Dagbok
2007

31 januari, onsdag

I söndags var jag med Gwen och Keijo med Nellie ute på den tilltänkta hundpromenaden för februari. Vi var ute och gick i 1 ½ timme på skogsstigar som var upptrampade, vanlig landsväg och i gamla traktorspår, men det blev också en del pulsande i snö då vi gick lite fel på ett ställe. Gwen och Nellie fick vara lösa en stund när vi gick i skogen. Dem två passar så bra ihop då dem är lugna till sitt sätt och det blir då inte alltför stimmiga leker utan mest bara lite "jaga varandra" en stund. Efter att ha gjort det några minuter så blir det till att gå på egna upptåg. Vi gjorde lite roliga övningar under promenadens gång, som att dem fick hoppa upp på stora stenar och få lite godis.
****
Jag är för tillfället lite less på hundträning. Ja, ni läste rätt... Jag har ju som en del redan vet testat en del träningsmetoder på den här korta tiden som jag hållit på med hund och jag måste nog även om jag nu sticker ut hakan rejält skriva att jag tycker om en blandning. Jag vet att en del av metoderna uttryckligen säger att det inte går att kombinera med andra metoder osv men jag tänker kombinera dem i alla fall. Det kommer ju ändå att bli att jag har en metod i vallningen så... vad gör det om jag blandar i min tävlingslydnad och vardagslydnad... med!

Bla, bla, bla... jag är inte så glad idag... :0(

Jag måste erkänna och det är jag den första att göra, men jag som klickat Gwen sedan hon var valp har antingen för lite kunskap i den metoden för att enbart använda klicker i hennes liv eller så är det bara så enkelt att jag är för O-konsekvent för den här metoden. Jag har lite svårt för att förstå hur det ska gå att vara konsekvent i en familj med två vuxna, två barn som ibland är tre och en bonusmorfar som är här hemma flera gånger i veckan och en morfar som kommer ibland. Att det ska gå att alla gör precis lika med Gwen. Det går bara inte anser jag. Då måste vi alla gå samma kurs och lära oss och göra upp en plan, men det fungerar ju inte. Vi måste hitta en medelväg att gå som alla fixar i vardagen så sköter jag resten och mixar min egen blandning i tävlingslydnaden. Det är vad jag nu har kommit fram till men det går säkert fler tåg i den här frågan och jag är inte den som fastnar i något tänk, för jag är öppen för ALLT!

Klickerträning är en superbra metod bara så att ni inte missförstår mig, men för oss så blir det en liten timeout och jag ska bara "vara" med Gwen. Vi ska lägga träningen lite på hyllan för det har blivit väldigt mycket av den varan vilket jag faktiskt tror att Gwen tröttnat på om jag nu ska gå in i huvudet på henne.

Lite gladare... :-/

Idag på promenaden, som jag gick vid fyra tiden, lät jag Gwen göra lite "roliga" saker igen som att gå upp på stenar vänta på ett "varsågod" för att få hoppa ned och så avslutade vi med att hon fick vara "herren på täppan! på en stor rot till ett omkullfallet träd. Hon såg riktigt mallig ut ;0) där hon stod! /Maria  
 

28 januari, söndag

Hundpromenaden för Din hund och du gick av stapeln igår i ett soligt och vackert men kallt Mariefred. Vi var sju stycken tappra och glada människor med sju hundar som ville gå Hälsans stig på just 7 km. Det är så otroligt nyttigt för hundarna och för oss själva att gå en promenad tillsammans i en grupp. Socialträning, hundhållning, koppelgåing, motion och en himla massa tjatter ;0) är vad vi får gratis eller träna på genom att gå tillsammans!

Gwen var lite uppspelt mer än vad hon varit tidigare på hundpromenaderna och det hade jag också räknat med eftersom vi ju har fått mer av den varan på våra promenader hemma också. Jag tränade även en del under den här promenaden på precis samma sätt som jag gör hemma. Nu blev det inte under hela vägen vilket inte är konsekvent jag vet men det är inte så lätt på en sådan promenad. Däremot så hade jag hennes "morgonmål" med mig i fickan samt några köttbullar ;0) för att ta till vid alltför stora störningar. Att möta andra människor har hon börjat bli bättre på och det visade sig även nu.

