Dagbok
2007

30 oktober, tisdag

27 oktober, lördag

Gwen och jag har vilat i fyra dagar nu. För mig har det varit ett måste men jag tror faktiskt att det var bra även för Gwen som absolut inte ser ut att "klättra på väggarna" som hon annars kan göra då hon inte fått träna. Vi har spelat fotboll en stund varje eftermiddag på baksidan. Jag har spelat vägg med berget och Gwen hoppar och studsar för att försöka nå bollen när den landar. Sedan biter hon tag i den lilla bit som hon tuggat upp på läderbollen och springer fram med bollen till mig och så där håller vi på. Det är faktiskt riktigt roligt att bara göra ingenting men ändå något!

Hundar och att ha testat olika raser är ett kärt ämne för mig. När jag var liten önskade jag mig en hund. En alldeles egen hund att få pyssla om och att få träna med. Jag fick en kanin, min kusins gamla kanin som i och för sig var som en hund då vi kunde ha den lös på tomten och klappade jag samt ropade namnet så kom den till mig. Det var ju inte riktigt samma sak... men Sven och mamma ansåg att jag inte hade tid för en egen hund då jag ju tränade fyra gånger i veckan och hade matcher varje helg, som till och med kunde ligga mitt i veckan ibland. Matcherna spelades inte bara hemma i Södertälj, vi hade en spelradie på ca 25 mil. För dem som inte vet så spelade jag basket ifrån det jag var 10 år i SBBK och slutade när jag var 18 år. När jag la av spelade jag i Telge Basket som då låg i div 1 och var laget under damlaget som spelade i elitserien.

Därav min uppväxt utan hund så anser jag att jag gått miste om säkert 25 år av hundliv!!! Då inser ni ju hur mycket jag har att ta igen och hur mycket jag nu måste hinna på så kort tid som möjligt!!! Andra kunde testa hundraser under uppväxten men jag får testa på att ha olika raser när jag är i vuxen ålder och det inte i den yngre åldern utan barn och familj utan nu när jag snart är i medelåldern. Vem kunde veta att jag skulle fastna i det här med hund och det till att nästan bli nördvarning... Hade jag vetat om att det skulle bli så, så hade jag köpt hund när jag flyttat hemifrån och inte lyssnat på min dåvarande man som sa NEJ han med... Hallå, vad är det för människor jag valt att ha runt mig!!!! Ja, jag skyller på alla andra som sa att jag inte fick men jag skulle givetvis ha stått på mig och drämt näven i bordet och sagt att nu köper jag MIN hund!! Då var jag 20 år och hade börjat läsa stamboken på Golden... Men hade jag stått på mig då hade jag inte varit i den sits som jag är idag... jag hade redan varit ute på tävlingsbanorna NUUUU och en tid tillbaka!!!!

Jag förstår folk som undrar. Jag har själv brottats med tanken "att kan vi aldrig bestämma oss för ras"! Men mycket ligger i det jag skriver, att jag aldrig fick känna mig för i min uppväxt om vilken ras som passar mig... 

Första valet av hund var en cairnterrier  och det valet blev för att jag då var ensam eller i början av vårt förhållande mitt och Rickards. Det skulle vara en liten, trevlig och rolig familjekompis med utseendet för sig för att kunna åka på utställningar. Andra valet gjorde vi med tanke på att jag och Rickard skulle få en gemensam träningskompis. Dobermann var det första av val då Rickard i sitt tidigare förhållande haft två boxrar varav en hade fått cancer och fick avlivas vid 5 års ålder. Boxer stod högt på vår lista men vi ville ha en "egen" ras och Rickard var bränd på boxer då han varit mycket fäst vid deras första. Två kullar gick vi och väntade på men ingen dobermann blev det till oss. Då tog vi kontakt med Brukstorpets som vi såg hade en kull med valpar på 6 v och en var lyckligtvis för oss otingad. Vi har Johanna ;0) att tacka för att vi nu fick köpa vår underbara boxertjej Cindra, som alltid kommer att ha en plats i våra hjärtan. När Cindra blev sjuk (kraftig epilepsi) så stod vi då här sedan med bara en hund, en överstressad Cairnterrier som hade spondylos. Nu hade jag börjat få lite känsla för vad det var jag ville ha i en hund. Därför bestämde jag mig för en border colllie ifrån Kennel EmenEm. En bedårande tik som fick namnet Gwen. Rickard har varit inne på att vilja ha en egen hund men han drar sig ur varje gång när det börjar komma till slutval. Han är den som vill ha den lite mer "tuffa" hunden och är inte så intresserad av border collie i sig även om Gwen fullkomligt lindat honom runt sin ena tå...!

Vi var lite inne på att vilja ha en boxer igen i familjen men då det inte dök upp någon... och vi fått tänka igenom så är det och kommer alltid att vara den ras som vi har en outtömlig kärlek för men aldrig mer kommer välja att köpa. Border collie är definitivt en ras som jag kommer att ha fler av i familjen i framtiden. Vi var på väg att ta en valp men Gwen var alldeles för ung vid det tillfället och som så många gånger förr tänkte vi efter efteråt och beslutade oss för att det räckte med att ha en border collie på tillväxt samt träning i alla fall i vår familj. 

Nu har vi då tänkt efter före och det här valet av ras känns verkligen så BRA även om jag kämpat emot det i några år... men inte på grund av rasen i sig utan för att jag (sticker ut hakan) inte tycker om den traditionella schäferfärgen men mitt största argument är den alldeles för lågställda kroppen, som ser helt sjuk ut i mina ögon. Jag tycker verkligen synd om utställningsschäfern och dess alldeles värdelösa gång och kroppshållning. Jag kan ju nu ärligt erkänna att första gången jag såg Akza, så blev jag kär!

En bruksschäfer ;0)... I like!

