Dagbok
2007

29 november, torsdag

Vart tog kommunikationen och informationen vägen? Att få ett "pling" i sitt eget huvud om att du kanske borde och behöver upplysa någon annan om det du själv bestämt men tar som en självklarhet för det var ju du som kom på det. Måna om varandra genom att vara så disciplinerad att du i god tid talar om saker och ting så att den andre eller dem andra inte behöver få in stress i sitt liv för på så sätt uppstår inte harmoni. Hänsynstagande och respekt för varandra och med varandra skapas genom bra kommunikation och gör dig till en person att lita på!

Om vi i vår familj inte hade den kommunikation som vi har idag skulle hela vårt liv rasa som ett korthus och ingenting vore längre som det är. Det borde eller torde inte vara svårt att för varandra ange viktiga saker, detaljer och möten i tid... PLANERA och INFORMERA!

Ikväll ska vi ha familjeråd här hemma, som jag själv tycker främjar kommunikationen och förhoppningsvis lär mina barn sig att det går att "prata" om precis allt bara du kan "ge av dig själv" en smula. Familjeråd var någonting som jag och barnen hade mycket tidigare när dem var mindre men det har mer och mer runnit ut i sanden och nu är är det några år sedan vi senast satt ner och tog upp det som rör hemmet. Idag står det "trivsel" på första punkten och det är att M + M slarvar med att städa på sina rum. Ju äldre dem blir och ju mer dem får för händerna med andra saker så glöms rummen bort... eller "orken" tryter till att ta hand om sådana "tråkiga" saker. En andra punkt är att hjälpa till hemma. Jag erkänner att jag som mamma är väldigt dålig på att "ge dem" hemsysslor då det ju "går fortare" att göra det själv. Självklart måste dem lära sig och jag gör dem ingen "björntjänst" men jag vet ju att dem kan för det bevisar dem hela tiden själva utan att jag säger eller ber dem om någonting. Jag tror att min "släpphänthet" är för att jag har ungdomar som inte är ute och ränner eller klär sig underligt. Dem kan uppföra sig, är ärliga, vi har en bra kommunikation och är väldigt duktiga i skolan vilket i sig gör att jag har och får en större tolerans med det "andra". Dem är ju nästan alltid hemma och det är få ungdomar idag på 14 år respektive 16 år som är det. Ikväll ska det i alla fall stötas och blötas om hur reglerna för rummen, datorn och "sysslorna" i resten av huset ska skötas! Det ska även bli intressant att höra vad Marcus och Madeleine vill ta upp om och till mig och Rickard ;0)...

Jag vet att en kompis till mig en gång sa "att på hösten händer det inte så mycket" och det där uttalandet tänker jag på varje höst och jag kommer alltid att undra när den meningen kommer att stämma in i vår familj!

Jag har ju glömt att skriva om Rickards koppelträning.. som han tränat och så flitigt under flera dagar förra veckan när jag hade ont i knäet. Han och Gwen var jätte duktiga ;0)!

Rickards koppelträning har inspirerat mig och det Eva Bodfäldt pratade om "att gömma godis" på promenad och dem båda sakerna har fått mig att börja ta med mig godiset igen på promenaderna. Promenaderna har blivit mycket roligare både dem i koppel som vi tar på kvällen när det är mörkt och dem i skogen på morgonen utan koppel. Det finns så otroligt mycket roligt du kan göra som jag inte tänkt på eller snarare glömt bort att dem fanns. Engagemang på "vanliga" promenader gör ju så mycket för kontakten med din hund. Jag har på senare tid sett att kontakten är så mycket större och Gwen så mycket närmare mig på dem sträckor jag brukar träna fot, inkallning, ligg mm och dem ställen där vi bara "går på" och inte gör någonting alls "hittar" hon på egna saker och kommer längre ifrån mig. Det är på dem sistnämnda sträckorna som jag nu har börjat springa än hit och än dit för att gräva ner godiset, lägga upp det på stubbar, i barken, mellan grenar och det roliga är att det är bara din egen fantasi som sätter stopp för vart du lägger det.

