Lassito och Excellent
Madeleine´s Dagbok 2008

13 augusti, onsdag

Texten och dagboksinlägget är skrivet före vår semester men då vi inte kunde lägga in bilder när vi var nere på Öland så blev det här inlägget inte publicerat. Sedan vi kom hem har vi ju haft tusen bollar i luften så jag har helt glömt bort att publicera det... /Maria

Efter tävlingen som var förra helgen har vi tränat mycket på Lassitos tempo och rundheten i skritten och galoppen. Han tar gärna tre ”rena” steg och lägger sedan till ett trippit steg så att skritten blir stel och emellanåt oren, Lassito måste lära sig att slappna av och svinga in bakbenen bättre i skritten. Det handlar mycket om att han inte har tillräckligt med ryggmuskler ännu och om han inte svingar in bakbenen som han ska blir även formen inte helt korrekt, han går gärna bakom lodplan.  

Galoppen har enligt mig blivit bättre än vad den har varit tidigare. Det är självklart långt kvar till perfekt men han börjar kunna bibehålla en rund galopp i ett samlat tempo. I och med att jag lagt störst vikt på att få till de här sakerna så har han börjat tappa lite i traven, men det jobbar vi snabbt upp igen.  

Jag brukar tänka tillbaka på när jag köpte honom för att få känna att vi verkligen har gått framåt. När jag köpte honom var han i princip bara inriden. Han tog knappt galoppskänkeln och i alla gångarter sprang han bara på utan att lyssna. Nu kan jag ändå få honom att samla sig, delvis med bara sätet, och ja... allt han kan idag kunde han inte för ca. 2 år sedan, när jag köpte honom. 

Jag var och tävlade i Jönåker idag och då pratade vi lite om olika hästraser, hur domaren bedömer, och hur pass mycket mer utbildad hästen är jämfört med ryttaren. Det går att se barn/ungdomar som sitter på en helt fantastisk häst med så bra gångarter medan ryttaren sitter och fladdrar med händerna, studsar i sadeln, skänklar oavbrutet, sågar i hästens mun... listan är lång. De får självklart bra poäng eftersom att hästen gör ett så bra jobb ifrån sig men man kan då fråga sig varför inte ryttarens inverkan i ridningen spelar någon större roll, eller gör den det? Och om de här ryttarna/ungdomarna gör detta med flit? 

Om det är så att de sitter och sågar och sparkar medvetet så blir jag bara irriterad. Jag kan förstå att ovana ryttare inte vet något annat sätt att få hästen att gå i form och att de inte vet hur de ska få hästen att gå fram på något annat sätt. Det kan jag köpa. Men att se mer utbildade ryttare sitta och göra sådant medvetet kan jag inte förstå. Jag är ändå så pass ”ny” med dressyrtävlingar men jag undrar verkligen om domarna skulle ge lägre poäng till en ryttare som inte kan rida men som har en fantastisk häst. I nuläget, eller utifrån den fakta jag har fått fram, genom att se andra rida på dressyrbanorna, så tror jag inte att ryttarens inverkan går igenom till poängsättningen. Rätta mig om jag har fel men jag tror att om hästen gör bra ifrån sig så blir poängen hög, i alla fall i de här lägre klasserna. Samspelet mellan häst och ryttare verkar vara viktigare när man kommit upp i de högre klasserna.  

Jag själv föredrar en häst att få utbilda och utbildas med. Visst kan det vara kul att komma in på en dressyrbana med en redan fullt utbildad häst som gör allt man ber om och det kan även vara mycket lärorikt på så sätt. Jag håller mig dock ändå till att få utbilda min egen häst, fast ibland önskar jag att Lassito var mer färdig. Men så småningom ska även vi komma dit!

 Vidare till dagens tävlingsresultat.

Två dagar innan tävlingsdagen ringer Eva som är lagledare för Gripens lag i ponny allsvenskan div:3 och frågar om jag vill rida i laget för att de är en man kort. De var i B-finalen och jag tackade ja men uppmanade dem om att tävlingen var en träning för mig. LB:1 slutade på 60.00%. Jag var inte alls nöjd med ritten och blev därför förvånad över att jag ändå lyckades skrapa ihop den procenten. Det skönaste var ändå att jag inte fick lägst procent i laget. I LA:1 fick vi 58,95%. Jag tycker däremot att den ritten kändes mycket bättre än vad vi blev tilldelade i procenten. På något konstigt vis brukar jag alltid få bra procent när jag tycker att det går dåligt och när jag sedan tycker att det går bra så blir den låg, trist. Vad som drar ner poängen är att Lassito går bakom lodplan, han ska ”fram med näsan” mer. Sedan är det många som tror att Lassito blir lite diskriminerad bland dessyrdomare bara för att han inte har ett steg som ett halvblod (bara en jämförelse). De spanska hästarna är mer kompakta och har ett steg som går uppåt, inte framåt som t.ex. en liten Welsh mountain och de flesta andra hästar. Om det är så att de utgår från en slags hästras så blir det svårt för de ekipage som är lika mig och Lassito. Jag hoppas att domarna dömer hästens gångarter och kapacitet utifrån dess ras.

Nu väntar semestern på Öland och för Lassito väntar minst tio dagars vila på sommarbetet. Alla behöver vi ha lite semester ibland för att orka med den vardagliga stressen!

/Madeleine