Jag vet nu vilka egenskaper jag vill ha i min hund och, slå mig nu inte Peter, men jag tycker att border collie är en softare variant av schäfer. Dem har samma förighet, samma lyhördhet, samma fokusering, samma "göra min matte/husse till lags" (även om jag inte använder den termen så för att förklara), vill eller propsar på att arbeta tillsammans med dig som förare och är en otroligt rolig träningskompis. Jag ser, men jag kan ändra mig när jag sedan arbetat med Diva, samma vilja och intensitet i båda raserna. Det vi inte har i Gwen kommer vi att få i Diva och tvärtom, så känns det nu.

Gwen tränas i vallning, agility, lydnad och en del spår.
Diva kommer att tränas i IPO och en del agility. Vi vill lära oss rapport också.

Kan det bli mer komplett än så ;0)!!!!

Ja, just det i framtiden om några år efter diverse border collies och schäfrar... då vi ska ha en "familjehund"... ja, då blir det en fralla!

/Maria
 

25 oktober, torsdag

Bäst jag satt här igår och tyckte synd om mig själv med usel nacke som värker sönder mig i både kropp och humör. Med tillhörande huvudvärk på gränsen till migrän, så kom Seija förbi med sina två hundar. Det var border collie killen Dogge och dvärgspetsen (Pomeranian) Adde som hon hade med sig. Dogge och Gwen är släkt på håll då Dogge´s pappa är en EmenEm hund och heter EmenEms Big-Ed kallad Eddie. Eddie är både Svensk Agilitychampion och Svensk Hoppchampion, men nu nog med kuriosa.

Det var ett mycket trevligt avbrott i vardagen att Seija kom förbi för både mig och Gwen. Jag konstaterade när jag stod där och pratade med Seija att Gwen bara fått träna och det har blivit väldigt mycket träning dem senaste veckorna. Ingen träff med någon trevlig lekkamrat för henne alls på bra länge. Dem busade och hade superskoj Dogge och Gwen. Adde som stod i skydd av oss blev trots det omkullsprungen några gånger, vilket gjorde honom urförbannad och ifrån hans mun kom ett litet tyst fräsande ljud. När han någon gång vågade sig ut några meter ifrån oss så tittade han sig noga omkring för att se vart "vildingarna" höll till innan hans lilla runda kropp med dem små korta snabba benen for iväg ut på gräsmattan. När Gwen och Dogge sedan närmade sig honom ilade han snabbt tillbaka till oss med den lilla rosa tungan lipandes ut ifrån munnen. Det såg så roligt ut ;0)!

Underbart väder var det med en sol ifrån en klarblå himmel och sådär härligt friskt i luften!

Ps. Jag måste ju skvallra lite... Rickard har i några dagar suttit och trixat med ett forum som vi ska lägga ut här på vår hemsida och det kommer att bli så snyggt och så bra!

/Maria
 

24 oktober, onsdag

Jag förundras alltid av hur människor är med varandra, mot varandra, tillsammans i grupp, var och en för sig och hur vi behandlar varandra. Gruppsykologi är någonting som alltid fascinerat mig. Jag läste en del om det på gymnasiet, kan ju skryta med att jag fick en femma i ämnet hrmm jag vet att det var x-antal år sedan men vaddå... och jag läste det även under min utbildning till datatekniker som även innehöll en hel del för att bli datautbildare.

Det finns människor som tar energi, det finns människor som ger energi eller så finns det människor som faktiskt både ger och tar. En del ska alltid veta bäst oavsett om dem har den kunskapen eller inte. Den grupp människor som jag tycker absolut sämst om är dem som alltid har svar på tal, ska ha sista ordet, vet med sig att dem har fel men ändå håller på sin rätt och försöker övertyga andra om att det är så också. Jag älskar att diskutera, analysera, bolla, dissekera, blöta och stöta men jag tycker att alla i slutänden ska få ha sin egen åsikt och få stå fast vid sin övertygelse. Det är ju så underbart att vi kan ha tillgång till varandra och få inputs. Att vi är så priviligerade att vi har vänner som är så generösa med att ge oss deras syn på saken så att vi får se hur andra kan tänka i en fråga. Det är ju sådant som gör att vi växer och stärks som människor. Våga lyssna på och vara öppen till vad andra har att säga!

Du får ett förslag men ingen valmöjlighet utan måste följa det som sagts. Du tror att den andre förstår att du inte fått någon valmöjlighet, men att du ändå gör som den andre vill för att det ju faktiskt inte finns någon annan väg att gå enligt den andre. Eller den andre väntar sig i själva verket inte att du ska komma med något annat förslag än det som sagts. Sedan när du gjort vad den andre vill men ändå känner att du blivit trampad på tårna lite för mycket och börjar "kräva" tillbaka i alla fall en del för att må bra själv. Då säger den att ditt beslut var ett frivilligt beslut och att du dessutom ska vara tacksam över det beslutet!!! Det är bara att tiga för den människan går inte att diskutera med ändå, ledsamt ja, men förhoppningsvis så blir den någon gång i livet vuxen och kan se andra människors kvalitéer istället för att bara lyfta fram sina egna. Att se vad du får och inte bara se vad du själv åstadkommit... Att inte ta dem omkring dig för givet och vad dem gör utan se... Att våga lita på att andra kan... Att inte ta energi av andra för att bygga upp din egen... kunna vara ödmjuk och ge beröm... men det allra viktigaste är "att kunna säga FÖRLÅT"!