Däremot så efter att ha träffat Zack, en labrador hane på 12 månader, på förra hundpromenaden så hade hon en väldigt stor dragningskraft till just honom. Två unghundar som bara fått se på varandra, gå bredvid varandra och inte ens ha fått sniffa lite var väl för mycket begärt tyckte Gwen. Vi några tillfällen när hon såg på honom och han på henne så ville hon bara fram till honom till varje pris och att jag stod i andra änden av kopplet struntade hon fullkomligt i, men där gick hon på en nitlott, som så många gånger förr. Vid ett tillfälle blev hon så frustrerad att det här med snappningarna i mitt knä kom, men då var det en matte som sa ett barskt NEJ och därmed fick vi slut på det. Hon "tar åt sig" och ser ut att skämmas en aning när det där ordet dyker upp som nästan aldrig brukar dyka upp förutom när matte verkligen menar allvar.

Vet ni vad jag och Rickard gjorde igår? Nope, det kan ni aldrig gissa er till ;0)... eh, inget speciellt egentligen och kanske inte för er men för oss var det verkligen en stor händelse. Vi var på bio tillsammans för första gången och det ensamma till på köpet!!!! Rickard fick biobiljetter i julklapp av sitt jobb inte förra året utan året dessförinnan och dem biljetterna "går ut" nu på tisdag så vi var helt enkelt tvungna att gå på bio för vi är lite för snåla för att inte använda dem. Vi var på Heron City och såg James Bond, Casino Royale som var riktigt, riktigt bra trots att den var så o-Bondig som den bara kan bli. Filmen var näst intill slutsåld. /Maria 

26 januari, fredag

Det har inte hänt så mycket under veckan som varit mer än vardagssaker och hundträning som givetvis också går under vardagssaker eftersom det är vanlig vardagslydnad ;0).

I tisdagsmorse så fick jag min bettskena som jag varit till tandläkare och provat ut. Det är en genomskinlig tandskena som sitter i överkäken. Jag känner mig lite som en boxare *s*. Rickard och Madeleine har lite roligt åt mig när jag har den i och ska prata. Det är inte världens lättaste för jag läspar hela tiden och det blir lite roliga "ddudud"-ljud. När vi ligger för att sova och jag försöker få till ett seriöst samtal med Rickard, så ligger han bara och asgarvar hela tiden och hittar på ramsor för mig att säga som tex. "sex laxar i en laxask". Nu är det i alla fall så att den här skenan ska hjälpa mig en hel del vad gäller värken i nacke, axlar, huvud och tänder (gnisslar en del och biter ihop mina käkar väldigt hårt på nätterna), så jag hoppas otroligt mycket på den. Den är inte billig utan kostar ca 2 200 kr och jag får inte pengar till den av försäkringsbolaget som många andra whiplashskadade får eller har fått.

Annars tränar vi på med vår vardagslydnad och jag tycker nog att det går riktigt bra. En stackars granne som bar på en kartong full med saker fick vara träningsobjekt en kväll. När han gick förbi oss så bad jag honom att återvända för att gå förbi oss en gång till vilket han snällt gjorde och sedan blev det ju en gång till för att han skulle komma tillbaka till ursprungsplatsen. Jag tackade så mycket och han sa "var det inte mer än så"..., kul med hjälpsamma grannar ;0)!

Jag har blivit lite bättre på att "nolla" oönskade beteenden eller "ta bort" roliga saker om jag inte fått det jag vill ha. Det är är inte alldeles enkelt och det är väldigt svårt att vara konsekvent i alla lägen.