När det gäller koppelträningen så har jag när Gwen är längst ut i kopplet och stretar börjat "rycka" eller fiska i kopplet vilket då gör att Gwen faktiskt saktar ner och gör kopplet slakt. När hon ibland även tittar på mig efter "rycken" så får hon "bra" och kommer hon in till mig så får hon godis. Jag gör "rycken" positiva precis som Eva Bodfäldt sa men hon sa också att du skulle säga "bra" varje gång "rycken" kom vilket jag då inte gör. Ja, jag erkänner att jag har en hund som "går längst ut" i kopplet som är bland det vanligaste problem du kan ha. Och ja... jag säger också som alla säger "hon är mest lös" därav stret i och "fjong"  längst ut när kopplet kommer på. Och... ja.. jag skulle ha varit konsekvent och redan ifrån början tränat koppelträning... men erkänner att jag inte gjort det... och självklart kommer jag att göra det med min nästa hund... som jag  också vet är det vanligaste svaret du får ifrån hundägaren. Pust...

Denna hysteri med julen... jag känner mig verkligen stressad över alla ljusslingor, adventsljusstakar, stjärnor och diverse trädgårdsjulprydnader som alla redan fixat med och det som inte ens hunnit bli första advent ännu.... hallå... är det någon tävling om vem som är först eller???

...nä, nu har jag inte tid att skriva längre för jag kan ju inte vara sämre än alla dem andra... det är ta mig fan inte klokt... men nu... nu  måste "stakarna" upp för dem står i köket sedan i morse och väntar... väntar på att ställas i fönstren... och få lysa in första advent... och jag har kommit på varför alla är så tidiga... och varför det blir tidigare från år till år... jo, det är för att dem ska få ta första smutten på glöggen... så jag ska inte vara sämre jag för då finns det ju även en anledning....SKÅL... ;0)

/Maria
 

28 november, onsdag

I helgen var jag iväg till Alvesta på instruktörskurs och Rickard var på BE-kompetens och dem hade körträning. Maddiz, Marcus och Gwen var hemma.

Vi hade Eva Bodfäldt som föreläsare/instruktör hela helgen och det var en del aha-upplevelser, en del saker som jag sedan tidigare kunde men fick en utveckling på och en del nytt.

Igår var jag och hälsade på alla valparna igen och såååå underbara dem är!!!!

Så mumsigt med mat... det finns ingen "hyfs" utan är det lättare att "stå" i maten, så gör det då för all del!!!

Hallå!! Släpp ut oss...!!!!                                                    Yeah!!!! Här kommer vi... ;0)

Så kul att få springa omkring och jätte roligt att få bita och leka med skor...

   Ettan... "Vita fläcken"

Dem tre grå... hane, hane, tik...                                                                                           

Mina jeans var populära bit"skinn"...

Min fot hade "Klumpen" bestämt sig för vara ett tuggben... aaaajjjjjj!!!

     "Klumpen"                                                                En grå tik och en grå hane

Den grå tiken "sjuan" har somnat på mitt ben... ;0)

                      "Åttan"                                                                     Kul att leka med en Ramlösa...

Den grå tiken "sjuan"...

                         "Ettan"...                                                              Det är inte lätt för mamma-Akza att ha alla
                                                                                         åtta valparna hängande i tuttarna...

        "Trean" är ute alldeles själv...                                           "Ettan" och Johanna

"Ettan" som är ute alldeles själv...

/Maria
 

21 november, onsdag

Jag läser så bladen yr... men så bra den här boken är!

Det är min kursbok som heter "Hund och människa, Förstå och bli förstådd" skriven av Patrcia McConnell. Jag rekommenderar boken varmt och det är definitivt en bok som jag tycker ALLA som är intresserad av hund SKA läsa. Det som gör det lite svårt med att läsa den är att den utgått så den går inte att köpa men väl att låna på biblioteken. Jag själv har lånat den eller rättare skrivet Rickard fick åka Stockholm runt för att få tag på den, men till slut fick han fatt på ett sista exemplar som Kungsholmens bibliotek hade. Patricia tar bland annat upp att "översätta människospråk till hundspråk, dofter, lek, sanningen om dominans, flockmedlemmar, personligheter (hundarnas olikheter inom sin ras), ledarskap" mm. Ett mycket intressant innehåll där Patricia skriver på ett så lättsamt sätt att du blir totalt uppslukad men ger dig på samma sätt utrymme till eftertänksamhet under tiden du läser.

