Dagbok
2008

31 januari, torsdag

Igår...
Hundarna hade så kul igår med en isbit som dem "jobbade" med att få upp ifrån deras bergsvattenskål. Bilderna får tala för sig själva med lite text under...

Diva kämpar på bra med att få upp isbiten...

Japp... bingo och här tuggar vi hej vilt och vad gott det är... bara groggen som fattas... hehe, tycker matte, ja

Gwen gör också ett försök...

och hon lyckas även om jag inte har det på bild...

Sen har vi en liten retsticka som snor isbitar... och fort går det!

Väl inne igen hade dem lite buslek för sig samtidigt som dem fightades om ett ben som Diva ville ha men Gwen tog ifrån henne och la en halvmeter framför Diva som låg ner på mattan i lillhallen. Efter att ha förvissat sig om att Diva låg kvar där hon låg genom att titta på henne flera gånger, så lämnade Gwen benet men vände sig om mååånga gånger under promenadens gång. Diva har en sådan stor respekt för Gwen i det läget och jag kan tänka mig att "ögonen säger mer än tusen ord" och mer än vad jag som människa kan läsa in. Sen började dem busfightas med benet en bit ifrån dem.

Diva har varit med i stallet igen och nu märks det hur bra hon tycker om stället. Jag ställde bilen en bit ifrån stallet, släppte ut Diva ur buren som då sprang iväg en liten bit bort och nosade på någonting. När jag sedan började gå mot stallet så ropade jag på henne och då kom hon glatt springandes till mig och älgade förbi mig och ner mot stalldörren i glada steg. Väl där ställde hon sig utanför och tittade upp mot dörren med en min som sa "öppna, öppna, jag vill in"... och så kilade hon in snabbt i den lilla springa som blev när jag gläntade på dörren. Hon är bara för go den lilla fröken ;0)!

På kvällspromenaden lekte vi som vanligt med Gwen på skolgården och kastade iväg boll på snöre in i amfiteatern som dem byggt där. Gwen tar yttervarv även fast hon ser att vi slänger in bollen i mitten på teatern.. och det ser så lustigt ut... men hon har så kul. Sen när hon kommer ut ifrån teatern igen så brukar vi göra varannan... säga "husse" när det är mig hon kommer till och Rickard säger givetvis då matte när hon kommer till honom. Hon har lärt sig vem som är vem och det är kanonroligt att se henne fixa det här. Efter att vi gjort så några gånger gick Rickard och gömde sig och Gwen fick leta efter "husse". Sen gömde jag mig och hon fick kommenderingen "var är matte". Leken avslutades med lite "hopp" över betonggrisen.

Vid utkanten av skolgården ligger matsalen och utanför matsalen är det en lastbrygga. Vid sidan av den går det en gallerramp. Den här gallerrampen ville vi träna Gwen att gå på för då vi vet sedan tidigare att hon helst inte vill gå på den om hon nu absolut inte måste. Jag sprang upp på rampen och gömde mig bakom en vägg med rumpan till bryggkanten, ropade på Gwen och väntade... kikade fram nerför rampen för att se om hon kom... men så såg jag någonting fladdra till vid mina ben och där stod den lilla apan med boll i snöre i mun... och såg sådär oförskämt glad ut. Hehe, hon hade lurat mig och hoppat upp på bryggan bakom min rygg... Då tog vi boll på snöre ifrån henne och kommenderade ner för att sedan försöka locka henne med boll på snöre och på så sätt få henne att gå på rampen, men icke utan hon hoppade återigen upp på bryggan... Hur vi än försökte så lurade hon oss... men till slut så... då fick vi henne att hoppa upp halvvägs på rampen och gå upp till bryggan... och det är ju egentligen ingen som helst fara när hon väl är där... men lite klurigt är det allt med alla hålen och att du ser ner till marken genom dem ;0).

När dem får ett varsitt nytt ben så brukar jag stänga in Diva innanför kompostgallret i köket och gör det till en liten plats precis där hon har sin bädd under köksbänken. Där trivs hon och får i lugn och ro tugga på sitt ben utan att vara rädd för att Gwen tar det och på så sätt blir det lugn och ro med noll jakt. Gwen som inte är så mycket för att tugga ben utan mest bara vill "äga" och vakta det ifrån Diva kan en stund stå och stirra, som bara en BC kan, på Diva när hon ligger där på bädden och tuggar frenetiskt men tittar under lugg och har koll på Gwen.

Här är lite blandade kort på Diva...

Och på Gwen...

Samt lite smygbilder...

Jag smyger på Gwen... hon kan inte se mig... hehe

Ha, det kan jag visst det, för jag har sett dig hela tiden...

Idag...
Om du frågar hundarna så säger dem att matte har varit tråkig, tråkig, tråkig... och om du frågar mig så säger jag att jag har varit nyttig, nyttig, nyttig... för jag har jobbat med mitt kurskompendium hela dagen... tog en kvällspromenad med Gwen nu på kvällen, men det är allt.

Så här snygg vy har vi nuförtiden ifrån vårt köksfönster... hm.. nu är det inte bara Rickard och Maddiz som är "för" en flytt. Jag har också börjat tänka i dem banorna efter att dem tagit ner vår älskade lilla skog... Sockans råttskog... snyft.

/Maria

29 januari, tisdag

Sitter och gör ett kurskompendium för en vardagslydnadskurs på högst 10 gånger. Antal gånger kan vi bestämma själva om om vi då också kan motivera varför just det antalet är bra. Ett utkast ska vara färdig tills om tre veckor då vi har nästa kurstillfälle. Den här läxan tycker inte jag är helt lätt då jag aldrig gjort ett kurskompendium utan bara gått kurs, varit assistent på kurs och aldrig varit ansvarig för upplägg av kurs. Det ska nog gå bra ändå och gör det inte det så får jag väl göra om alltihop, men något borde väl ha fastnat ;0) till och med i min skalle!

Har en sista uppgift att göra om föreläsarna som varit hos oss och det är att svara på två frågor om klicker. Ska också få till en valpkurs och ett examensarbete där jag ska ha fördjupat mig i något ämne som anknyter till vardagslydnad. Jag har lite olika "tänk" på vad det arbetet kan handla om men vi får se om och vad det blir...

Idag blåser det utav bara attan så vi har inte gjort många knop ute. Diva har jagat löv på tomten, som blåst omkring i vinden och sett sådär underbart rolig ut. Gwen hon står bara och njuter uppe på vårt berg med huvudet högt och låter vinden ta tag i hennes päls.

Jag har börjat försöka få Diva att lära sig gå ut i hundgården. Hon skulle ha så mycket roligare då om hon kunde gå ut där och leka lite själv då och då under dagen. Sen skulle hon också få tillgång till dem ben som Gwen går ut med dit, för att där gömma undan dem för Diva, som hon ju vet att Diva inte kan komma åt. Mina försök till inlärning av hundlucka nr ett inifrån går sisådär. Får Diva putthjälp så kommer hon ut i hundhuset som är där utanför, men då stannar hon kvar där och då får jag "hjälpa" henne in igen. Hur mycket jag än försöker visa henne med Gwen som får springa ut och komma in igen flera gånger i följd så fattar ändå inte den lilla Divan vad vi håller på med. Suck... träna på ;0)!

Jag har fått några superhärliga och söta foton idag på brorsan Dizel. Tack Veronica det var jätte kul att få se Divas "look-a-like". Dem är verkligen som två enäggstvillingar och sååå lika. Jag försökte väga Diva idag på vår personvåg då jag fick veta vad Dizel väger och det jag kom fram till, men det är kanske inte helt tillförlitligt, var vikten 13,8 kg. Diva får nu 3 dl mat tre gånger om dagen. Jag tänkte, eftersom jag inte gjort någon på bra länge, göra en avmaskningskur på Gwen och Sockan. Då får Diva också hänga på.

Jag och Rickard tog en kvällspromenad med Gwen. Det är så skönt att få sig en promenad och jag längtar tills Diva, jag och Gwen kan komma ut på långa morgonpromenader tillsammans. Nu håller jag på att gå upp i vikt och Gwen likaså, som ju också börjat äta bättre.

/Maria

28 januari, måndag

Helgen har varit helt fantastiskt bra ;0) på alla dem sätt!

Skönt att sova i mattes säng...