Gwen stack efter råddjur på en morgonpromenad i veckan. Det är inte första gången och hon kommer alltid tillbaka efter bara en liten stunds jagande med tungan hängande ned till knäna och fjäskar till tusen. Efter att hon kommit tillbaka så lät jag henne till en början att få fortsätta vara lös men då jag såg att hon började nosa lite intensivare än vanligt så kopplade jag henne. Jag bestämde mig då för att göra som jag hört att en instruktör på Canis gör och det är att vända hemåt och bli tråkig eller avsaknaden av att få roligt. Resultatet blev en undrande Gwen som tittade lite konstigt på mig med lite sorgsna ögon. Hon var väldigt lugn och timid när vi kom in. Nu vet jag ju inte om det här gav något bra resultat att ha med sig i bagaget men utveckla den och få mig att tänka om är bra resultat bara det.

Imorse var första dagen för Gwen med utebliven frukost i matskål. Från och med nu så kommer den mängden att ges i belöning under promenaderna när jag tränar. Jag kommer att ha någonting annat "gott" med mig också som jackpottbelöning när hon gjort någonting riktigt bra och som behöver belönas extra mycket, men annars är det maten som gäller.

Under början av eftermiddagspromenaden så tränade vi lite mot Sockan som fick agera störningsobjekt och det gick faktiskt riktigt bra. Gwen tittar och är sugen på Sockan, jag klickar, Gwen vänder upp och får belöning. Bra att träna sådant på inte alltför stora störningar och där det är lätt att lyckas. Gjorde även detta tidigare på morgonen men inne och det var roligt att se Gwens förvånade blick när hon hörde klicket samt fick belöning när hon tittade på sockan. Ska bli bättre på att ha klickern med mig inne också och på att belöna spontana saker igen som Gwen gör. /Maria 
 

23 januari, tisdag

Promenaden igår, Hälsans Stig, på 7 km var riktigt trevlig och en hel del vardagslydnad blev det. Möte med andra människor går väldigt bra nu men andra hundar på för nära avstånd är väldigt frestande att vilja gå fram till och hälsa på, för Gwen. Jag hade mitt baggenbälte på mig och det kommer jag definitivt att ha på alla mina promenader framöver. Vad den sparar min nacke och hela min kropp ifrån extra tråkig värk och mitt humör är verkligen på topp nu mot tidigare, vilket gör sitt till med positiv klickerträning. Bilar är hon näst intill inte intresserad av alls och det är oerhört skönt.

Jag ger mig på en liten analysering. Om den sedan är relevant eller inte får tiden utvisa. Jag läser just nu "klickerträning och lugnande signaler" skriven av Emma Parsons. Under morgonpromenaden imorse så fick jag en idé angående det jag läste innan jag somnade och det var om hur du går. Jag går alltid fort, jag nästan springer fram på mina promenader och Rickard gnäller alltid på mig att jag går så fort. Jag läste någonting om att när du går fort så höjer du stressnivån på din hund och genom att gå sakta så har det en lugnande inverkan på din hund. Det här testade jag givetvis på den sista delen av promenaden och jag fick fler "titt på mig" under den sträckan och Gwen drog lite mindre i kopplet. Nu kan jag inte göra någon utvärdering efter bara den här promenaden men jag ska verkligen lägga band på mig och börja gå i ett lugnare tempo. Det är säkert en del av er, som läser detta, som utbrister säg då "nej" för att komma ifrån problemet men det vill jag inte göra. Jag har testat att säga nej och Gwen lyssnar så fint och är väldigt lyhörd men det är inte vad jag vill ha som träningssätt utan jag vill och jag tror på att det fungerar med klicker. Det är bara jag som är ny på området och därför tar det sin tid. Vi ska lyckas ;0)!

Sockan ligger mest inne och sover nu när det blivit snö ute och lite kallare. Efter att ha sovit en stund så signalerar hon för utgång men när hon väl kommer ut så blir hon inte ute många minuter innan hon hoppar upp på handtaget till ytterdörren och vill in. Det är precis som att när hon sovit en stund tror att snön försvunnit men inser när hon väl kommer ut att det är precis samma kalla väder som innan hon sov. Hon är bara så skön vår Sockan :0)!

