Dagbok
2008

24 april, torsdag

Vilka underbara dagar vi har med en sol, som värmer så underbart skönt!!! Hoppas nu bara att det här får hålla i sig till helgen, så ni som arbetar också får njuta av det superfinfina vädret ;0).

Träning. La två valprutor med lunchen igår och dem gick klockrent, med precis det nosarbetet ifrån Diva som jag vill ha. Hon arbetar på metodiskt och hejdar sig när hon kommer precis utanför valprutan och arbetar sig lugnt in igen. Nosen i backen hela tiden och är så där lagom på, så gårdagens spår är jag nöjd med!

På kvällspromenaden med Gwen tränade jag inte något speciellt mer än att bygga på vår relation och det är inte fy skam det inte. Vi har riktigt kul igen Gwen och jag. När jag nu kommenderar fot kommer hon in med en superglad och hög svansföring med ett kroppsspråk som säger "vad ska vi hitta på nu"... det är riktigt skoj ;0)!

Vi träffade Frasse, som är en dvärgschnauzer, nere vid badet. Gwen har ju inte någonting emot någon hund så självklart hade hon heller inte någonting emot att leka en stund med Frasse. Till en början spelade Gwen lite oberörd som hon inte såg lilla Frasse som vilt uppvaktade henne men till slut gjorde hon lekinviter och dem busade omkring på gräsmattan. När Gwen badade låg Frasse uppe på gräset och väntade, så på´t igen när hon väl var uppe. Dem var supergulliga ihop *ler*.

Hemma igen... och "näste man till rakning, som nu var en kvinna... eh, eller möjligtvis så var det en 6 månaders valp"!

Diva och jag gick Boss-rundan och Sockan följde med oss runt. Nu har Diva och Sockan börjat veta sina platser i familjen och det känns skönt att äntligen få lite lugn och ro kring hund och katt lekarna, som innebär att Sockan är plaskblöt i nacken... En schäfer dreglar betydligt mer än en boxer... suck!

Jag gjorde Johanna-leta under promenaden och det tog ett tag för Diva att hitta pinnen men jag väntar ut henne... om så vore till imorgon... nä, men hon behöver få lära sig ta det lugnt och få ner tempot på letandet vilket kommer resultera i att hon hittar pinnen. Vet, som skrivet, inte om jag gör rätt men nu fick jag lite mer koll i och med det Johanna skrev i vår gästbok. Jag slänger pinnarna på ovallat område och aldrig på samma ställe, som dagen före men när jag jag kastade dem två pinnarna så hamnade dem nästan på samma ställe med bara någon meter emellan, så där låg felet. Vi får gå igenom det här mer nästa helg, Johanna ;0)!

Bestämde mig under promenadens gång att jag skulle stanna till på stubbåkern och köra lite lydnad. Jag var på gott humör och Diva med, så varför inte. Väl där tränade jag på det "gamla" vanliga. Nu gick fria följet riktigt bra och hon sansade sig mer då hon nog förstått att belöningen inte längre alltid finns i höger hand. Provade "ligg" vid min vänstra sida efter "fot-kommandot", men Diva fattade ingenting vilket i sig inte var så svårt att förstå. Jag ville i alla fall testa då jag tidigare på dagen tränat en del ligg på altanen och hon sett ut att förstå på slutet av träningen. Däremot var det här en ny plats, en ny position att göra ligg på, jag hade klickern och jag stod upp... inte så konstigt med andra ord.

En sak som jag har fått med i min träning är att Diva pipgnäller sig in i fot men tystnar någonstans bakom mig för att sätta sig snyggt i position och inta belöning. Jag har försökt ignorerar det här och bara belöna tysta "fot" men då får jag frustration i många av dem gånger jag kommenderar fot istället och Diva vet helt plötsligt inte vad jag vill och kan börja hoppa upp på mig. Tror att jag skrivit om det här tidigare, men det är fortfarande ett problem som jag tampas med. Jag har i alla fall bestämt mig för att jag struntar i att hon pipgnäller i början och koncentrerar mig på att fot blir bra i det stora hela med rätt position, så går jag in och "petar" i pipet senare med tystkommando på ren lydnad. Har någon någon annat förslag så emottages det tacksamt ;0).