Diva superhärlig under kurserna... men är osäker mot andra hundar och skäller på dem. När hundarna ligger still är det ok men när dem går omkring eller kommer emot henne då skäller hon. Det här accepteras inte och hon får en tydlig tillsägelse, pet på kroppen, lek eller godis när fokus ligger på mig igen. Jag är rolig, men jag bestämmer vad du ska göra och det där andra bryr vi oss inte om. Ni får gärna komma med tips för det är bra att få andras kunnande att jämföra med!

Jag tog med Diva på förmiddagarna för att få till en liten miljöträning. Jag ville se hur hon i den här åldern är i sådana situationer där det står en föreläsare som pratar, har olika ljud för sig och går omkring. Där det också sitter mycket folk som pratar, skramlar med stolar och där det finns andra hundar som ligger en bit ifrån henne på golvet. Förutom det jag först nämnde om skällandet, så gick det superbra annars. Hon var vid mig på en mycket begränsad plats. Där jag satt hade jag folk på var sida om mig och en person bort på min vänstra sida låg en malle, flat och labbe. Tre personer bort på min högra sida var en wheaten terrier och mitt framför några meter bort satt en schäfer. Diva var nyfiken och tittade på dem andra hundarna men inte ett ljud kom ifrån henne utan hon var bara nyfiken, men på ett bra och fint sätt. Diva sysselsatte sig med sina leksaker, tuggben, drack vatten eller så sov hon. Det kom ett pip en gång och hon hoppade upp med framtassarna på mina ben en gång, men fick givetvis gå ner, och det var det enda. På lördagen var vi dessutom träningsobjekt i mitten av alla borden, som står som i ett U med föreläsarens bord framme vid vita tavlan, och hon uppträdde exemplariskt. Jag klickade in henne för första gången och visade med Diva hur lätt det är, med henne framför mig i hennes fina position som hon ju redan har. Då var koncentrationen helt på mig trots att vi gick omkring lite och andra hundar låg omkring henne lite varstans i rummet, så var kontakten fullkomlig.

Gwen och husse har roligt när Diva är med mig på kurs...

Dem är på golfbanan...

Fick på söndagen träningstips av Jan Gyllensten på skällandet och den träningen liknar faktiskt det jag själv tänkt på att göra och som jag också fått ett liknande tips ifrån en kurskompis dagen före. När vi stod där i mitten av salen under rasten och pratade passade jag på att testräna Diva som börjat skälla en en hund som passerade oss. Jag började med att peta på henne för att bryta och säga nej vilket inte var några problem utan hon gick in i positionen framför mig och fick godis. Det är bara till att få bort den målbild som hon nu har på det hela så ska det här gå finfint. Jag är ju bara sådan att dyker någonting upp hos hunden som jag inte vill ha eller tycker mindre bra om så vill jag tokträna, träna och återigen träna så mycket som möjligt och hela tiden på just det här.

Kom ihåg att jag är en väldigt positiv människa men dyker ett litet problem upp så förstorar jag upp det till att bli dubbelt så stort och analyserar sönder det. En annan människa hade ryckt på axlarna och aldrig nämnt "saken" för någon annan för det var ju en skitsak...

Maria Yttermyr kan du läsa mer om här http://www.myeducation.nu.

Skrivet av Jan Gyllensten själv.
Något om min bakgrund och verksamhet idag:
- F.d hundförare, instruktör och utbildningsledare vid polisens hundverksamhet.
- Har jobbat som lärare för rikspolisstyrelsen vid ett stort antal av deras hundutbildningar.
- Aktiv inom SBK sedan slutet av 70-talet, tävlar på elitnivå inkl. SM-deltagande.
- Mentaldomare och mentalbeskrivare, samt testar hundar med s.k. "Oacceptabelt beteende" för SKK:s räkning
- Anlitas idag av Försvaret och många brukshundklubbar som föreläsare och instruktör vad gäller utbildningar kring mentalitet, instruktörsfortbildningar och träningsläger.

Måndag. Nu börjar det bli läge för att sätta undan Diva själv bakom galler. Hon behöver få en time out och gå ner i varv för att sluta leka och sluta hitta på bus i hela huset för en liten stund. Idag började jag med att sätta undan Diva i köket med tillgång till tvättstugan och hundrummet. Gwen fick vara med mig i resten av huset. Gwen behöver nämligen också få vila ifrån den lilla virvelvinden som faktiskt har börjat börjat bli väldigt "mycket" och överallt!!! Det är inte några problem för Diva att vara själv utan hon finner sig i det och antingen leker hon en liten stund för sig själv eller så lägger hon sig ner för att sova direkt och skippar leken.

Idag var jag och Marcus med Diva i Eskilstuna för Marcus hade klipptid. Jag har skrivit det förut men jag vill skriva det igen att Diva är så superduperduktig i att sitta i bilen och bli kvar i bilen tyst, lugn och snäll. När vi kom tillbaka efter att hon varit själv en bra stund så låg hon som hon för det mest brukar göra och sov, hopkurad till en liten boll. Det gick också så otroligt bra att åka dem 50 milen ner och dem 45 milen hem (tog en annan och närmre väg hem) utan någon som helst klagan ifrån Diva. Hon äter sin mat med samma goda aptit som hon brukar göra när vi stannar till under färden. Diva kan göra både ettan och tvåan var helst hon är någonstans och skulle jag jämföra med Gwen i samma ålder så kunde hon inte göra tvåan mer än hemma. Blev det akut, efter ca två-tre dagar, så tvingades hon ju till det så att magen inte skulle sprängas. Diva hoppar själv in i bilen, som hon givetvis inte får men är vi inte med och har koll så flyger hon in, men det är så skönt att ha en hund som tycker om att åka bil.

Marcus är en hejare på att hjälpa mig storhandla och det är andra gången vi är på ICA Maxi i Eskilstuna. Han kör vagnen, "blippar" på varor och lägger dem i kassarna samtidigt som jag springer omkring och plockar ihop varorna till honom. Vi är verkligen ett storhandlarteam ;0)!!
 
Vi åkte och mockade ur Lassitos box åt Maddiz, som är på Ökna hos Jessica och hälsar på, och Diva fick givetvis följa med in och ha lite roligt i stallet. Marcus tog hand om Diva medan jag och Tina hjälptes åt att mocka.

Ja, just det Rickard har börjat väcka ett intresse för fotografering och har även börjat läsa en bok om ämnet. Mycket roligt tycker jag som älskar snygga och fina foton och kul att han har något "eget" att göra undertiden jag tränar och tävlar hund!

På vägen ner och hem ifrån Alvesta började vi höra på boken "Gömda" skriven av Liza Marklund som jag hört så mycket bra om, men en bok som också är riktigt, riktigt jobbig att höra eller läsa. Jag kan bara till att hålla med om allt som sagts och lite till...

/Maria

24 januari, torsdag

Idag har jag torkat två plåtar med blodpudding i ugnen till hundgodis. Det är nog tredje biten blodpudding som vi köpt in för ändamålet men första gången det blir av att jag gör det, skönt. Att det sedan också blev så bra, så lite kladd och att sedan se hundarna som tokiga i godiset... ja, ja, Diva älskar ju ALLT men, men ;0)... Det här kommer vi/jag definitivt att göra till en vana, kanon!

Det kommer två föreläsare/instruktörer till helgens instruktörsutbildning i Alvesta. Lördagen kommer Maria Yttermyr som är Canis instruktör och som jag själv med Gwen gått en två helgskurs för utanför Uppsala och Rickard var med som åhörare. Maria är jätte bra även om jag då inte tycker om sättet att träna klicker på, så är det en himla käck, trevlig och bra instruktör. Söndagen kommer en man som heter Jan Gyllensten som jag återkommer med vidare information om efter kursen. En spännande helg!

Nu måste jag bara skriva om vädret som är uruselt, trist, fruktanstvär och du blir nedstämd av det... fy, usch och blääää!!!! Det är vad jag kan "göra" för att få ut dem negativa vibbarna... för vädret går det går ju inte att ändra på... Så skönt... nu känns det bättre igen igen och fokus på det positiva istället och på vad jag "kan göra"!!!

Skönt att det är milt väder ute och inte halka när vi ska åka ca 50 mil ner till Alvesta. Skönt också att det är barmark för då kan vi träna mer med våra hundar och lägga spår går alldeles ypperligt. Vi som har valp fryser inte häcken av oss varje gång det är tid för ettan eller tvåan eller båda. Jag som inte tycker om snö är egentligen superduperGLAD över barmarken som vi nu har. Vi slipper skrapa bilrutorna och vi kan köra fort utan att vara rädda för att åka av vägen och vi slipper blixthalka. Kaninens vatten fryser inte så den behöver vi inte fylla på varje dag. Se så många positiva saker det finns med vädret ändå ;0)!