/Maria
 

23 oktober, tisdag

DIVA ÄR FÖDD!!!! Igår kväll/natt den 22-23 oktober föddes det 5 tikar och 3 hanar på Kennel Brukstorpets. Först ut var en tik, en hane, en tik, en tik, en hane, en hane, en tik, en tik. Johanna har skrivit löpande information om valpningen under natten i deras blogg och det var verkligen supertrevligt att få följa den och att även få löpande sms samt prata med Johanna. En stor eloge till Johanna som gjorde ett kanonjobb då hon var ensam hemma under hela valpningen när Peter jobbade. Akza ser också ut att vara en "supermorsa" förstföderska som hon är ;0)!! UNDERBART!!!! Nu får dem skynda på att växa till sig så vi kan komma och hälsa på... givetvis är längtan stor att få se dem även fast jag vet att det inte är mycket att se så här i början då dem mest ser ut som små marsvin. YES, vad skönt!!!! Nu suger det i valptarmen... weeeee!

Lördagen samling 9.30 vid klubben och gemensam bilfärd mot slutmålet. Hundpromenad i en bokskog med falnande gula, stora löv och ett tjockt lövtäcke på marken. Ett och annat lärkträd som står där och lurar oss att på håll tro att dess barr är mjukt som gräs. Sundbyholms slott är platsen med sagoskogen och med en varm, lysande sol ifrån en klarblå himmel gick vi där och bara myste med våra hundar bland träden. Efter vår promenad på 1 timme och 15 minuter gick vi till Rickard som gjort upp en eld på en av många eldningsplatser vid sjön. Där grillade vi sedan korv och mumsade på eller smörgås eller båda med kaffe, saft eller annat gott. En underbar dag som verkligen gav energi var vi överens om alla tio som var med!

Ingen bok men väl en lönn som också fanns på plats...

Söndag gick jag och Gwen upp rätt så tidigt för att vara i Hölö vid elva. Vår första vallning sedan vi senast avslutat vår grundkurs i våras. Kursstart för fortsättningskursen som Mickis ordnat till oss i G-kullen och dem två andra tjejer, Jenny och Annika, som också var med på grundkursen. Pirrigt och lite nervöst måste jag erkänna att det var. Jag kände också när jag stod där i 25:an att jag glömt en hel del, så det blev mest att känna lite på vad vi stod i nuläget. Gwen vill inte släppa när hon flankerar utan eye:ar gärna då med så det får vi jobba på. Hon vill heller inte "gå ut" med fart utan segar och upplever som att hon har ett "tryck" ifrån mig. Jag måste lära mig att backa i det läget och inte gå till henne för det gör ju trycket ännu hårdare. Jag ska också lära mig att bli "tydligare" i allt jag gör och säger för Gwen känner min osäkerhet. Jag känner en så stor frustration att inte ha får att träna på mellan kurstillfällena. Det gör så mycket att inte få "nöta på" själv och testa av det vi gjort precis som du gör med alla annan träning. Jag måste ordna med får på något sätt!

Efter att alla kört en gång i 25:an fick vi för första gången gå ut i stora kohagen med bagglammen med oss och "valla" dem en förutbestämd sträcka som var rätt så lång med bland annat ett stenröse som vi skulle runda. En backe upp till stenröset, runda stenröset, en backe ner, runda en brunn, transportsträcka och sedan avlämning till nästa. Det var verkligen superduperkanonKUL!!!! Här fick vi verkligen testa våra kunskaper och se hur hunden reagerade inför uppgiften när vi inte hade staket runtomkring oss att stödja oss emot. Jag kände verkligen för att testa olika saker vilket jag också gjorde. Första gången gick rätt så smärtfritt hela vallningen. Andra gången "tappade" vi fåren i början och jag kände verkligen att "shit" hur gör vi nu?! Det går ju liksom inte bara att lämna stället och gå därifrån utan det är bara till att "ta tag" i situationen och göra det bästa av den. Det gick bra! Sammanfattningsvis så känner jag att jag har lite svårt att vända ryggen till Gwen och bara gå på. Jag måste lita mer på henne och att hon kan gå där bakom och pendla. Hon måste inte "trycka" fåren till mig hela tiden som jag nu hela tiden försöker få henne att göra även om mycket var för att testa då jag var "på" henne och ville få till skritt inte trav eller galopp bakom fåren. Tjat, tjat... men nu vill jag träna själv också... på allt!!!!

Måndag och agility aktiv på klubben mellan 18.00-20.00 med fika inräknat. Gwen var lite mer obstinat igår än vad hon brukar vara. Hon brukar vara så lyhörd och nästan inte bry sig om dem andra hundarna alls men så var inte fallet igår. Nope, igår skulle hon vara mer polis än träningskompis till mig, hm. Jag tror att löpet ligger nära nu för hon beter sig verkligen inte som hon brukar. Går och skvätter mer ute och är lite upp och ner i sitt sätt. Den som väntar får se... Trevligt var det i alla fall. Jag hade skrivit upp lite regler och hinderbestämmelser på tavlan som vi gick igenom vid fikat efteråt. Vi är verkligen ett bra gäng som jag hoppas fortsätter till våren och sedan till fortsättningskursen och sedan kanske vi kommer ut på tävlingsbanorna också...!

Jag måste ju berätta!!! Rickard har fått borrelia!!!! Min norrbottning har blivit biten av en fästing eller flera som han när han flyttade ner skrek hysteriskt åt bara han såg, men som han numer kan ta bort ifrån Gwen med bara fingrarna. Två runda, röda märken STORA som hockeypuckar har han på rumpan och det får han nu äta penicillin för tre gånger om dagen. Ja, det kan i alla fall förklara hans något förvirrade sätt den senaste tiden... ;0)

/Maria
 

19 oktober, fredag

Har äntligen "fått till det"... med pilatesbollen. Det är ett otroligt bra träningsredskap som går att använda i vardagen utan att du tänker på att du tränar. Just nu sitter jag på en pilatesboll när jag skriver och det är oerhört bra för min nacke att få träna stabilitet, det är bra för magen så att jag förhoppningsvis får till lite magmuskler igen istället för degen som nu är där och för hållningen. Jag har andra bra träningsredskap som jag köpt in för att få igång blodcirkulation, rätt impulser, nerverna som ligger i kläm ska förhoppningsvis lösgöras och balansen ska tränas. När andra går på gymmet (ett himla tjatande på mig om gym ;0)...) är det här den träning som jag kan ägna mig åt och blir lika trött av som ni "gymbesökare" blir. Ibland finns en önskan av att kunna ligga där på en bänk och pressa eller vara med på ett bodypumping pass (eller vad det nu heter) eller kunna cykla, men vad fan jag får vara glad åt det jag kan istället... Fokusera på det positiva och inte det negativa. Sök inte hela tiden efter någonting som inte finns utan se det du har och gläds åt det istället så hittar du det andra sedan… eller så blir du nöjd för att du plötsligt inser vad lyckligt lottad du hela tiden varit!

