Dagbok
2007

25 september, tisdag

Glädjebesked idag!!!!

Akza vår blivande mamma gick inte tom denna hennes tredje gång av parning. Hon har valpisar i magen och minst fem stycken är det ;0). Nu hoppas vi på att där ligger minst en tik om inte två så det finns för oss att välja på. En där vill vi ska bli vår och få namnet Brukstorpets Diva. Om vi får tillåtelse till att köpa en vill säga... vi har ju hotat med att vi ska bosätta oss där efter fyra veckor för att vara med valpen så mycket som möjligt... men har dem inte blivit av med oss än så blir dem inte det nu heller, så det är väl bara för ER, Peter och Johanna, att kapitulera *s*.

När Peter ringde till mig idag och berättade den glädjande nyheten att Akza visade på minst fem valpar i magen på ultraljudet, så kände jag ett glädjerus genom hela kroppen. Jag var så glad att höra den underbara nyheten av Peter när han ringde att jag mest satt och gapade som en guldfisk och det blev inte så många ord sagda ifrån mig och dem som sades var mer eller mindre osammanhängande. Det är så kul för Peter och Johanna som väntat så länge på att Akza ska bli dräktig och det här var tredje gången gillt men med en annan hane än vid dem två första parningarna. Hanen är Ängsbackens Treo och tiken är Brukstorpets Akza. Kolla mer än gärna in Treo´s MH som är bland det bästa jag sett, så kanonfint!

Vi har själva fått äran att träffa Treo som var hemma hos Peter och Johanna en helg. Jag skriver som Johanna skrivit på deras sida att " Treo blir man kär i bara man ser honom" vilket var precis vad vi blev. En sådan genomtrevlig hane är det inte var dag du träffar på. Det tillsammans med Akza, som är en sådan härlig och underbar tik kan inte jag låta bli att dregla över tanken på, "vilka avkommor månne inte det bli"!!!!

Då vi inte alls varit inne på att köpa schäfer så har tanken mer och mer vuxit sig starkare och starkare till att nu före det att Akza blev parad bestämde oss för att "sjävklart ska vi ha en schäfertik". Då har vi också sedan Akza blev parad gått och skämtat om att "Akza hela tiden gått och väntat på att vi skulle ha en liten Diva" och se där...  nu finns det valpisar i magen också... Skämt åsido, så är det mest kul för Peter och Johanna som väntat så... och det här är dem mer än värda att få, GRATTIS!

Är ni intresserad av en valp i den här kullen så gå in på Kennel Brukstorpets hemsida för att bekanta er mer med hanen Ängsbackens Treo och tiken Brukstorpets Akza. Slå sedan en signal till Peter och Johanna.

Akza är idag på sitt 34:e dygn och jag hade hoppats på en julklapp, men det får bli en nyårspresent ;0)!

Lite bilder här nedan på Treo och Akza som bara "är"... Vill ni däremot se några träningsbilder på Treo så gå in på Kennel Brukstorpets. Vill ni se träningsbilder på Akza så kan ni gå in på galleri träning (skrolla ner en bit) så finns där några träningsbilder på Akza.

Treo                                                                         Akza

Wixzi och Treo, som båda kommer ifrån Kennel Ängsbackens

/Maria
 

24 september, måndag

Den här veckan som förflutit sedan jag senast skrev har mest gått i "ryggontets tecken" (fin svenska va...;0)).

Tisdagen förra veckan hände inte så mycket mer än att vi var på föräldramöte i Madeleines nya för klass för första gången. Hon har ju börjat i gymnasiet på Media linjen i Eskilstuna. Tanken slår mig alltid "att hur kan jag ha en dotter som snart är 16 år när jag själv inte är en dag över 30???!!! Ja, ja... det tål ju att tänkas på *ler* men det får bli ett ämne att skriva om senare.

Onsdagen är dagen då ryggvärken tog sin början. Jag och Ida har bestämt oss för att börja träna tävlingslydnad en gång i veckan och det här var vårt första tillfälle. Den här dagen var också dagen då lamporna ute på klubben skulle lagas med skylift som hyrts in. Ida började träna med Ebba först och det såg riktigt bra ut. Vi hjälptes åt att ta hand om lilla goa Hampus och när Ida tränade så gungade jag vagn. Emellanåt ville Lasse ha hjälp med att få skyliften att fungera så vi "hoppade" lite fram och tillbaka mellan träning och att vara "hjälpande händer". När den ena lampan var lagad var det dags för lampa två att tas om hand. Det var då det hände... det sa inte knak eller gjorde inte ont sådär på en gång utan det kom lite smygande... molande... och det var när jag första gången var med och gjorde ett försök till att putta skyliften mot bilen. Sedan var det dags för mig att träna och jag kände av smärtan ifrån ländryggen men det gick bra trots att den låg där och hamrade. Jag tränade in två nya moment som var stå/stanna vilket ord jag ska använda mig av har jag inte riktigt bestämt mig för ännu. Det andra var hopp över hinder. Båda momenten gick hyfsat men som alltid med mig så måste jag få in i huvud först och det får jag inte första gången jag tränar på någonting utan jag måste få "fnula" på det själv gången efter.