Här nedan följer fler valpbilder... dem är ju så otroligt underbara så jag kan inte låta bli att lägga ut ännu fler... och tack Johanna för din fina ord om Maddiz fototagningar. Maddiz själv var jätte sur över att det bara blev en massa suddiga bilder för att det inte gick att ta med vår digitalkamera. Hon har ju börjat lära sig ta kort på "riktigt" i skolan med systemkamera, så jag förstår hennes frustration. Jag själv tycker också Maddiz är jätte duktig trots tråkig digitalkamera ;0) och att hon fått "till" en del riktigt fina kort.

                                                                                        Ettan "Vita fläcken"

Hane                                                                                              

                                                                                          Mamma Akza

           Hane                                                                                      Åttan ("Lillis") och hane

                                                                                             Femman (hane)

                                                                                       Åttan eller trean (tik)

"Klumpen"

                                                                                         Ettan biter...

                                                                                        Ettan

Ettan                                                                                              

                                                                                        Ettan och Femman

Ettan                                                                                        Ettan

Rickard kämpar på med sin BE-kompetens och till helgen när jag åker till Alvesta på instruktörskurs så ska han ha körträning på Malmby flygfält.

Det är lite trist när mitt knä inte riktigt fungerar som det ska och jag fortfarande har ont. Det gör att min hundträning blir lidande. Måste ändå skriva att det här med att jag legat och läst under dagarna har fått mig och Gwen att rent socialt komma varandra närmare. Hon kryper upp i sängen hos mig, kör upp nosen i min kind och lägger sig på rygg för att bli kliad på magen. Hon är bara så urgullig just nu att jag bara myser varmt i hjärtat.

Ikväll ska jag och Rickard "leka" lite med Gwen och aktivera henne med "leta" övningar, ta fram aktivitetsleksakerna, lära henne vem som är matte och husse, "hämta" mm mm.... och det behövs verkligen, för hennes huvud får inte jobba speciellt mycket just nu. Sen så fort mitt knä är ok har jag och Rickard pratat om att jag ska börja sätta ihop lydnadsmomenten. Även om apporteringen inte är färdig så gör vi så och tränar apportbocken parallellt.

/Maria
 

20 november, tisdag

Just nu är det verkligen "tokmycket" och vi går bokstavligen på knäna här hemma med näsorna precis ovanför vattenytan!!!!

Vem har planerat in allt det här i vår kalender... det kan inte vara jag som varit så dum... hm, jo det är faktiskt så det är. Till mitt försvar är att jag planerar in dem saker som jag vill göra men sedan tillkommer det saker som "måste" göras som jag inte kan eller vill tacka nej till. Jag har i alla fall blivit väldigt duktig på att säga "nej" och det är ett skönt ord att säga som värmer gått i magen, så nu när jag fått "smak" på det kommer jag inte att sluta upp med att ta till det ;0) vilket är mycket positivt för mig!

Helgen gick i ett sjuhelsikes tempo och veckan före den med då allt för helgen planerades in och köptes in. Jag tänker inte gå in i detalj om helgen men drar den i stora drag. I fredags var Rickard iväg på svensexa för Lasse. Dem hade en trevlig dag/kväll i Strängnäs men Rickard ringde för hemskjuts lite väl tidigt... redan klockan 22.00 kom samtalet, men jag tvingade honom att stanna i ca 45 minuter till. Rickard var helt slut, trött och mätt vilket inte är så konstigt som han jobbar och som vi har vårt liv fullbokat, stackaren.

Lördagen gick i ett rasande tempo och så också jag när jag lyckades ramla tre gånger före morgonpromenaden med Gwen. Två gånger halkade jag på vår asfalterade uppfart, varav en av gångerna så höll jag på att glida ner till grannen, och en gång ramlade jag på vårt berg på baksidan. Ja, ja... jag vet det var väl lite väl klantigt att gå på ett berg när det var sååå halt ute men Gwen drog efter råddjur med kopplet hängande efter sig och jag ville upp snabbt på "hyllan"... Alla dessa "fall" resulterade i ett väldigt ont knä men det stoppade inte mig att ta hand om hundpromenaden en timme senare. Den tvåtimmars promenaden haltade jag mig igenom, grillade, drack kaffe och sedan skjutsade Rickard iväg mig för möhippehämtning av Ida. En mycket trevlig dag/kväll som vi tillbringade i Eskilstuna. Rickard och Maddiz hämtade mig vid halv ett tiden.

Måste skriva ett stort TACK till Annika och Fredrik som var dem som i stort sett tog hand om hundpromenaden och med jämna mellanrum stannade och "kollade" hur det gick för mig där sist i ledet ;0)!

