Lassito och Excellent
Madeleine´s Dagbok 2008

30 juni, måndag

Tisdagen den 24/6 red jag för Per Sandgaard igen. Det var ett väldigt effektivt pass, precis som när jag red för honom första gången.

Eftersom jag håller på att ”byta” ridstil, om det går att säga på det viset, så vet jag inte riktigt vad det är jag ska tänka på vid framridningen. I det akademiska börjar man oftast med att få hästen att söka framåt-nedåt och sedan börjar man jobba på skolorna (öppna och sluta), därför var jag tvungen att fråga Per om vad jag ska tänka på när jag rider fram.

Om man utgår från det jag har börjat träna på nu så kommer min framridning se ut som sådan; Till att börja med ska jag ha Lassito i väldigt samlad skritt, så att han nästan gör halt. Han ska hela tiden vara ställd inåt i en låg form. Efter några minuter ska jag successivt öka tempot och därmed behålla ställningen och formen. Detta ska, på ett ungefär, göras i alla tre gångarter beroende på vad dagens pass kommer att handla om.

Vi började med att gå igenom vad vi tränat på sist, med att få in den så kallade ”gummibandskänslan”. Efter bara en veckas träning syntes redan ett resultat till en förbättring, vilket Per sa. Det är mycket träning med den förbannade galoppen. Lassito orkar inte så mycket och tycker att han kan lägga av när det blir för jobbigt. Jag blir då irriterad på honom när han slutar att galoppera, eftersom att jag hela tiden försöker att få honom att hålla igång. Detta ledde till att Per lät lite smått irriterad när jag inte kunde få Lassito att fortsätta jobba och jag blev irriterad på Lassito för att han inte lyssnade på mina hjälper utan istället bröt av eller slängde ut rumpan o.s.v. En kort sammanfattning; Alla blev lite irriterade, men det löste sig tillslut.

Jag hade vid ett tidigare tillfälle bett honom om att få gå igenom några programdelar, vilket vi även gjorde. Vi började med skänkelvikningarna, som faktiskt gick rätt ok, men han har mycket svårare undan höger skänkel då han måste ta i med höger bakben. Det har alltid varit något lurt med det bakbenet så Per och vi tycker att det är dags att någon veterinär tar sig en titt på det. Vi fick ett bra tips på en bra veterinär. Efter skänkelvikningarna fortsatte vi med den förvända galoppen, vilket var mycket svårt eftersom han inte riktigt kan bära sig helt i den vanliga galoppen. I höger varv gick det hyfsat bra att fatta förvänd galopp men det blev mycket svårare i vänster varvet. Lassito sköt hela tiden ut bakdelen och fladdrade omkring överallt, han hade inte tänkt göra vad jag bad honom om. När rumpan åkte ut från spåret så ville jag gärna korrigera den till rätt plats, men det visade sig senare att jag skulle strunta i det och istället koncentrera mig på att hålla kvar ställningen, och fatta!

Per hade några fler som skulle rida för honom efter mig, men innan jag gick så sa han åter igen att vi gått framåt sedan första passet och vi var välkomna åter! =D

Någon gång i veckan eller förra veckan red jag med Michelle, Liisa och Elli till Najudden för att bada. Vi var så pass långt ute att Lassito nästan tog några simtag, men nära skjuter ingen hare. Det var mysigt och det var även mitt första dopp för i år, om det räknas.

På fredagen den 27/6 började Gripens meeting som ägde rum på Helmer Ridcenter, i Strängnäs. På fredagen red jag programmet LB:1 och resultatet var inte jätte dåligt. Det ledde inte till någon placering, vilket jag redan från början hade förutspått, men vi blev 11 av 29 deltagande. Det var inte så illa ändå.

Lördagen gick inte lika bra. Vi debuterade LA:1 programmet, som jag endast tränat på ca.3 gånger innan. Vi hade framåtbjudning, men lite för mycket, och det var ett antal missar, men jag är nöjd ändå. Jag visste om mina missar och fick det påvisat på protokollet, så det var helt ok. Vi håller på att lära oss och innan jag började rida för Per kan man säga att jag mest har testat mig fram vad det är som domarna vill se. Det gör jag fortfarande lite grann, men jag vet ändå mer nu tack vare lektionerna.

Mina resultat ledde till B-finalen, vilket jag visste från början, därför fick jag tävla LB:1 programmet.

Söndagen blev däremot inte helt kass. Jag hade hela tiden kontroll på Lassito och enligt några som kom fram så såg det även bra ut. Tyvärr blev inte procenten så hög, 61,10%, på grund av att han inte bär sig helt och hållet och för att han gärna går bakom med nosen, han krullar ihop sig. Jag är trots allt jätte nöjd med vår insatts och känner att vi har gått framåt med vår ridning, sen får domarna säga vad de vill. Nu har vi lyckats få en rätt så bra grund och därifrån ska vi sedan komma vidare. Jag fick en kommentar som löd: Superfin sits!