Ebba och Ida tränar apportering.

 
Ebba supersnygg och min Ebbsongumma... ;0)

Gos och kel efter träningspasset.

Nu har det inte blivit någon gång efter den gången för jag har inte kunnat tränat med den här ryggvärken. Dagen efter, torsdagen tog jag det inte speciellt lugnt trots att ryggen skrek... ok, fredagen blev jag tvungen till att lugna ner mig... men lördagen var jag ute på en tre timmar lång promenad (den var på 8 km), hallå jag hade ju faktiskt varit rätt så lugn hela fredagen... men det rekommenderar jag inte till en som har ont i ryggen, No way, inte bra alls! Men nu är ju jag den jag är och varför ska jag ta det lugnt trots att ryggen eller ibland hela kroppen skriker "stopp, stanna du har rött ljus"!!! Gäller inte mig, gäller inte mig.... skriker huvudet då och jag springer på som om ingenting hade hänt...! Som en klok Rickard sa till mig igår "hur kan du tro att om du brutit benet... sedan dagen efter springer Stockholm Maraton och blir förvånad över att inte benet läkt". Han är rolig han min Rickard och förmodligen så har han rätt men säg det inte till honom!

Ja, och där stod jag då igår med tårarna sprutandes så fort jag skulle göra ett försök till att böja mig en aning, sätta mig ned, bara sitta rakt upp och ned på en stol eller vi ska inte tala om att sitta på toa... att knyta skorna själv var heller inte att tänka på. Det fick Rickard göra och det är tur att jag har min älskade mysgubbe som finns där med sin hjälpande hand!
****
Hoppar tillbaka några dagar för i onsdags var jag, Rickard och Lena iväg och röntgade Gwen och Guinezz i Upplands Väsby hos veterinär Audell. Vilken trevlig och superduktig veterinär som varmt rekommenderas till HD/AD röntgen trots långt att åka. Vi valde också att göra en bog röntgen då det finns släktingar som blivit opererade för osteokondros. Vilken utrustning dem hade med fina och tydliga bilder. En bra genomgång efteråt där vi fick se bilderna och Audell pekade ut vart vi skulle titta och vilka områden som det skulle kunna ha varit fel på eller vart broskbilning kunde ha bildats. Nu skriver jag att det är preliminära röntgenresultat men så här långt såg det riktigt bra ut. Fint och snyggt som Audell sa och ingen broskbildning och höftkulorna låg fint i snygga skålar. Underbara nyheter och så glad, så glad men nu ska vi inte ta ut glädjen för mycket i förstkott utan väntar tills resultatet är nedpräntat på papper.

Sista matchen för säsongen hade Marcus och hans fotbollslag igår hemma på Vikingavallen. I och med att dem vann den här sista matchen så blev dem totalt fyra av 14 lag. Dem vann med 2-1 och det var en mycket bra match och riktigt bra spelat av Stallarholmens SK. Grattis till fjärdeplatsen!

/Maria
 

17 september, måndag

Sticker ut hakan... om tankar och funderingar kring barn!

Jag har många gånger reflekterat över det här med barn och inte barn. Respekten och förståelsen från dem som inte har barn över dem som har barn. Jag har också många gånger tänkt att vad mycket mer tid jag skulle ha till så mycket annat om jag inte hade barn. Missförstå mig nu rätt jag älskar mina barn som både var planerade och värre hönsmamma än jag finns nog inte ;0). Jag kan förstå att en del som inte har barn blir mer egoister än dem som har barn. Nu vill jag inte med det säga att alla som inte har barn är egoister för det menar jag definitivt inte för det finns många egoister med barn i familjen med. Jag har också ett typexempel på en som är allt annat än egoist trots avsaknaden av egna barn och det är Sven, men han fick ju mig "på köpet" och det köpet, om jag får säga det själv, har han förvaltat väl ;0)!

