Dagbok
2007

24 maj, torsdag

Vallningen som jag trodde var den nästsista visade sig vara den tredje sista, så min planering går åt pipan då jag dubbel bokat.

Det är nämligen så att jag har tagit ledigt den 6 juni som är en röd dag men arbetsdag för mig som arbetar i butik och vi har bokat in att åka iväg för att hälsa på Peter och Johanna i Örebro. Det är också en onsdag och igår fick jag veta att det är kursavslut för vår grundkurs i vallning. Ja, så kan det gå när inte hjärnan är inkopplad. Vi åker givetvis som planerat till Brukstorpets då det var super längesedan som vi var där och vi ser med stor glädje framemot vår "träningsdrickarkaffeträff" där jag hoppas på att få mycket tränings tips till  tävlingslydnaden. Vallgänget får vi träffa igen i augusti då alla är inbokade på samma fortsättningskurs.

Annars gick vallning bra men kände ett bättre flyt i första än andra omgången. Jag tränar fortfarande på klapp varvat med att skicka iväg. Vi får lära oss en ny sak varje gång och nu var det att försöka "mata" på några steg efter att hon lagt sig, smacka, hon går några steg mot fåren och då kommenderar jag ligg. Det går till så att jag ställer mig lite med magen mot fåren, piskan rakt upp i luften lite gömd vid min sida och därifrån försöker jag smacka igång Gwen. Det fungerade första omgången men andra omgången tittade hon mest på mig och undrade vad jag egentligen ville. Hur mycket jag än lockade på henne så rörde hon sig inte ur fläcken. Jo, det fungerade några gånger så jag ska inte vara för kritisk. Det blir i alla fall så att jag fastnar och blir lite tjatig istället för att jag går vidare med att skicka henne en bit, för att sedan börja om igen. Träning ger färdighet och vad mycket lättare det skulle vara om jag hade egna får ;0)!!!!

Just nu händer det saker ute på vår uppfart men mer om det imorgon i byggdagboken ;0)! /Maria
 

23 maj, onsdag

Nu har jag fått några underbara och väldigt fina bilder på Gwen i fårhagen igen som Hannah Renefalk fotat. Det är ifrån grundkursen som var den 16 maj.

 
Den hunden som ni skymtar i bakgrunden är mamma Em :0) som också vill vara med och valla

Den här bilden är på Emenem´s Holly som föddes i H-kullen och som nu är 7 månader. Det är enligt mig en riktig liten läckerbit som jag mer än gärna följer utvecklingen på med ett extra öga. Hon var väldigt lik Gwen som liten valp och har nu en liknade stil i fårhagen som Gwen hade vid ungefär samma ålder.

Se sån stil jag har... ;0)! Sockan tar sig en liten "nap" mitt på dagen på fårfällen som ligger i min kontorsstol.

Någonstans där mellan träden så skymtar Mälaren... så vi har faktiskt sjöutsikt!

/Maria
 

16 maj, onsdag

Idag fick jag en "aha" upplevelse och ÄNTLIGEN, så har polletten trillat ner.

Jag kunde faktiskt, otroligt men sant, göra ett hämt idag ;0)! Det är en helt otrolig känsla av att när jag gör precis tvärtom vad kropp och hjärna säger så blir det helt rätt i "skicket". Jag har hela tiden gått emot och till Gwen istället för att lita på henne och gå ifrån henne snett bortåt och klappa på benet. Jag har trott att jag då tappar henne men istället när jag gjort så, så har jag kommit för nära henne och på så sätt inte haft utrymme till att göra någonting alls. Nu när jag vågade gå iväg så kunde jag också få den hjälp som behövs med piskan för att "lysa" på hennes bog för att sedan kunna skicka iväg henne på ett snyggt hämt, JIPPI!

Här nedan följer bilder ifrån grundkursen i vallning hos Mickis, som var den 10 maj. Alla dem otroligt fina bilderna är tagna av Hannah Renefalk som är dotter till Lena Renefalk, som har kullsyster Guinezz.

När jag inte riktigt förstår vad Mickis menar så kommer hon in till mig i hagen och visar. Varför går vi och håller varandra i handen? Jo, för att jag ska följa med dit Mickis går och känna det Mickis visar men också för att Gwen ska tro att det är mig hon följer. Går jag och ställer mig vid sidan om, så slutar Gwen att valla. Hon går bara runt och "frågar" mig alltså "tittar" på mig hela tiden och då går det ju inte att valla på ett bra sätt för hon gör ju inte vad hon brukar göra.

Dem här bilderna är på ursnygga och coola pappa Aramis samt supersöta och underbara mamma Em ;0).

Bilderna nedan är på Jenny och Ringo.

 /Maria

15 maj, tisdag

Jag tänkte inte ligga på sofflocket.... utan här ska bli rutin på att skriva dagbok igen!

