Dagbok
2008

27 maj, tisdag

En del saker som hänt den senaste tiden har fått mig att tänka efter... och fundera en smula...

Hur mycket än korpen tvättar sig, blir den aldrig vit.
Källa: Spanien

Livets stormar ger starkare rötter.
Källa: Okänd

Den sanna metoden till kunskap är experimenterande
Källa: William Blake

Ingen fågel flyger för högt - så länge han flyger med egna vingar.
Källa: William Blake

Förklara aldrig - dina vänner behöver inte det, och dina fiender tror dig ändå inte
Källa: Elbert Hubbard

Helgen har varit fullspäckad som vanligt och det var dressyrtävling på lördagen och hustitt på söndagen. Efter hustitten åkte vi till Taxinge Slott och fikade med Sven som bjöd. Det var supergott och vi hade en mycket trevlig fikastund hela familjen. På vägen hem gjorde vi små utflykter på slingriga grusvägar för att titta på hus, som kunde ge oss lite inspiration till vårt eget eller det kunde kanske finnas någon stor, fin och grönskande tomt för oss att köpa med vacker utsikt.

På söndagsmorgonen hade Madeleine plockat en morsdagsbukett, som doftade sommar så ljuvlig och härlig!

Igår var jag hos Anna, min kusin, och luktade valpdoft. Tog ca 80 kort och filmade ca 5 filmsnuttar på lilla ullbollen Kaztor. Han är så söt, så lugn och så mysigt busig!!!

Lordchamp Kindhearted Kaztor

Kom precis tillbaka efter en skön och trevlig långpromenad. Läs och häpna men Rickard var med mig och tjejerna idag *ler*!!! Vi, jag, Rickard, Gwen, Diva och Sockan, gick vår skogspromenad och jag passade på att träna som vanligt. Idag när Rickard var med kunde han hålla koll på Gwen när jag tränade med Diva. Det blev en hel del fritt följ och vi har börjat gå en längre sträcka och jag ger godis flera gånger under sträckan vi går. Vill lära Diva att det inte är fritt fram efter att belöningen kommit utan träningen fortsätter tills jag säger att det är ok för henne att gå. Frikommandon är antingen "varsågod" eller "hopp och lek". Några ingångar med att Diva sitter framför mig och jag säger "fot". Inget pipande kom men då har jag ju också delat upp "fot" och fria följet som Peter föreslog och det har äntligen börjat ge resultat. Passivitetsträning är lite här och då under hela promenaden. Bäst är när det kommer någon och Gwen ska ligga ner och Diva ska sitta. Gwen har full koll på människan som går förbi och Diva har bara ögon för sin matte *s*. Varför Diva inte ligger ner kanske en del undrar och ja, det är så enkelt att Diva inte förstått vad "ligg" betyder ännu... *suck*... trots att jag tränar "ligg" flera gånger om dagen!!! Jag ska banne mig ta en intensivträning med klicker ute i trädgården en dag så ska jag nog få "fröken" att förstå "ligg" ;0).

Jag hann också med några "Johanna-leta" till Diva, men då bara med en pinne. Ingen idé att blanda in två när dem är två hundar och Diva har svårt för det ändå när hon är själv. Gwen fick också leta pinne och korv... och så hann hon med att bada i några vattenpölar som bildats i bergen där dem sprängt.

Precis nu när jag sitter och skriver det här och Rickard kommer in till mig i kontoret, så ser han ut genom fönstret. Där ute i hundgården sitter Diva och Gwen som små ljus alldeles tysta och tittar upp på berget för där går ett råddjur. Råddjuret märker aldrig att dem sitter där på första parkett och tittar för det går så lugnt så lugnt nerför berget och försvinner in i dungen med småaspar.

God natt!

/Maria 

21 maj, onsdag

Jag kan redan nu säga eller skriva om hur sjukt kul det här är, även om jag nu bara börjat komma igång, så sakteliga med små stapplande kliv, så har min underbara resa med mitt alldeles egna företag satt igång!!!

Leverantörerna som jag har knutit till mig är små "guldstjärnor" som kommer göra mer än gott för företaget... jag är grymt nöjd så här långt ;0)!