Imorse var vårt berg på baksidan slipprigt och halt precis som någon hade hällt ut såpa på det. Gwen hon gick upp, men halkade direkt till och alla fyra benen stod rakt ut och så gled hon nedför berget som en utslagen blomma. Nu lärde hon sig inte mycket utav det utan gjorde ett nytt försök och samma resultat... men gjorde därefter ytterligen ett försök... och så höll hon på några gånger. Diva hon gick upp, halkade omkring på berget i några benspratteltag och sedan halkade hon ner... men hon försökte inte fler gånger... vilket jag såg som mycket märkligt... trots att hon då är en schäfer... ;0) ... Oops!

Klovård idag! Det är någonting som jag är dålig på att ta mig tid till. Det går så fort att utföra det men jag gör det inte och det är ren lathet, men ack så viktigt!!! Hm... skärpning! Gwen tycker att det där att klippa klorna är urläskigt egentligen, men går med på det även om hon står och darrar lite med bakbenen. För Diva var det andra gången hemma hos oss och coolare hund har jag aldrig sett. Våra andra hundar har visserligen gått med på att vi klippt klorna, eftersom jag aldrig skulle gå med på annat, men det har inte varit favorit-sysselsättningen. Den här gången var Diva runt oss när jag klippte Gwens klor och försökte undersöka nära vad vi gjorde, så jag blev tvungen att putta bort henne så att hon inte skulle få klotången i nosen. När det var Divas tur fick hon en torkad blodpuddingbit före eftersom Gwen fick sin efter hon var färdigt. Diva la sig ner på golvet och där låg hon under hela kloklippningen och försökte äta dem svarta klobitarna, som hon trodde var godis och som jag klippte bort ifrån hennes klor. Nu tror jag väl inte att det kommer att gå så här bra jämt med Diva, men det kan ju tänkas att det faktiskt blir så. Cool tjej!!! Kan ju nämnas att vi håller på med Divas tassar väldigt mycket genom att bara hålla i dem, ta i dem och titta på dem men att hon är så här cool är nog bara någonting som hon är och har i sig utan vår hantering.

Hihi... lite mysigt är det här hemma just nu för jag har två tonårstjejer som precis i detta nu står och gör sig inordning för att åka iväg till Stockholm för att där inta Hovet och få uppleva Rockbjörnen live. Höns-mamman, Maria, åker givetvis och hämtar dem när det slutar vid tio. Det är ok att dem får åka tåg till Stockholm, men därifrån på sena kvällen tycker jag är lite dumt. Håll med mig?!

Handbollen bjöd verkligen på en rysare igår och ikväll är det mot Tyskland, ajaj... det kommer att bli en oerhört spännande match det med... om inte en värre rysare än vad dem bjöd på igår... hoppas vi på i alla fall med fördel Sverige ;0)!

Det är en rysare och nu måste jag åka upp mot Stockholm för det är blixthalka...

/Maria

23 januari, onsdag

Äntligen klar med läxan som vi har till i helgen, jippi!!!! Och nu har jag börjat med den vi har till nästa kurshelg och det är sååå skönt. Den handlar om klicker och den kan jag ju på mina fem fingrar och har en klar bild om vad jag tycker ;0)... hehe.

Ikväll på kvällspromenaden när jag och Rickard var ute med Gwen så försökte vi lära henne hoppa över Rickard som stod på alla fyra. Jag kan stå och kommendera henne att hoppa över än det ena och än det andra genom att bara säga "hopp" men att hoppa över husse, se det gick inte. Hur mycket jag än bad henne hoppa över honom så sprang hon runt honom eller hoppade över "betonggrisen" som stod precis bredvid. Vi skrattade och Gwen hon sprang glatt omkring med boll i snöre i mun... Så la sig Rickard ner raklång på mage för att då kanske få henne att hoppa över. Hehe... nope, sa Gwen och fortsatte som tidigare. Då började jag springa med Gwen och samtidigt som jag hoppade över Rickard kommenderade jag "hopp" till Gwen och då förstod Gwen vad hon skulle göra eller då var det ok att hoppa över husse... hihi... Det måste ha sett lite underligt ut med Rickard raklång på mage, en sambo skrikandes "hopp" samtidigt som hon och hunden tar ett stort språng och hoppar över kroppen på marken... fram och tillbaka flera gånger... en syn för gudarna... *asg* och vi har aldrig påstått att vi har "alla hästar hemma" ;0)!

/Maria

22 januari, tisdag

En väldigt trevlig för och eftermiddag som slutade med att jag blev irriterad... hm... det får jag inte bli utan ta nya tag istället och se vad jag kan ändra på istället för att fokusera på vad som gick dåligt. Dåligt gick det ju inte heller utan vissa moment går som en dans men jag blir frustrerad när moment som "inkallning" inte går bra, för det brukar gå klockrent. Utvärdera och se vad jag kan göra för att få tillbaka intensiteten och farten igen.

Jag tror att det handlar om mina externa belöningar som gjort att Gwen dragit ner på farten. Hade jag haft Kent Svartberg här nu så hade jag kunnat fråga vad jag ska göra för att få tillbaka farten och hur jag ska fortsätta med träningen med externa belöningar...!! Nu har jag ju då inte tillgång till honom, så jag får börja laborera själv!

Ställande kanon, läggande kanon, fria följet rinner på som ett vattenfall och är så bra...

Jag har kommit till att nu behövs en människa som står bredvid och kommenderar mig i lydnads ettan. Den människan har jag inte och då kommer jag heller inte vidare i min träning då jag anser att vi är färdiga men behöver få veta på vad vi behöver finslipa på. Hjälp tas tacksamt emot, tack ;0)!

Under tiden vi tränade så var Diva i hundgården och tränades på att vara själv utan oss och med galler emellan. Det kom en del pipande och frustration ifrån henne men när hon var tyst fick hon varje gång en liten, liten bit köttbulle och beröm. Jag tycker att hon måste lära sig sitta där och se på när vi tränar utanför, men det är kanske för mycket begärt redan nu. Däremot kan det ju inte vara någon fara att träna henne på att sitta där själv för hon ser oss hela tiden och har ben och leksaker omkring sig. Inne är dem på varsin sida om kompostgallret emellanåt, så det kan ju inte vara något skillnad ute även om hon tycker att jag och Gwen är superdumma som kampar, tränar och har roligt utan henne.

Före vi var på tomten och tränade så var vi ute i skogen på en liten promenad. Gwen får springa lös och Diva får vara i koppel när vi är på vägen bland husen men i skogen är hon lös. Diva är verkligen jätte duktig på att komma till mig och söka kontakt under promenaden. Det är nästan lite väl mycket av den varan, så jag kan inte ge godis varje gång utan det blir lite "bra" och kel också. Det spelar faktiskt ingen roll att Gwen springer omkring utan Diva vill vara med och hos mig. Visst springer hon iväg en liten bit också men vänder snabbt upp igen och kommer till mig, tar kontakt så fint och får belöning. Belöningen kommer alltid rakt framifrån men jag började med lite ingångar idag. Bara testade under promenadens gång att locka henne med köttbulle i den ena och jag fick locka mycket... och sedan i den andra och så var hon runt och satt på min vänstra sida. Där fick hon supermycket beröm och köttbulle. Hon såg inte ut att förstå någonting och bara det var urgulligt att se.. hihi.

Diva har varit med i stallet ikväll igen när Maddiz red lektion för Maria. Diva är verkligen cool och har kommit sig tillrätta i stallet. Hon springer omkring i boxarna och letar "godis"... går till kattskålen och äter upp kattmaten samt dricker upp vattnet som katten har i en mugg... Kommer det in någon så tittar hon upp och springer i ilfart fram mot personen med öronen slickade längst med huvudet, en sänkt kropp och en svans som viftar "hej vilt" ;0)!

Idag bajsade hon i en box och vilken tur att hon valde just den boxen för det var Lassito´s box. När Maddiz red lektion låg hon bredvid mig på en halmbal som hon brukar och med en filt på sig. Den här gången somnade hon inte direkt utan låg där stilla och lugnt och tittade på när Maddiz red. Cool och underbar liten tjej som bara "är". När Maddiz nästan ridit klart hade Diva precis somnat med nosen under min filt... så sött.

Passade på att träna lite kontakt, inkallning, "följa efter mig" och "vara nära mig" övningar med Diva när vi ändå var själva utan Gwen och jag hade köttbullar med mig i fickan.