Och det värmde!

Under hela helgen har jag fått hjälp av Michelle. Hon har hållit reda på mina saker och tagit hand om Lassito utan att jag ens behövt be henne om det. Det kändes konstigt att inte behöva göra allt själv men samtidigt väldigt skönt. Jag är en konstrollmänniska, så självklart låter jag henne inte göra allt och så tycker jag att det är taskigt att låta henne ta hand om min ”skit”. Men jag uppskattar verkligen den hjälp jag fått den här helgen och hoppas på att hon vill följa med fler gånger, jag vill ju inte bli av med den bästa hästskötaren!

Nästa dressyr tävling är i Jönåker den 5/7 och två dagar senare åker vi till Öland, där vi blir kvar till den 17/7, som det ser ut nu.

Jag har fått stor hjälp av att träna för Per Sandgaard och det kändes när jag red, men det är en bit kvar tills vi är 100 procentiga. Till dess ska vi kämpa på och ha kul på vägen dit!!!!

/Madeleine

19 juni, torsdag

Tack vare Per Sangaard har jag nu fått upp ögonen för den klassiska dressyren. Jag red ett pass för honom på en timme igår och jag kan lova att det var välförtjänta pengar och ett pass som gav mycket för framtida träning.

De flesta är intresserade av Pether Markne och Per Sandgaards anläggning och jag fick då med mig några åskådare; Sven, mamma, Lotta, Tina och Sofie. Det var kul att så många ville följa med. Ridhuset var ”luftigt” och ljust, jätte trevligt att rida i. Underlaget var någon blandning av sand och filt/pappers bitar, det var i alla fall fint att rida på, och spegeln... den gick över hela den bortre kortsidan. Det var kul att få se hur jag rider för en gångs skull.

Passet började som sådant; Jag gick in i ridhuset vid kvart i 2 (min lektion började klockan 2) och där var Per i full gång med att undervisa en annan ryttare/elev, så det var bara för mig att försöka att inte vara i vägen och jobba igång lite smått.

När det sedan var dags för mig så bad han mig berätta lite om Lassito och mig, efter det fick vi börja rida. Vi började jobba i trav på en gång med att antingen öka tempot drastiskt eller sänka det så mycket som möjligt så att det nästan blev skritt. Det för att få som ett ”gummiband” mellan bakben och nacke/huvud och han skulle gärna gå i en låg form.

Vad jag ska tänka på är att hela tiden ha sträckta och jämna tyglar så att jag lätt kan känna gummibandskänslan mellan handen och hästens mun, då även bakbenen. Kontakten ska alltid finnas där, såsom kontakten på yttertygeln, som jag har för en ovana att tappa. Per menade som så att mellantempot, tempot mellan det mycket sakta och det hastiga, inte är något riktigt jobb tempo och det kan jag hålla med om. Därför ska vi nu jobba på detta för att få in ”gummibandskänslan”, i alla gångarter.

Jag känner att jag fick hjälp med vad jag behövde. De saker Per tog upp har jag känt, så som att Lassito inte får med sig bakbenen korrekt. ”Han går nästan i travtakt med bak”, sa Per.

Galoppen tog upp en stor del av ridpasset. Vi jobbade på samlad galopp, i öppna och på volt, och det blev mycket hålla i tygeln och driva med sätet, in i handen och på stället. Både jag och Lassito tyckte att det var ansträngande men det gick dock någorlunda bra i alla fall. Per sa från början att jag har en fin sits men i galoppen fick han se på annat. Jag har ännu en ovana och det är att jag gärna hamnar i lätt sist i galoppen, men det jobbade jag på med Per och jag hoppas nu att jag kommer att göra det rätta till en vana.

Passet handlade till en stor del om styrketräning, att stärka Lassitos muskler och kondition. Jag har tidigare tyckt att Lassito har blivit seg men under passets gång fick jag se på energi. Det kanske är så att Lassito passar för den här sorten av ridning, då han verkligen får jobba. Efter passet var han bildligt talat dränkt i svett och han andades hutlöst.

Jag är rätt så upprymd efter den här lektionen. Det var kul och det hände saker hela tiden. Per verkar vara min typ av tränare. Han är på mig och säger vad jag ska göra nästan hela tiden och så säger han till när det är bra, lagom av båda delarna helt enkelt.