Jag är lyrisk över hur trevligt, spännande och kul det här är och ser ut att bli. Jag skulle vilja tacka, vilket jag i och för sig redan gjort till en del av er, som faktiskt gjort detta möjligt. Vägen hit där jag är idag har varit väldigt krokig och det har funnits några små och även stora stopp, men "skam den som ger sig". Jag gav mig aldrig även om det tagit sin lilla tid att komma dit jag är idag, så är jag faktiskt där nu. Eller VI är där, för Rickard ingår i allra högsta grad han med, med sin STORA "bit" som han ska ta hand om och som vi tycker, vilket vi varit med om för en tid sedan konstigt nog inte en del tycker, är det viktigaste för ett företags med eller motgång. Konstigt tänkande kan, som skrivet, tyckas att de inte ser det som en självklarhet... men det gör vi, "Syns DU så säljer DU"!

För att ta lite om hundarna också, som det var ett tag sedan jag skrev om..., så har Diva blivit bättre i sin hälta och har även fått börja följa med mig och Gwen på våra långpromenader. Där tränas mycket passivitet i alla dem former och Gwen får vara läromästaren som visar hur det ska gå till och även "störningen" när Diva får sitta kvar snyggt och titta på vad än Gwen hittar på. Vi har verkligen kanonKUL tillsammans alla tre... även om det som igår spöregnade nästan hela promenaden och vi var leriga upp till knäna och jag dyngsur inpå skinnet och hundarnas päls fullkomligen dröp av vatten. Vattnet ifrån pälsarna syntes det fina stänkspår av i garaget trots ihärdigt torkande innan dem fick gå in i hundrummet, så hann dem skaka sig en del på vägen dit... ;0)

På långpromenaden nu i eftermiddag tränade jag på fritt följ med Diva medan Gwen var ute på egna upptåg. Passivitet, spontan passivitet, att vara "tyst" belönas mycket... idag gick ingångarna i fot bättre än i går och det innebar att Diva i startskedet var tyst dem flesta av gångerna.

Nu ikväll fick jag en förtidig morsdagsblomma att hänga ute av Marcus, som kom förbi för att lämna den fast han är hos pappa. Han kommer hem igen på fredag, men ville lämna av den direkt när han fått den. En sådan sak värmer ett modershjärta!

/Maria

20 maj, tisdag

Jag tror att jag redan idag vågar, för...

Jag bara måste gratulera min otroligt underbara sambo till säljare!!! Han har gjort "DET" den här månaden och ska vara så in i bomben stolt över sig själv för det är vi, dina nära och kära,
 DU är absolut BÄST!!!!
DUBBEL-TRIPPEL, SKÅÅÅL ...

16 maj, fredag

Vi önskar som vanligt... en

TREVLIG HELG

TILL ALLA

VÅRA GOA ;0)

VÄNNER !!!

14 maj, onsdag

Det händer inte så mycket i min hundträning just nu och det är så ledsamt att Diva fortfarande är halt. Även om det inte är jätte halt hon är så linkar hon fortfarande när hon travar. Jag har klämt och känt men det finns inget där annat än att hon visar på hälta när hon rör sig. Jag är sååå träningssugen så att jag spricker snart... och Diva med för hon klättrar snart på väggarna...

Mycket skrivande den senaste tiden om Gwen och pensionär samt pralinhund men nu har vi efter ett enhälligt beslut satt stämpeln definitivt "pralinhund" på henne, efter att vi alla konstaterat att hon inte är som en border collie brukar vara, eller uppenbarligen kanske då inte alla BC... och det kanske inte finns någon generell border collie stämpel men vad vi är vana vid att se hur en uttråkad och understimulerad border collie kan bete sig. Ni vet valla människor, valla flugor, valla bilar, valla andra hundar... ja, valla ALLT dem kan få utdelning på att valla. Precis som ni säkert redan listat ut så gör då inte Gwen något av det här. Hon fullkomligen älskar, som jag tidigare skrivit, att ligga ute på gräsmattan uppe på vår "hylla" och spana ner till vägen och dem som går där. Hon älskar att lägga sig på rygg och bli kliad på magen, bröstet, huvudet, nosen, ryggen, ja över hela kroppen och där kan hon ligga i timmar och bara njuta med stängda ögon och smackande mun. Pussar på familjemedlemmarna tycker hon också om att göra och vända ut och in på sig själv där hela kroppen går i ess och svansen viftar glatt åt en när vi kommer emot henne. Att gå på långpromenader och att få gå i sin egen lilla värld och lukta på alla dem intressanta dofterna som finns är en av hennes favoritsysselsättningar under promenaden. Att få jaga, leta och kampa med pinnar är också roligt. Hon är inte av den sorten som går och befinner sig i närheten av oss när vi går på promenaden utan hon är flera meter bort och går lite som tjuren Ferdinand och jag får ropa mer än en gång för att hon ska följa med. Allt med krav är inte hennes grej utan den vanliga vardagslydnaden passar henne mer och bättre. Hon fullkomligen älskar att få springa ner till hundbadet och att få springa ut en bit och att där få stå och slå med tassarna, så det kommer upp vattendroppar som hon kan fånga med munnen. Gwen är helt klart mattes hund och jag ska inte sticka under stol med att hon är väldigt signalkänslig på mig vilket inte alltid är så bra i alla situationer men inget att göra åt. Jag tycker om henne oerhört mycket trots den pralinhund hon är men jag får kanske acceptera att det inte blir den tävlingshund och då min första, som jag så gärna hade hoppats på, men bara Gwen mår bra så gör också jag det!