Agility, måndag kväll med vårt härliga agilitygäng på 10 personer. Vi hjälptes till en början åt med att göra två lite böjda och snirkliga banor som vi sedan på slutet enkelt skulle kunna koppla ihop till en. Gungan fick den som ville träna på själv under passens gång. Delade upp oss i två grupper där små hundar respektive stora hundar var i samma grupp och det blev fyra i småhundsgruppen och sex stycken i oss med större hundar. Sedan tränade vi på med en kvart på vardera ställe innan vi bytte. Det var riktigt kul att på slutet få stå och se en och en springa runt hela banan. Wow, vilken utveckling på bara fyra tillfällen!

Gwen är så snabb nu och jag har svårt att hänga med vid varje hinder men som tur är så har hon full koll på mig och väntar in vad jag har att säga före hon tar ett hinder. Jag vill träna mer hopphinder i olika kombinationer men dem "hoppen" som Ida beställde för flera veckor sedan har inte kommit ännu. Vi väntar även på ett nytt långhopp.

Jag har ju börjat ha Gwen lös under hela träningspasset och tränar henne på att ändå kunna slappna av och ha fokus på mig. Jag passade på att träna platsliggning med Gwen när tillfälle nu gavs under vår agilitykväll. Lade ner henne bland dem andra hundarna och gick iväg för att göra saker en bit bort, gick omkring och pratade med andra träningskompisar medan Gwen låg kvar snyggt hela tiden med full fokus på mig. När jag sedan kom fram till henne reste hon sig upp till sittande ställning vilket inte var helt ok, så det måste vi arbeta bort, men givetvis fick hon sin belöning men då återigen i liggande ställning.

Tränade lydnad med Ida i tisdags igen. Passade även idag på att träna lite agility före som uppvärmning före det att Ida kommit. Gwen är så söt som börjat förstå slalom när hon väl är inne i det men inte hur hon ska göra vid ingången. Då är hon så ivrig och jag måste visa henne in genom första porten. Det är kul att "polletten" ändå ser ut att ha ramlat ner när det gäller att hon ska "ta" varje pinne. KUL!

Första lydnadspasset tränade jag på "stå". Jag tycker att det fungerar bäst med metoden där jag har Gwen framför mig, jag backar, hon följer efter, jag sätter upp handen och säger "stå", hon ställer sig så snyggt och jag kastar iväg korvbiten. Nu svär jag men FAN vad hon har lärt sig det här snabbt!!! Hon ställer sig så snyggt och väntar lugnt in belöningen som kommer. Sedan måste jag "prata" igång henne igen för hon står kvar där utan att röra en fena även fast jag börjar backa. Visade Ida att Gwen kan "hopp" och komma in till min sida igen när jag gått och ställt mig på andra sidan hindret. Det här går klockrent så det behövs inte tränas på mer annat än att underhålla det hon redan kan.

Tränade också på inkallning och Gwen har börjat förstå att när jag ropar "hit" ifrån olika avstånd ska hon komma direkt in till min sida och "panga" ner rumpan i backen. Farten har det faktiskt inte heller varit några större problem med här hemma men det var det på klubben. Gwen lunkar in och visserligen går hon in snyggt i ingången och "pang" med rumpan i backen så dem båda momenten har gått att få ihop på ett smidigt och bra sätt. Däremot så är det den där farten... Ida kom med förslaget att jag direkt efter att jag ropat "hit" vända mig om och springa någon meter bakåt för att sedan ställa mig i position så att Gwen kan gå in i ingången och sätta sig ner. Testade och det blev nog lite mer fart på henne då. Fick mer tips av Mickis i gästboken på det här, som jag läste idag,... så det ska jag testa vid nästa träningspass eller promenad.

Andra passet tränade jag på fria följet. Kampade upp Gwen rejält före och kommenderade sedan "fot". Jag har problem med vart jag ska göra av bollen och vi ser att fokus ligger lite för mycket på vart bollen är hos Gwen. Det gör att hennes gång ibland inte blir helt rak. Det har också visat sig att Gwen har en stark dragning åt höger då jag hela tiden belönat åt höger, vilket har varit bra för jag har fått en vilja ifrån henne att sedan gå höger vid högersvängar men nu måste jag arbeta bort den dragningen då det nu gör att rumpan kommer ut och hon kränger. Jag har börjat belöna på lite olika ställen så att Gwen inte ska veta i förväg vart belöningen ska komma. Mest på det här passet blev det att jag belönade på hennes vänstra sida för att få in baken och på sätt börja få en rakare gång och position vid min sida. Nu är det ju precis så som Mickis skrev tidigare i veckan i gästboken att BC lär sig så otroligt snabbt så det behöv inte så många repetitioner på varje inlärt moment. Det här har jag inte tänkt så mycket på utan nött på alldeles för mycket och inte vågat sätta ihop dem olika momenten till ett helt färdigt. Det är så bra med sådana inlägg där jag/man får en "aha" känsla och den känslan ska sedan förhoppningsvis "poppa" upp lite här och där under träningspassen fram över.

Verkligen ett stort TACK för alla tips som jag fått!!!!