Nu har Diva´s öron börjat resa sig igen efter några dagars öronböj och ostyrsel på grund av tandlossning.

Var ute med Gwen på kvällspromenad och Diva fick vara hemma och ta det lugnt med Maddiz. Gwen tycker att det är så kul att få vara med oss själva och busa samt träna lite lydnad.

/Maria

21 januari, måndag

Vad som hänt mellan onsdag och lördag...

Stängde grinden i tvättstugan ut till köket och lät Diva var kvar i köket och tog Gwen med mig till hundrummet för att träna. Tränade apportbocken inne och vill att hon ska ta apportbocken på mitt kommando "håll", jag står still, tittar bort, tittar ner och tar apportbocken på båda sidor och Gwen ska inte släppa förrän jag säger "stilla" (prövade några olika ord men "stilla" blir bäst) och då få belöning. Går bra och jag är nöjd med att hon håller kvar men nästa steg blir att hon håller lite hårdare och jag kan ta tag i apportbocken och hon ska inte vilja släppa förrän jag säger "stilla". Gwen tycker väl sisådär om apportbocken men blir glad när det går bra, så det överväger och gör så hon vill ta träapporten i sin mun. Inget tuggande eller strulande så här långt, vilket är superskönt. Tränade sedan på ligg och gå iväg, ställa mig en bit ifrån och titta på Gwen sedan gå fram till och gå omkring, gå över, runt, bakom, framför Gwen i hundrummet... som ligger kvar otroligt stilla och bra. När jag sedan ställer mig i utgångsposition igen så säger jag "sitt" och belöning. Belöningen kommer lite då och då också när hon ligger sådär snyggt och stilla medan jag går omkring. 

Diva är jätte duktig och går så fint i koppel nu. Tittar, söker kontakt. När kopplet sträcks, stannar jag för att stå helt still och då kommer hon och tar kontakt för att få belöning och sedan fortsätter vi promenaden. Lätt att locka på Diva och att ha skoj runt mig när hon går i koppel där hon verkligen är med på noterna vad som än händer omkring oss. Rickard busade på med boll på snöre med Gwen och jag passade då på att träna Diva på att ha fokus på mig under tiden. Det är inte helt lätt med störning i form av Gwen som har "kul" med husse tycker Diva, men bra träning och även om jag fick jobba på bra så kändes det också jätte bra efteråt. Rickard fick ut det han ville med Gwen och jag med Diva.

Tränade Gwen på grannarnas asfalterade uppfart, som är belyst, när vi kom tillbaka ifrån promenaden. Fotgående med vinklar åt både höger och vänster. Ligg under gång, jag går iväg, kommer tillbaka och går över samt runt Gwen, ställer mig bredvid och kommenderar sitt och belöning. Ställande under gång, går iväg och ställer mig en bit bort, vänder mig om och stannar upp en stund, tittar på Gwen som står blickstilla och kastar iväg boll på snöre... kanon! Tränade också på stanna kvar, jag kastar boll på snöre som en extern belöning någonstans, inkallning, in i position, tittar på mig och iväg för att ta belöningen. Kampade sedan och hade bara kul. Inne på vår tomt igen så kastade jag boll på snöre tre gånger varav den sista hamnade i buskaget...suck... och jag gick för att leta men hittade den inte, så jag bad Gwen "leta" och hon hittade den direkt... duktiga och underbara Gwen.

Suck... galleriet fungerar inte och ändringarna som Rickard gör försvinner bara... men den som väntar på något roligt... och så vidare...

Lördagen och vi tog oss i kragen... och började rensa i förrådet. Vi har fått en strålande idé som innebär en liten ombyggnation igen... och det är att göra kontor till mig där Rickard har sin arbetsbänk i garaget. Vi är ju som jag tidigare skrivit trångbodda... hm... redan, suck... och då får vi ta till garaget för där kommer ändå ingen bil att rullas in. Det här blir också en stor fördel för Eric då jag och eventuellt Rickard försvinner ut ifrån hans rum vilket jag tror han kommer att uppskatta mer än mycket!!!

Lördag kväll... Snacka om att vår familj är lite bakvänd... jag kollar på handboll med Marcus och Rickard sitter vid datorn och spelar Hockey, manager zone,... Hallå, min sambo är man och borde sitta i soffan, pilla sig i navel och dricka en bärs... men istället är det jag som dricker...  gott rödvin, skriker svordomar när det går åt h-vete i passningsspelet för Sverige och dem missar mål... eller den franske målvakten räddar "vårt" skott på mål... eller klappar högt  när Sverige faktiskt får "in" den i mål ;0)!!!! Just nu halvlek och jag är lite upprörd men hoppas på ändring och fördel Sverige...

Andra halvlek och inte så mycket bättre till en början men sedan... och så en svacka igen... och så rycket dem upp sig men si det gick inte ändå... Du ska aldrig skylla på domarna men jag måste nog skriva att det var lite väl mycket som släpptes igenom och det var en mycket hård match som spelades där domarna skulle ha gått in och satt "ramarna". Fransmännen tilläts spela en väldigt tuff och hård match vilket också syntes på skadestatistiken efter matchen på den svenska sidan... mycket trist!

Söndag och vi rullade iväg till OG Åker med Diva i buren bak. Vi skulle titta på Peter som var här på utbildning för IPO-figuranter. Samtidigt tänkte vi passa på att möljöträna Diva och titta på bra hundträning. Diva och Dimma fick busa av sig en hel del i skogen och det är en rejäl kamp dem två har med och mot varandra. Otroligt härliga hundar ;0). Diva fick sen hoppa in i bilen och vila sig en stund för att sedan plockas ut igen för lite miljöträning nere vid träningsplanen. Nere vid planen tittade hon sig runt... sa ingenting utan lät blicken fara över dem schäfrar som tränades där nere... men så plötsligt kom ett rejält skall ifrån den lilla Divan... och där framme, där på högersida stod det hon blivit upprörd för... en dobberman...hallå... vad är det för något? Hon var rejält upprörd och förstod verkligen ingenting... hihi... kul med reaktioner!

 
Diva och Dimma

Stannade ca tre timmar...

Hem och hämtade Maddiz och Gwen... Lämnade Maddiz på Gesta, kopplade på tranporten och iväg till Vikingavallen. Jag plockade ut Gwen men lät Diva ligga kvar och sova i bilen. Rickard tränade backning på grusplan och jag tränade lydnad på fotbollsplanen. Tränade läggande och ställande under gång. Var och en för sig men la in så jag tränade varannan vid ett tillfälle för att se om "ordet" sitter vilket det faktiskt gjorde. Tränade inkallning med "extern" belöning men jag får inte den riktiga intensiteten och farten. Det här måste jag träna mer på och göra för vana i den vanliga vardagen. Tränade vanlig inkallning och den går perfekt även på långt håll. Tränade vanligt ligg, alltså passivitetsträning, som går bättre och bättre. Däremot har jag fått en mycket lägre fart i fotgåendet och för att få intensiteten tillbaka så gjorde jag ett litet "ryck" (fiskande) i kopplet. Gwen upp med svansen, benen går som trumpinnar, tittar på mig och intensiteten höjs med 100 % för nu är det ju kul igen att följa matte. Gick några vändor åt än höger och än vänster... och det fick bli den sista övningen. Avslutade med lite slänga iväg boll på snöre och hämta tillbaka till matte... KUL ;0)!!!!

Söndag kväll. Åt mat... Städade färdigt förrådet... som tog emot då klockan var sex... vi var så slut efter den trevliga men fullmatade dagen.... men det övervägde att få det färdigt.  När vi äntligen var färdiga med förrådet vid åttatiden tog vi en öl tillsammans sittandes på betonggolvet i garaget... givetvis fick även hundarna sörpla lite öl ur våra handflator... Vi planerade garagets framtida utseende... och bara andandes ut.

Diva och Gwen har med gemensamma krafter haft sönder en and och tagit ut vadden i den...
Diva ser ut att säga "det är inte jag, det är inte jag... jag ger mig" ;0)...
Gwen, "vaddå jag kom nyss...  och vet inte ens vad du talar om"... ;0)

/Maria

16 januari, onsdag

Gwen har ett morgonhumör liknande sin matte ;0) och det är inte till att reta oss på mornarna. Diva håller på att lära sig att det inte går att "få igång" Gwen på mornarna inte ens få till en liten "puss" av Gwen. Diva uppvaktar och försöker men Gwen hon bara morrar mörkt och håller nosen mot Divas nos och talar om att det inte är någon idé. Diva slickar Gwen i mungipan men försöker ändå... lite, lite... men icke sa nicke den gubben går inte förrän klockan blivit lite mer...