Snurre Sprätt var lös utanför sin bur när jag och hundarna kom ut i morse. Före det han blev jagad av Gwen satt han uppe på hyllan och spejade. Jag vet inte hur länge han varit lös bara att haspen, som ser ut som ett hjärta, till gallerdörren på burens övervåning var öppen. Gwen hann jaga honom en stund innan jag fick huvudet med mig och sa till henne och när hon slutade hann jag aldrig uppfatta vart han tagit vägen. Trodde först att han stuckit upp över kullen/berget på baksidan för Gwen och Diva stod där och luktade i mossan. Efter en del ropande och letande gick Gwen och "ställde" samt markerade i en halvliggande ställning med frambenen helt i marken, högviftande svansföring och med huvudet in under presenningen där brädhögen ligger. Jag gick till henne och tittade under presenningen och där under hoppade Snurre Sprätt omkring... Jag gick till uterummet, ropade till mig hundarna, hämtade ut Maddiz och lät hundarna vara kvar i uterummet. Sen gick jag och Maddiz ut till brädhögen och började med att först försöka locka fram Snurre till en av oss men han vägrade. Då gick jag till kaninburen och öppnade upp gallerdörren som är på nedervåning och sa till Maddiz att vi skulle gå in i vårt hus igen för att på så sätt med vår frånvaro locka fram Snurre in i sitt hus. Sagt och gjort... och bara några minuter efter det att vi gått in skrek Maddiz att Snurre Sprätt hoppat in i sin bur. Maddiz gick ut och stängde gallerdörren om Snurre Sprätt. Kanon och jätte skönt sa vi... suck och synd sa Rickard!!!

Jobba, jobba, jobba... ;0)

Kom precis hem ifrån en långpromenad med Gwen och under promenaden noterade jag en rätt så rolig sak med henne. Precis som i går gick vi förbi fåren och alla lammen på det nya området. Gwen går längst med staketet, stannar till, tittar på lammen som bräker, skuttar vidare, stannar till för att titta efter några får som reser sig och går iväg för att byta sovplats, fortsätter sedan att skutta vidare efter mig som går på vägen. Vi svänger där fårstängslet svänger och fortsätter att gå på vägen, som går längts med stängslet och Gwen fortsätter skutta efter mig, stannar till ibland för att lukta på någon intressant doft och sedan har vi passerat fåren. Gwen har alltså inte visat på någon större dragning till fåren mer än att nyfiket titta på dem. När vi kommer ner till Mälaren och där följer den grusade gångstigen som går längst med Mälaren till badet och hundbadet, där Gwen alltid badar. När vi passerar badet sticker Gwen iväg som en pil rakt ner till vattnet för där nere vid badstranden går det tre Kanadagäss som hon jagar iväg ut i vattnet. Sammanfattningsvis blir det då att fåglar hyser Gwen en väldigt stor dragningskraft till men inte till fåren som både gick och sprang i hagen som vi passerade. Jag vet också att råddjur kan ha just den effekten, att vilja jaga iväg, på Gwen. Ja, vad är det jag hela tiden har antytt... Gwen är hunden som verkligen kan konsten att njuta av livet utan att hon för den skull ska behöva jobba för att få känna av det!!!

/Maria

12 maj, måndag

Jaha... då har det gått ännu en helg och den också i ett rasande tempo men grymt rolig och trevlig!