I min inkallning har jag kommandot "Diva" men ska nog byta ut det till "hit" istället då Diva även används av den övriga familjen så fort dem vill henne någonting. Inte bra om det blir utnött och att Diva börjar få för sig att det inte betyder "nu på en gång" utan mer "kanske sen men vänta lite, kommer snart"... så igår klickade jag in ordet "hit" i IPO-position, klick och belöning, så får vi sedan se om det gått in... ;0).

Jag har börjat "lägga ro" när Diva springer omkring med en pinne i munnen. Då det ju är en favoritsysselsättning att bära på pinnar för Diva, så kan ni ju förstå hur mycket chans till träning jag får, kolossalt mycket!!!  Givetvis passade jag på med "ro-träning" när Diva sprang omkring mig på promenaden och vips så tog jag in henne vid sidan med handen i ljumsken, la handen platt under hakan/nosen. Till en början spottade hon ut pinnen innan, vilket hon inte gjort tidigare, före det jag hann lägga ro. Visserligen stod hon snyggt i ro, men det viktiga är ju att hon håller kvar pinnen. Då jag gav henne pinnen igen och la sedan ro. Det gick fort för henne att lära sig hur jag ville ha det och att "stå i ro" och verkligen slappna av med pinnen i munnen blev hon sedan en "fena" på ;0)... bådar gått inför skyddet sedan !!!

Torsdag. Idag har jag varit iväg med Ida till Åkersberga med hennes boxertjej Ebba. Till en Therése Asplund, dipl. Hundfysioterapeut/Hundmassör. En trevlig och väldigt duktig tjej! Jag var med för att ta hand om Hampus 9 månader och jag har sällan skådat en gladare unge. Han är helt bedårandet underbar och såå glad hela tiden. Det finns inte mycket som inte roar honom så ni kan ju tänka er vad kul det var att sitta i en skogsdunge med hur mycket "leksaker" framför oss som helst. Där fanns kottar, pinnar, mossa, stenar, grässtrån, barr... ja, din fantasi sätter gränser men det gjorde inte Hampus i sin lek. Jag och Hampus hade kul tillsammans själva i över två timmar och det var, som skrivet, inte svårt att sysselsätta honom. En superdupertrevlig dag i ett underbart solsken... och en Fralla bebis på 13 veckor som också var med och förgyllde vår väntan på Ida och Ebba. Tack för att jag fick vara med och ha så mysigt med er goa son, Hampus!!!

Nu på kvällen gick jag en mellanlång promenad och hade båda hundarna med mig. Dem har inte fått göra många knop idag eftersom dem varit hemma i hundgården och det sällskap dem haft är av Sven, vilket inte alls har varit fy skam ;0). Enligt rapport av Sven så har Gwen legat på dem svala klinkerplattorna i sitt hundhus som finns i hundrummet och sovit nästan hela dagen. Diva har kommit ut till Sven några gånger i hundgården och kollat till honom när han bygger det sista på hundhuset.

Lite onödigt vetande... och annat smått och gott ;0) Vi har börjat matplaneringen inför nästa helg då vi ställer upp husvagnen i Kilsbergen onsdag lunch till söndag förmiddag. Vi hoppas på fint väder hela helgen lång... då det blir grillning både på lången och tvären hade vi tänkt. Det brukar ju alltid bli pizza någon av dagarna när vi träffar Peter och Johanna så vi får väl se hur det blir den här gången. Blir det att vi tittar på IPO hela lördagen så lutar väl det åt att bli en pizzadag ;0). Vi måste till systemet, som ju inte var igår måste jag erkänna, men här hemma är det slut på Xanté så den måste inhandlas till nästa helg...

Jag har också börjat fundera på vad jag vill träna på när det gäller Diva i lydnaden, men det är väl i stort sett bara att fortsätta med det jag redan gör. Däremot i spåret vill jag komma vidare och börja med "tratten" men den vill jag bli visad på först. När det gäller Gwen så ska allt läras in på nytt och där gäller väl att börja med valprutan igen då hon ska läras om ifrån brukspåret. Gwen kommer att få en tuff tid framöver eller rättare skrivet jag kommer att få en tuff tid med att lära om Gwen i ingångarna. Fick bra tips av Roger sist hur du lär om en hund till IPO-ingång. Du ställer dig så att du har en vägg på vänster sida och tvingar på så sätt hunden att sätta sig framför dig istället. Jag ska testa så får vi se hur det går. Kul att ha fått nya mål!