Det är bara det att vi som har barn lever i den värld där tandläkarbesök, läkarbesök, kvartsamtal, föräldramöten, skjutsa till aktiviteter, matcher, prat med skolledning, titta på träningar, "bara vara där och ta hand om", hämta ifrån tillställningar på natten, skjutsningar, läxläsning, frisörbesök, inhandling av kläder till diverse evenemang, skolavslutningar, födelsedagskalas, alltid lagade middagar och kompisar som både äter och sover över hos barnen mm, mm (är bara ett axplock av saker)... är en självklarhet för oss. En tid som vi inte ens reflekterar över att vi sätter av. Den ingår i all den tid som vi sedan dessutom planerat in till oss själva eller ovanpå och utöver den tiden. Nu är det ju inte så att alla dem saker som jag skrivit upp känns som ett måste utan snarare tvärtom det ger mig ju också en lyckokänsla och är som ett lyckopiller.  Däremot så kan jag ibland kännas att när någon som inte har barn säger att den har "mycket att göra" och där jag vet att den har lika mycket som jag själv utan barn och då ska jag även lägga till mina barns saker ovanpå det... då kan det kännas lite orättvist att den ens nämner ordet "mycket". Självklart inser jag ju att det är den människans värld och det är verkligheten den eller dem lever i. Jag/vi har absolut inte monopol på att ha mycket omkring mig/oss...

Tänk också så mycket mer pengar vi med barn betalar mer än dem som inte har barn. Vi måste ha en större bil för att få plats, ett större hus, en större husvagn ;0), semester resorna blir dyrare, dyrare med större stuga om vi ska åka bort, aktiviteter, evenemang, fler cyklar, fler datorer, telefoner, mat, godis.... jag kan räkna upp så många saker!!!! Allting i vår familj är gånger fyra och en del saker även gånger fem. Ja, jag vet att vi får barnbidrag men det kan jag i ärlighetensnamn skriva att det räcker inte långt när barnen är stora och blivit ungdomar. Handlade till Marcus förra veckan och det gick på över 2 500 kr. Så är det när han både ska ha inneskor till gymnastiken och uteskor samt lite tröjor. Vi får ett underhåll, betalar två och har två barnbidrag. Det är väl tyvärr så Sverige ser ut i dem flesta familjer idag!

Självklart ÄLSKAR jag mina barn och hade inte för en sekund velat vara utan dem i mitt liv men det är inte vad min fundering handlar om utan mer om att få förståelsen ifrån dem som inte har barn. Att mitt liv också har 24 timmar men jag har dem att dela med mina barn också och inte bara till mina egna intressen och jobb. Det är också en reflektion över hur mycket mer tid jag hade innan jag skaffade barn men det insåg jag ju inte då...

Vad hade livet varit utan allt detta... För mig hade det varit tomt och innehållslöst men jag respekterar dem som valt ett annat sätt att leva på!

*****

Så till hundträning.

Tog en promenad på eftermiddagen vid 16.00 tiden och tillbaka ifrån den så trampade jag först upp en ruta, la godis i den och lät den sedan ligga under tiden som vi tränade på andra sidan vårt berg.

Tränade på det gamla vanliga men Gwen har blivit så duktig på fria följet att jag börjat göra en vinkel till höger, går någon meter och belönar till höger. Hon är så alert, pigg och det riktigt strålar om henne när hon går där bredvid i bra position med full koncentration på mig. Bara att träna vidare.

Hade inte tänkt träna någon inkallning men det bara blev så ändå. Gjorde några stycken med rätt så bra fart in men jag vill nog ha lite mer. Måste ha mer tips för vi har tröttnat lite båda två på att stampa på samma ställe. Ge mig tips, tack ;0)!

Tränade "stanna kvar" i liggposition och slängde iväg bollen och "varsågod". Gwen är så söt när hon sneglar lite på mig men släpper samtidigt inte riktigt blicken på bollen. Det ser ut som att hon är vindögd... *ler*. Jag väntar ut henne längre och längre för att hon inte ska tjuvstarta. Ibland ser jag hur svårt det är för henne att ligga kvar där och det riktigt rycker i henne och hon är väldigt ivrig att få komma iväg. Tänk om jag hade den farten på inkallningen som hon har när hon sticker iväg som en kanonkula mot bollen.

Så var det då dags för "rutan" och efter att jag satt henne utanför den och gett henne "leta", så spårade hon på bra. Riktigt bra dessutom och nu såg jag tydligt hur hon när hon var utanför rutan gick tillbaka direkt med nosen hela tiden i backen och letade köttbullar. Gwen ser verkligen ut att tycka om det här och attans att inte husse fick se hur duktig hon var idag!

/Maria
 

16 september, söndag

Skiter vi pengar? Det kan ni ju tro men i ärlighetens namn så tjänar faktiskt Rickard rätt så bra just nu... men det kan ändra sig vilken dag som helst och det är vad varje säljare får leva med. Är vi helt galna? Ja, det är vi och har alltid varit… vi lever ju bara en gång och då gäller det att ta tillvara på det livet vi blivit tilldelade oss. Dessutom så varför inte vara lite "wild and crazy" sådär ibland och göra det känslan i magen säger till oss att göra... men visst ska huvudet vara med också för du har en morgondag med. Vi är inte helt kloka egentligen och det håller vi med om ;0)... starta eget företag, nytt hus, förhoppningsvis ny hund, uterum, stor altan... och så går vi och beställer en helt sprillans ny..... 2008 :-0 också!!!!

