 430kg.

Vi var en av de första som kom in till Strömsholm men väntetiden var ändå ganska lång. Tillslut kom i alla fall veterinären.

Hon kände och klämde på benet men han visade inte något tecken, som han gjorde sist, på att det skulle göra ont.

Vi blev visade till ett asfalterat avlångt rum där det var meningen att han skulle skritta och trava. I skritten visade han inget speciellt, lite stelt men annars helt okej. I traven däremot haltade han till lite då och då, men det var inte alls som förut, utan det hade skett en förbättring.

Det var bara för oss att bege sig ut till boxen igen för att vänta på att få komma in till röntgen.

Hungern i magen steg men som tur var hade vi mackor och dricka med oss. Det gäller att planera!

Det kändes så taskigt att stå och äta när Lassito inte fått någon frukost. Jag ville inte ge honom den ifall att han skulle behöva få några speciella mediciner.

Även denna väntan led mot sitt slut och vi gick mot röntgen. Han fick lugnande som de sprutade in i ett blodkärl i halsen, men varför förstod jag inte riktigt eftersom att han är så lugn annars ändå.

Jag fick inte vara med och hålla i Lassito när han röntgades eftersom att det är 18 års gräns, så mamma höll honom och Sven höll röntgenplåtarna.

Lassito somnade nästan i mammas famn när de stod där...

När allt var klart gick jag och tog Lassito. När han ändå var drogad passade jag på att utnyttja det lite genom att pussa honom på mulen. I vanliga fall skulle han dra upp huvudet men just nu var han för trött för det.

Vi väntade ännu en gång, men denna gång på att få veta resultatet från röntgen.

Veterinären kom ut och vi fick följa med henne in i ett litet rum där Lassito´s röntgenbilder fanns på en dataskärm. Hon visade vad som såg bra ut och vad som såg mindre bra ut och jag och mamma kunde pusta ut. INGA brutna ben!

Han har troligtvis fått en hård spark mot benet som i efterhand gjort att det blivit irriterat. Det går att likna ett blåmärke, fast i det här fallet ska han ha boxvila eller stå i en sjukhage som är 5x5 meter, i 10 dagar. Under denna period ska han även få smärtstillande i 7 dagar. Snacka om att han kostar pengar för tillfället.

När vi kom hem till Gesta var allt som vanligt igen. Jag ställde ut Lassito i den lilla sjukhagen och mockade sedan ur transporten.

Gissade vad jag gjorde mer? Jo jag red Royal T också.

Tina passade på att ta lite kort och jag hade återigen knoppat manen.

Han var helt underbar som alltid. Vi gjorde piaff steg, passage steg, galopp piruetter och galopp byten. Visst låter det som en helt fantastisk häst!!!

Idag bestämdes det att jag fick/skulle följa med till Öland, i morgon (onsdag), beroende på vädret, annars kan det även bli senare (torsdag). Jag åker med några kompisar och ska vara borta i minst en vecka. Under veckan kommer mamma att ta hand om Lassito och ge honom medicinen. Jag hoppas att hon också kommer att borsta honom minst 2 dagar den veckan.

Något jag bara måste ha sagt...

Sockan är för härlig!

Hon väcker alla i huset med sitt mjauande på helgerna, runt den tiden då Rickard egentligen brukar gå upp. Om alla ignorerar hennes mjauande tar hon istället och hoppar på mamma och Rickards dörrhandtag. Om hon har tur öppnas dörren, annars fortsätter hon att mjaua och hoppa tills någon kliver upp.

När Rickard med sin förtvivlan stiger upp stryker Sockan sig mot hanns ben. Rickard börjar då sakta gå mot ytterdörren, men Sockan vill inte ut. Halvvägs framme vid tvättstugan springer hon före och väl framme vid matskålen börjar hon äta (hon har maten i tvättstugan).

Hon vill alltså bara ha sällskap till matskålen för sedan är hon tyst, *HaHa*

En dag fotade jag alla våra djur som bor i huset, eller utanför, som Snurre Sprätt.

Här är några utav resultaten:

Snurre Sprätt

 
Gwen

Sockan

/Madeleine 
 

2 juli, måndag

Träningspass: -

I förrgår följde jag med Jessica (Horvat) på en regional hopptävling i Mariefred, på Ekelund. Vid halv 10 tiden gav vi oss av mot Ekelund med Puccinis Pinockio bak i trailern och ett gäng ”hästskötare/åskådare” i baksätet på bilen.