Gwen har en lite udda benställning med sina framben. Jag hoppas att det bara är en lustig personlighet hon har och att det inte är så att hon har o..........s men det tar vi sen om så är fallet. Så här ser det i alla fall ut när hon står rakt upp och ner på golvet...

Det finns en hane som jag är mer än lovligt förtjust i och det är Dave, som ägs av Mickis. Han som pappa till min nästa valp.... Mmmmm säger jag bara! /Maria
 

22 januari, måndag

Idag tog jag på mig mitt baggenbälte på morgonpromenaden. Vad skönt det var att ha det på sig och inte behöva tjafsa med Gwen om dragandet i kopplet. Jag var mycket gladare under den delen av promenaden där hon var kopplad och jag slapp att få ont i armar och nacke vilket orsakar en väldigt sur samt grinig matte i vanliga fall. Nu kunde jag koncentrera mig på mötena med människor istället vilka Gwen inte alls var speciellt intresserad av på den här promenaden. Min träning har hjälpt en del men sedan tror jag också att genom att ha baggenbältet på mig så slipper det bli en konstig inhalning av henne när det kommer folk och som i sin tur gör henne mer spänd på om det ska hända någonting. Nu låter det som att Gwen är en sur och grinig hund, vilket det bara är hennes matte som är ;0), men så är absolut INTE fallet. Hon är bara glad och vill hälsa på alla, som jag tidigare skrivit, men jag vill inte ha det så utan jag vill att hon först kommer till mig och tar kontakt för att sedan gå iväg och hälsa. Då är det helt ok!

Den sista delen av promenaden så fick Gwen springa lös och tyckte det var sååå mysigt att få hoppa omkring i den djupa snön. Hon ser verkligen ut att njuta av att det kommit en massa vitt i naturen och har börjat förstå att det är väldigt kul att springa efter snökokerna som vi kastar till henne och att dem dessutom är rätt så goda att bita på.

I eftermiddag ska jag och Gwen gå Hälsans Stig i Mariefred. Vi ska förgå den för att ha gått den innan vi ska gå den på hundpromenaden som är på lördag. /Maria  
 

21 januari, söndag

Oh, vad härligt med snö och sååå mycket snö dessutom. Ja, så lät jag inte i fredagsmorse då den första snön föll. Då var jag mer skeptisk till om jag verkligen ville ha snö just nu eller... men nu är det ju så att det kan vi människor inte riktigt styra över och tur är väl det ;0)!

Helgen har gått i hundrummets tecken och vi har tillbringat mer tid i garaget än inne i huset. Mer om det bygget får ni läsa om i byggdagboken Gwen har varit med ute i garaget nästan hela tiden och hittade små ställen att sova på. Borrmaskinen lät inte så värst kul tyckte hon men annars har hon hittat sina små krypin att sova på. Kan berätta att hon är en mycket duktig klättrare och har bestigit vårt berg av saker många gånger men med en del stånk och stön så har hon tills sist nått toppen och lagt sig för att vila.
 

Igår vid ett av dem tillfällen som vi släppte in henne själv i huset så hittade hon på en egen aktivitet som kallas "ät av middagsmaten". Jag hade tagit fram ca 3-5 råa kycklingfiléer (har inte riktig koll på hur många men det var minst 3 medelstora) i en påse och lagt dem på ett fat att tina. När jag gick in ifrån garaget för att ordna med en sak så hittar jag Gwen med en plastpåse över huvudet ivrig att slicka i sig utav dem sista resterna. Allting var uppätet och i Gwens mage. Dem här border collierna är väldigt påhittiga och uppfinningsrika av sig ;0). Nu väntade vi oss att hon antingen skulle kräkas eller att det skulle bli akut diarré men inget kom under kvällen och natten var lika lugn, men sen när vi imorse var ute på en sen morgonpromenad vid nio så kom det första lösa bajset. Som sedan har följts av några akuta diarré bajsningar till varav den ena inne då hon verkligen var superduktig och sa till men vi hann inte ut med henne. Hon ser inte ut att må dåligt eller så utan mest lite trött men det är hon ändå den här tiden. Vi avvaktar och ser hur det ser ut under dagen och det får avgöra hur kosten för det lilla trollet blir ikväll.