Vi åkte i alla fall ner till Jönköping för att gå på Elmia Mässan i fredags. Vi det var Rickard, jag och Sven. Färden startade vid sjutiden på morgonen och vi var framme strax efter tio när dem öppnade. Vi var kvar till över stängningsdags, som var 18.00, så dem fick nästan släpa ut oss men en trevlig och rolig dag hade vi haft alla tre. Hemma igen vid strax efter halv tio. Dagen hade vi fyllt med att springa in och ut i olika sorters husvagnar, i en del husbilar och förtält. Även om siktet redan ifrån början var inställt på en speciell modell och märke, som vi sparade till sist att titta på, så var det kul att få se andra märken och deras planlösning. Märke på husvagnen är Hobby och modellen är 560 KMFe De Luxe. Vi hade inte tänkt beställa någon ny husvagn utan mest bara titta i husvagnen och prata med en säljare om ett pris utan tillvalen och med. Det var mycket tack vare vår supertrevliga och duktiga säljare, som givetvis var tjej ;0), som gjorde att vi överhuvudtaget gick vidare och ville tänka över förslaget. Hon hade där i glasbåset gett oss ett bra pris, bra villkor och en mycket trevlig pratstund. Medan vi tänkte över så gick vi iväg och tittade på dem två förtälten som vi hade att välja mellan. Vi diskuterade och vägde för samt nackdelar... vände och vred... funderade och analyserade... och kom fram till att allt det positiva övervägde och går allt åt helsike så får vi väl sälja husvagnen, men givetvis förstår även vi att det då kommer att bli med en viss förlust. Alla som ger sig in i leken får leken tåla och den här leken vill vi mer än gärna delta i!

Nackdelen och den enda som vi ser det är att den inte är leveransklar förrän i april. Väntan kommer att vara olidlig, fruktansvärd och väldigt låååång. Nu är det faktiskt så att vi kan få den tidigare om vi verkligen, verkligen vill det men det är ok att vänta ändå. Annars måste vi ju ha vinterdäck också, som vi nu inte behöver köpa förrän om ett år, så vi har valt att vänta.

Vi känner en frihetskänsla av att äntligen ha beställt vår husvagn! Den öppnar så många möjligheter, som att kunna åka omkring med och träna hund, åka för att hälsa på vänner, hälsa på föräldrar, använda till företaget att ställa upp och sälja produkter ifrån på olika evenemang, sommarsemester med hela familjen, tävla hund, men också för att bara åka iväg för att "ladda batterier" med då livet ibland faktiskt kan kännas lite tungt. Det är vad en husvagn är för oss ;0)!

Den låt som sjungs och nynnas mest på här hemma just nu är "man ska ha husvagn"... *ler*.

Idag, söndag, har jag och Rickard varit ute i spårskogen igen. Rickard la fem valpspår med en köttbullsbit i spårstart och en hög med köttbullsbitar i spårslut. Det sjätte och sista valpspåret la han så att han korsade vägen och sedan in i skogen för att se om Gwen skulle "ta" spåret själv. I väntan på att spåren skulle ligga sin timme så drack vi kaffe och åt choklad utanför där Gwen satt i sin bilbur. Sammanfattningsvis så gick det riktigt bra idag. Faktiskt mycket bättre än vad det tidigare gått. Det här med köttullen i början av spåret var inte helt lyckat då det blev lite så att Gwen bakspårade bara för att äta köttbullen men den gjorde också att hon fick ner nosen bra och spårade. Gwen har lite för bråttom och det märks tydligt då hon går klockrent längst med spåret men så plötsligt slutar hon, tar upp huvudet, irrar lite vid sidan om spåret för att sedan ta upp spåret igen och spåra sig fram till slutet. Rickard använde spårlina idag och det var ett smart drag som gjorde att Gwen fick lite lugn och ro då hon kom någon meter framför Rickard som då inte blev ett stöd för henne som hon kunde fråga hela tiden. Dem arbetade på bra idag och det är så kul att se vilken entusiasm som dem båda har. Det sista spåret som Rickard lagt över vägen gick Gwen först över, förbi, gick tillbaka och tog upp men då blev det att hon bakspårade för hon gick där Rickard börjat gå över. Efter en liten "spårvisning" i början så gick hon klockrent med nosen i backen över vägen, in i skogen och rakt fram till "högen" med köttbullar. Perfekt!