Söndag och dags för firande av Maddiz som fyllde år den 8 november. Första helgen som passade familjen att fira på då helgen före var Marcus hos pappa och jag var på vallningskurs hela helgen. Vi firade även sysslingen Jocke som fyllt år den 4 november. Vi satt faktiskt i vårt uterum och det var riktigt skönt. Fikat var vid 14.00 och hela morgonen hade Rickard eldat i kaminen så det nästan inte gick att vara inne och sedan hade vi satt fläkten i uterummet. Det var riktigt behagligt!

Måndag och äntligen fick vi se valparna!!!! En av dem fyra tikarna är Diva och det var en underbart härlig känsla att känna i hjärtat när vi satt där i valphagen omgivna av valpar och kisspölar. Maddiz tog 250 kort så nu har vi att kika på tills nästa gång vi åker och hälsar på. Så underbart ljuvliga dem är i den här åldern då dem vinglar omkring på små korta ben och ser ut som små björnungar. Pälsen är kort, kraftig och tät. Ögonen är små, blå pepparkornsrunda och i munnen sitter det tänder sylvassa som nålar. Dem "söta små sakerna" har börjat bitas... :0) men än så länge känns det inte så mycket. Jag fick några härliga slickpussar på munnen och i ansiktet och det luktar valp. En lukt som jag inte kan beskriva, men som luktar sådär härligt speciellt och som gör så du blir glad.

Ettan

Ettan

Ettan

Ettan somnade i min famn...

Trean

Trean

Sjuan

Åttan

Åttan

Åttan

Åttan kissade på Rickards ena fot på strumpan när han satt ner på golvet... och vad vi skrattade... den bara satte sig ner och vips så blev Rickard varm och blöt om foten... och sedan hissades valpen snabbt upp i luften av Rickard och blev avtorkat på alla tassarna med hushållspapper av mig.

Åttan som ger mig en "puss"...

Lite blandade valpbilder där vi inte alltid har koll på vilken som är tik eller hane...

Hane

Hane

                                                                          "Klumpen" en hane

Ettan

/Maria
 

15 november, torsdag

Oj, oj vilken vallkurs jag var på i helgen hos Mickis i Hölö med en sådan superduperkanonbra instruktör vars namn är Serge van der Sweep ifrån Holland!!!!

Det är verkligen till att tacka Mickis som tog hit Serge och att vi fick vara med som åhörare var verkligen toppen. Ett helt nytt sätt att träna vallning på var vad han visade och jisses vilka framsteg dem som gick för honom visade på bara två dagar. Att se Mickis träna och att sedan se dem träna tillsammans var verkligen en fröjd för ögat ;0).Supergod mat bjöds det också på och jag kan bara skriva att "bjuds" det på fler sådana tillfällen så är vi mer än gärna med!!!!

Jag tog rätt så många kort men dem flesta var på Dave som fortfarande enligt mig är en av dem bästa och mysigaste BC som jag träffat på. Min favorit helt klart!

Dave genom slalompinnar... med dragning till fåren i fållan...

Sedan har en till liten favorit börjat smyga sig in i mitt hjärta och det är lilla underbara Holly. Mycket intressant ska det bli att få följa henne i framtiden ;0).

I H-kullen på Kennel EmenEm, samma kull som Holly kommer ifrån, föddes det tre bruna BC. Det är halvsystrar till Gwen med samma pappa och nästan samma mamma då H-kullens mamma är dotter till Em som är Gwens mamma. Hedda och Hilda heter två av dem bruna söta pralinerna...

Hilda och Hedda...

Hedda

/Maria
 

9 november, fredag

Imorse såg Gwen råddjuren först före det jag såg dem och hon sprang iväg med ilfart efter det ena. Jag såg dem inte så bra i den snåriga skogen men det jag uppfattade var att hon efter att ha följt efter den första gjorde en flankering och följde efter det andra för att få ihop dem två till en liten grupp, hm, vilket hon också fick. När hon tidigare dragit på råddjur så har det inte krävts så mycket för att jag ska få tillbaka henne till mig. Det går inte direkt när hon befinner sig i själva "jagandet" för då har hon öronlappar på men sedan efter någon minut högst två och jag visslar så kommer hon in till mig med en tunga som hänger nere vid marken och skäms som en "hund"... (kul jämförelse, va... ;0) ). Den här gången var inget undantag och Gwen kom in till mig precis som hon brukar på min vissling och vi fortsatte vår promenad efter en liten stunds "prat".