Vad mörk Diva börjar bli nu... det var inte helt lätt att se det Kattis sa om hur mörk färg Diva skulle få, men nu litar vi fullt på dem orden. Diva hade en grå svans med en svart ring på mitten tidigare men nu är hela hon i den färgen, men med ett beige underlag. Häftig färg som vi inte sett slutet på ännu vad jag förstår...

Jag har tidigare skrivit att Diva är så otroligt matglad precis motsatsen till Gwen. Diva får mat tre gånger om dagen och Gwen två. Gwen har aldrig tyckt om när maten är blöt utan det ska vara torra kulor i skålen. Diva äter det superblött näst intill gröt och slänger i sig med stor glädje och entusiasm. När Diva äter sin mat pillar Gwen i sig sin och när Diva är färdig går hon och börjar cirkulera runt Gwen som äter i en mycket långsammare takt än Diva. Kommer Diva för nära får hon en tillsägelse och då backar hon undan... men tar Gwen ett steg ifrån sin mat så är den lilla vesslan där och då är det helt ok för henne att äta anser Gwen som är mätt i magen... hm, men inte för oss så det gäller att vara där kvickt och ta undan skålen med dem kulor som finns kvar. Gwen har, precis som det brukar bli när hund nr 2 kommer in, blivit bättre på att äta.

Valpvaccination idag med kennelhosta och rubbet. Diva charmade alla inne hos veterinären och var jätte duktig på vågen. Hon vägde 11,5 kg. Visiteringen som gjordes på golvet gick bra men lite mer träning på att kunna vara still är bara ett plus. Däremot uppe på bordet, när hon fick sprutan, satt hon så stilla och fint och märkte ingenting av sticket. Efter det åkte vi till DjurMagazinet i Strängnäs och köpte goda ben. Där fick Diva även smaka på lite kex, efter att själv ha norpat några stycken som hade en bra placering precis i noshöjd..., men smaskigt värre tyckte hon och tog faktiskt kexet fint ifrån tjejen som gav... imponerad matte :0).

Det här blev också Divas första besök i storstaden som i och för sig inte varade mer än ca 50 meter fram och tillbaka, men hon hann se flera människor på vägen. Hon är så rolig då hon tror att alla människor som kommer emot eller går bredvid eller kommer bakom henne, är på väg fram för att hälsa på just henne. "Hej, jag heter Diva och jag tycker om dig om du tycker om mig... nähä, du går inte här för att du vill hälsa på mig... men vart ska du då gå"!?

Det lilla vi nu sett av Diva är ju inte mycket men det som visat sig är en tjej med mycket träningsvilja och som verkligen "ställer upp" på det vi ber henne om eller vill ha med henne på. Hon kan även likväl gå i väg mitt ut i mörkret själv, nosa omkring, hitta någonting roligt att lägga sig att gnaga på och strunta helt att vi tjoar på henne. Hon är så här långt en självständig dam men samtidigt väldigt samarbetsvillig och social. Hur nu det kan gå ihop men det gör det av någon underlig anledning och härligt är väl det. Diva lyssnar på förbud och kan ibland envist försöka igen, men oftast så har hon tagit vad vi sagt första gången. Ett förbud för mig uttalas rätt sällan "nej" utan jag använder mig mer av ett mörkt "morr" som jag får bättre respons på och som är mitt form av nej. 

Tack vare vår underbara katt Sockan så fick jag bara en hård brödbit med keso och skinka på till lunch... När jag var och hämtade en kopp kaffe till passade hon på att hoppa upp på köksbordet, slita ner mackan på köksstolen och där mumsa i sig först skinkan och sedan när jag kom tillbaka satt hon och slickade keso för glatta livet... grymt... "jag ska sälja alla djuren till Afrika"!!!!

Det känns som jag varje dag bara sitter och skryter över hur bra mina djur är på allting... men det är ju inte så att jag tycker dem är bäst eller bättre än andra... jag hoppas inte att ni tycker jag låter övermallig... jag är bara så stolt helt enkelt.... Nu ska jag i alla fall skryta lite, men inte om mina djur utan om min dotter. Jag och Sven var med i stallet igår när Maddiz red för Maria. Vid ett tillfälle måste jag erkänna att jag fick en tår i ögat när jag tittade på hur otroligt vackert det såg ut när Madeleine red sin Lassito. Vilken otrolig utveckling på bara ett år men det visar på att bra planerad och hård träning ger resultat. Maria är en superhärlig och kanonduktig instruktör vilken  Madeleine också har mycket att tacka för att det nu går så bra. Rysningar över hela kroppen... alltså. Det ska bli så kul att få följa med ut på dressyrtävlingar här under våren för nu ska Maddiz äntligen få satsa på det hon vill göra... ut på tävlingsbanorna och satsa allt.

Jag har läst ut "Vårt djuriska arv" skriven av Sverre Sjölander och har nu börjat läsa nästa bok som ska vara färdig till nästa helg som är "Hundrädsla - om hundar och människor" skriven av Carin Holmgren. "Vårt djuriska arv" var djup och tänkvärd men tyvärr var vissa stycken svårlästa och svårförstådda. Det var väldigt lätt att drömma sig bort och tänka på annat under tiden jag läste den. Nu har jag i alla fall läst den och visst kan jag medge att den väckt en del tankar...

*Asg* Diva äter banan...

/Maria

15 januari, tisdag

Hihi... Diva har börjat förstå hur hon kan "kontrollera" sina öron och det ser så supergulligt ut när hon kommer och "fjäskar" med öronen slickade längs med sidorna på huvudet. Diva är verkligen en glad skit som för tillfället tycker om precis ALLA människor hon möter. Ett exempel... när hon står på vår tomt och ser folk promenera förbi, så börjar svansen gå, hon riktigt tar sats för att möta upp, är glad i hela kroppen när hon kommer fram och vill bli klappad samt kliad på. Det här är väl inte helt ok egentligen, men för oss gör det för tillfället ingenting och inte heller för dem som går förbi då det ju är en valp som kommer fram. Vi tycker faktiskt att det här är en underbar egenskap och om den egenskapen sedan stannar vid att hon blir sådär spontant "lagom" då är vi mer än nöjda.

Det känns som jag för tillfället skriver att allt Diva gör är det första en hund i vår familj gör, men den här tjejen är lite av en virvelvind som tycker om att göra ALLT, äta ALLT och ändå vara bara sådär cool. Gulligt är i alla fall att Diva brukar stanna upp mitt i leken, sätta sig nedanför vår stora tv och börja titta på programmet som sänds för tillfället. Igår när Maddiz satt och kollade och det var några bilar som sladdade omkring så kom Diva och satte sig precis nedanför tv:n och började titta och röra huvudet sådär gulligt åt sidorna... ;0)

Äter ALLT är precis vad Diva gör för det finns inte en enda sak som hon spottat ut och inte vill äta upp. Igår när jag satt och åt en mandarin så tänkte jag att det här ska bli kul att se hur Diva reagerar på när hon får smaka. Gav Diva en bit och... ja, vad tror ni... självklart så tuggar hon glatt i sig biten och vill ha mer!!!! Ok, tänkte jag då den här biten åkte nog bara ner av farten, även om jag ju såg att hon tuggade "gott" på den så, vi testar igen. Jag gav Diva en ny bit, tittar skeptiskt på henne men hon smaskar på precis som om det skulle var det godaste hon någonsin ätit... vilket jag är övertygad om att hon faktiskt tyckte.

Någonting som Diva också har en förkärlek för att göra är att tugga på våra vedträn som ligger vid kaminen. Hon brukar gå till vedträna, hugga tag i ett vedträ, bita, tugga, slita loss en bit och gå iväg med den till mattan i hallen för att där i lugn och ro tugga sönder den till molekyler. Det här är självklart ingenting som uppmuntras av oss i familjen men hon är snabb den lilla vesslan. Kommer vi på henne så får hon ett "nej" och då lommar hon lite surt iväg för att hitta någonting annat roligt att ta sig för eller vända tillbaka till vedträna igen om vi inte längre är i närheten.. 

Igår kom Diva upp i fåtöljen för egen räkning och ni skulle ha sett så stolt hon blev!!! Ja, våra hundar får vara i sofforna... Diva tycker om att komma upp till mig och Rickard i soffan, kura ihop sig och känna värmen ifrån våra kroppar... sen somnar hon hårt... Gwen kan hoppa upp och vara där ett tag men tycker sedan att det är för varmt och väljer en egen fåtölj att ligga i istället eller så på golvet vid ytterdörren där det sipprar in lite kalluft.