När middagen var uppäten av Gwen så fick det bli pizza istället...

På morgonpromenaden busade vi på rejält i snön och hade superkul på baksidan av vår tomt med snöbollskastning och bus.

Vårt Troll som är bland det sötaste och snyggaste som finns... eller som husse sa imorse "en gosigare och keligare hund får du leta efter" ;0).... /Maria

19 januari, fredag

Jag ÄLSKAR mitt lilla troll så oerhört mycket!

Border collie är verkligen den ultimata rasen vad gäller mitt tycke och smak. Förlåt :0), men jag tycker verkligen så då den både är samarbetsvillig och visar mig "fingret" ibland. Det är en väldigt trevlig ras att jobba tillsammans med och att allting går snabbt är bara ett stort plus även om det ibland kan vara lite jobbigt då även det du inte vill ha lärs in i ett rasande tempo. Det tar några månader innan du lär känna din valp (hund) och nu har Gwen varit här hemma i 7 månader och jag har precis börjat lära känna rasen och dess goda egenskaper ;0).

Ibland undrar jag och ställer mig frågan "varför väljer jag inte det snabbare sättet att träna in saker på"? Svaret blir alltid detsamma och det är att jag älskar utmaningar. Mitt liv har den senare halvan varit av det lite tuffare slaget och jag har fått jobba mig till det jag har idag, så varför då välja ett snabbare träningssätt och som dessutom är med korrigeringar. Korrigeringar har jag egentligen väldigt lätt och nära till att välja själv och det är också en väldigt stor del av att jag inte vill välja den sortens träning utan jag vill lägga fokus på att vara glad när jag tränar. Jag har valt att arbeta med klickern och jag vill att all min träning ska vara på det sättet. Ok, jag vet att vallningen inte går att göra med klicker så den får jag lära mig som den är och alltid har varit. Jag har tänkt mig att särskilja på vallning och klickerträning genom att lägga dem engelska kommandon i vallningen och på så sätt inte behöva få mina kommandon förstörda. Jag längtar verkligen efter att få lära mig att valla och en liten längtan efter att ha egna får eller att äga får tillsammans med någon har börjat kännas som en väldigt trevlig tanke.

Det går så bra i min vardagslydnadsträning med klicker på alla promenaderna. Jag försöker gå samma promenadväg varje morgon för att då lättare se vad för framsteg som Gwen gör. Jag söker mig till ett möte med dem personer som jag ser på vägen för att få träningstillfällen på koppelgåing, som jag kallar det. Jag anser att för oss är det en nödvändighet att ha ett bra möte med andra människor och djur då det inte bara är jag som är ute med Gwen utan ibland är också Sven ute med henne och han har bara 34 % lungkapacitet och behöver den styrka han har för att ta sig fram. Jag har ju själv en whiplashskada och den gör att jag inte kan ha Gwen dragandes längst ut i ett sträckt koppel. Sedan tror jag att om jag har en bra kontakt här så kommer det att hjälpa mig på träningsplanen också. Jag vet att det är många som har en bra lydnad på tävlingsplanen men inte i vardagen och att dem vunnit både den ena titeln efter den andra men jag tror i alla fall att det är bra. Du kan aldrig få för mycket störningsträning där hunden vad som än händer alltid lägger fokus på dig som förare.