Idag har jag bakat mockarutor och choklad muffins. Vi ska ha födelsedagsfika för Maddiz nästa helg på söndagen så jag börjar lite smått att baka dem fem sorter som jag tänkt baka. Bullar och syltkakor har jag redan i frysen sedan Marcus fyllde år i september. Jag har alltid tyckt om att baka och förr bakade jag till och med tårtbottnarna till tårtorna men nu köper jag tårtorna i bageriet i stället. En egenhet som jag har är att jag vill ha 7 sorter på bordet när det är födelsedagsfika men det är inte nödvändigt och jätte viktigt men helst. Det här är inte någonting som jag har "koll" på om jag skulle gå bort till andra utan det är bara på mig själv kravet ligger. Ibland har jag funderat på varför jag inte sökte in till att bli bagare men den tanken stannar där och jag utvecklar den inte vidare... men troligtvis om jag precis nu ska tänka lite, lite längre, så ligger det nog i att jag är för morgontrött!

Idag på morgonen lekte jag och Gwen "leta-leken" inne. Den brukar Rickard och Gwen göra några gånger i veckan annars men imorse kände jag för att leka lite. En tanke är också att Gwen som inte riktigt vill gå in efter morgonpromenaden, som oftast innehåller så mycket skoj, även ska få en dragning in och att det kan hända roliga saker även där. Leta-leken är det vanliga att lägga "godis" ute i vardagsrummet och Gwen sitter i köket och väntar för att sedan få leta upp godiset. Det är också en tanke att hon ska börja "använda" sin nos mer på marken och inte lukta så mycket i luften som hon har en tendens till att göra. Det börjar faktiskt se riktigt bra ut och hon börjar förstå vad hon ska göra utan att "fråga om hjälp" och nosen går mer ner i golvet nu. Kul sak att göra med sin hund inne som inte tar så mycket tid men är bra för hundens huvud och tänk du får träning på köpet där resultatet av den är användbar även utomhus.

Vårt forum börjar bli välbesökt när vi tittar på antalet som varit inne och läst, men det är inte så många som skriver där ännu och registrerar sig vilket är lite synd. Däremot så är vi jätte glada för dem SOM skriver, tack!

Klockan är bara 18.15 och vi har intagit en god middag där jag har tagit ett glas med gott rödvin och Rickard har druckit en kall öl. Skål och trevlig helg ;0)!

/Maria
 

8 november, torsdag

Hipp, hipp hurra för maddiz som fyller
16 år idag, grattis!

Imorse tränade jag lite på fotbollsplanen för jag kunde inte till att låta blir då Gwen var så bedårande underbar med sitt sätt. Gwen sprang före mig in på planen, som hon brukar. Vi har gått just den här vägen vid flera tillfällen utan att ha tränat dem sista veckorna och då har hon bara sprungit på i sin tak med lite uppvaktning på att få boll men inget annat. Imorse så sprang hon tillbaka till mig och "pang" in till sidan, jag fortsätter gå och hon går "fot", tittar på mig och det utan att ha blivit tillsagd. Det går ju inte att göra annat än att träna när hon fullkomligt "ber" om det ;0). Kan också skrivas att bara en liten stund före hade hon haft en dragning till ett råddjur som stod på stubbåkern precis utanför planen men jag stoppade henne genom "morrning" och det hjälpte faktiskt. Råddjuret stod kvar och stirrade på oss även när vi var inne på planen.

Jag tränade på läggande under gång och stå. Jag hade inte något godis med mig utan bara hennes "boll på snöre". Läggande är det inte några som helst problem med. Vare sig i själva läggandet eller när jag går ifrån henne och vänder upp och emot henne för att sedan gå tillbaka och kommendera sitt. Där har vi det vi måste träna mer på. Att Gwen ska förstå "sitt" i det läget. Stå går bra när jag har henne framför mig och jag backar. Handtecknet som jag använt mig av är nog helt fel och betyder inte stå men hon "kan" tecknet utan kommando så vi fortsätter. Jag tränade en del på att bara säga "stå" utan att visa också. Att sedan "stå" när jag säger det och Gwen är vid min sida är svårare och utan godis är det jätte svårt. Självklart hade hon också ligg i huvudet (överst i mappen) vid den positionen så det var vad jag fick några gånger. Jag la sedan om träningen och tog bollen mot hennes mun som ett stopp precis som du gör med godis och det fick henne att stå. Stå still gjorde hon även när jag gick iväg en bit, vände om så att jag tittade på henne och rörde mig lite bara för att kolla för att sedan ge belöningen som var bollen. Tycker faktiskt att jag fick henne att stå still mycket bättre än med godis som jag sedan prövade inne. Sedan avslutade vi med hopp över hinder, som hon är otroligt duktig på men just därför kan det bli lite slarv vid själva sättandet efter ingången.