Måndag. Grannen neråt vägen kom tillbaka med Gwen precis... och som jag stått och ropat... på både fram och baksidan. Släppte ut Gwen och Diva en liten snabbis bara så dem fick lufta sig lite för Diva får ju inte springa omkring på sitt haltande högra ben. Gick in för att lämna något och vips är Gwen borta när jag kommer ut igen bara en halv minut senare eller kortare tid ändå. Kvar står Diva och kommer till mig när jag börjar vissla och ropa efter Gwen. Det måste ha varit råddjur som hon stuckit efter för neråt gatan går hon aldrig annars men där på dem obebyggda tomterna mittemot grannen, som kom med Gwen, brukar råddjuren gå. Jag är så glad för att Diva inte sticker iväg när Gwen gör det. Diva har mer i sig vart tomtgränsen går och håller sig  där även om jag lämnar henne en stund, men det gör inte Gwen den lilla pensionären. Ja, Gwen har börjat bete sig som en sådan, vår lilla pralinhund.

Åter till helgen som har varit lärorik, trevlig och rolig. Lördagen startade med att väckarklockan ringde halv sex och jag åkte till Eskilstuna klockan kvart i sju, för att vara med när Ängsbackens W-kull och några till skulle göra MH. Jag gick med ALLA hundar utom en, den sista som var ifrån Atenagårdens. Jag tror det blev 8 eller 9 hundar så den sista orkade jag bara inte följa med på i värmen. Grattis till Johanna med Wixzi till ett mycket väl genomfört MH.

Åkte hem och och tog en snabb kopp kaffe och åt en hård smörgås. Sen åkte jag och Sven ut till Gesta för att titta på Maddiz som skulle rida sitt andra pass för Christofer med Lassito. Dem skulle starta 18.00 men var 1 ½ timme försenade och vi var där halv fem så det blev en lång väntan men trevligt att se andra ekipage och prata skit med folk. Vi var inte hemma förrän halv nio och då åt hela familjen middag.

Rickard har fixat med sååå mycket under helgen så jag blir alldeles svettig bara jag ska skriva om det. Han har krattat gräsmattan, klippt gräsmattan, vattnat gräsmattan, tvättat husvagnen, tvättat alla tre bilarna utvändigt, städat Forden inuti och fixat i garaget.  samt varit med Marcus på fotbollsmatch i Flen på söndagen. Det blev tyvärr förlust med 8-2 mot Flen.

Söndagen bjöd på sovmorgon för mig till halv åtta. Madeleine var uppsatt på första passet för Christofer på Trunfador precis efter teorin. Teorin hölls i ridhuset av Christofer. Johanna och Evelina kom precis lagom för att se när Maddiz skulle göra iordning Trunfador. Jag tänker nog inte skriva så mycket mer om ridningen än att Madeleine är väldigt duktig och det är en lika stor fröjd att se henne ta sig an en outbildad häst som sin egen Lassito. Resten överlåter jag till Maddiz att skriva om. Däremot kan jag skriva om hur duktig Evelina var som både borstade och red på Lassito. Jag är helt övertygad om att Evelina kommer att bli en jätte duktig hästtjej när hon blir stor ;0)!

Evelina på Lassito i sina nya sommarfina kläder

Måndag. Rapport om Diva är att hon haltar mindre men hon haltar, så det är vila som gäller fortfarande. Gwen har börjat äta igen, men det gjorde hon först efter att jag slutade strö över ”Fixodida Zx” på hennes mat. Den kräsna pralinhunden... men hon är den goding hon är. Sockan däremot ser verkligen ut att tycka om tillskottet och slukar maten med hull och hår. Det är jätte skönt för det är hon som behöver bli av med fästingattackerna mest just.

Nu börjar det hända saker och företaget "tro´t om ni vill" ´ska så sakteliga börja rulla igång... och det bara inom en snar framtid... även om inte siten kommer att komma upp, så kan dem som vill börja handla göra det ;0)!!!

/Maria

9 maj, fredag

Torsdag. Idag har jag verkligen inte haft någon tid över till att vara ute i det soliga vädret. Det är så mycket som ska planeras inför... och så har jag dammsugit huset, som verkligen behövdes då det blivit stigar där vi gått. Nu är jag "trasig" i hela kroppen och knoppen, men vad hjälper det då det står fler saker på "att göra listan" som måste ordnas med innan kvällen är här. Klockan är strax före tre och jag ska hoppa in i duschen för att bespara Strängnäsborna ifrån min odör... men mest vill jag vara snäll mot dem på DjurMagazinet och Willys ;0).

Fredag. Så härligt att det är fredag idag... Fredag är verkligen veckans underbaraste dag!!!