/Maria

23 april, onsdag

Körde lite lydnad igår mitt på dagen och märkte att Diva var väldigt ivrig i början av fria följet. Måste tänka ut någonting annat att locka med än godis i handen... kanske godis i munnen kan vara något för då är fokus på mitt ansikte i stället. Värt en test!

La två valprutor med lunchmaten. Den första blev av den mindre sorten och den andra blev lite större än vanligt. Valpruta nr 1 gick jätte bra och inte något felspår trots folk som gick förbi tomten som jag sa två ord till och dem hade till och med hund med sig. Lite väl mycket störning men ingen reaktion mer än att Diva bara sneglade upp, såg ut mer som hon tog ett andetag, men så direkt ner igen, alltså inget att tala om. Andra gick bra hela vägen förutom precis på slutet när jag "bara" tänkte låta henne nosa en kort stund till... då kom en felspårning en bit utanför valprutan där jag fick hålla kvar henne i kopplet men sedan gick hon in igen... och fick ta upp spåret men sedan tog jag ut henne. Hon var trött och jag tror att felspårningen var just på grund av att hon faktiskt var slut i huvudet. Inte vet jag om det kan vara så för jag är ingen expert men det såg ut som anledningen var den. Det var ju också den större rutan och hon är väldigt intensiv när hon nosar. En duktig tjej trots det lilla "felsteget" på slutet... Nya tag och nya valprutor ;0)!

Igår höll Diva på att kvävas på promenaden och snacka om att jag blev rädd!!! Jag gick först en långpromenad med Gwen. Hemma igen bytte jag hund och gick Boss-rundan med Diva. Vi tränade fritt följ men med varierande resultat och en väldigt virvlig Diva, då hon fullkomligen blir i extas över att vara ute med mig själv på promenad och att få vara lös gör sitt till. Jag gjorde efter det Johanna-leta och testade för första gången med att kasta två pinnar. Diva hittade den första på direkten och när hon sedan kom in med den så kommenderade jag "leta" igen.. till en mycket förvånad Diva som inte förstod  någonting alls men ändå gjorde som matte sa. Däremot så letade hon bara där den första pinnen hade legat så det blev inte till att ta upp ett nytt spår. Hon sprang omkring och spårade frenetiskt men utan resultat så jag tog in henne till mig igen. Gick någon meter och kastade på nytt iväg pinnen för att få till ett letande och ett lyckat resultat som målbild. Inte några problem att hitta den pinnen inte och vi kunde gå vidare. När vi gått några meter så fick jag för mig att testa fritt följ med boll på snöre ovanför Divas huvud. Det gick rätt så bra och vid en lyckad och snygg position fick hon bollen, som hon sprang iväg med en bit, vände sedan tillbaka efter någon meter, som hon alltid gör och kom in till mig. Jag tog tag i snöret och kampade, Diva drog, tog tag och tog kraft ända ifrån bakbenen med hela tyngdkraften bakåt och fick vinna bytet. Jag vände mig om och fortsatte gå, men då Diva inte kom efter mig vände jag mig återigen om och får se Diva stå och hurkla, krumbukta med hela kroppen och chippa efter luft... Då förstod jag att bollen åkt ner en bit och fastnat i strupen... och där utanför munnen hängde bara snöret synligt... Jag sprang dit och tog tag i snöret och drog ut... "puh" var det nästan som jag kunde höra ifrån Diva! Givetvis ville Diva ha boll på snöre igen för att leka med, men nu ville jag ha kontroll på bollen och stoppade undan den, satte mig ner och klappade Diva en stund som för att lugna ner mig själv en smula. När vi som bäst sitter där på stigen, ser jag ett råddjur stå på bara några hundra meter ifrån oss med sin bak som lyste vitt emot oss. Ja, då var det bara till att på köpet träna passivitet för Diva hörde råddjuren som tog sig in genom buskagen och sprang uppför kullen. Boss-rundan är inte lång men det hann hände en hel del på den rundan igår kväll... hrmf.