Onsdagen tillbringade jag på företagsmässan som hölls på Älvsjömässan. Jag hade tidigare gått in och anmält mig till dem föreläsningar som jag ville gå på och mellan dem föreläsningarna gick jag runt bland dem olika utställarna för att insupa så mycket information som jag bara kunde inbringa. Torsdagen gick vi på mässan både jag och Rickard. Vi var bland annat på en föreläsning som Yannick Tregaro höll och den var väldigt  intressant. Sammanfattningsvis så var det en otroligt trevlig mässa med väldigt mycket matnyttigt för oss med underbara diskussioner och rak information. Det här är en mässa jag verkligen råder alla dem som går i tankar att starta eget företag eller som har startat att besöka!

Vi köpte två böcker som vi anser ska vara bra att ha i bokhyllan, men givetvis ska vi läsa dem först innan dem hamnar där ;0) och sedan kan dem bli bra uppslagsböcker för våra framtida behov. Det är boken "Handelsbolag" skriven av Björn Lundén och Ulf Svensson och "Företagets Ekonomi" skriven av Pål Carlsson och Lena Sjödén.

Nä, nu fryser jag en smula... så det är dags för mig att tända en varm och sprakande eld i kaminen ;0)

Trevlig helg!

/Maria
 

12 oktober, fredag

Ja, så var jag och Ida ute på klubben och tränade tillsammans för andra gången. Jag åkte ut så att jag var på klubben en timme före Ida, som skulle komma klockan två. Jag tänkte passa på att träna på slalom när jag ändå skulle till klubben. Tog upp Gwen till planen och satte henne framför, på sidan om dem fyra slalompinnarna. Hon var taggad till tusen och var som en studsboll. Härligt med en så tränings sugen tjej som verkligen diggar det här med agility. Tänkte att jag skulle göra efter den metod som Madde gjort när hon var på klubben och körde grundkurs i agility, men Gwen är alldeles för ivrig att vilja börja så jag "bråkar" inte med henne och börjar ändra om utan hon får nöta på som vi gjort tidigare. Med Diva blir det andra "bullar" ;0)...!

Hon är så duktig stundtals men så tar det helt plötsligt stopp och hon förstår ingenting, men det vet vi  ju vid det här laget att det gör för våra små vänner, så då är det bara att stanna upp och sedan på´t igen. Det kändes så bra med fyra pinnar så jag gick iväg och kollade med dem åtta pinnarna som stod en bit bort. Hon förstod även när det blev fler och tog dem snyggt utan trassel. Nu är ju inte det, det ultimata att gå ifrån fyra till åtta pinnar, jag vet, men jag ville bara testa om "polletten trillat ner". Gick tillbaka och tänkte att när ändå vår gamla bana ifrån i måndags låg kvar så kunde vi ju lika gärna köra. Tunnel, A-hinder, slalom, hopp och däck. Tunnel, gick bra, A-hindret tog hon i en rasande fart och sedan var det dags för slalom men där tog det stopp. Hon vet inte riktigt vad hon ska göra när hon tar andra hinder före. Tog bara A-hindret några gånger eftersom Gwen är lite för snabb och är på gränsen till att missa kontaktfältet när hon hoppar upp på det så nu försökte jag dra ner tempot en aning. När jag sedan gjort det några gånger la jag på slalomen efteråt. Hon rusar på och är inte riktigt med men efter några gånger så börjar hon stanna till vid första slalompinnen och det ser ut som att hon tänker... och sedan tar hon dem fyra slalompinnarna på mitt "slalom". Det börjar lite sakteliga att trilla ner. Efter det fick hon köra banan några gånger bara för att hon tycker det är så kul och sedan avslutade jag med bara slalom som sista sak att ha i huvudet till nästa gång.

Ida kom och Gwen åkte in i bilen för lite vila. Jag hade bestämt mig för att träna på "stå", så det var vad vi började med. Det gick så bra och jag måste erkänna att jag har underskattat henne och inte gjort som jag brukar, att ha bråttom framåt. Nu har jag istället stampat på samma ställe och som jag skrev igår inte tyckt att vi kom någonstans. Där ser man vad andra par träningsögon ser som du själv inte ser. Hon kan ju "stå" (inte ordet kanske...) och det gör hon en bra stund efter det att jag "tryckt" in godis i munnen på henne, jag går iväg, vänder mig om, står stilla och sedan slänger jag iväg bollen bakom henne. Vi såg att Gwen lutar sig en aning till hennes vänstra sida men det är bara för att jag alltid har bollen på min vänstra sida och hon försöker se den. Jag bytte hand och började kasta bollen till höger istället för att se om vi då kan få ett rakare stående. Testade också att jag backar, Gwen går framför mig, jag säger stå, hon stannar, jag sätter upp handen och sedan slänger jag godis. Hon var jätte duktig och stannade på "stå" hela tiden ;0)!!!!

Jag har ju bestämt mig för att börja lägga till "position" efter inkallning. Det här gick inte så bra då Gwen mest blev förvirrad och inte riktigt visste vad hon skulle göra när hon kom fram till mig och ingen boll hade droppats utan där stod jag och gjorde rörelse med godis samtidigt som jag sa fot. Tips, Johanna, eller någon!!!!???? Vi kortade ner sträckan till att bara vara några meter istället för nu är det ju inte farten vi är ute efter för den har vi. Hon galopperar in lite lugnt på mitt "hit" och sedan in i position på mitt kommande eller rörelse. Det lugna tempot är för den korta sträckan som hon ser ut att uppleva som riktigt trist, men, men nu är det position vi är ute efter.

Gwen fick som avslutning hoppa över hinder, men det är ju inte några som helst problem för henne att hoppa över och komma in till mig på andra sidan, men självklart med hjälp in till position. På väg tillbaka till bilen kommenderade jag ligg bara för att se om det fortfarande "sitter" under gång vilket det gjorde.