Dock går den här fredagen lite i orons tecken då Gwen inte riktigt vill äta sin mat, vilket hon i och för sig aldrig vill göra men efter en del trugande så slinker den ner och hon har faktiskt blivit bättre på att äta sedan Diva kom in i familjen. Däremot är det nästan, förutom någon enstaka liten bit,... helt stopp just nu och självklart blir det även att hon kräks någon gång per dag då hon ju inte har speciellt mycket i magen. Vi är lite oroliga men hon dricker så det bör inte vara någon fara. Det kan bero på värmen så vi avvaktar några dagar till så får vi se om det vänder. Hon älskar att ligga ute på gräsmattan uppe på hyllan och bara myspysa... hon är verkligen vår pralinhund ;0)...

Sen till Diva, som har börjat halta. Jag tyckte att jag såg en tendens till hälta igår kväll, men var inte helt säker och Rickard tyckte inte det syntes något. Idag haltar hon helt klart när hon "travar". Det ser ut som det är på höger fram. Jag tryckte och kände på tassarna och när jag tryckte på en tå på höger markerade hon men efter att jag känt på vänster och kände på höger igen visade hon inget. Rickard får vara med och kolla bättre ikväll. Kan vara en stukning efter att Gwen och Diva busade runt rätt så häftigt igår kväll... om inte annat får vi hoppas på att det "bara" är av den orsaken. Jag försöker hålla henne lugn.

Idag är det trots tråkigheter med hundarna ändå en sådan där härlig dag där jag även om jag måste göra tråkiga hushållssysslor kan göra dem med ett stort leende på läpparna. Jag kan nämligen göra dem sysslorna ute i solen och det är en sådan underbart och härlig superfördel tycker jag. Jag har ställt upp Boss gamla trimbord på gräsmattan, mitt i solen, till att vika tvätt på. Där står jag och bara pyser trots tråkigt arbete!!!

Helgen är fulltecknad och det blir tidiga mornar... men roliga saker som händer så det gör inte så mycket. Imorgon är det MH i E-tuna för Ängsbackens W-kull och jag ska åka dit och titta. På söndag ska jag vara hela dagen på Gesta och titta på när Maddiz rider Lassito och Trumfador för Christofer. Hon rider Lassito två gånger imorgon också, men då är jag ju som skrivet på MH. Marcus har fotbollsmatch på söndag i Flen och den åker Rickard med på. Annars är det pyssla hemma som gäller för Rickard hela helgen. Så mycket han nu fixar med sin trasiga fot, som fortfarande inte är bra efter hans lilla olycka med krattan i tisdags.

När jag skriver dagbok så skriver jag antingen allting på en gång men det är mer sällan det blir så och det har med min skada att göra men det orkar jag inte gå in på nu för det är så tråkig läsning, utan det blir mer så att jag skriver lite under hela dagen eller det är till och med så att jag kan fylla på med text under flera dagar... och idag är en sådan dag när jag skrivit lite här, då och nu. Jag har nämligen klämt och känt lite till på Divas tass och det ser ut som hon markerar när jag klämmer på höger lilltå. Den känns en aningen svullen på "bullen" som tån startar med. Bra förklaring va :-s? Jag avvaktar i alla fall och ser hur hon är imorgon. Visar det sig att hon fortfarande är halt då så blir det vila för Diva hela helgen. Är hon fortfarande halt efter helgen får vi ta beslut om hur vi ska göra. Diva är ju inte den stillsammaste av hundar och om jag inte stoppar henne, så springer hon omkring precis som hon alltid brukar göra, så det här med hältan och att ha ont bekommer henne inte nämnvärt. Hehe...en hälta mer eller mindre... vad gör det hos världens mest levnadsgladaste hund... ;0)

Nu som avslutning ska jag skriva ett sådant där riktigt tjejigt inlägg. Jag har gått upp x-antal kilo på dem här åren med Rickard och jag kan väl bara erkänna att vi levt gott. Jag har alltid haft lätt för att gå ner i vikt bara jag bestämt mig för att nu "djävlar" gäller det och så har jag fixat så att det blivit så. Jag har alltid haft stor karaktär. Nu är det tyvärr inte lika lätt längre och jag vet inte om det har med åldern att göra eller om det bara helt enkelt är så att jag kommit på hur gott mat egentligen är, eller kanske en kombination av båda. Jag i alla fall bestämt mig för att nu får det vara nog och jag längtar efter att vara fri från degen runt magen. Situps kanske någon säger och visst mer än gärna inte mig emot, men tyvärr säger nacken stopp till det. Jag får helt sonika börja tänka på vad jag stoppar i mig, men jag tänker inte följa någon metod, nä, det är jag för lat för, utan istället blir det till att tänka mer frukt och grönt samt inget smör på det lite mer nyttiga brödet. Att ta bort riktig grädde och äkta smör i maten tänker jag heller inte göra för jag är av den åsikten att det är nyttigare med det "riktiga" än det som är gjort på fuskväg. Frukosten får bestå av en nyttig smörgås med grönt på och the. Lunchen blir sallad i olika former och keso samt kaffe. Middagen blir den vanliga men med en mindre portion och mycket sallad. Alltid vatten till maten i veckorna. När suget är för stort har jag gjort inordning en skål med morotsstavar att knapra på. Fredag och lördag är till för gott i både mat och drickväg. Självklart ska jag även gå två långpromenader per dag också. Började med "mitt tänk" igår och så här långt har det gått bra ;0)...