När vi kom fram insåg vi att tiden gått lite fortare än förväntat, därför delade alla på sig. En tjej (Evelina) tog med Pinockio (även kallad Pinkie) till veterinärbesiktningen, jag sprang till receptionen och anmälde att ekipaget var på plats och Jessica gick för att kolla banan.

Vi hjälptes alla åt att göra i ordning Pinockio och molnen låg som ett tungt täcke över himlen. Det var bara en tidsfråga innan molnen skulle ge med sig. Det var två fina rundor (hon var anmäld till 2 klasser) men tyvärr rev hon 1 hinder i vardera. Mot slutet orkade inte heller molnen att hålla in allt vatten utan det började att spöregna.

Puccinis Pinockio och många fler hästar är till salu, läs mer på www.gesta.se.

När vi åter anlände till Gesta var det bara för mig att ta in Lassito och borsta honom och se till att tvätta såret han har på höger framben. Lassito är naturligtvis halt igen och har varit det nu i snart två veckor. Jag förstår inte riktigt vad han gör och han lyckas så klart att göra illa sig nu när det är sommar, då man ska rida helt enkelt. Det går inte att ta något förgivet!

Veterinären har varit ute och kollat på honom och vi har fått en remiss för att vi ska kunna åka in och röntga honom på antingen Strömsholm eller Sundbyholm. Beroende på vart vi får tid snabbast.

Lassito hade från början fått ett litet sticksår på höger framben, på insidan. Han behandlades då med lite olika mediciner. Svullnaden gick ner men han slutade inte att halta, så det var därför vi sökte upp veterinären igen och det var då vi fick remissen.  Han ömmar när man trycker på griffelbenet. Det kan vara en spricka eller, som jag hoppas, att det bara är något i såret som irriterar honom. Det mest troliga är tyvärr griffelbenet...

Tills vi har fått en tid och åkt in och röntgat får han stå i en "sjukhage", stackaren. Fast han får i alla fall stå bredvid sina kompisar. Jag har fått en sak (kommer inte ihåg vad det heter) av veterinären som jag ska dutta på i mitten av såret så att det sedan ska kunna läka ihop, eller något, på något sätt.

Han var dyngsur när jag kom hem och tog in honom så han fick på sig sitt regntäcke när han efter en stund senare återvände till hagen, efter att jag borstat honom.

I går åkte jag och Jessica moppe ut till tävlingarna på Ekelund för att se på 1.20/1.30 (cm) hoppningen. Det fanns många fina hästar och det var häftigt att se dem hoppa så högt. Det roliga var att det såg enklare ut att hoppa den höjden, än att hoppa 90 cm. Eftersom att det mer såg ut som dem flög.

Sedan var det bara att återvända till Gesta och ta hand om sjuklingen, Lassito.

Jag har länge grubblat på vad jag vill med min tävlings ridning och vad som skulle passa mig och Lassito och nu har jag bestämt mig. Jag har bestämt mig för att lägga banhoppningen åt sidan ett tag och satsa på det som Lassito egentligen är bäst på, dressyren. Fälttävlan kommer jag att fortsätta med eftersom att Lassito skärper sig mer då och lyfter på benen.

När han blir frisk ska jag och Jessica åka och ta fälttävlanskortet, jag har så mycket inplanerat och så går han och blir halt. Vi som precis har kommit igång med vår träning och börjat sätta muskler. Nu försvinner musklerna sakta men säkert och dess plats tar fettet. Om jag får välja tar jag såklart hellre en välmående häst, lite rund, än en undernärd häst där man ser revbenen.

Igår testade jag även en häst som Maria tagit hem från Danmark. Han heter Royal T och har en utstrålning som inte går att beskriva. Honom måste jag rida klassisk dressyr på och han går jätte fint när jag väl ”rider”. Så fort jag slutar rida åker huvudet upp och han springer iväg, därför krävs det att jag måste sitta om och rida honom in i handen. Genom att göra det slipper jag att bära upp hela honom i händerna och trycket lättar. Det blir en trevligare ritt och finare/rätt rörelser/utseende.

Jag tycker jätte mycket om Royal T!