Här är den fina spårskogen som vi hittat...                                                                              

                                                                                     Mums...så gott det är att hitta spårslut

                                                                                Glad över att spåret gick finfint!

När vi gick tillbaka till bilen fick Rickard för sig att gå ner till stubbåkern bredvid och lägga ett litet valp IPO-spår. Det lät vi inte ligga alls utan släppte på henne direkt och hon tog det utan problem. Det började precis regna. Nästa gång ska Rickard gå ett längre spår på stubbåkern och lägga en vinkel för att se om hon klarar det. 

Rickard vill inte lägga hennes bästa boll på snöre i spårslut då han tror att hon då kommer att vara ännu ivrigare i spåret så han väntar ett tag till och använder sig utav bara godis.

/Maria
 

12 september, onsdag

Igår eftermiddag efter det att jag varit iväg och mockat till Lassito för andra dagen i rad eftersom Madeleine ligger hemma och är dunderförkyld, så körde jag ett lydnadspass på gräsmattan. Gjorde efter dem tips som jag fått ifrån Peter på kennelträffen. Fria följet får jag mycket mer intensitet i nu när jag först kampar upp Gwen och sedan har kopplet på. Utökade sträckan ganska så rejält och går ett bra stycke innan jag belönar. Det går så bra och det är så kul.

Inkallningen körde jag med några "stanna kvar" och gick tillbaka, klappade om och sa bra, gick sedan ut för att göra inkallningen men då blir hon lite tveksam till vad jag vill, stannar upp lite och har en dålig fart in. Gjorde inkallningen några gånger och försökte göra den med att hon kommer in till position efter "hit" och det gick sådär. Gwen sitter kvar bra och visar inte någon tendens till att tjuvstarta innan jag ställt upp och gjort mig beredd för att säga "hit", så det är bra. Började i alla fall om igen och gjorde inkallningen med "boll på snöre" hängandes ner mellan mina ben. Lite seg är hon i farten till mig men det gick bättre, så vi jobbar vidare på det sättet. Ska testa om jag kan få lite fart på henne genom att jag slänger iväg bollen en liten bit mellan mina ben.

Nu blir husse arg... men jag ville bara testa lite... ;0). Jag gick en IPO-ruta och la ner godis i den. Lät Gwen gå in där och nosa för att hitta godiset. Hon var jätte duktig och gick in i rutan igen så fort hon var utanför med nosen. Hon gick med nosen i backen nästan hela tiden men det är bara att kämpa vidare och tills slut kommer hon att vara som en dammsugare. Nästa gång ska jag nog göra en ruta som är något större än den jag gjorde idag. Ska heller inte lägga fullt så många godisbitar, så att hon har lite att lukta efter.

Sedan tränade vi på det vi brukar med störning i form av att jag sagt till henne att ligga ner och plötsligt så slänger jag iväg bollen, hon får ett varsågod och iväg för att hämta. Det här gör vi lite titt som tätt... och lite här och där så det är inget bara för dagens träning utan brukar kunna hända på promenaderna också.

Sista två avsnitten av Gilmore Girls igår och "GUD VAD JAG KOMMER ATT SAKNA DEN SERIEN". En sådan trevlig och underbar serie med rappa kommentarer, härligt ordspråk och häftiga konversationer. Så bra!

Vi letar bilder... och letar bilder till min e-shop. Det är så svårt då vi inte riktigt fått grepp om till vad och hur dem ska användas. Svååååårt! Nu måste Mats ha dem för tidsplanen är satt...

Onsdag morgon och supertrött... gick trots det den längre morgonpromenaden som går en bit längst med mälaren. Inte så roligt väder då det är mulet men rätt så varmt. Piggnade till allteftersom och mot slutet av promenaden var jag rätt så pigg.

Tillbaka på tomten så såg Gwen mer än suger ut att få busa och leka, så jag bestämde mig för att köra ett lydnadspass på baksidan. Kampade lite, satte på kopplet och tränade fritt följ. Hon är så duktig och så "med" nu och det är så roligt. Metoden Peter visade mig fungerar så bra och är så intensivhöjande och det märks på Gwen att hon tycker det är super roligt. Belönar också åt höger varje gång. Vågade mig på att göra en vinkel och efter vinkeln fick hon belöning. Gwen är med bra. Kom just på när jag sitter och skriver det här att jag gjorde vinkeln åt vänster... vilket jag inte skulle ha gjort men nu är det för sent...och det gick ju bra ;0). Gjorde vinkeln några gånger och prövade även att göra en vinkel till efter att jag gått några steg efter den första vinkeln... och pang, så perfekt. Avslutade med fria följet, en vinkel och belöning. KUL!