Trevlig helg!

/Maria

7 maj, onsdag

Idag onsdag har Sven och jag putsat fönster och Rickard jobbade hemma igen... Ja, han kan ju inte köra bil med en trasig fot... går liksom inte att trampa ner och växla med vänster foten... Jag putsade fönstren och tog runtom på dem målade ytorna inne och Sven putsade utvändigt. Jag som varit en sådan pedant med städningen har totalt gått "ner mig" och städar inte mer än nödvändigt och kanske mindre än vad som egentligen skulle behövas. Hehe, -Anna, kommer du ihåg hur jag var när barnen var små och hur ni gick och påpekade hur glada ni var om det fanns ett litet dammkorn i mitt hus... ja, det var på den tiden det... Nu har jag hittat mitt intresse, som ni ju alla vet är hund, så då finns ingen tid till att gå hemma och feja. Dammsugning och en och annan golvtorkning är som står på "att göra listan" men dammtorkning med blöt trasa på listerna blir inte gjort många gånger om året... hm, ja, det är som skrivet inte som förr då jag tog dem en gång i veckan i villan som var på 159 kvm. Jag älskar mitt nya skitiga liv som istället innehåller familjens aktiviteter och hund, så det gör inget... men ni som kommer hem till oss får ha överseende för att det kan "se ut" här hemma... eller ja, "se ut"... det kan ni i alla fall göra.. då vi ju precis tvättat fönstren... ;0)

En vilodag för hundarna och vad dem har sovit idag... skönt för dem!

Ikväll har jag varit iväg på en informationsträff om utbildningen "ENTREPRENÖRSKAP OCH EGET FÖRETAGANDE", som börjar i höst och som vi vill gå. Det är en kurs på 200 p, på 20 veckor. Helt kort handlar kursen om att "Du arbetar utifrån din egen affärsidé". Vi som går kursen lägger i stort upp hur kursen ska se ut utifrån den grundplan som redan ligger. Startdatum blir troligtvis v 34. Härligt att få gå kurs parallellt med företagets första stapplande steg...

/Maria

6 maj, tisdag

Det har varit en rent hysterisk helg men då menar jag inte att låta negativ utan läs det med positiv känsla.

Vi har varit iväg på Minikennelträff hos Brukstorpets. Vi tog med vår husvagn och campade för andra gången i den. Däremot var det premiär för oss att sätta upp vårt alldeles spritt nya förtält. Jag citerar Rickards gästboksinlägg ”ALLT om... förtältsuppsättningar, missöden och ev. tidsåtgång är tyvärr hemligstämplade. Uppgifter kan kanske komma ut på någon tillställning om någon av deltagarna inmundigar en god drink och pratar bredvid mun :) Skämt åsido, för mig och Maria tog det många timmar fyllda av långa ramsor av svordomar pga. hård blåst där hela tältet ville ut på flygtur, ett frenetiskt bläddrande i manualer(tältet är helt nytt) ett par skilsmässoansökningar, några uppgivna suckar... Men slutresultatet blev kanon. Lite mer träning så är vi proffs :)”. Det är nog allt som behöver sägas om den ”uppsättningen”…

Vi var på Kilsbergen i Ånnaboda mellan onsdag och söndag. Tränade spår, lydnad och skydd hela dagarna med små andhämtningar emellan. Avslutade dagarna rätt så sent med grillning, alkoholhaltiga drycker och en massa babbel och en hel del skratt!

Vi var iväg några timmar och fick se när Evelina red på sin Jim också. En väldigt lugn, härlig och superfin liten shettis som verkligen är perfekt för Evelina som första ponny. Jag har en hel del kort på dem två... ;0).