Och nu till något helt annat... Jag har retat mig på denna Schulman som håller på med hån, påhopp, förtal, trakasserier, mobbing... ja, allt djävulskap som du kan hitta på gör denna "pojk" !!! Det värsta är också att han får stöd för det han gör!!! Nu undrar jag vilka han får stöd av och vilka som händelsevis kan tycka att det han har för sig är bra och roligt??!! Enligt mig har han gått över gränsen för längesedan och borde ha anmälts!!! Varför är det ingen som anmäler tönten??!! Varför får han hålla på??!! Det måste ju då vara någon högt uppsatt som håller honom om ryggen, eller??!! Jag kan inte låta bli att skriva om det här i vår dagbok även om jag då ger tölpen ännu mer publicitet vilket jag absolut INTE vill göra... men jag har verkligen gått och retat mig på Schulman och var gång jag öppnar upp aftonbladet på nätet ser jag hans "fula" nuna stirra mig rakt i ögonen... vidrigt och äckligt... så att inta frukosten vid datorn och läsa aftonbladet är inte att tänka på längre!!!!

/Maria

22 april, tisdag

Grattis Diva
6 mån

Varje lördag tillbringar vi på OG Åker eller som det numera heter på Schäferklubben Åker. Vi kör lydnad och tittar på när dem andra kör skydd. Vad vi lär oss mycket genom att titta, prata, fråga och bara vara bland kompetenta hundägare!!!

Lördagen som var, var vi även med på spåret. Vad jag längtat efter att få vara med "Åker" och se IPO-spår. Jag la två valprutor som jag lät Diva ta rätt så snart efter att jag lagt dem. Sedan njöt jag bara och insöp allt om spårarbete som jag bara kunde och jag var verkligen som en svamp med både ögon och öron. Det är sådana härliga människor som omger en på Sk och vi har verkligen blivit så bra bemötta.

Förra helgen var det städdag på lördagen och vi var självklart med och hjälpte till så gott vi kunde. Rickard bestämde sig då, givetvis genom samråd med dem andra, för att han helgen efter skulle "sladda" grusvägen med det armeringsnät som finns på klubben. Grusvägen har nämligen fått självgjorda "bumpar" lite här och där. Sagt och gjort... medan jag kollade på skyddet så tog Rickard bilen med Gwen och Diva, spände fast armeringsjärnet på dragkroken och började köra fram och tillbaka på grusvägen. Efter några vändor fick det räcka för den här dagen, men tillbaka igen morgonen efter utan hundar i bilen och utrustad med kratta och spade fick han den supersnygg och i mycket bättre skick än tidigare!!

Rickard skriver... När jag kom ut till Åker så fick jag fint sällskap, vet inte om jag kanske ser skum ut eller bara beter mig allmänt misstänkt konstigt. Mitt sällskap anlände i alla fall i en fint målad bil i vitt och blått med 2 stycken myndigt välklädda herrar i fina uniformer. Dem frågade vad jag höll på med på denna grusväg, i denna tidiga morgonstund med kratta och spade i handen. Det visade sig sedan, efter att jag förklarat mitt ärende och berättat lite om Klubben och verksamheten, att den ena Polisen hade en valp efter Ängsbackens Rosso på foder från försvarsmakten. Den andra poliskonstapeln hade en Labrador, så det blev hundprat och dem frågade mycket om hundträning och var intresserade av att se lite IPO träning, så jag bjöd helt enkelt in dem att komma och titta på träningen senare under dagen. Jag vet dock inte om dem dök upp till slut eller om dem hade busar att jaga, för jag åkte hem efter mina timmars slit med vägen. Men bra i alla fall att Polisen nu vet var klubben ligger och kan kasta ett öga där när dem åker förbi. /Rickard