Tränade sedan på inkallning och prövade lite saker med bollen för att få Gwen att springa in fortare. Ena gången släppte jag den bakom ryggen och ner på marken mellan mina ben. Andra gången slängde jag den lite bakom mig, så att hon skulle bli tvungen att springa mellan mina ben, men hon såg aldrig vart bollen tog vägen och stannade upp när hon var framme vid mig. Däremot så hade hon bra fart in till mig. Tredje gången testade jag att "droppa" bollen framför mig men det var ingen vidare bra idé för Gwen segade sig fram mot bollen. Bästa inkallningen som gav mest fart var när jag sa "hit", hängde ner "boll på snöre" bakom ryggen ner mellan mina ben och sedan droppade ner den i backen när Gwen var på halva sträckan. Det gav absolut bäst fart och Gwen fullkomligen rusade in mellan mina ben och tog bollen. Bra!

När vi sedan tränat färdigt och gick fram på framsidan så kom en hel skolklass i 7 års åldern på ca 20-25 barn gåendes precis utanför vår tomt. Vi har inget staket och det är bara några meter till där dem gick. Ta alltid alla tillfällen du kan till att träna under störning. Jag började träna fot, stanna kvar och inkallning (det tar ett tag för alla barnen att passera...). Till en början ville Gwen gärna kika lite på dem pratande och pekande barnen som givetvis hade sett hunden men rätt så snart övergick Gwen till att ha full koncentration på mig. Bra träningstillfälle!

Ikväll ska vi på informationsträff i Eskilstuna som Skatteverket anordnar för nyföretagare. Informationen beräknas vara mellan 18.00 och 21.30. Jag hoppas på att det blir mycket bra saker, som är mattnyttiga för mig, som tas upp.

/Maria
 

11 september, tisdag

När det finns mycket att skriva om så glömmer man så lätt. Jag och Rickard fick ju också på lördagen information om vad rapport är av Micke och Steffie. Efter pratet så visade dem budföring med Cassi. Rapport är absolut någonting som vi skulle vilja lära oss mer av. Går kurs i rapport och hitta en grupp att träna med. Kanske utbilda sig till instruktör inom rapport och sedan ha en kurs i det på klubben ;0) Din Hund och Du... det vore något!
****
Jag kan ju inte skriva idag utan att nämna det som hände idag för 6 år sedan och som vi alla minns med gråten i halsen och det är ju givetvis 9.11. Precis som dem skriver i aftonbladet så minns dem flesta vad dem gjorde den stund planen kraschade in i WTC. Jag vet att jag slog på på tv:n och hur mycket jag än försökte få in det jag såg så förstod jag inte och ville inte tro att det var sant det jag faktiskt såg. Jag håller med Anders Westgårdh på aftonbladet "jag tänker på alla dem som hoppade" även om jag nu inte var på plats, som han var, så är det vad jag minns efter alla dem bilder, filmer och dokumentärer jag sett. Tankarna idag går till alla dem anhöriga och till dem som förolyckades och dem människor som var med och gjorde allt för att hjälpa till under räddningsarbetet och på sidan om. Vi får inte glömma den här dagen för då glömmer vi och blir likgiltiga.
****

/Maria
 

10 september, måndag

Ännu en kennelträff med Brukstorpsgänget till ända. Det har skrattats så mycket att vi fått träningsvärk i både magmuskler och skrattmuskler. En riktigt rolig helg med mycket bra träningstips som jag/vi fått genom att både se på och lyssna på när dem andra tränade men också att emellanåt få ställa frågor under träningspassens gång till Peter eller Johanna. Jag kände ibland att jag skulle ha behövt ha med mig ett litet block och en penna för att få det på pränt när huvudet kändes fullt.

Hela gänget samlat!

Cassi och Micke

Fria följet

Inkallning

Bellis och Carina

Wixzi och Johanna

Akza och Peter

Synd på vädret under lördagseftermiddagen då det regnade men det gjorde ju inget för Peter ställde ju upp och gjorde så att vi fick superbra träning även då. För min egen del så gjorde den eftermiddagen gott för hjärtat då jag fick se hur Gwen reagerar i en träningssituation som vi aldrig tidigare varit i närheten av. Trevligt att hon har ett sådant underbart gripande (tog till och med vid ett tillfälle om så att det blev ett bättre gripande än vad hon hade ifrån början) och att hon har en sådan härlig kamp i sig. Sitter hon fast i "bytet" så släpper hon inte. Jag trodde nämligen inte att hon skulle ta bitstocken i sin mun, men det var inte några problem bara jag kampade lite med den först, så bet hon så gärna när Peter sedan hade den. Vi tror att det kallas bytesförsvar men vi är inte helt säkra. Frågan om vad just det här momentet heter slänger vi vidare till Peter. Riktigt, riktigt roligt träningspass att återigen både få vara med och att få se dem andra hundarna.