När Gwen var riktigt liten så ville hon nästan aldrig hälsa på någon men den lilla egenskapen har ändrats till att vilja hälsa på alla. Svansen upp, vift och tjing ut i kopplet. Nu efter några dagars arbete med klicker vid möten så har hon mer fokus på mig än på den som går förbi. Är det andra hundar som går förbi så är den störningen fortfarande lite för stor men vi jobbar vidare. Är Gwen lös och som idag när vi gick förbi en snickare, som höll på att snickra på sitt hus, så struntade hon fullständigt i honom. Hon har full fokus på mig och på vad jag har att erbjuda henne. Däremot så är rådjuren en alldeles för frestande och trevlig art så dem bara måste vi efter ifall vi är lösa... men hon kommer in till mig efter bara en liten stunds jakt. Det här ska bort, men inte nu, utan det får vi ta som ett sista mål. Nu koncentrerar vi oss först på att Gwen ska ha fokus på föraren i alla dem återkommande situationer som händer i vardagen.

Är hon inte för söt vår Sockan. Det är en sådan härlig katt och oerhört annorlunda sådan. Hon är bara så mysig!

Jag har ställt in och duschat ur plastlådan, som ska vara längst ned i kylskåpet, och en sådan tycker Sockan kan vara lite gosig att lägga sig och sova i...

Madeleine sitter i Erics obäddade säng och äter godis. Gwen tycker att Madeleine är väldigt intressant och vill mer än gärna smaka av det goda som hon har. Då gör ett litet troll så här... /Maria

17 januari, onsdag

Rickard satt och rensade och läste lite gamla mail så hittade han ett en dikt som handlar om hundens sista vilja och testamente. När han läst färdigt mailet så fällde han en tår och bad mig läsa dikten. Många känslor bubblade upp även på mig när jag läste den. Det har varit ett mycket jobbigt hundår 2006, men nu är det bakom oss och vi har minnena kvar... Cindra & Boss ni finns ständigt i våra tankar!

EN HUNDS SISTA VILJA OCH TESTAMENTE
(återspeglar de känslor som delas av alla hundälskare när deras älskade husdjur når sina sista dagar)

Mina materiella ägodelar är få, men jag ger dig dem alla, mitt halsband och mitt koppel hänger vid köksdörren.
Jag ger dig min kantstötta vattenskål, jag ger dig en halv gummiboll, en trasig docka som du finner under kylskåpet, en gummimus med pipen borta och hundratals ben under rosenbuskarna.
Men mest av allt ger jag dig minnen, och de är många. Jag ger dig minnet av mjuka hasselnötsbruna ögon, en viftande svans, en kall våt nos och mitt gnyende vid bakdörren, jag ger dig fläcken på mattan i vardagsrummet, den som jag lade beslag på som min egen där jag rullade ihop mig till en boll.
Jag ger dig också minnet av första slaget OCH HUR JAG FÖRLÄT DIG.
Jag efterlämnar ljudet som blev när jag rusade genom en matta av höstlöv då vi trampade genom skogen tillsammans, och ljudet av ditt skratt vid mitt möte med en näsvis kanin som jag inte kunde fånga.
Jag lämnar dig min tillgivenhet, min sympati när saker gick fel, mitt skall när du i onödan höjde din röst i ilska, och min frustration när jag stack nosen under min svans för att du grälade på mig.

Jag gick aldrig i kyrkan.
Jag hörde ingen predikan i mitt liv.
Ändå utan att någonsin ha talat ett ord,
efterlämnar jag lektioner i
Tålamod
Tolerans
Kärlek och
Förståelse
Ditt liv är rikare för att jag levde,
Tack för att du älskade Mig!

Tyvärr så kommer vi inte ihåg vart ifrån vi har hämtat den här texten men hoppas på att dem som skrivit den inte har något emot att vi lånar den... TACK! /Maria
 

16 januari, tisdag

Ja, då har jag och Rickard varit på vår sista klickerhelg i Upplands-Bro med Maria Yttermyr och Anna Simonsson som instruktörer. Det var en väldigt matnyttig och trevlig helg ;0)!

Jag har med Rickard som coach mellan förra träningshelgen och den här tränat som en tok både en och två gånger per dag men det hade jag inte så mycket nytta av när vi väl var på plats i ridhuset i helgen. Det spelar ingen som helst roll hur mycket du tränar och hur mycket din hund kan om du inte tränat in det på platser med störning. Miljöträning är vad som behövs med var mans hund och det är oerhört viktigt när du dessutom har en väldigt snabbtänkt border collie tjej på 9 månader. Både Gwen och jag blir lätt frustrerade när vår träning inte fungerar som vi tänkt oss och det var precis vad som hände i helgen!