Väl hemma igen så såg vi ett råddjur till på andra sidan grannens staket och uppskattningsvis var det bara ca 50 meter mellan den och oss. Råddjuret stod på en bergsknalle och kliade sig vid frambenet med bakbenet, så den blottade hela sin vita stjärt. Gwen hade väldigt stor dragning till just det här råddjuret men jag jobbade en hel del med henne och fick genom det Gwen att sätta sig ner vid min vänstra sida. Då la sig råddjuret ner och bara låg där och tittade på oss. En vacker syn måste jag skriva. Gwen och jag stod där en bra stund medan råddjuret låg ner hela tiden.

När vi kom in tog jag fram lite ost och tränade på "stå" genom att gå i position, sätta det som ett stopp framför munnen när jag sedan går iväg, vänder mig om och stannar. Om jag luras och inte ger Gwen godis i stoppet så får jag henne väldigt förvirrad och hon börjar leta efter godiset på golvet och vill flytta sig och gå efter mig. Ger jag Gwen godis så får hon ibland för sig att hon tappat något och kan börja nosa. Det som också kan hända är att hon tar ett steg emot mig med ena tassen när jag sedan vänt upp men står still efter det och väntar.När jag nu testat båda sakerna så tycker jag att bollen får henne att få en bättre skärpa och hon stannar kvar i position för att vänta på bollen som belöning. Jag kastar inte bollen bakom henne utan till henne i munnen för att inte få en dragning bakåt men det blir ju ändå en dragning att stå still på platsen. Hon brukar nämligen fånga den i luften och nästan inte lämna stället hon står på.

Ni som vill se små godingar till valpar bara måste gå in på brukstorpets och titta på dem nu 2 veckor gamla schäfervalparna. En underbar varm känsla sprider sig i hela min mage när tittar på dem foton som är på tikarna och tanken som då kommer smygande är "att en av dem är vår "Diva"". Jag har också lagt ut ett foto på vår "start"... titta och njut ;0)!!!!

Idag har vi gett Madeleine två silverhängsmycken med strass i. Ett hjärta, som jag har själv men som hon också vill ha och ett M. Hon fick även ett par strassörhängen i silver med hjärtan som hänger i medelstora ringar. En näsplopp i strass i form av ett hjärta. Sedan hade vi köpt DVD boxarna 1, 2  och 3 med One Tree Hill. Hon blev väckt med skönsjungande sång, är i alla fall vad vi tycker ;0), av oss tre som kom in med en frukostbricka där en smörgås med ost, korv och gurka var lagd på ett glasfat, juice samt rosa paket.

/Maria
 

7 november, onsdag

Igår var Rickard som jag skrev på BE-kompentens kurs. Det var 40 personer där och fler stod på kö och ville in så dem är tvungna till att göra en kurs till. Det är alltså en välbesökt kurs. Mycket sa dem beror på att priset dem satt bara var 2 500 för kursen, kurslitteratur, fika, körträning en helg, lunch den helgen det är körträning. Sedan tillkommer uppkörning mm. Dem är, enligt dem själva och när Rickard även kollade på nätet, billigast på det här men kommer att höja till nästa kurs för att få det att gå ihop. Mycket kurslitteratur att läsa för honom framöver...

Som om vi inte hade nog med saker så håller jag och Johanna på att hitta ett projekt till att "ta hand" om. Det är i alla fall väldigt spännande och super trevligt med själva planeringen. Det handlar om en fyrbenting med mjuk mule istället för blöt nos och hårda hovar istället för mjuka, sträva tassar... Det är ett speciellt welsh-unghäst-sto som våra hjärtan just nu brinner lite extra för. Jag hoppas att vi kan "få till" ett litet besök så fort som möjligt men hur lätt är det i mitt och Johannas liv som rymmer tusen saker hela tiden ;0)... men ni ska veta att många är våra planer för den lilla ljuva tjejen framöver om det blir som vi tänkt oss. Annars får vi leta vidare... och planerna kvarstår men objektet växlar...