Bacco och Lotta mot Peter                                        Cisco och Päivi med Peter

Bixie och Pierre med Peter                                        Azera och Ingrid med Peter

Spårskogen på söndagen gick sisådär. Rickard la 3 valpspår som var ca 15-20 meter vardera. Gwen spårar med näsan mot marken när det är mossa men så fort det blir lite ris så höjer hon nosen och mer kör ett "sökspår". Rickard ska börja med att lägga IPO-spår i en ruta på gräsmattan. Sedan i skogen ska Rickard lägga en korv i spårstart, lite korv i spåret och sedan en hög i slutet. Sedan får vi se om det får Gwen att ta ner nosen mer mot marken och verkligen spåra.

Vilket superdupertrevligt och härligt gäng VI Brukstorpare är, vilket vi ju givetvis har allt att tacka Peter och Johanna för att det är så!!!! Härlig helg (om än lite dyr för oss med högre stugpris... men det är ju smällar man får ta... när vi har en BC ;0))... med godgod päronkonjak, supergod potatisgratäng och en ätlig pizza innan vi styrde bilen hemåt igen, TACK, vi kommer att suga på den här goda karamellen läääänge!

Vi håller tummar och klor för att Akza har fullt med valpisar i magen och att där är en liten Diva, så att vi kanske kan få till en liten valpträff eller kennelträff i vår... också...

Med på kennelträffen var också Occra och hennes nya familj med. Raffe som också bor i familjen kan få in upp till tre tennisbollar i munnen. Han har fått in fyra en gång men då kräktes han.

                                                                    Occra

Måste få tillägga att den här otroligt härliga kamplust som Gwen har kommer ifrån att Rickard lärt upp mig och gett mig tips om hur jag ska göra för att "bjuda upp" till kamp. Sedan är det givetvis Peter och Johannas pratande om hur viktigt det var att Cindra skulle ha ett bra gripande, på rätt ställe i munnen och en bra kamplust som givit mig inspirationen att göra även vår BC till vad hon är idag. Jag är stolt över hur hon med sin späda kropp kan kampa och gripa så bra!

Vi vill också gratulera G-kullen till ett bra genomfört MH. Det var gulliga Lena som med en härligt glad stämma ringde och rapporterade. Ett stort tack att du ringde och du ska vara mäktigt stolt över lilla pralinen ;0)!

Ps. som info, så självklart kommer vi också att göra ett MH.

/Maria

5 september, onsdag

Ny månad och nya dagboksblad, så nu kan dagboken uppdateras igen!

Här händer det saker och vi ligger inte direkt på latsidan men det har vi ju aldrig gjort i den här familjen. Trots skador och värk så hittar vi alltid ett sätt att lösa varje situation som om vi vore friska, men vi lever bara en gång och det gäller att ta tillvara på det liv vi fått!

På lördagen var jag på plats i ridhuset på Gesta Gård klockan 9.00. Madeleine hade redan varit där i ca en timme och knoppat dem ponnyer som hon sedan skulle hoppa. Det var nämligen klubbtävling på Gesta Gård med bra uppslutning av tjejer som ställde upp i hopptävlingen. Madeleine red två ponnyer Nander och Lindsay, som är Marias i nuläget men dem är till salu. Lassito håller Madeleine fortfarande på att "sätta igång" efter det att han var halt i två månader. Det var i alla fall en mycket trevlig dag. På kvällen bjöd föreningen på tilltugg till det grillade vi köpt och vi satt uppe i den urmysiga grillstugan, som finns på Gesta Gård, och intog en mycket god middag, gick en rolig tipspromenad och umgicks i väldigt trevligt sällskap!

Marcus och Rickard var iväg till Östertälje samma dag för där var det fotbollsmatch för Marcus lag. Östertelge BOIS 0-3 Stallarholmens SK. Riktigt duktiga grabbar den här säsongen som kämpar på och verkligen gör sitt bästa. Dem spelar en rolig fotboll som är trevlig att se på. Imorgon bär det av till Katrineholm med samling 17.00. 

På söndagen hade vi inget inplanerat då det vi egentligen skulle ha gjort inte skulle bli av, så vi bestämde oss för att åka ut i spårskogen och lägga några spår. Vi åkte ut till det där mysiga och fina stället som vi hittat helgen före. Där la Rickard hela sju spår men det var ju valpspår så längden på dem var bara några meter innan högen med godsaker låg. Vi lät i alla fall spåren ligga i en timme den här gången och under tiden satt vi i bilen och lekte med våra mobiltelefoner. Jag med min nya, snygga och väldigt roliga telefon och Rickard med sin trista, tråkiga och gamla ;0). Sen ut i spårskogen!!! Gwen var mycket mer på hugget och var mer fokuserad den här gången. Lite hjälp behövdes från Rickard men det var inte alls som helgen före. När Gwen väl tog spåret så gick hon med nosen i backen... kunde vika av lite ifrån något av spåren men hon hittade tillbaka och gick faktiskt klockrent fram för att äta smaskig falukorv och hamburgare. Roligt och det ser ut som att vi har en liten spårtjej trots allt!!!!