Han är 1.70 (någonting) cm hög, alltså häst, och har otroliga gångarter och kapacitet. Det är mer en dressyrhäst än hopphäst, fast han går såklart att hoppa med också.

*HAHA* det är bara att vinna på lotto och sedan tjata på mamma så att vi kan köpa honom!!! Vill du sponsra mig? xP

Idag är det måndag...

Jag vaknade ganska sent eftersom att jag satt uppe halva natten och skrev det här!

Orkade inte heller att ställa klockan, har inte sovit länge på två hela dagar. Jobbigt va?

Mamma ringde till Strömsholm idag och vi fick tid i morgon (tisdag) klockan halv 9. Vi måste alltså gå upp ganska tidigt.

Jag tvättade Lassito så att han skulle se lite finare och renare ut när vi ska åka till Strömsholm i morgon, men vad tror du inte att han gör? Så fort som jag släpper ut honom i hagen rullar han sig, men som mamma sa ”Det är bara dagens smuts, inte flera dagars”!

Hon menar alltså att det var bättre än att jag inte duschat honom alls...

Idag red jag Royal T igen. Tina skulle ta lite kort så jag knoppade hanns man och satte på vita benlindor. Han fick även ett vitt schabrak under den glänsande svarta sadeln.

Vi testade också att sätta på honom ett kandar träns och han gick jätte fint på det. Lite bråk i början bara men efter ett tag när båda känt in sig, så gick det bra.

Trots att han är ganska stor så ser han inte klumpig ut och han känns inte alls klumpig att rida.

Vi fick till några piaff steg och även några passage steg, men dem kom mer av sig självt. Han har självklara galoppombyten i båda varven, det är bara att sitta om och hålla om, så byter han på direkten. Han är hur underbar som helst både vid hantering och ridning!

Tina ska ta lite mer kort i morgon så jag ska troligtvis rida honom då, igen.

I övrigt har det varit en varm, skön och solig dag!

Nu har jag även gått ut grundskolan!

Det ska bli kul att börja på något nytt, någon annan stans, men det är såklart tråkigt att skiljas från dem jag gått med i 9 år och med vissa är det t.o.m. ännu mer.

Klassen (jag står bakom killen i kostym)       Alla tjejer i klassen, förutom 2 st                   Lina, Irina och jag

På skolavslutningen sjöng jag ”When you believe” med en tjej som också heter Madeleine. Från början ville jag inte stå och sjunga inför hela skolan + ännu fler, men nu i efterhand ångar jag absolut ingenting!

Jag fick 260 poäng sammanlagt, alla betyg inräknade, och ett stipendium i bild, tack Ola!

Ola när han läser upp motiveringen

Motiveringen löd som följande:
 

Med en utpräglad nyfikenhet
och en strävan att utvecklas,
söker du alltid en lösning på de hinder du möter.
Finns det ingen självklar lösning
så uppfinner du en.
Overklighetstroget, eller hur?

 Bilden nedan är ett utav de sista projekten vi gjorde på bildlektionerna. Jag har målat en tavla som heter ”mannen med melon hatten” utav den surrealistiska konstnären René Magritte.

"Mannen med melonhatten"

Nu är det tänkt att jag ska gå media programmet på S:T Eskil i Eskilstuna. Jag har blivit preliminärt intagen på första ansökningen, men jag tror inte att det ska vara några problem att komma in för mig med mina 260 poäng, men man ska aldrig säga aldrig. Vem vet? Intagningspoängen kanske har höjts?!

Jag var uppe och fotade lite i sommarhagen, som är på 350hektar, en dag och här är några bilder från det:

Lancelot

Lancelot och Classic

Cayenne                                       Goofy med busigt föl  

Romero                                                    Clara

En häst på sommarbete...

Lite naturbilder...
 

En annan sak...

Jag måste bara skriva in världens bästa dikt (hejaramsa?). Av Johanna!

Heja Madde du är bäst!
Du har världens bästa häst!
Kul att du bloggen vill uppdatera
så att vi andra får läsa mera
om hästar, ridning, hoppning och så
ja, sån't där som vi andra är så nyfikna på
Hälsa din mamma att hon nu sig skärpa får
Vi är ju så nyfikna på hur det går
med vallning, kurser, huset med mera
Då ska jag genast sluta er gästbok terrorisera !!!

Tack så mycket Johanna, jag ÄLSKAR den!!!!!!

/Madeleine