Jag och Rickard avslutade hela helgen med att på hemvägen stanna till på Hagatorp för att kolla skyddet i IPO. Domare var Kattis Ehrlander ifrån Ängsbacken. Vi hade sådan tur att vi precis kom när resultatet för lydnaden lästes upp och en paus på en halvtimme innan skyddet skulle sätta igång. Tillbaka till husvagnen och där intog vi en hårdsmörgås med makrill, mums, sen var vi redo att titta på skyddet. Efter den här tävlingen kommer det att bli en hel del tävlingar för oss att åka iväg och titta på kan jag lova. Det gav blodad tand och som jag så många gånger tidigare skrivit lär du dig så otroligt mycket, mer än mycket, på att titta på andra. När vi kom hem letade Rickard fram tävlingskalendern och vi hittade flera tävlingar i närheten av oss som vi, om vi inte har något annat inbokat, kommer att åka på ;0).

Det kommer att komma ut bilder på helgens aktiviteter och mer därtill men DET kommer att ta sin lilla tid då Rickard tog jääääätte många kort och vi måste gå igenom alla för att välja ut dem vi vill ha.

Det jag har med mig ifrån helgen är att den passivitets träning som jag ägnat mig åt hemma inte duger. Diva har visat upp bra lugn vid träningspassen i Åker tidigare, då jag satt henne ner och tränat passivitet när dem andra tränat, men helgen visade att det behövs betydligt mer av den träningen. Diva sätts numera ner i passivitet på promenader, inne hemma i olika situationer, när hon leker på tomten… det är bara fantasin som sätter gränser vart vi kan träna passivitet.

När det gäller spåret har vi också gått vidare. Vi har gått ifrån valprutorna till att gå mer raka spår.

Tackar Peter och Johanna för dem många tips på träning vi fått!

Måndag. Åkte till Vikingavallen och la två spår till Diva. Ett spår med mathög i början, mat i vart tredje eller vartannat steg, hög på mitten och en hög på slutet. Andra spåret gjorde jag lite svårare bara för att se och då blev det bara en hög i början, en på mitten och en på slutet. En stor miss som jag gjorde med Diva var att direkt ta ut henne ifrån bilen efter att ha suttit där någon timme och påvisa spår. Givetvis skulle jag ha rastat av henne före. Det här gjorde att jag fick en mycket hetsigare Diva i spåret än vad jag är van vid. I helgen arbetade hon nämligen lugnt och metodiskt i dem spår vi la.

Gwen fick ett korvspår med en hög i början, spår i vartannat steg, en hög på mitten och en på slutet. Spåret till Gwen är mest för att aktivera henne med något och IPO-spåret är bra för att få ner hennes nos i backen mer.

Efter spårarbetet tog jag och tjejerna en långpromenad i skogen vid Vikingavallen. En skön och härlig, men varm, promenad. Det märktes på hundarna som flåsade med sina långa slipsar som hängde långt ut ifrån munnen. Kanske ett bad på hemvägen… Ringde Rickard som var på väg hem ifrån jobbet och sa att han kunde stanna till vid Najudden för Diva skulle få ta sitt första dopp. När vi kom ner till Mälaren sprang Gwen iväg i 190 och var först ut i vattnet men inte sent efter kom Diva… som nog inte riktigt förstod vad hon egentligen gjorde för helt plötsligt hade hon vatten sprutandes om kring sig och lika fort som hon sprungit ner i vattnet sprang hon upp igen. Ställde sig för att ruska och skaka av sig allt det blöta… och sprang omkring en stund på stranden. Sen måste hon ha glömt av sig för hon sprang ner några gånger till efter pinnar som jag kastade ut i vattnet men efter att jag kunnat lura henne två gånger så gick det inte mer. Hur många pinnar jag än slängde ut så stannade hon i vattenbrynet, lät Gwen hämta pinnen för att sedan sno den av henne. Gwen däremot hon fullkomligen älskar att simma och bada så hon var i jätte länge och bara njöt… av att äntligen ha fått ta det första riktiga doppet. Visserligen har hon varit nere i vattnet sedan i mars men då bara till magen och där stå och leka med och försöka fånga vattendropparna med munnen, som hon sparkar upp med frambenen.

En underbart härlig dag!!!