Väldigt roligt var att det som inte skulle bli av blev, så vi packade in oss i bilen jag och Rickard och åkte till OG:et i Åker för att se på IPO-träning. Peter, Johanna och Evelina var där med alla sina hundar, Ängsbackens var där och två andra tjejer med sina hundar. Riktigt mäktigt att få vara med och se på vår första IPO-träning och att då också få se en del riktigt bra hundar. Vi tackar givetvis för att vi fick vara med och vill mer än gärna vara med fler gånger... så många gånger vi bara får. Nu hoppas vi ju på att det här kommer att bli ett träningsställe där vi i framtiden får tillfälle till att tillbringa måååånga timmar.

Efter det åkte vi (Peter, Johanna och Evelina följde med) hem till oss och åt tacos... mums!

Måndag och jag åkte iväg till Södertälje på eftermiddagen för att lämna tillbaka dem glasögonbågar som jag lånat hem ifrån Synsam på fredagen. Jag hade under helgen bestämt mig för ett utav paren, men lätt var det inte att välja ut ett par av 6 möjliga, men det blir bra i slutänden. Beställda progressiva glas till dem och glasögonen blir färdiga för avhämtning om två veckor. Äntligen hoppas jag på att bli av med den ständigt molande huvudvärken...

Tisdag morgon och jag körde ett lydnadspass på fotbollsplanen. Upptäckte att det är perfekt att träna fritt följ med hjälp av dem utmålade linjerna. Tränade fritt följ, inkallning, fritt följ med läggande och stanna kvar. Duktiga lilla tjejen!!!

Onsdag morgon och jag körde även idag ett lydnadspass på fotbollsplanen. Utnyttjade den vitmålade bågen som utgör gränsen för målvakten den så kallade målgården till det fria följet. Det gick att gå "bågen" och hon följer med bra. När jag sedan utnyttjade dem målade hörnen på fotbollsplanen och ska göra en vinkel är hon inte riktigt med. Hon "tränger" lite för mycket och kan då inte "känna efter" vart jag ska gå utan då blir det att jag måste eller tar mitt ben och gör ett större kliv för att visa henne med det. Det här är inget bra sätt så jag bryter ner och rundar bara hörnet ifrån stillastående. Det går bättre. På raksträckor går hon riktigt bra och följer med mig med full koncentration. jag ökar sträckan med bara någon decimeter åt gången. Jag har börjat ändra lite på hastigheten när jag går, så att det inte alltid ska vara lika varje gång och ökar samt minskar på tempot. Gwen är en jäkel på att lägga sig snabbt ner i backen så det har jag börjat lägga in på rakt spår i fria följet. Det går också riktigt bra.

I inkallningen startar hon bra och springer in i ett tillfredsställande tempo. Jag har alltid olika avstånd mellan mig och Gwen i all inkallningsträning. Hon får ibland sitta och ibland ligga när jag lämnar henne. Jag vill inte fastna att det bara fungerar på ett avstånd och på ett sätt.

Få ett "varsågod" och inte springa iväg när någonting "störande" slängs iväg eller flyger förbi eller över har jag börjat träna rätt så mycket nu på sista tiden. Ett exempel på det gjorde jag idag på fotbollsplanen, som sista moment när vi hade lugnat ner oss lite. Jag hade sagt till Gwen att lägga sig ner, satte mig på huk bredvid, slängde helt plötsligt iväg "boll på snöre" några meter framför Gwen, hon tittar på mig och "varsågod".... Gwen springer iväg för att hämta. Gjorde det några gånger med övervägande fullträffar.

Så kul att jag kommit igång med träningen igen!!!!

Jag är ju i och för sig en sådan som alltid tränar för jag ser träning i alla situationer, ställen, platser, möten, promenader... mm och sådan träning är ju också träning som ger mig och Gwen ett oerhört samspel och gemenskap sedan i tävlingslydnaden.  I allmänlydnaden har jag lagt ner mycket mer fokusering på att Gwen ska "skvallra" till mig när vi möter någon ute på promenad. Det fungerar väldigt bra när hon är lös men är hon i koppel, som hon nästan aldrig är, så blir det mindre av "skvallrandet". Mer träning i koppel överhuvudtaget behövs och vi har pratat om att åka iväg till stan för att träna upp den biten igen.
 

/Maria