Tillbaka till träningen nu i lördags. Efter spåret och på Schäferklubben tog jag först ut Diva och körde ett lydnadspass med henne. Det är inte så mycket att skriva om när det gäller lydnadspassen då det mest blir basic såsom, ligg, inkallning i IPO-position, fot (som hon numera kan på kommando), början till fritt följ där jag vill att hon ska starta när hon ser på mig och jag tar första steget och sedan tränar vi på fritt följ bara när jag går och hon går bredvid mig. Rickard kollade om hon går rakt och inte svänger ut med rumpan och det såg bra ut. Däremot känner jag att hon har lätt för att börja tränga men jag håller då godishanden på lite olika ställen runt, över, på mig, framför, vid sidan för att på så sätt se hur jag kan kontrollera hur Diva går. Jag har testat att ha boll på snöre eller kampdutt, men då höjs intensiteten avsevärt på Diva och det kommer skall, pip och frustration, så det blir mer dämpande med godis. Jag älskar denna hund att träna med som har fullständig fokus på mig och vad vi ska hitta på trots flera andra ekipage runtomkring, som både låter, kampar och slänger grejer. Jag lägger in rätt så många passivitetsövningar där vi bara sitter "ryggsäck" och jag låter Diva titta på dem andra. Det jag kräver eller det jag vill ha är en Diva som är lugn, tyst och avslappnad. Alltså ingen fiolsträng som skäller och piper. Vad jag får är faktiskt en väldigt sansad och lugn Diva och det bådar gott inför platsliggningen sedan som vi just nu tränar första steget på...

Med Diva väntar jag fortfarande med skyddet, för vi vet att hon kan. Nu lägger vi fokus på lydnad och spår.

Gwen fick också komma ut och köra ett lydnadspass vilket inte var igår. Hon var så glad och gjorde allt jag bad henne om med en glad svans, på glada, hoppiga ben och det såg nästan ut som hon log ;0). Inkallningarna kom hon som ett spjut. Hon slängde sig in i position. Hon kampade som en gud och hon fullkomligen flög över gräsplan i allt hon gjorde. Däremot var hon en aningens störningskänslig då det ju faktiskt var ett tag sedan vi tränade med "kompisar" bredvid oss så hon hade ett litet öga på dem andra hela tiden. Särskilt på Twizt som fick apportera alldeles bredvid oss. Det blev till slut en lite för stor störning så vid ett oövervakat tillfälle sprang Gwen iväg på superglada ben för att hjälpa Twizt att ta apportbocken. Det blev inte så mycket mer än att när hon kom fram till Twizt fick hon kommandot att vända om av mig, vilket hon gjorde och när hon kom fram till mig igen, så blev det lite platsliggning för att få ner tempot i både matte och Gwen.

Jag har genom en tjej, som också lovat hjälpa mig, på Sk fått en "aha-upplevese" och nu ska Gwen tränas om för att gå BSL. Då kan jag träna båda hundarna på samma sätt och med samma tänk vilket underlättar något så underbart mycket!!! För er som är inte vet, precis som jag för bara någon dag sedan betyder det detta...

17 april, torsdag

Ja, jag vet det var ett tag sedan som jag skrev nu men det är dels inspirationen som har fattats mig men flytten ut till mitt kontor som nu är färdigt i garaget har också tagit en del av tiden. Nog om det och mer om det i byggdagboken... kommer inom kort!

Rickard klarade i förra veckan sin uppkörning för BE-körkort, så ett Superduperstort GRATTIS, min älskling!!!!