Idag blir en dag med lite spridd information och kanske inte så sammanhängande... då jag läser läxa, går ut med hundarna, tränar hund och skriver dagbok...

Jag var precis ute med hundarna på baksidan och passade då på att träna lite med Gwen. Det är kul att träna med störning i from av Diva som springer omkring mig eller/och Gwen hela tiden. Roligt att se hur bra Gwen löser situationen trots det "lilla" störningsmomentet. Tror väl inte att det här är den ultimata träningsformen och inte heller om det inte redan var moment som Gwen fixade utan störning men huvudsaken är att vi har skoj. Vilket vi har alla tre! Körde fotgående, ligg under gång och ställande.

Däremot har Diva idag börjat sätta sig emot och vill inte komma på inkallning utan vill hellre ligga ute och gnaga på en pinne. Hm... träning, träning... ;0)... och "party-rolig-matte" är vad som behövs!!

Vi har tagit vår kortis-promenad mitt på dagen som vi nu börjat ha för vana att ta. Gwen och Diva springer lösa och jag tränar på diverse "roliga" saker. Idag försökte jag och Gwen få Diva att kliva upp på små stenar och förstå att när hon står där kommer en belöning. Det var bara små stenar som där Diva inte vare sig skulle hoppa upp eller ner ifrån. Utan stenar som det bara var att gå upp på och när hon stod där uppe på toppen kom belöningen. Gwen tyckte att det som vanligt var jätte roligt även om stenarna var lite väl små... men Diva, henne fick jag locka upp med en ostbit... men hon förstod nog aldrig vad vi gjorde och varför belöningen kom uppe på stenen när den lika väl kunde komma till henne när hon stannade kvar nere på marken och tittade "fint" på matte därifrån.

Jag gömde leksak till Gwen och kampade med Diva i skogen. Ute på vägen i en liten dunge kastade jag iväg boll på snöre till Gwen och samtidigt när Diva var på väg på "jakt" efter Gwen, som sprang efter boll på snöre, gjorde jag inkallning och ropade "Diva". Hon kom som en raket, satte sig framför mig med blicken fäst in i mina ögon och så kom belöningen i form av ost till henne.

Jäklar vad Diva blir arg på Gwen när hon inte hinner med att springa ikapp henne. Hon skäller, morrar och "går på" Gwen så fort hon stannar till igen. Diva har ett rejält kamphumör men Gwen bara ignorerar henne trots att hon hänger i halskragen. När Gwen väl tröttnar på Divas humör så säger hon till rejält och då är det Diva som kryper längst golvet med öronen ner och slickar Gwen i mungipan... underbart hundspråk ifrån två lika härliga hundar!

Kvällspromenaden rymde koppelgåing med varsin hund. Gwen är urusel på att gå i koppel så nu ska här tränas ifrån start med Diva. Hon ska bli en gud att gå i koppel.... och det ser mycket lovande ut vill jag skryta med att skriva... Ikväll tog Rickard kopplet som Gwen var fäst vid och det koppel som blev över till mig var då givetvis det med Diva. Min ficka var laddad med köttbullar och mitt humör var på topp. Rickard har alltid varit bättre och tränat mer konsekvent när han varit ute med våra hundar än vad jag någonsin haft tålamod till. Jag vet hur jag ska träna och jag vet hur jag ska göra men jag har alltid varit för lat för att träna det ifrån början, redan i valpstadiet. Därför ska det som skrivet nu bli ändring på torpet. Här tränas det för fullt på den lilla rundan runt kvarteret... 

"Mycket mer vakentid att hitta på jävelskap"... tycks för närvarande vara Divas melodi... om ni frågar oss vill säga och Gwen håller nog med... men ack så go´hon är vår lilla vargunge...

/Maria
 

14 januari, måndag

Måndag och besiktning av huset både ut och invändigt som görs på begäran av kommunen för deras kommande markarbetens skull på kalhygget. Diva var lika go som vanligt med folk och hon hörde inte ens att Gwen skällde när det ringde på dörren. Diva låg bara där och bet "gott" på leksaken som hon just hämtat.

Jag har tvättat och tvättat sedan tvättmaskinen kom in i huset och det är så skönt att få lägga in rena kläder i garderoben igen. Det syns att det minskar i tvätthögen och illa vore det annars när maskinen går fullproppad minst fem gånger om dagen. Det första Diva gjorde när första tvätten sattes igång var att stirra in i trumman som snurrade och snurrade... hon satt där ett bra tag och bara tittade ;0) gullungen vår!

Rapporter om Diva finns det tusen men det har börjat gå sin gilla valpgång här hemma med vardagsrutinerna som börjat fungera igen efter julledigheten. Eftersom jag "går hemma" så kan jag lyxa till mig att sova lite längre på mornarna. Jag och Gwen sover tills Diva börjar pipskrika i buren, som brukar ske mellan halv åtta och åtta, för att påkalla uppmärksamheten tills sig och det hon skriker är "nöden har ingen lag, så släpp ut mig"!! Jag måste skynda mig skriva att Diva inte får komma ut ur buren förrän hon är tyst och det vet hon vid det här laget. Vi vill inte ha en pipschäfer så allting Diva vill görs först när hon tystnat.

Diva håller som jag tidigare skrivit på att redan bli rumsren. Hon sitter vid altandörren och säger till när hon vill ut vilket blir rätt ofta på kvällarna när vi sitter framför tv:n och ibland undrar vi om det inte även är för att påkalla uppmärksamhet... men hon har oss i sitt nät och vi är mycket stolta över att hon är så duktig, så vi  fortsäter glatt springa och släppa ut. Ingenting får äventyras för så en så här tidig valp har vi bara hört att andra kan ha och att vi skulle ha sådan "tur" vågar vi knappt ens drömma om...

Jag och "tjejerna" tog en liten promenad idag över kalhygget. Det är så kul att se Diva springa omkring ute i den "stora" världen utanför tomten. Jag tog kameran med mig så vi får se om det blev några kort som kan tänkas komma ut i galleriet. Kul att gå så här på promenad och "spontanträna" inkallning, kontakt... se språket som försiggår mellan hundarna... se Gwen se så där pillemarisk ut när bara hon kan hoppa upp och stå på dem STORA stenarna ;0)... med en klängandes Diva nedanför som också vill smaka på gott... Oh, vad jag njuter av min tillvaro just nu och att då dessutom få ha haft klarblå himmel med en gulskimrande sol lysandes i det blå, i hela två dagar... UNDERBART!!!!

/Maria
 

13 januari, söndag

Galleriet fungerar så nu är det bara för oss att lägga ut bilder ;0)!

Idag har Rickard, jag och hundarna varit iväg till Anne-Marie i Hölö. Gwen har fått valla på deras får för första gången och det var riktigt roliga får. Jag har fått en fantastisk coachning ifrån Anne-Marie som var med mig nästan hela tiden jag var där och vallade. Jag körde ett rätt så långt pass med nästan bara fösning inne i 25:an. Sedan tog jag och Anne-Marie oss ner till ett fält nedanför fårhagen och släppte lös Gwen så att hon fick springa av sig lite och tänka på annat. När vi kom in i hagen igen så tyckte Anne-Marie att jag skulle testa att skicka iväg Gwen för ett hämt vilket jag gjorde. Gwen sprang iväg och hämtade fåren så fint och snyggt men jag ville ju givetvis att hon skulle gå upp klockan 12 och det var inte riktigt vad hon gjorde. Det sista jag tränat på några gånger i 25:an, före det vi tog en paus, var att låta Gwen "hålla" fåren vi staketet. Det för att hon skulle få självförtroende och själv se att hon kan hålla dem. Det syntes att hon växte med uppgiften. Nu var det var hon gjorde även i det här hämtet och hon höll fåren så snyggt vid staketet istället för att försöka få ut dem och fösa dem till mig. Lilla gumman som är så duktig med en sådan knasig matte att "släpa" på... är en tanke som farit genom mitt huvud sååå många gånger där ute i hagen idag... tihi. Jag fick Gwen att med "pyschande" gå upp klockan 12 och driva fåren mot mig och sedan kom Anne-Marie med en superbra idé att låta Gwen föra fåren till en "hög" som låg en bit bort ifrån oss. Jag tog mig an uppgiften och det gick jätte bra och Gwen var både snygg och duktig. Däremot så tappade hon fåren... hm, givetvis med min hjälp... i skogen en bit bakom då jag fick för mig att hon skulle ta dem runt högen också... men allting är en lärdom så även denna. Lät efter det Gwen driva in fåren i 25:an igen och jobbade där inne med att bara "pyscha" och ta upp Gwen klockan 12. Oh, så bra det kändes efteråt att ha fått vara iväg så att jag och Gwen fått träna vallning. Tack så mycket Anne-Marie för att du varit så gullig som stöttat och hjälpt mig så mycket som du gjort idag. Det var precis vad jag behövde ;0)!