Nu på morgonpromenaden så fick Gwen se sin första hare någonsin. Hon hade koll på den, tittade men gjorde ingenting förrän haren sprang mitt framför nosen på henne. Då blev frestelsen för stor och där försvann Gwen in bland tallar och granar. Nu är det ju inte så att min tjej är borta särskilt länge utan hon kommer alltid, hittills i alla fall ;0), tillbaka på någon sekund vilket hon även gjorde den här gången. Nu kom hon däremot inte direkt till mig utan gick och nosade runt en stund och då fick jag och tog chansen till en rejäl tillsägelse.

Vi har inte bara jagat harar nu på morgonen utan lite träning har vi gjort även om vi för tillfället ligger lite lågt nu då Gwen löper. Jag har slängt en godis och Gwen har fått kommandot "leta" och nosar sig fram snyggt till sin godis. Vi har tränat inkallning och stanna, men bara på korta sträcker som redan "sitter". Jag vill inte att det ska bli för mycket misslyckanden, så då är det bättre att nöta på det som hon redan kan. Det är ju heller aldrig fel!

När vi kom tillbaka ifrån promenaden så var Ozzie, vår grannes Rottweiler ute på tomten. Jag hade Gwen lös och även om frestelsen var stor att vilja springa fram och hälsa vid staketet så höll hon sig hos mig. Självklart så använde jag mig av att locka henne med godis och prata med henne, men det är vad tycker är den träning som passar mig bäst och jag känner mig bekväm i den. Vilket jag skrev om tidigare, att om jag är bekväm så känner också Gwen sig trygg. Det blir inte några dåliga och trista "vibbar" eller signaler ifrån mig.

Gwen och hennes löp går så otroligt bra. Hon är jätte duktig och "städar" snyggt. Det här med tikskyddet ser inte ut att bekymra henne det minsta mer än när vi just sätter på det, men sedan glömmer hon det lika fort.

Igår blev Lassito skodd för första gången i sitt nioåriga liv. Det är i alla fall som vi vet för han togs ju hit ifrån Spanien för ca 1½ år sedan och om han varit skodd där har vi inte någon vetskap om. Jag var nog löjligast av dem som stod och tittade på för jag tyckte så synd om honom. Lassito själv tog det med ro och stod så lugnt och stilla när hovslagaren fixade. Annars när hovslagaren kommer så brukar folk vara glada över att äntligen få nya skor på sin vän och det har jag ju också själv känt tidigare, men att sko så här första gången på en nioårig ponny kändes, kan jag säga. Efteråt hoppade Madeleine upp barbacka på honom och red upp till paddocken och det såg inte ut som att Lassito tyckte att det kändes det minsta annorlunda eller konstigt med skor på fötterna ;0). /Maria
 

14 maj, måndag

Nu är det illa...

.... för nu har tiden sprungit iväg igen och jag har varit mer än lovligt dålig på att uppdatera dagböckerna. Tiden räcker liksom inte riktigt till och kroppen "skriker" och behöver vila dem stunder jag sätter mig ner.

Vi har nu hunnit vara iväg på fem (sex kurser har gått men vi missade ju första) grundkurser i vallning och det är fortfarande bland det roligaste jag någonsin gjort. Det är lite svårt att så här i efterhand komma ihåg i vilken ordning som vi nu fått lära oss saker men redan andra gången så fick vi börja använda oss av lite kommandoträning och säga stanna eller om hunden kunde ligg så var det vad som egentligen skulle sägas. Jag fick göra några försök med att skicka iväg Gwen på "hämt" för första gången och där fick min hjärna kortslutning till en början. Tränade också på att få ut Gwen lite längre ut ifrån fåren så att hon inte "trycker" dem och ligger på för mycket bakom. Det är så kul och hon är så duktig mitt hjärtetroll!!!!

Eftersom vi inte har några egna får och för tillfället inte har några andras att valla på så blir det inte så mycket "egen" träning. Vilket gör mig lite frustrerad då jag ju är den som älskar att träna och nöta på det jag fått lära mig på kurs. När det nu är som det är så får vi träna på det vi kan träna på och det är "ligg". Gissa om det här tränas på flitigt :0)! Jag tränar på varje promenad när Gwen är lös och ger henne kommandot i dem mest konstiga situationer som hon befinner sig i och jag försöker för det mesta att vara i rörelse samtidigt för att hon ska få en så "rättvis" bild av hur det kommer att se ut i fårhagen. När hon lägger sig ner så varierar jag min tid när belöningen, som är "hennes boll på snöre", kommer och hon ligger snällt på plats och väntar. Hon är så duktig!

Förra gången på grundkursen nu när "ligg" sitter rätt så bra, så fick vi lära oss att ge "klapp". Jag, fåren och Gwen bakom, klockan 12. Jag lägger Gwen ner, går upp en bit emot Gwen för att ställa mig lite på sidan om henne men snett framför, lägger piskan åt vänster och klappar mig själv på höger ben för att skicka Gwen åt höger och "lyser" på hennes bog när hon sedan går runt och upp till klockan 12. Där lägger jag henne igen och vill sedan få henne att gå och trycka fåren därifrån genom att smacka. Kommer hon för nära så lägger jag henne igen och får på så sätt ett utrymme för att "börja om". Det är inte så lätt att förklara märker jag när jag nu är en sådan nybörjare som jag är så kan det lätt bli fel i den "vanes" ögon, men jag tar den risken!