Jag gick vilse i Vilsta skogen, ett motionsspårsområde i Eskilstuna med många slingor än hit och än dit, i torsdags för en veckan sedan och det blev en lite längre promenad än vad jag tänkt mig. Sisådär ca 2 ½ timme i stället för en lugn och skönt promenad på 45 minuter. Både Gwen och Diva var med och promenaden var, som ni förstår och vet, inte den bästa för Diva då den var liiite för lång för en 5 ½ månaders valp. Däremot så fanns det inte mycket jag kunde göra åt saken då jag ju inte hittade tillbaka till min bil... suck. Jag traskade på och pratade till en början glatt med Gwen och Diva då jag fortfarande hade hoppet kvar på att vi snart, mycket snart skulle komma fram till parkeringen där bilen stod. Mot slutet av promenaden gick mina steg mer som trumpinnar och jag andades lite häftigare och mitt glada prat hade förbytts till mer klagan över att inte hitta tillbaka... Även Gwen började hänga med huvudet mot slutet. Däremot var det ingen märkbar skillnad på Diva, förutom tungan som hängde ut lite längre ifrån munnen än vanligt, annars sprang hon lika ivrigt omkring mina ben med en pinne i munnen. Medan jag gick där så fick jag några positiva inputs bland annat hittade jag en fällkniv som min negativa sida sa "hm, här kanske finns några skumma och läskiga typer som jag ska vara rädd för" medan min positiva sida sa "om det finns några skumma typer så tar jag bara fram fällkniven och hotar dem med..!!  Min andra underbara inputs var att där vägen blev bredare hade dem satt upp lampor... kan ni tänka er vilken glädje!!! Jag ringde Rickard och meddelade nyheten och skrek "nu behöver jag inte vara rädd för att det blir helt mörkt ifall jag inte hittar hem förrän mörkrets inbrott... "jag har ljus"!!! Den glädjen var tyvärr inte långvarig då modet hade tappats för länge sedan kunde jag inte riktigt ha glädjen kvar vid ytan så länge... så när jag nästan tappat hoppet om att få se någonting annat än skog och slingrande stigar med olika sorters dimension... så öppnade sig plötsligt skogen och där, där mitt framför mig tornade ett rött hus upp sig!!!! Den enorma glädje som jag kände går inte att beskriva, den var enorm, så mäktig och härlig!!! Ju närmare jag kom huset såg jag att det bara var ett gammalt fik som var stängt för säsongen... suck... så långvarig var denna glädje... men, så tittade jag neråt backen och där nere låg det faktiskt några boningshus. Gick neråt och ställde mig på en vändplan och tittade bortåt det håll där jag trodde mig finna min bil... och visst kunde jag se husen som låg vid parkeringen där min bil stod men... ja, ett stort MEN, för mellan mig och bilen låg en sjö och ett stort berg vid sidan av sjön. Ett berg som jag troligtvis gått runt. Nej, nej, nej jag vill INTE gå in i skogen igen... jag vill inte, vill inte, var mina första tankar. Det MÅSTE finnas en väg som går på andra sidan sjön vid civilisationen, för jag vägrar gå in dit igen.

När jag började gå vägen fram och efter bara några meter kommer en gammal bil frustande fram på vägen. Den åker förbi mig, upp till vändplan, vänder och kör förbi mig och hundarna igen. Jag får ett infall och börjar flaxa med armarna, som för att få honom att stanna. Gubben berättade senare i bilen att han trodde att jag tackade honom för att han körde så sakta och försiktigt förbi mina lösa hundar... tihi. Ja, så stannar då äntligen gubben som till sist förstår att den här damen med hundarna vill honom något. Jag nästintill rusar fram och skulle jag inte ha varit så väluppfostrad som jag torts allt är så hade jag slängt mig om halsen på den 70-åriga, lilla seniga gubben... men jag sansar mig. Börjar stamma fram att jag gått vilse och pekar med ett smutsigt pekfinger mot den plats där min bil står. Gubben säger precis som jag själv tänkt att jag gått runt berget och att min enda chans att återse min bil är att gå tillbaka samma väg jag kom. Gubben försöker förklara vart jag ska svänga av vägen på vilken stig jag ska gå för att komma till bilen och ju mer han pratar och ju mer jag försöker förstå det han säger...  desto mer desperation har jag i min röst när jag försöker förklara att jag inte riktigt förstår vart han menar. Att på den skylt som jag till sist såg och som jag följde stod det just det namn på den plats där jag har min bil, men gubben säger att dem måste ha vänt på skyltarna och spelat människor ett spratt. Ett fruktansvärt tråkigt skämt måste jag ju påstå. Han säger också att han själv gått vilse i skogen trots sina trettio år på bygden. Han bor nämligen bara några hundar meter ifrån där vi står. Nåväl, min desperation måste ha lyst i ögonen för till slut säger gubben "jag skjutsar dig bort till din bil". Fort innan gubben hinner ändra sig kommenderar jag Gwen och Diva att hoppa in i bilen som var en kombi med nedfällt baksäte, så där fanns gått om plats. Det visade sig under färdens gång att gubben var gammal bilmeck och bilen tillhörde en snubbe med hund, som gubben själv inte trodde hade någonting emot att vi lånade utrymmet i dennes bil till mina hundar en stund. Jag sa gång på gång att jag aldrig brukar hoppa in och åka med okända gubbar men nöden hade ingen lag och nu var det nöd... stor NÖD. Jag hade nämligen också bestämt med Maddiz att möta upp henne nere på stan för att kolla på skor vid klockan två när hon slutade skolan. Den tiden var det inte några som helst problem att hinna till när jag startade min promenad före tolv... hm... Nu var klockan två och Maddiz ringde precis när jag satt i bilen men jag hänvisade till Rickard. Maddiz trodde inte på det Rickard berättade om vad som hänt mig men när jag senare träffade henne bedyrade jag sanningen i hela historien och då kom det ett gapflabb... som höll i sig i flera dagar...