Andra träningspasset körde jag bara fria följet och Gwen har en tendens att titta och luta sig åt min vänstra sida och då åker hennes rumpa ut till följd av detta. Återigen beror det på att jag alltid håller bollen där. Jag ska börja ta bort bollen eller ha den i någon ficka på höger sida. Gwen är numera så lättbelönad så det borde räcka med ett riktigt "bra" någonstans i mitten av det fria följet eller lite då och då. Jag vill egentligen inte gå för långa sträckor då jag hellre vill ha intensitet i dem korta sträckorna och sedan förlänga dem tills jag får full koncentration på hela sträckan. Kändes som att jag gick för länge och nötte på utan belöning eller med bara "bra" som belöning och det vill jag inte ha in för att sedan vara tvungen att ta bort när jag egentligen inte behöver få inte det ordet. Jag ska fundera vidare på hur jag vill ha det. Hon går i alla fall snyggt i både vänster och höger svängar nu för tiden.

Imorse tränade jag lite inkallning på fotbollsplan och där går det perfekt med position in till sidan direkt och med kanonbra fart på "hit". Prövade både på kort och lite längre sträcka med lika bra resultat på båda. Lät också Gwen hoppa över en stock, som står på ben, några gånger och gjorde hopp över hinder och in till sidan. Mer perfekt än så här kan det inte bli ;0)! Så stolt...

Vid tolv idag åker jag och möter upp Rickard vid Sollentuna Mässan för där är det husvagnsmässa i helgen och den ska vi gå på idag.

/Maria
 

11 oktober, torsdag

Igår på morgonpromenaden tog vi den vägen förbi fotbollsplanen. Jag visste att Gwen skulle springa som en raket in genom öppningen i stängslet och ut på planen för att med flämtande mun och med pliriga glada ögon titta på sin matte och se ut som "kom igen då så tränar vi"! Där gick jag och kände, nej jag orkar inte träna, inte idag, jag har ingen lust... men OK då, vi tränar väl en liten stund...

Tränade på "stå" som är det vi nöter mest på för tillfället. Jag tycker inte att jag får någon "aha" känsla och jag ser inte några framsteg utan vi tränar på där vi är och det händer inte så mycket mer än det. Jag vet det tar ett tag och sedan helt plötsligt så "sitter det". När vi gjort det några gånger så avslutade jag med en inkallning. Bara en inkallning på rätt så långt avstånd och Gwen sitter snyggt kvar, väntar ut mitt "hit" och pinnar på som en iller fram till bollen, som jag droppat vid min vänstra sida. Det här har definitivt varit den bästa träningsmetoden där Gwen hållit kvar sin fart vid varje träningstillfälle oavsett plats och störning. Snart nu ska jag plocka bort leksaken och börja träna på att få in henne i position.

Jag känner att jag börjat få dåligt tålamod och kräver lite mer av Gwen än hon kanske klarar av vid fria följet. Det har gått så bra och hon är så duktig men det är på träningsplan. När jag sedan kräver att hon ska vara lika duktig ute på promenaden vid dem olika situationer som jag kräver fotgående så blir det inte lika bra. Då blir jag besviken på henne men jag vet ju innerst inne att varje ny plats är som ett helt nytt moment för henne, så den känslan och irritationen måste jag plocka bort så fort jag bara kan.

Det finns en sak som jag funderar mycket över och det är hur jag lägger upp träningen för Gwen. Jag tänker på att jag vill få så jämna träningspass som möjligt för henne, att jag inte övertränar henne en dag utan hellre ett pass/dag än flera, om det passet jag tränat har varit ett långt och intensivt pass, att jag lägger ut träningspassen på "rätt" antal dagar i veckan med rätt vila. Jag tror nämligen inte att för mycket träning och för hård träning är bra för en hunds kropp utan lagom är bäst. Vår hund behöver ibland tid till att "få in" det dem lärt sig och jag tycker att vi ska låta dem få den tiden och låta det sjunka in. Dessutom så riskerar dem att få slitage och det är lika stor påfrestning för deras kroppar att träna te x ett lydnadspass som det är för oss att träna ett hårt pass på gymmet. Vi skulle inte orka träna flera intensiva pass per dag utan behöver mer avslappnad "träning" emellan, pauser, stretching, vila och eventuellt sömn för att orka träna igen. Kräv inte mer av din hund än du skulle ha krävt och orkat med själv.

Då har ett bygge på vår tomt satt igång igen. Det är Sven som börjat med hundhuset på utsidan av hundluckan inne i hundgården. Mer om det i byggdagboken när han kommit en bit på väg.

Jag har börjat läsa "Fria hundar" skriven av Anders Hallgren. Det är den första boken ut av kurslitteratur som vi ska läsa.

Efter middagen igår, före kvällspromenaden körde jag lite "leta" övning med Gwen där hon fick leta efter pannkaka, mums tycker hon att det är. Först position vid frysen, stanna kvar, jag går iväg så att hon inte ser mig ut i vardagsrummet och gömmer pannkaksbiten. Tillbaka till position och så kommande, "leta". Gwen rusar iväg och letar febrilt efter pannkakan. Dem tre första gångerna är hon mest förvirrad och letar inte utan är mest lite lat. Det här har vi inte gjort så mycket med henne och jag vet egentligen inte varför. Boss fick leta godis nästan varje kväll. I alla fall så förundras jag över hur lik en hund är ett litet barn. Hur hon gången efter hon hittat en pannkaka går direkt till samma ställe som den låg gången före. Gwen började i alla fall att använda sig av nosen mer och mer så dem fem sista gångerna letade hon på bra. Bra för hennes huvud och kul att göra någonting som inte är träning tillsammans... eller... det är en förtäckt "träningslek" ;0)...

I eftermiddag åker jag till klubben och först tränar jag slalom och sen när Ida kommer ska vi köra ett lydnadspass var.

