Madeleine och Lassito
Dagbok 2007 

3 december, måndag

Träningspass: Akademisk ridning för Maria Westerdahl

I lördags, den 1 december, var hela familjen (Maria, Rickard, Eric, Marcus, Sven, Sonja och jag) på Globen Horse Show. Det var verkligen jätte kul, som det alltid brukar vara.

I år, med mammas ord i huvudet, köpte jag inget i globen. Lite tråkigt men jag får ta och vänta tills mamma har startat sitt företag.

Jag tyckte att fransmannen Jean Francois Pignon var bäst under hela kvällen. Han beskrivs som en hästdressör i världsklass och det håller jag verkligen med om.

Därför kommer nu ganska många bilder på hans shownummer så att alla får se hur otrolig han är.

(Det var ganska svårt att ta kort i globen när det var mörkt, men jag gjorde mitt bästa)

Jag har en sak att erkänna. När han var klar med sitt framträdande ställde sig alla i Globen upp och applåderade. Skratta inte nu, men jag blev så glad och rörd för hans skull så att jag själv fick tårar i ögonen.

Här kommer lite andra bilder från Globen. Kvalitén är inte världens bästa.

Igår, den 2 december, hoppade jag för Eva Franzen.

Vi fick några små tips som säkert är användbara men jag tyckte att det var lite för många i gruppen. Det kändes inte som om vi fick ut 100 % av tiden men hon är bra och jag hoppas och tror att hjälpen kommer till användning.  

Vi tränade på att ”rida efter hindret” och inte bara innan. Med det menar jag att hästen inte bara ska få springa iväg hur som helst utan vi skulle ta tillbaka våra hästar och får dem att göra en halt, efter hindret.

Det var mycket träning med rak riktningen och det kommer vi att ha stor hjälp av.

(Jag hoppade tidigare terräng för Eva Franzen. Hon är tränare i Hoppning, terräng och dressyr).

I slutet, när alla hjälptes åt att ta bort hindren, passade mamma på att sitta upp på Lassito. Det var nog minst sex år sen hon satt på en häst och hon erkände att hon var en aning rädd, eller snarare ovan. Bildbevis finns!

Igår skrev foder ägarna till Bacchus i vår gästbok (Du kan läsa om Bacchus under ”Om oss>Madeleine”). Han var min första häst, jag red in honom, han var unghäst och nu är han 13 år. Det är helt otroligt!

När mamma berättade att dem skrivit så kom tårarna. Jag grät och fick även mamma med mig. När jag väl slutat gråta pratade vi en liten stund och jag började gråta igen.

Det går inte att beskriva med ord hur glad jag är och det går inte att beskriva hur det känns att hitta någon som varit borta.

Det är som någon som har uppstått från de döda, det är helt otroligt!

Idag, den 3 december, tränade jag för Maria Westerdahl. Det var ett tag sen sist.

Vi började med att känna igenom lite öppna och sluta i skritt, vilket gick kanon.

Efter det började vi med samlingen, som sedan ska leda till att han ska ”stå och trampa” på stället (piaff). Jag har tidigare haft svårt att känna av när han gör rätt, när han samlar upp sig och får mer ”energi i steget”, men idag lyckades jag få in känslan. 

Den går inte att förklara utan du måste själv känna. Han sänkte sig några gånger i bak, vilket är jätte bra. Nu när jag vet hur det ska kännas så ska vi fortsätta att träna som aldrig förr!

Efteråt började vi traggla galoppen.

Det blev faktiskt några eller många riktigt fina öppna och sluta i galloppen *stolt*.

Efter galopparbetet återgick vi till öppna och sluta i trav och skritt. Övningen gick till som så att jag red på diagonalen, in mot mitten, sedan ställde jag om så att jag red mot samma långsida, på diagonalen.

Det fanns olika varianter. En var att jag först skulle rida i öppna, på diagonalen, mot mitten och sedan ställa om och rida öppna ut på spåret, på en diagonal.

En annan variant var att jag gjorde samma sak, fast i sluta, och den tredje varianten var att jag blandade de båda (sluta och öppna).

Sluta och öppna är verkligen jätte bra att träna på om du vill få en lösgjord häst.

Maria tyckte att vi kommit längre efter en vecka hos Christofer. Hon tyckte även att Lassito har börjat lyssna mer på min sits/mina hjälper, att han blivit mjukare/mer lösgjord o.s.v. men hon hade ett litet klagomål och det var på mina ben.

Hon sa att hon tyckte att jag hade en jätte bra och finns sits men att benen har för en vana att glida för långt fram. Jag ska nu försöka rätta till felet men jag måste säga det, att det är j*vligt svårt att lära om sig!

Här kommer även några bilder på några av Christofers hästar (de är urklippta ur en film jag filmat, där av kvalitén).

Fadelejo (Fadde)                                                                   Zetor

Gary

Nickie (trick-training)

Nickie i spansk skritt                                                                                   

/Madeleine