Jag har aldrig någonsin gått vilse och jag anser mig själv ha ett otroligt bra lokalsinne... därav mitt sätt att ta mig an och gå in i en skog som jag aldrig tidigare gått i... MEN den här gången är jag villig att erkänna att jag var totalt lost... och helt borta!!! Jag tackar min räddande farbrorsängel, som kom i en skruttig gammal vit kombibil som han precis hade lagat och var iväg på en provtur med. När vi satte oss i bilen sa han "jag hoppas den håller att åka med dit bort... men det ska nog gå bra"... Vilket det också gjorde och han var den gulligaste farbror jag någonsin träffat på, TACK för att sådana underbara människor finns!!!!

/Maria

4 april, fredag

Jag har börjat gå först med den ena hunden efter kvällsmålet och sedan när jag kommer hem byter jag till den andra och tar en prommis till. Det är jätte sköna kvällar så det är bara en njutning att gå flera promenader. Gwen får dessutom även alltid en långpromenad på förmiddagen. Jag hoppas på att förena nytta med nöje och samtidigt som jag tränar hund och har myspyskul, så kanske kan jag även få bort lite av bilringen som börjat träda fram på magen.

Två råddjursincidenter...
Ikväll var det Gwen som fick äran att följa med mig ut först. Hon är så glad och har börjat lyssna bättre på inkallningarna igen. När vi som bäst promenerade grusvägen fram så plötsligt får jag se tre råddjur ute på åkern. Samma råddjur som Diva och jag sett kvällen före. Jaha, hann jag tänka nu är det kört för är det någonting i olydnadsväg som jag har på Gwen så är det att dra på råddjur och 99 av 100 sticker hon efter dem. Näe, var min andra tanke... banne mig att jag ska tillåta det den här gången. Den rätta känslan av envishet infann sig i magen och den sa mig att "jag tänker inte släppa iväg Gwen utan en redig kamp"!! Jag kommenderade "ligg" och gjorde exakt det jag gör i vallningen nämligen att säga "ligg", "ligg", "ligg"... tills Gwens huvud låg lika platt och slickat mot marken som hennes kropp gjorde. När jag såg att "jag hade henne" så sa jag bara kom häråt... Gwen viftade på svansen och gick med mig... men tog återigen upp kontakten med råddjuren... jag gjorde om samma procedur och lika snyggt läggande... och lika snyggt kom hon in till mig och vi fortsatte vår promenad längre och längre bort ifrån råddjuren... som plötsligt efter att ha stått och stirrat på oss började springa bort ifrån oss... hm, "nu är det kört"  hann jag tänka... men si det var det inte för Gwen hade full fokus på mig och ville ha boll på snöre slängd till sig... och det behövde hon inte be om flera gånger än en gång, så självklart fick hon vad hon ville i det ögonblicket. Hon struttade iväg hämtade boll på snöre, kastade en blick efter råddjuren och kom in till mig för att lämna ifrån sig boll på snöre. Efter det passerade vi labradoren som nästan alltid ligger på trappan och kikar på oss när vi går förbi...

Diva hade också ett möte med samma råddjur som Gwen men nu var dem återigen på det ställe där vi mött dem kvällen före. Dem hade ju blivit förpassade dit av oss som gått på andra sidan åkern bara en liten stund tidigare. Jag kastade pinne några gånger och Diva fick leta vid sidan av stigen vi gick på, som leder fram till det ställe där råddjuren sedan stod. Slänger iväg pinnen, tittar ner på Diva, kommenderar sitt, släpper halsbandet och har full fokus på att hon sitter kvar, tar ögonkontakt med mig och får kommandot "leta"... jag är så koncentrerad på det här så jag såg inte råddjuren förrän det var lite försent eller det var mycket försent för bara några meter ifrån där jag kastat pinnen stod råddjuren. Diva sprang iväg, nosade sådär intensivt och kanonsnyggt efter pinnen med rumpan emot råddjuren. "Skit också"... vad jag gör nu? Ja, vad gör man?? Det ena råddjuret vände och började springa iväg bort ifrån oss och jag tänkte att "nu hör Diva råddjuret"... men icke då... hon hade full koncentration på att spåra efter sin pinne och jobbade på som om hon aldrig gjort annat i hela sitt liv... , så snyggt, så snyggt... ingenting såg ut att kunna störa henne. All störningsträning som jag gjort under det hon spårat i valprutan har kanske gett resultat. När hon väl hittade pinnen så kom hon glatt springandes in till mig och vi gick vidare... Så skööönt!!!