/Maria

10 oktober, onsdag

Nu känns det att hösten verkligen är här för det är kallt in i märgen, det blåser, tunga moln allt som oftast och det enda vi väntar på är den förbannade snön. Jag tycker inte om hösten. Den är bara så negativ i all sin lömska prakt. Visst kan det vara fint på hösten, men det är så sällan, som solen skiner, det är vindstilla och det enda som hörs är dina prasslande fotsteg i dem nedfallna färgglada löven. Hösten tar slut på det underbara, det glada, det varma och gröna. Nu är det bara en transportsträcka till våren. Våren med sin underbara hemlighet, hemligheten om vad sommaren har att bjuda oss på.... ;0)

Hösten gör mig trött, mycket mer ont i nacken, trött i muskler, tar mer energi då jag hela tiden fryser, orkeslös, inte lika tränings sugen... usch vad deppigt det här blev men så känns det och jag kan inte hela tiden vara så djävla positiv och glad!!!!

Jag vill ha energi, bygga upp mitt förråd igen. Tänka på roliga saker, saker som företag, valp... en gosig liten varm och mysig ulltott, lukten, ljudet och dem där bara så underbart mjuka och lena trampdynorna som ännu inte hunnit bli nötta av livet... Livet som vi bara, som vi vet, har ett, ett liv, ett liv som vi fått till skänks och som det fodras att vi ska göra någonting bra utav... Vad är bra? Vad är rätt? Vem bestämmer vad som är normalt... Vem vet?!

... kom här mitt hjärta, min lilla Gwen... kom och lägg dig här hos mig... tätt intill mig med din varma kropp och blöta nos... puss, jag behöver dig nu.

/Maria

9 oktober, tisdag

Igår, måndag tränade jag stå och fritt följ. Tränade först på fritt följ när jag skulle gå över en väg och det samtidigt kom en människa gåendes emot oss. Det här var väldigt mycket för Gwen samtidigt märkte jag. Det gick rätt så bra. När vi sedan efter några hundra meter ser en man med en dvärgschnauzer så tänker jag givetvis att här ska tränas. Jag brukar av princip aldrig koppla Gwen när vi möter någon eftersom jag tycker att det ”triggar” mer och mig gör det heller inte lugnare. Mycket bättre att istället alltid ta tillvara på varje träningstillfälle som ges med störning.

Hur som helst så kom då det här paret gående och jag kommenderade ”fot” och Gwen ”pang” in till min vänstra sida. Vi gick någon meter och hon gick snyggt och kollade upp på mig men sedan slog hon ner blicken, hon gick fortfarande i en snygg i fotposition, men började stirra ut schnauzern… Inte bra, så jag kommenderar ”fot” igen och Gwen upp med blicken mot mig igen. För att sedan någon meter slå ner blicken och stirra på den andra hunden igen. Så här gick vi sedan före och förbi ”paret” och Gwen går fint vid min sida men störningen är för stor för henne att hon inte vågar släppa blicken hela tiden och bara gå på i det fria följet. Efter att vi passerat så tränade jag fritt följ och vände mig än hit och än dit så att hon även kunde titta på ”paret” bakifrån men då är det inte några problem. Vi måste definitivt träna med mer störning!

Agility träning med träningsgruppen på kvällen med nio deltagare som delades upp i tre grupper. Vi är ett härligt gäng som har det superskoj.

Vi gjorde tre stationer med två raka banor. En bana bestod av hopp, balansbom, däck och säcken. Den andra var tunnel, A-hinder, slalom och hopp. Tredje stationen var gungan som vi tränade på i lugn och ro.

Nu har jag kommit till det att Gwen tar hindren lite för snabbt och har börjat slarva med kontaktfälten på uppvägen. Hon vill gärna hoppa upp på hindret och hamnar då nästan där kontaktfältet slutar. Ajaj, nu måste jag bli mer noga med att hon inte får slarva utan behålla intensiteten och energin men få ner farten. Det är vad som gäller på nästa träningspass. Gungan som Gwen aldrig tidigare testat var lite läskig till en början och det var på rätt så vingliga ben hon smög över den. På slutet av träningspasset och efter att hon gått över den ca 10 gånger så såg gången mycket säkrare ut. Roligt!

Idag på förmiddagen har vi varit ute och gått en promenad med Annika som har en Chinese Cresed Powder Puff som heter Morgan och en Russkaya Tsvetnaya Bolonka som heter Malte. Vi gick en timmes promenad och sedan passivitetsträning för hundarna när vi stod och pratade i en timme i solen. Gwen lägger sig ner och bara "är" vid sådana tillfällen och det är så skönt.

/Maria

7 oktober, söndag

Det rullar på så nu hinner jag inte ens uppdatera längre… ;0)!

Underbart med så mycket roligt som händer i livet. Den ena dagen är inte den andra lik och jag har börjat få struktur på tillvaron. Istället för att rusa omkring och gör lite här och lite där så har verkligen var sak sin tid. Nej, är ett ord som jag underskattat tidigare men det har jag blivit oerhört duktig på att använda mig utav nu!

Eftersom vi fyller och planerar varje helg med någonting, förut var det bygget och nu är det hund eller barn/ungdomar, så har vi inte lagt märke till hur det ser ut inne i vårt hus. Bygget har ju rört hundgården, garaget med hundrum och förråd. Sedan var det dags för asfalt, altan, uterum och anläggning av gräsmatta. Det här med möbler har vi ju faktiskt också tänkt på en del då vi bytt ut några gamla till nya och en ny tv har det ju också blivit. Men det som vi inte tänkt på eller tomrummet som vi inte sett… rör väggarna…. Vi har ju inte några tavlor!!!!

Tavlorna står bakom dörren i Erics rum och samlar damm. Vi har bott här i över ett år nu och inte en enda tavla hänger på våra väggar. Märkligt men efter ett tag så ser du inte tomrummet för det blir en del av din vardag.

