Lassito och Excellent
Madeleine´s Dagbok 2008

11 November, Tisdag

Nu var det väldigt länge sen hästdagboken uppdaterades. Under tiden som jag inte har skrivit har jag hunnit med en del som exempelvis:

Jag har tränat för Per Sandgaard ett antal gånger, Lassito och jag har blivit 3:a i LB:1 klassen, Excellent växer och växer och Lassito har varit hos kiropraktorn ”Coco”.  

Till att börja med har träningarna hos Per gått bra och vi blir bättre och bättre för varje gång. Olyckligtvis blev Lassito ”stel” i vänster bakben och rörde sig inte alls som han skulle. Istället för att åka till veterinären på en gång ville jag hitta en enklare lösning, än en medicinsk.

Min hovslagare, Ture, sa att han kunde ha som träningsverk, vilket inte alls lät omöjligt med tanke på den hårda träningen vi hade under de månaderna. Min förklaring på problemet löd som sådan: ”Det känns trippigt och han vill inte trampa in till mittpunkten med vänster bakben. Han känns stel”. Ture gav ett förslag på att jag kunde testa Speedway legpaint jodliniment, det ser i princip ut som jodopax. Jodlinimentet ska värma upp muskler och leder och göra att hästen inte är lika stel längre.  

Jag testade det i ca fem dagar, utan resultat. När inte den kuren fungerade testade jag lyckan hos en kiropraktor som kallas för ”Coco”. Han håller till hemma hos sig som ligger alldeles i närheten av Sundbyholms travbana. Han gör som en ”vanlig” kiropraktor, ”knäcker/böjer” hästen. plus att han även använder sig av akupunktur och laserbehandling.  

Enligt ”Coco” måste Lassito ha gjort något så enkelt som att ha rullat på en sten i hagen. Det ska sedan ha lett till att några kotor i ryggen blivit sneda. Behandlingen blev först tre nålar, i länden/korset, för att mjuka upp muskulaturen. Där fick Lassito stå med nålarna i uppemot 15 minuter, sedan tog ”Coco” fram en helt vanlig rotborste och en klubba. Jag undrade vad han tänkte göra och väntade spänt på vad som skulle ske. Han satte ena änden på rotborsten mot problemet i Lassitos rygg, tog klubban mot den ”fria” änden och knackade lite löst. Efter ett fåtal lösa knackningar tog han i med klubban. Detta gjorde han upprepande gånger och problemet verkar ha löst sig.  

Det blev till att skritta i en vecka och veckan efter åkte jag till England, London, vilket gjorde att Lassito fick stå i en hel vecka utan att bli riden. Det var i alla fall riktigt fint och mysigt i England. Lassito känns mycket bättre nu och svingar in bakbenen som han ska, men jag tycker ändå att det är något i baken som inte ser helt okej ut. Men det kan vara så att han är stel och behöver komma igång ordentligt igen. Det behöver ju inte alltid vara det värsta i första hand.  

Nu håller jag på att sätta igång honom ordentligt och beräknar att starta LB:1 + LA:1 efter jul. Han har tappat lite av den där ”gummikänslan”, som jag pratat om tidigare. Att det ska vara som en gummisnodd mellan bakbenen och ”munnen”. Han har i princip slutat ta kontakt med bettet igen och går mest bakom lodplan. Detta innebär att vi måste börja om från början igen, men det ska nog inte ta så lång tid innan det är som det ska vara.  

Jag tränar om på de saker Per sagt från början. Jag går alltså tillbaka i träningen och har nu börjat med att ”hålla i tyglarna” och driva in i handen. Det gör att han lägger sig i handen men resultatet blir att jag i alla fall får kontakt med honom.  

Det är ett ”enkelt” sätt och ett ”hårdare” och går absolut inte att jämföras med det akademiska, men ska man tävla dressyr så är det dem reglerna man får gå efter. Med inslag av det akademiska såklart, eftersom jag tycker om hur de tänker.   

Det hårda som blir jobbar jag naturligtvis bort och det genom mjukgörande övningar som t.ex. öppna och sluta. Öppna och sluta håller vi fortfarande på att traggla på i början av rid passen. De är bra hjälpmedel till att känna igenom hästen. Om hästen är energisk försöker man få hästen att göra övningarna i ett mycket, mycket lugnt tempo.  

Det lilla fölet, Excellent Golden Bell, är inte längre så liten. Den 29 november blir han sex månader och blir bara busigare och busigare för varje dag. För några dagar sedan var jag ute och gick med honom och sprang lite så att han skulle få röra på sig. Men jag ville självklart se hur han rörde sig också. Han var jätte fin men fick något ryck och började stegra sig och sparka. Han var så söt men den lilla saken ska inte få lära sig sådana grejer. Jag ”tog ner honom på jorden” igen och ”skrämde” honom lite med att backa honom och flytta bakdelen. Detta för att visa att ”det här gör du inte om”.  

Han har blivit verkad för första gången och det gick galant. Det var Maria och Tina som gjorde det och enligt dem sa han inte ett ljud. Det var som om han hade gjort det hela sitt liv.  

Det var även tänkt att vi skulle visa honom på fölvisning i Sparreholm, men med vår vanliga otur blev det givetvis inte så. Excellent blev halt och planerna på att visa honom förstördes helt. Det var jätte tråkigt men det var väll meningen att han skulle få växa till sig ordentligt, så vi blir tvungna att vänta till nästa visning, som är om ett halvår.  

Sena och mörka kvällar, läxor och hästar gör att man blir trött nu i kylan. I detta mörker längtar jag till snön. Det blir givetvis kallare men ljusare och framförallt trevligare.

/Madeleine