Till min älskade Rickard!
Puss, puss min älskling där uppe i norr... Du fryser väl inte?? Ta på dig ordentligt och sätt på dig dem där "ursexiga" långkalsongerna du tog med dig *asg*... jag behöver ju inte vara rädd för att du klär av dig för någon tjej i skogen i alla fall... för hon springer så fort du knäpper upp byxorna ;0)!!!

Kram på ER! Jag önskar ALLA en trevlig helg!

/Maria

3 april, torsdag

Vi har bokat sommarsemestern ;0)!!! Självklart blir det även i år, som nästan alla andra somrar, ÖLAND. Vi fullkomligt älskar den ön och jag har svårt att låta bli att åka dit... det liksom fattas mig någonting om vi inte åker en tripp till Öland varje år. I år blir det faktiskt ett nytt campingställe för familjen att bo på. Vi har åkt förbi campingen, vi har varit inne och gått på campingen, vi har haft vänner som bott på campingen och pratat så väl om den... och vi själva har pratat om att "någon gång" ska vi bo där! "Någon gång" blir nu i sommar ifrån den 7 juli till den 17 juli bor vi på Böda Sand. Det finns precis ALLT på denna camping och vi har alltid tyckt att det varit lite för mycket stoj och för mycket "grejer" att göra men i år med två tonårsbarn, en halvstor lill-kille som behöver "se" lite av världen för att börja våga "ta för sig", två vuxna som kan behöva se lite av "utelivet" eller kanske är det "att se andra människor" jag menar *s* och för hundarna finns det härlig promenadterräng och bad... men inte minst en alldeles egen husvagn att ställa upp underlättar det hela!!! Vi har valt en lite större tomt, som är på 150 kvm, som ligger i utkanten av hela campingen vid hundbadet, så det blir till att gå, gå och återigen gå för att komma till mitten där allt händer, men vi vill ha lite lugn och ro dels för hundarna men också för att komma lite för oss själv. Rent ut skrivet "djävligt skönt" att vi äntligen bokat!!!

Nu ska jag sätta lite press på Rickard ;0)!! Han var iväg i förra veckan och skrev teorin för BE-körkort, vilket han klarade, så GRATTIS!!! Nästa vecka närmare bestämt på onsdag så är det bokat för uppkörning med bil och transport. Vi håller alla tummar och klor vi kan för att Rickard ska klara BE uppkörningen... känn ingen press min älskling *ler* du måste bara ha klarat uppkörningen tills vi ska till Kilsbergen den sista april...!!!

Träningen med Diva flyter på och vi fick ett skarpt läge igår när jag, Maddiz och Diva träffade på råddjuren under vår promenad. Diva var lös och hade sprungit iväg några meter framför oss med en pinne i munnen. Vi såg att Diva fick syn på något både på den intensiva blicken men också på den lite stela hållningen. Efter bara någon sekund vände Diva och kollade på mig, jag blev jätte glad och visade det samt berömde henne..., hon tittade på råddjuren igen, som inte alls var långt ifrån oss, men så släppte hon blicken på råddjuren och intresset för dem dog ut för hon gjorde heller ingen tendens till att vilja följa efter... men jag slängde ändå iväg en snörboll som hon hämtade, men hon visste inte riktigt vilken hon skulle välja av pinnen eller snörbollen. Jag gick fram och plockade upp snörbollen och la i fickan, tog pinnen och slängde iväg snett bakom oss som Diva hämtade. Sedan traskade vi på precis som om inget hänt och Diva brydde sig inte ett dugg om råddjuren som småsprang iväg bort ifrån oss på fältet. Hon är så lätt att få med sig genom att bara vara glad och hon vill verkligen vara "med"... och jag hoppas, hoppas att det håller i sig!!

/Maria