Helgen som var, alltså den 28, 29 och 30 september var vi i Alvesta. Vi är jag, Gwen, Rickard och Lasse. Jag och Lasse hade vårt första tillfälle på vår instruktörsutbildning som vi går för HUNDutbildningsgruppen. Vi sov på ett trevligt vandrarhem bara några hundra meter ifrån det röda, timrade, gamla huset där kurslokalen låg. Ett mycket trevligt kursgäng hade David Selin satt ihop och dagarna fylldes av trevliga diskussioner. Vi hade Anders Hallgren som föreläsare hela helgen vilken var en trevlig bekantskap. Jag måste säga att jag blev förtjust i både hans sätt att fånga mig med sin personlighet, sin lite underfundiga och kluriga berättartaktik, men också av hans sätt att ta gruppens ibland inte lika synsätt. Han kändes ärlig och kunde erkänna att i ”den” och i ”den” boken fanns många saker som han idag inte längre står för.

Måndag agility med träningsgruppen för andra gången. Vi var elva stycken som jag delade in i fyra grupper där varje grupp byggde sin egen station. Vi bytte sedan station tills vi hade gjort alla stationer och det tog ungefär en timme. Den här gången hade jag med mig Gwen, som tyckte att det var så kul! Det var bra träning för Gwen med så mycket störning omkring sig hela tiden. Jag är så stolt över mitt hjärta som var klockren i allt hon gjorde. Till och med när det kom en smitande hund bakom henne på balansbommen så jobbade hon på bra med bara en tillsägelse till hunden som sa, ”att hon minsann inte ville ha en nos i sin rumpa”, sen fortsatte hon och kom fram till mig efter det att banan var klar. Ett härligt träningsgäng!

Tisdag morgon stannade jag och tränade på fotbollsplanen. Jag tränade på stå genom att ”trycka” in korv i munnen på Gwen och sedan när hon står slänger jag snörbollen bakom henne. Det går bra men inte tillräckligt bra… träna vidare. Jag la in passivitetsträning mellan varje pass för att dels få henne att andas ut en stund men också för att hon börjat bli så dålig på att bara kunna ligga still och vänta. Passivitet i form av att hon ligger och jag går omkring, ger henne godis, ställer mig, tittar bort, står med ryggen mot henne osv. Det här går jätte bra när jag är en bit ifrån henne men ställer jag mig precis intill henen har hon jätte svårt att ligga kvar. Då sätter hon sig upp och tittar på mig som att hon inte riktigt förstår varför jag ska stå där vid hennes rumpa. Fria följet går riktigt bra förutom att hon ibland vill fall ut med sin rumpa. Jag har börjat peta till henne på rumpan och på så sätt har jag även fått bättre intensitet i hela fria följet. Jag går rakt gör en höger sväng och rakt för att sedan göra en höger sväng till och belöning. Snyggt men vi tränar vidare. Fot eller position vid min vänstra sida behöver jag inte träna så mycket mer på än att göra det i början av varje moment för där sitter hon perfekt redan. Inkallningen börjar likna någonting i fart och fläkt kommer Gwen rakt emot mig och med ett ”smack” tar hon snörbollen som jag börjat ”droppa” vid min vänstra sida. Ett bra tips av Johanna och vips börjar inkallningen fungera perfekt. Nu utökar jag min sträcka mellan mig och Gwen och det går kanon!

Under promenaderna, onsdag och torsdag, har jag tränat stå, fritt följ, backa inne, börjat sätta handen under boll på snöre och få ett spontant släppande med godis som belöning.

Fredag morgon såg väl lite ut som tisdag morgon där vi stannade till på fotbollsplanen igen och tränade. Vi tränade på fria följet där jag efter att ha gått höger, höger även la in och gick vänster för att sedan belöna. Tränade lite bakdelskontroll och inkallning. Kul att det börjar fungera så bra och att Gwen har en sådan glädje och intensitet i träningen. Varje gång vi närmar oss fotbollsplanen sätter hon av före mig och fullkomligen rusar in till planens mitt för att där tvärstanna och vänta in mig… Underbara tjejen ;0)!

Vad mysigt det är att packa ryggsäcken med godsaker, som jag bakat och som blev över ifrån Marcus födelsedagsfika igår, och en termos med rykande hett kaffe, några muggar och falukorv till Gwen att ha i spårslut. Att få åka ut till den underbara skogen och Rickard som lägger några spår, vi fikar och sedan låta den förväntansfulla Gwen gå spåren.

Tyvärr gick det sådär och vi är lite besvikna. Rickard la tre, raka, rätt så långa spår och ett fjärde spår på stubbåkern i närheten. Första spåret gick inte alls så bra. Hon går fint några meter, sedan upp med nosen och hon börjar slå. Rickard visar henne på spåret igen och då gick hon fint mot spårslut. Andra spåret tog hon upp själv direkt och gjorde ett bra spårupptag. Rickard däremot tappar nästan redan ifrån början vart spåret går, men försöker styra in henne på rätt spår som egentligen är fel, så när han inser att han är ”vilse”, släpper han linan och börjar lita på Gwen som spårar snyggt till slutkorven. Tredje spåret går inte alls bra ifrån början då Rickard är vilse igen och Gwen tar upp nosen och börjar försöka lukta sig till korven genom luften men får vittring på där Rickard gått tillbaka till vägen ifrån spåret istället och börjar bakspåra. Där vill Rickard ge upp men försöker ändå en sista gång att få tillbaka Gwen där han tror spåret ligger och Gwen tar upp det ”rätta” spåret och går mot spårslut. Vi behöver handla in markeringar att sätta ut i spåret.

Fjärde spåret på stubbåkern går inte alls då Gwen inte har någon lust att ha nosen i marken mer än bara någon meter och hittar istället för spårlukt god djurspillning att smaska på!

Lite höstbilder...

/Maria