Jag har inte tränat någon lydnad på säkert två veckor förutom den vanliga "fot-träningen" som jag gör vid varje promenad. Tack för tipset Johanna om bollen under armhålan som du skrev om i din blogg för ett tag sedan. Jag hade också fått Gwen att "dra" lite för mycket åt höger så för att få bort det belönade jag istället på andra ställen än just åt höger. Bollen under armhålan var absolut det bästa sättet för att få henne gå rakt även om det gjort att hon sackar lite så är den bra. Nu har jag börjat med tempoväxlingar och vänder samt vrider åt ena och andra hållet när jag går, snurrar runt på plats och hon följer med bra.

Igår kväll tog jag fram Nina Ottossons "dog smart" för att göra någonting roligt tillsammans med Gwen även inne. Ingen av våra hundar har klarat av den vilket inte Gwen heller gjorde. Jag testade den när hon var mindre men då trodde jag att det var för att hon var för ung, men nu när hon är 1 ½ år bör hon väl fixa den. Jag la bara godis i tre stycken och lät dem andra ligga åt sidan. Hon testade några gånger med att lukta, bita lite, ta med tassen... men tröttnade och gick iväg till ytterdörren och la sig med en suck. Jag kallade henne till mig och hon kom men motvilligt och såg sådär "besvärad ut" som "måste jag". Ja, det måste du så försök nu, sa jag till henne. Hon testade några gånger till men la sig sedan ner, tittade på mig, reste sig upp och smög iväg igen men nu till att lägga sig under Erics säng. Ingen bra reklam då jag ska sälja dessa otroligt bra produkter, i mitt tycke men tydligen inte i mina hundars smak, men vad gör jag för fel är ju min fråga! Den här ska jag definitivt testa på "Diva" sen och se om hon är den första av våra hundar att klara av "dog smart".

Imorgon fyller min "lilla" dotter 16 år!!! Vad tiden går...

/Maria
 

6 november, tisdag

Lördagen den 27 oktober
Medlemsdag på klubben och trevligt. Vi tränade med Gwen vid huset när dem andra var uppe på den inhägnade planen och körde femkamp med hund.

Söndag den 28 oktober
Jag och Sven var och lämnade Maddiz i Mariestad på Hellekis säteri hos Christofer och Rebecca. Vi åkte dem ca 37 milen ner med Lassito i vår nya transport en Christ Concorde med övervakningskamera även den nyinköpt. Sven och jag var kvar till ca 20.00 men sedan styrde vi vår färd hemåt. Sven körde ner och jag hem. Det var ett mycket vackert och fint ställe men mer om det får Maddiz skriva om i sin dagbok.  

När vi var iväg så åkte Rickard ut under dagen och la fyra spår till Gwen. Det första gick inte alls bra. Dåligt intresse men Rickard noterade snabbt och tog till med tjo, tjim och "party" i spårslut. Andra gick Gwen klockrent likaså tredje där spårintensiteten var riktigt hög på båda, så förmodligen gav det "roliga" spårslutet resultat. På fjärde spåret fick Gwen tyvärr vittring på något vilt så det spåret gick inte alls. Lärdomen av detta blir att husse får ta till mer "skoj" i spårslut ;0)!!!

Måndag den 29 oktober
Trött, trött och risig i kroppen samt knoppen! Rickard jobbade hemma. Vi gick och ”tjurade” på varandra så jag åkte iväg på kvällen till favorit affären Nuevo… provade lite kläder som Annelie, som är en av ägarna, så gulligt sprang och hämtade till mig där jag stod i provhytten. Hon är suverän på att hitta bra kombinationer och rätt färger. När jag som bäst står där och provar kommer Rickard in i affären. Jätte kul tyckte jag för nu fick jag ju fler par ögon till att vara smakråd. Det var lääänge sedan som jag senast var där så det blev en liten "hög" som vi la på disken, tackade Annelie så mycket och styrde sedan fotstegen till Rickards avdelning. Där kom Janne fram till oss och frågade om vi behövde hjälp. Rickard sa att han behövde titta på en rock, en kavaj (snygg-bläser) och ett par skjortor. Självklart fixade Janne det här och gjorde Rickard superglad över sin lilla "hög". Två "glada skitar" var det som gick till kassan för att betala. In kom det två sura men ut gick det två väldigt glada! 