Tisdag. Åkte ut till Vikingavallen på förmiddagen för att lägga spår bredvid fotbollsplanen. Jag la en valpruta och två spår till Diva. Gwen fick ett spår. Diva spårade i valprutan lika bra som hon brukar göra och tanken att hon fick gå den först var att jag förhoppningsvis skulle få ner tempot på henne. Efter den fick hon gå ett vanligt spår med triangel, steg med korv lite här och där i stegen, hög på mitten och hög på slutet i en avslutande triangel. Hon har väldigt bråttom och ”paddlar” på utan att ta varje korvbit, som jag har förstått inte riktigt ”ger henne något” när dem ligger där i spåret. Jag försöker hålla henne och styra henne med både koppel och genom att hålla henne på varje sida om rumpan, men det går lite väl snabbt ändå. Andra spåret gick något bättre och den sista sträckan efter högen på mitten såg hon ut att förstå att där låg korbitar som hon kunde följa. Det fick mig att bestämma mig för att jag skulle lägga ett spår till efter det att Gwen hade fått gå sitt.

Gwen är så gullig när hon ska gå spår och vilken skillnad på lugn och känsla för vad jag vill, men så är hon ju också två år vilket gör en stor skillnad i mognad. Gwen blir faktiskt bättre och bättre på att ha nosen i backen och följer mitt spår rätt så bra. Det ska bli kul att se hur hon tar sig an ett skogsspår (ja, jag kallar det så…) sedan. In med Gwen i bilen och gå ett spår till Diva.

När jag precis är färdig med det spåret så ringer telefonen… Det är Rickard som jobbar hemma idag men som under lunchen gått ut och börjat rensa i garaget. Bäst han går där och fixar trampar han på en kratta (anläggningskratta) och får en pigg ifrån krattan som går rakt genom strumpan och in i foten… Det blöder men mer ser han inte utan säger att han ringer upp igen när han fått av sig strumpan. Ok, ingen fara så här långt så jag tar ut Diva och går mot mitt spår som legat i ca 10 minuter. Nästan framme vid spåret ringer Rickard igen och säger att han och Sven gjort en överläggning och dem tycker att Rickard ska in till distriktssköterskan för att i alla fall göra rent såret. Hm… *suck*… Kan jag gå mitt spår först?? Är min självklara fråga! *Stön*… hörs ifrån andra änden av luren… grmf… sedan kommer ett sammanbitet svar ifrån Rickard ”visst gör så du”.

Jag skyndar mig att gå ner till spåret och låter Diva, som jag tänkt, gå spåret lite mer på ”egen hand” för att se om hon utan min hjälp kanske bli mindre ”störd” av mig. Det blir då att hon ”slår” i spåret och jag vet faktiskt inte om det blev bättre men tror så här i efterhand att det nog såg lite bättre ut då hon ju faktiskt själv kom tillbaka till spåret och hittade fler korvar på vägen… Sätter in Diva i bilen och börja analyser hur spåren gått och vad jag kan gör för att få ner tempot på Diva. Hämtar Rickard och vi pratar sår och spår under färden till vårdcentralen i Mariefred.

”Min” läkare på Vårdcentralen tyckte inte att Rickards sår i foten skulle sys på grund av infektionsrisken. Dem tvättade rent och tejpade ihop såret. Rickard fick stelkrampsspruta och ska hålla koll så det inte blir infektion för då ska han in och få penicillin. En linkande ”stjärna” togs sig ut ifrån Vårdcentralen…

Fotbollsmatch på Vikingavallen och Marcus lag mötte Skogstorp och vann med 2-1. Jag tog en långpromenad med båda hundarna före matchen och tränade på passivitet med Diva och slängde pinne som hon fick leta efter. Gwen strosade omkring i sin egen värld som hon brukar göra. Vi gick den promenaden som vi inte fått en chans till att göra tidigare på dagen då Rickard hade kratta i foten!

Jag har börjat ge Sockan, Gwen och Diva tillskott på maten som håller fästingen borta och som heter ”Fixodida Zx”. I söndags när vi kom hem plockade jag mer än 15 fästingar ifrån Sockan. Jag har alltid varit emot att sätta gift på mina djur, så om det här fungerar så säger jag mer än JIPPI. Återkommer med hur jag tycker att det gett resultat längre fram.

Jag avslutar med en lite otäck sak men som ändå gick bra... I lördags på en av dem promenader som jag och Rickard tog med hundarna, så såg vi att Diva hade en kotte i munnen, men som helt plötsligt bara försvann. När Rickard såg att kotten var borta utbrast han "hon måste ha ätit upp kotten"!!! Nä, det kan jag inte tänka mig, sa jag, och vi fortsatte vår promenad. Måndag morgon vid sextiden kom svaret...

/Maria