Efter att vi fikat hos Anne-Marie och Hasse åkte vi till Södertälje och storhandlade på ICA Maxi. Trötta, hungriga och mycket nöjda med dagen åkte vi sedan hem igen för att göra en god middag som bestod av Biffteki, pommes, tzatziki och en sallad med fårost... mums.

Diva är en fröjd att ha med sig i bilen och jag hoppas det kommer att förbli så även i framtiden. Hon är tyst, snäll och cool där bak liggandes i sin burhalva bredvid Gwen, som ju är precis likadan.

/Maria
 

12 januari, lördag

Jag och Rickard tog en lite promenad i skogen mittemot... eller skog och skog. Där är ingen skog längre för under veckan har dem gjort det till ett kalhygge. Kommunen ska sälja 13 tomter där och två tomter nedanför på vår sida. Det känns verkligen som att vi bor i byn nu en känsla som vi inte riktigt hade tidigare då vi ju hade skogen mittemot som vi kunde "försvinna" in i. När vi står på baksidan av vår tomt så ser vi långt neråt gatan och nästan in genom fönstren till husen som står där. Vi har fått mer sjöutsikt och ser numera över till Selaön. Blandande känslor har vi om det här, men det blir nog bra till slut!

När vi var ute så tränade jag Diva på att "skvallra". Vi tog också varsin hund vid grillplatsen, som fortfarande finns kvar, och Rickard gömde kamptrossen som Gwen fick "leta" upp. Jag och Diva tränade på inkallning, sitta framför mig och att ta kontakt före belöning. Försöker få Diva att ta godisbelöningen fint men vi har en hel del att jobba på där.. hehe. Körde också lite jaktlek med boll på snöre, kampade och hon fick vinna bytet.

När vi sedan gick vidare så tränade jag Gwen på inkallning med olika kommandon för olika saker som jag vill att hon ska göra eller vara. Att komma in till sidan har ett kommando eller att bara komma till mig har ett annat eller flera andra kommandon. Vad skönt det är att ha valp när du redan har en intränad hund. Det här har vi aldrig märkt av tidigare då Boss inte var den bästa av hundar att ha som den äldsta hunden. Nu märks det så tydligt vad mycket gratis vi får genom Gwen och allt vi gör med Gwen som Diva bara hänger med på utan att egentligen tänka efter, men hon får samtidigt jobba för och måste göra rätt för att få sin belöning. Båda hundarna är underbara hundar att jobba med!

Rickard har under halva lördagen suttit och fixat med galleri... ;0) och nu börjar det likna något... Oh, nu kom Diva och la sig vid mina fötter... mysigt!

/Maria
 

11 januari, fredag

Ja, jag vet att det var läääänge sedan som jag skrev men min stationära dator står i Erics rum och när han är här så blir det en aningens trångt för mig att sitta där inne med Eric och alla leksaker omkring mig på golvet. Jag har min bärbara företagsdator men den har inte världens bästa grafik, har heller inte programmet för att kunna skicka upp hemsidan med sen är den inte alls lika bra att sitta och redigera bilder på. Jag kommer som tur är åt min mail via webbmailen, så jag är "med" och vet vad som händer. Vi har i och med detta och mitt framtida företag redan upptäckt att vårt hus har ett eller två rum för lite... suck!

Det finns tusen saker att skriva om och jag vet inte vart jag ska börja...

Annika och Fredrik ett par nyvunna härliga och trevliga vänner var här på fikabesök under mellandagarna. Det är så roligt att se Gwen när det kommer hem några som hon är upp över öronen förälskad i. Då är hon sådär underbart glad i hela kroppen och ögonen fullkomligen lyser. Gwen har i från första stund hon såg Annika, för lite drygt ett år sedan på Din hund och Du, "bara" fastnat för och tyckt om henne. Fredrik har mutat sig in med älghjärta så nu är kärleken till honom nästan lika stor men inte riktigt. Annika har en västgötaspets som heter Norton och Fredrik har en vit Akita vid namn Gordon. Ni kan ju själva lista ut att även Norton är Gwens stora vän här i livet och är det någon som får lukta Gwen i rumpan så är det Norton utan någon som helst tillsägelse. Gordon och Gwen tycker om varandra lite mer på avstånd och kan noshälsa men mer vänskap än så är det inte.

Det nya året firade jag, Rickard, Marcus och Eric här hemma med en mysig nyårssupé som hela familjen bestämt tillsammans. Madeleine var på en fest i Strängnäs långt ute på landet, som jag hämtade hem henne ifrån vid halv två. Här hemma skålade familjen i Äppelcider som Marcus öppnat korken på med ett "poff" strax före tolv. Jag var inne med Gwen och Diva medan Rickard gick ut med pojkarna för att smälla av några raketer. Gwen hade några dagar före nyår visat sig lite orolig vid smällanden och under nyårsaftonen så var hon ängslig och ville gömma sig... eller lägga sig under Erics säng. Diva visade inte några som helst tecken på att hon ens hörde att det smällde.

Några grannar till oss hade fest med sina söner och deras kompisar på ca 20 år. Dem bor två hus ovanför oss. Där uppe kom det raketer farandes in på våra grannars tomt, in i deras Gunnebo stängsel och studsade även på deras husvägg. Tur att dem inte var och är hemma... Det kom även raketer flygandes runt och över Rickard, Eric och Marcus och en raket smällde av bara 1 ½ meter ifrån Rickard. Då gick Rickards "proppskåp" och han kom inrusandes in till mig och "slängde" in pojkarna in i huset och rusade själv upp till grannarna för att försöka få dem att förstå hur illa deras raketer flög. Hm... ja, den syn som mötte honom var stupfulla "pojkar" som avfyrade raketer i händerna. När han sa till dem vad som hänt, så skrattade dem bara hånfullt mot honom och fortsatte sin "roliga lek"... så ordspråket stämmer att "när spriten går in går vettet ur". Dagen efter gick Rickard upp för att "prata" med husägarna som är runt 60 år och som ju också varit hemma under kvällen/natten. "Pappan" i huset förstod inte alls vart problemet låg då han ju inte kunde ta på sig vad ungdomarna hade för sig hemma hos honom då han själv ju också druckit... hm... ja, jag orkar inte skriva mer om den här händelsen mer än att "jag förstår hur samhället på vissa ställen kan se ut som det gör" och min rädsla är om det här synsättet sprider sig till "alla" människor, så hur kommer det då att se ut i framtiden... "sköt dig själv och skit i andra"... ja, det är ju ett bra sätt att se på saker och ting!!!!

En dag under mellandagarna lånade vi också en shettis, som heter Eddie, till Eric att rida på. Det gick superbra och han var så duktig på sin första ridtur. Madeleine ledde och Eric red runt i ridhuset en bra stund. Vi var själva där så det var lugnt och skönt. Eric testade att hålla i tyglarna men bara en kort stund. Att trava var lite läskigt så här första gången men det gick lite bättre när Rickard sprang med och höll i jackan på honom.

På trettondagsafton fick vi ett superhärligt besök som bestod av Peter, Johanna, Evelina och alla hundarna. Först träffades vi ute på OG Åker vid 12.00 för att träna lite med Ängsbackens. Det var snö och kallt så det blev inte så många hundar tränade eftersom skaderisken är så mycket större vid snö och hundarna kan halka. Däremot så tränade dem "långväga" gästerna sina hundar och det var Christine & Martin ifrån Ängelholm, Peter och Johanna samt jag, som ju egentligen inte är så långväga men jag har ju bara en valp så det blir inte så "hård" träning för henne ännu ;0). Det är alltid lika roligt att se på när andra tränar sina hundar och ännu roligare när det är någonting som jag är ny på och som jag håller på att lära mig. Ute på OG Åker kommer det att bli måååånga timmar framöver och rooooliga samt givande timmar tror vi och hoppas på att det blir. Nu ska vi bara betala in och gå med i både schäferhundklubben, ortsgruppen och sedan OG Åker, så är vi "med" på riktigt!