Tisdag 30 oktober
Även om du inte har samma tänk och tycker lika som Anders Hallgren så rekommenderar jag å det varmaste att gå på en föreläsning som han har. Din hund och Du hade anordnat med en föreläsningskväll i aulan på Thomas gymnasiet där Anders Hallgren var inbjuden som föreläsare. Anders fångar en med sitt sätt att prata, gestikulera och med sin målande beskrivning av händelserna som han berättade om fick han oss att "se" bilderna framför oss. Han lockade dem 140 personerna som var där för att lyssna till härliga skratt under dem 3 ½ timmar som han pratade.

Onsdag 31 oktober
Höstlov den här veckan och jag bestämde med Marcus att vi skulle åka upp till Heron City och hitta på en massa skoj. Först bowling men före det blev vår tur fick vi vänta 40 minuter. Då gick vi till Mc Donalds och tog en fika med glass. Äntligen vår tur att bowla och vi betalade för en timme. När sedan Rickard efter mycket om och men bestämde sig även han för att komma så betalade vi för ytterligare en timme. Marcus och jag hann med fyra omgångar och han vann dem två första och jag dem två efter det. När Rickard kom så vann jag den första och han den sista omgången. Det var verkligen superduperkanonKUL trots att det "tog" på både kropp och nacke, men det här ska vi definitivt göra om fler gånger. Vi har bestämt att försöka få ihop till ett bowlingtillfälle i månaden men då får det bli i den fina bowlinghallen i Strängnäs. När vi bowlat färdigt så hade vi lite tid över innan bion började så vi gick och åt en kebabtallrik, mums. Biodags och Marcus fick välja film och det blev Ratatouille på svenska. Snacka om att vi skrattade... den var verkligen hur kul som helst och hade riktigt många bra poäng. Bra, underhållande och skojsig film för familjen som avslutning på en otroligt underbar, härlig och trevlig dag!

Det bar ner till Alvesta i fredagskväll och vi var inte framme förrän klockan halv ett, så det var "gäsp" och i säng. Hela den här helgen hade vi David Selin. En intressant helg med riktigt bra saker att fundera på. Vi gick bland annat igenom instruktörsrollen, raskunskap och Y:et. En del genomgång och uppfriskande av minnet ifrån Hund3 hann vi också med. Nu ska jag till nästa tillfälle som är om tre veckor läsa "Hund och människa - Förstå och bli förstådd" skriven av Patricia McConnel.

Igår var jag barnvakt i nästan två timmar till Hampus tre månader. En underbart härligt liten go kille som är hur lätt som helst att ta hand om. Det var sannerligen inte "igår" eller det var ju just det, det var... jag hade en sådan liten krabat att få pyssla om alldeles själv. Gwen blev lite uppstressad av situationen men var hur mysig som helst mot Hampus. Hon hämtade vid ett tillfälle sin pipande krokodil och bet frenetiskt i den samtidigt som hon höll den lätt emot hans arm. Med det fick hon Hampus att börja "snacka" och le, så det märks att han är van vid hundar då det bor en boxer hemma hos honom. När Hampus hade ätit och efter det kräkt ner sig lite så kom Gwen fram, luktade på honom runt munnen, på tröjan och hon fick en sådan där "mumsig min med mumsig blick"... "aha en resurs".... såg hon ut att tänka!

Sista tillfället för agility aktiv igår kväll. Jag hade köpt med mig tårta och pistage längd. Innan vi intog gott fika så byggde vi en bana där alla hinder ingick, gick banan och körde den sedan en och en. Den här sista gången hade vi bestämt att tävla och köra på tid, men bara att jämföra med sig själv men tiden ropades ut så att alla hörde. Vi fick till en både bra och rolig bana där jag lite förvånat men fascinerad såg att samtliga hundar fixade gungan galant. Det är så kul att se vilken utveckling på bara dem här sex tillfällena för alla hundar med förare. Vi kommer definitivt att fortsätta i vår... ;0), så TACK hela gruppen för underbara träningskvällar!

Ikväll är Rickard iväg på första kurstillfället av tre gånger + en helg där han ska läsa BE-kompetens.

/Maria