Jag bad även om att få träna lite skänkelvikning eftersom att jag ska rida LA:1 i slutet av månaden. Det gick väll rätt så bra, men innan jag ska tänka på att rakrikta honom så mycket, så ska jag ha honom böjd åt höger (om det är undan höger skänkel). Det för att jag ska få bogen och frambenen att hitta rätt, hitta sin ”plats” och riktning, och för att han inte ska skjuta ut med någon av bogarna.

Jag kommer troligtvis att rida ett pass till och det kommer att ske någon gång under nästa vecka, vecka 26. Vi ska då gå igenom lite programdelar för att få det bästa resultatet på tävlingen. Förhoppningsvis kommer jag fortsätta att rida för Per Sandgaard, vilket jag absolut vill, om inte han själv har något att invända såklart.

När jag ändå är igång och skriver så tänkte jag ta upp lite vad det är jag gör med Excellent under sina första veckor. I dag blir han 3 veckor gammal, GRATTIS, och att börja med hantering i den här åldern är guld värd. Det jag gör är att lyfta ben och så ”slår” jag lite på hoven för att han ska vänja sig med att det kan hända saker. Vi har som sagt bara hållit på i tre veckor och han lyfter redan hovarna själv ibland. Sen brukar jag ta under magen, på öronen, kolla tänderna m.m. Efter som att jag i framtiden ska kunna rida honom så brukar jag ”krama” honom om ryggen. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men jag lutar mig över bara för att han ska vänja sig att jag, en människa, kan vara där med.

Tänk vad mycket tid och svordomar man sparar med att börja hantera från första dagen. Det kan inte vara kul att lyfta benen på en två åring som aldrig har gjort det tidigare i sitt liv. Eftersom att jag vet hur mycket det sprattlas och trilskas när det väl är dags.

När jag går tillbaka och läser mina dagböcker så låter det där som om jag är helt emot den klassiska dressyren/engelska ridningen, men nu när jag har gett den en chans och låtit rätt personer förklara för mig, så håller jag inte helt med tjejen som skrev då. Jag tror på en blandning och jag tror på att det är det bästa. Det akademiska kan ge en lösgjord och uppmärksam häst, medan den klassiska kan ge något annat, som till exempel påsjutet bakifrån/bakbensarbetet.

  /Madeleine

17 juni, tisdag

För er som inte redan vet det så har vi fått ett nytt litet tillskott till familjen. Det är ett halvblod som nu på torsdag blir 3 veckor gammal.

Jag hade turen att vara med under hela födseln som ägde rum den 29 maj. Det var en otrolig upplevelse, något jag definitivt inte kommer att glömma i första taget.

Den 10 juni skrevs kontraktet och han blev min. Jag, med hjälp, bestämde att han skulle få heta Excellent Golden Bell. Golden fick han efter sin mamma, Shimmering Gold, och Bell fick han efter sin pappa, Arro-Bell. Det ska bli kul att se vad det blir av honom, vad det blir av oss tillsammans. Han är ”född i uppförsbacke”, vilket betyder att han har ett sluttande kors och det är väldigt uppskattat på dressyr hästar. Det ger ett helt annat steg och hästen har då mycket lättare att ”sätta under” sig, men vem vet, han har både bra hopp och dressyr stam. För tillfället är det hantering som gäller vilket innebär att lyfta ben, ”klämma och känna”, se om han ger efter för tryck. Med andra ord: social träning.

Den 7/6 var jag i trosa och tävlade. Med ett antal missar i LC:2 programmet lyckades vi ändå kamma hem en delad 5 placering, av 17 startande. LB:1 programmet gick inte alls lika bra, trots att Lassito var mer lösgjord än han någonsin varit. Det var en trevlig och mysig heldag i Trosa med fint väder o.s.v. Morfar, Britt-Marie och Horsh kom även och kollade, så det blev en liten ”hejjar” klack ändå, mamma och Sven var naturligtvis med dem med.

Jag kommer att vara med i en Cup som Gripens Ryttarförening anordnar. Den håller på från fredagen den 27 juni till söndagen den 29 juni och vi kommer då att debuttera LA:1. Det ska bli kul men det är lite pirrigt eftersom att vi aldrig tränat programmet innan, men jag hoppas att det ska gå bra ändå.

Om det inte hade varit så att jag blivit sjuk och fått ligga i soffan framför tv:n dagarna i ända, så skulle jag ha ridit för Per Sandgaard igår, måndag. Än är jag inte helt frisk men jag hoppas på att jag kommer att bli tillräckligt frisk för att orka rida för honom nu på onsdag, eftersom att jag verkligen behöver träna.

Bestämde mig under eftermiddagen att jag vill träna och rida för Per den här veckan och jag känner mig faktiskt lite bättre, så jag sms:ade Per och fick tid att rida för honom imorgon klockan 14.00.

/Madeleine