Madeleine och Lassito
Dagbok 2007 

10 Augusti, söndag

Träningspass: -

Någon dag i förr förra veckan, när jag kom ut till Gesta, låg Lassito i sjukhagen. Jag gick sakta fram till honom i hopp om att han inte skulle resa sig när jag väl kom fram, vilket han inte gjorde.

Det var andra gången som jag sett honom ligga ner och det var första gången som han låg kvar när jag kom fram.

Jag gick ned på huk bredvid honom till en början innan jag satte mig ned ungefär vid hanns bog. Där satt jag i ca 15-20 minuter och klappade, kliade och bara myste med honom medan han somnade till lite då och då.  Bättre stunder finns inte!

I tisdags var vi med Lassito på Strömsholm igen. Att lasta honom var inte det enklaste utan tog några minuter innan han väl gav med sig. Jag vet inte vad han har fått för ovana men bort ska den! Några NH lektioner med Maria ska nog friska upp hanns minne.

Det är en sak att han inte går in i transporten, det är okej, men han ska f*n inte springa över mig.

Denna gång, som alla andra, passade vi på att väga Lassito.

Här är hans vikt från de gånger vi varit på Strömsholm:

1:a gången – 430kg

2:a gången – 427kg

3:e gången – 423kg

Han har totalt gått ner 7kg under ungefär två månader, i bara muskler.

När veterinären väl kommit fick jag först skritta/springa med honom fram och tillbaka på rakt spår för att se om han haltade. Det var GRÖNT, han visade inga täcken på hälta.

Sedan longerade jag honom på böjt spår såklart, även det var GRÖNT. För säkerhetsskull bad veterinären mig att longera på asfalten för att se om han visade något där, vilket han inte gjorde. Han blev/är FRISKFÖRKLARAD!!!

Det var skönt att få höra att han var frisk och nu väntar minst 3 veckor med endast skritt på rakt spår, ute i naturen. Det är en lång process innan han är helt återställd, men vad gör man inte!

I onsdags skrittade jag ut med Lassito för första gången på 2 månader. Vi tog en runda som heter ”lilla Gesta rundan” som kanske är på 15-30 minuter beroende på tempot. Efter att ha suttit på Royal T så kändes han ganska liten. Med tanke på att han stått ett tag var han inte alls så pigg som jag hade väntat mig. Han var mer tittig och tyckte att det mesta var läskigt, annars gick det rätt ”segt”.

Efter turen, när jag skulle hoppa av, kändes det som om det var för kort till marken. Jag har blivit van vid att ta lite mer sats och böja lite mer på knäna när jag väl når marken. Det var en ganska konstig men ändå rolig känsla.

I torsdag, när jag skulle hämta Lassito från hagen, ropade jag först på honom. Han kollade då upp från gräset han åt och började sakta gå mot mig och gnäggade till.

Han har blivit jätte duktig med att komma till mig i hagen. Om det skulle vara så att han inte kommer utan bara står och stirrar på mig ”flyttar jag rumpan” på honom. Det gör jag genom att först sträcka ut handen med handflatan nedåt som är ett tecken på att han ska komma till mig. Sedan går jag som i en halvcirkel närmre och närmre honom mot hans rumpa, med blicken fäst på rumpan. Han ska då flytta rumpan, vända blicken/huvudet åt mitt håll och gå till mig. Vilket han även gör i nuläget.

I fredags såldes och åkte Royal T. Jag kommer att sakna honom. men som tur är så har han inte flyttat så långt och det ska bli kul att se honom på tävlingsbanorna.

Jag red ut på Lassito med Tina och Anna. Det var ganska skönt och varmt väder trots att det var moln på hela himlen. Efter några minuter fick Lassito för sig att ta några bocksprång, men jag lyckades hålla mig kvar. Lite senare, när vi kommit in i ”snåret”/det höga gräset, fick han för sig att bocka igen. Denna gång var jag inte beredd utan flög av.

Det var bara att kramla sig upp i sadeln igen och fortsätta framåt. Ytterligare lite senare bockade han igen fast då lyckades jag hålla mig kvar. Den övriga tiden på uteritten skötte han sig bra. /Madeleine