Efter träningen så åkte alla hem till oss för att hämta Maddiz och lämna av dem som inte skulle med vidare. Jag, Johanna, Madeleine, Eric och Evelina drog sedan iväg till stallet. Vi hade frågat ägaren om att få låna Eddie en dag till och det var helt ok. Evelina och Eric... jag och Johanna borstade på Eddie för att få honom inordning till ridturen i ridhuset för Evelina och Eric. Maddiz fixade till Lassito som skulle få följa med ner för att få "röra lite på sig". Evelina började rida och hon var så duktig såååå ;0). Gick och skrittade runt med Maddiz som ledare. Eric var på tur efter Evelina och han till och med travade utan att någon höll i honom den här gången. När Eric var klar så ville Evelina upp på Eddie igen och det fick hon. Evelina provade till och med att sitta på Lassito när Maddiz satt på honom och Evelina fick sitta framför Maddiz. När Lassito sedan tog några steg så ville Evelina av för då blev det lite för mycket. Kul är att hon i alla fall vågade sig upp och sitta där högt uppe på Lassito´s rygg vilket är väldigt högt upp för en treåring. Några riktigt supertrevliga timmar på stallet ;0).

En mycket trevlig dag i goda vänners lag!!!! Nu längtar vi tills Brukstorpets husvagn ställs upp här så vi kan få fler dagar som denna...

Sista gången på vallningen i söndags och den kan jag lova var en "tuff" sådan. Jag har aldrig hämtat fåren utanför fårhuset tidigare eller jo, det har jag faktiskt men inte på det här sättet. Dem hade stor dragning till huset och dem var inte villiga att utan kamp ge sig av ifrån maten och huset. Till på köpet gick dem in i huset och vägrade gå ut igen. Trots att jag hade Gwen med mig i fårhuset så stod fåren där dem stod fastlimmade på varandra och vägrade gå ut trots mina och Gwens tappra försök till att få ut dem. Tack, tack och återigen ett stort TACK till gulliga Anne-Marie som kom till vår undsättning och hjälpte oss att få ut dem!!

Det var en lärorik sista gång och jag har nog aldrig varit så arg på Gwen tidigare men också så balanserad efteråt där jag faktiskt förvånade mig själv med att få tillbaka lugnet och kunna börja jobba utifrån där jag/vi var. Jag vet att allt som hände beror på att jag inte tränat vilket är en stor frustration... men jag har ju inte haft några får att träna på. Nu ska det bli ändring på torpet och jag ska "ta mig för" och fråga dem som har får om jag kan låna och träna på dem. Jag är nog bara lite för försiktig och känslan att inte vilja "utnyttja" har funnits och finns där, men nu har jag ju fått ok så då är det ju faktiskt upp till mig att våga "stövla på".

Eric´s flygbiljett var bokad till måndag kväll, men när Eric sitter och intar sin middag vid tre tiden och dem sedan ska åka direkt efter det så ringer flygpersonalen. Tekniskt fel på flygplanet och det är inställt. Bara att boka om till dagen efter nästan samma tid. Då bestämmer Maddiz och Eric att han ska rida på Lassito. SuperKUL tycker Rickard, jag och Morfar som följer med till stallet för att titta. Eric är verkligen jätte duktig på att både våga, ta för sig och på att rida. Sin tredje gång i livet som han sitter på en häst tar han redan tyglarna själv och "styr" Lassito. Maddiz ställer ut koner som han får "styra" runt i olika banor. Jätte nyttigt och bra första övning. Eric sitter jätte snyggt i sadeln och lutar sig lagom bakåt så han får en bra balans och kan styra med rumpan som Maddiz lär ut till honom. Det gjorde nog inte så mycket för Eric´s del att planet var inställt... ;0)

Gwen har fått alldeles för lite träning nu när Diva kommit hem. Jag har varit lat och gjort allt för att "bara" gå ner i varv och det har inte varit helt rätt emot henne men nödvändigt för mig själv. Gwen är understimulerad och behöver få både långpromenader och träning. Jag har gjort lite apportbocksträning, ligg (stanna kvar i ligg), fot, stå och leta övningar inne men det är inte riktigt lika som att göra det ute. Det är bara så himla trist väder ute hela tiden med regn, regn och åter regn... Men jag ska ta tag i träningen nu när jag är hemma själv igen.

Diva... går fint i koppel nu ;0) och det är så kul att se henne pinna på med sina korta ben. Diva har fått lite träning hon med men bara kampträning, kontaktövningsträning, inkallning och sitta framför mig på rätt ställe för att få belöning. Hon är väldigt kontaktsökande och vill redan nu "träna" och blir så glad när vi gör det. Diva har börjat "säga till" när hon vill ut. Det började hon att göra på  "riktigt" igår och för att påkalla uppmärksamheten till sig pipskriker hon rätt så högt i sittande ställning framför altandörren och stirrar med intensiv blick, precis som "sesam öppna dig", rätt in i den. Någonting som också är sååå skönt är att för första gången ha en hungrig valp ;0). Diva kan äta upp huset om hon så fick och det är en härlig egenskap som jag hoppas håller i sig. Hundar som älskar mat är så mycket mer lätthanterliga. Det syns förresten redan på inkallningen... ;0) som då både kan avslutas med gott godis eller en god kamp!

Att vara utan tvättmaskin sedan fredagen före julafton har inte varit roligt med tre barn varav två tonåringar, två hundar varav en valp och så två vuxna. Jag tvättar i regel ca 3-4 maskiner/dag så det har varit kännbart för oss alla, som fått "spara" på kläder och underkläder framför allt. Det var en reparatör här och "dömde ut" maskinen fullständigt då en fjäder gått rätt av så hela trumman ramlat ner och troligtvis skadat delar under sig. Betongplattan i  maskinen är skadad och det har blivit en rejäl buckla på maskinen. Bra tyckte vi att reparatören står på vår sida och att det var som vi trodde med maskinen. Tyvärr tycker då inte UPO det och säger att reklamationsrätten inte gäller och att maskinen "bara" 2 ½ år gammal är just GAMMAL... eh... konstigt tycker vi att en tvättmaskin inte ska hålla längre och att dem inte litar på reparatören som tittat på maskinen och som skrivit att det troligtvis är ett fabrikationsfel. Dem hänvisar oss till hemförsäkringen och då ringer vi Trygg-Hansa som kan hjälpa oss men tycker efter en del turer att det här borde vara ett fall för ombudsmannen. Rickard ringer då för att få tag i honom, som han får till svar är sjukskriven. Ok, men kan jag få tala med den tillförordnade när han är sjukskriven men det var lättare sagt än gjort för det finns ingen. Hm, då kan jag väl ringa till en ombudsman i en annan kommun men se det gick inte heller för du måste prata med den i din egen kommun så vi hänvisar dig till "nätet" och den information som finns där. Suck... och här står vi utan tvättmaskin, en stinkande STOR hög med tvätt som bara växer... och växer... Madeleine är till och med tvungen att gå till butiken för att inhandla nya "kläder". Vi blir helt sonika tvungna att stoppa svansen mellan benen och ge oss iväg till Elgiganten som inte heller kan hjälpa oss i kriget mot UPO mer än att dem kan ge oss tusen kronor i rabatt på en maskin som dem redan sänkt med tusen kronor. Dåligt tycker vi men vid det här laget måste vi bara ha en tvättmaskin så vi grymtar, gnäller och slänger upp pengarna för maskinen som Sven hämtar dagen efter. Elgiganten kunde inte heller trist nog ge oss fri hemkörning då vi tydligen bor för långt bort enligt deras datasystem. Systemet godkänner inte om sträckan för hemkörning är mer än 5 mil vilken vår överskrider med ca 200 meter... enligt Sven som mätte med bilen dagen efter.

Tvättmaskinen är idag, fredag, inkopplad och går så det ryker i tvättstugan... men jag kan faktiskt inte mer än skriva att en sådan tyst och lättnavigerad tvättmaskin har jag då aldrig haft. Jag vet vad jag har att göra idag... förutom läxläsning och hundträning... och dagboksskrivande...

Vad gäller tvättmaskinen och vem som ska betala eller ge oss någon sorts ersättning kvarstår och vi kommer med all säkerhet återkomma med vad utfallet blir i frågan!

Nu väntar vi på att Rickard ska bli färdig med galleri och "förstå" hur det går till. Jag lägger inte in några bilder i det här dagboksinlägget även om jag har jätte många foton tagna så tar det för lång tid med redigeringen för varje foto. Det kommer att bli så bra när vi får ett eget fungerande galleri!!!!

/Maria