Kombinationerna av att få valla, lyssna, lära, titta och att få träffa "härliga" gänget varje onsdag är livskvalité på högsta nivå och jag njuter av varje sekund! Gruppen känns verkligen som att den är med i varandras med och motgångar vilket gör att när det går dåligt så fastnar du inte i den känslan alltför länge så att den blir "jobbig" och hinner älta för mycket utan du ser möjligheterna istället.

Annars går livet på och vi fixar i garaget och planerar för altanen som har påbörjats. Maddis har varit iväg och tränat fälttävlansträning på Runstens Gård och vilken anläggning det är. Det är andra gången vi var där och andra gången som Maddis testar på fälttävlan. Första gången var det pay and jump inne i ridhuset med lite teori innan passet. Den här gången var det mycket teori i teorisalen och träning ute på deras bana. Vattenhinder, stockar och hinder som dem skulle gå upp på för att sedan hoppa ner ifrån. Vi har en del filmer ifrån dagen som vi kommer att lägga ut på hemsidan. Mer om hennes träning kan ni läsa under hennes egen hästdagbok.

Dem "problem" jag haft med Gwen som varit en "trotsig tonåring", som inneburit att hon stuckit iväg ifrån mig i raketfart för att efter bara någon sekund vända och komma till mig igen. Dem "roligheterna" har avtagit helt och jag tror faktiskt att min träning gett resultat. När hon kommer tillbaka till mig så är det mycket fjäskande från hennes sida och då ignorerade jag henne helt. Jag gick istället bara iväg så att hon fick jobba emot mig och till mig, men efter ett tag så lekte vi och hade roligt igen. När vi sedan gått samma sträcka morgonen efter så har jag börjat leka lite innan det här "stället" och lite efter och till en början så kunde hon släppa leksaken för att sedan sticka iväg igen, men då ignorerade jag henne återigen... och så har vi gått på i vår träning. Det här har gjort att hon numera väljer att stanna kvar hos mig.

Jag har försökt att analysera min inneroll mot min uteroll och vad jag gör annorlunda i träning eller hur annorlunda jag är med Gwen. Jag har mycket och bättre kontakt med Gwen inne, vilket i sig inte är så konstigt då störningen är så mycket mindre, men jag märker en tydlig förändring på mig själv när vi är ute. Jag blir mer osäker på henne och det tror jag att hon måste känna. Är jag inte tydlig och känner mig trygg i min roll varför ska då Gwen känna trygghet hos mig! Den tål att funderas på...

Jag har gått Valp 2 på Din hund & Du och det har gett både mig och Gwen otroligt mycket. Inte bara för att jag ÄLSKAR att gå kurs utan också för att det så otroligt bra kurser och tänk som Ida och Lasse har. Det syns och märks också i klubben på det engagemang och intresse som finns. Roligt med lite nytänkande!

Snart ska vi gå Valp 1... ja, visst är det lite konstigt men jag hoppar in där det finns plats och nu är det en plats kvar i Valp 1. Till hösten blir det Valp 3.

Jag går just nu en utbildning som heter Hund3 som Hundutbildningsgruppen anordnar. Den är uppdelad på tre helger och vi håller till i en lokal på Liljeholmen. Vi har gått två av dem tre helgerna och en återstår i juni. Det är mest teori och det är väldigt mastigt för vi håller på från 9.00-18.00 på lördagen och 9.00-16.00 på söndagen. Utbildningen hålls av David Sellin som gjorde om Hundutbildningsgruppen tillsammans med sin fru Maria efter att dem tagit över den efter Anders Hallgren. som lade ned sina utbildningar. Det är bara David och Maria som är fasta i gruppen och sedan hyr dem in kompetens till dem olika utbildningarna.

Det som tilltalar mig mest med den här kursen är just det som står på deras första sida i det första kompendiet. Citat: "Tänk på att vi presenterar inga sanningar, inga kokboksrecept. Du måste själv sätta Dig in i de olika modellerna/metoderna och sedan prova Dig fram".

Jag som provat på och verkligen satt mig in i (gått upp i) flera olika träningssätt, även om jag gjort det på kort tid, känner att jag absolut inte vill fastna i ett sätt för det finns så många saker som jag kan plocka ifrån dem alla och göra min egen "gott & blandat". Det ska kännas bra i min mage och på så sätt behöver jag inte "köpa" allt som sägs bara för att det "ska vara så" enligt den teorin.

Det är nog därför som jag också har en sådan stark dragningskraft till olika hundraser och inte bara fastnar i en. Jag vill göra så många olika saker och ser möjligheterna i att ha "rätt" ras till rätt ändamål. Titta vilket utbud vi har, men se först till vad du vill göra för att sedan se till vilken ras som ämnar sig bäst till att göra det! /Maria