Gwen tyckte att alla dem andra runtomkring såg ut att ha så väldigt kul med sina mattar och kampleksaker så fort hennes egen matte inte var på "g" med att klickerträna. Gwen blev frustrerad och började skälla... och jag blev frustrerad då jag VET hur mycket Gwen kan men inte visade det på plats. Fick många bra tips av både Maria och Anna angående träning för att komma ur det här eller för att helt enkelt kunna gå vidare. Gwen är oerhört snabb i sina försök att se vad jag vill ha av henne och om jag inte är tydlig eller om hon märker att det inte är just "ligg" som jag vill ha så "går hon gärna igång" och visar sitt missnöje. Jag måste då sänka mina kriterier till att "bara" vilja ha kontakt och sedan därifrån sakta höja dem igen till det jag tänkt träna från början. Jag måste ALLTID ha en väl utarbetad plan innan jag sätter igång mitt träningspass och den ska förutom plan A även ha en väl planerad plan B att ta till om det inte blir som jag tänkt.

Vi fick till några bra träningspass med bland annat apportbocken, la kommando på sitt och baklänges-kedjning. Baklängeskedjningen bestod av att Gwen skulle springa ut till musmattan, stampa på den, få kommandot "sitt", sätta sig och därefter klick samt belöning. För att få ihop den här kedjan så började jag med att först träna på "sitt", klick och belöning. Sedan kom musmattan fram och allting sattes ihop. Innan vi fick gå ut och träna med våra hundar så tränade vi två och två genom att säga ett kommando "näsa" och den mittemot pekar på "näsan" får ett klick och belöning. Sedan tillkommer kommandot "öga" och du säger "öga", den mittemot pekar på det ena "ögat", du uteblir med klicket för att istället säga "näsa" och den som får kommandot pekar på "näsan" och först då kommer klicket samt belöning. Det är väldigt lätt att vilja klicka efter när första kommandot utförts men det är inte förrän efter det sista som klicket samt belöning ska komma. Jag felade på precis det här och det hela två gånger när jag tränade med Gwen. Gissa om hon blev mer än frustrerad på mig ;0) och med all rätt dem båda gångerna!

Det är alltid lika tråkigt när en kurs tar slut och du börjat lära känna kursdeltagarna och känner dig bekväm med instruktörerna, så också den här gången.

Väl hemma igen så började jag genast att träna miljöträning med Gwen. Söndagen kände jag mest frustration och fick inte riktigt ihop alla bitar. Måndag morgon föll några på plats och en plan började ta form. Måndag kväll började delar av planen att bli verklighet och imorse var den helt färdig för användning. Jag går numer alltid min promenad där det "händer" saker och där jag hela tiden kan få tillgång till att miljöträna Gwen så mycket som möjligt. Klickern är numer alltid med och den används flitigt varje gång jag får någon sorts titt från Gwen. Koppelträning, kontakt och klickerträning på platser med störning är vad jag håller på med vid varje promenad. För att träna med störning, när en sådan dyker upp, så stannar jag en bit ifrån själva störningen, ställer mig i "klickerposition", tränar först bara på kontakt och när jag har en bra sådan så höjer jag kriterierna till att träna på enkla saker. Tappar jag kontakten igen så sänker jag och börjar om. Gör det här bara i korta pass för att få ett lyckat resultat att ha med i bagaget till nästa ställe. Jag har några redan färdigplanerade ställen som jag alltid kommer att träna på. 

Inne har vi återigen efter att ha slarvat en del börjat att sätta in Gwen i tvättstugan så fort hon skäller. Det kallas för en "timeout". Det har bara efter några dagar gett ett bra resultat där Gwen skäller mindre och förstår direkt hon blir undansatt att vara tyst. Nu är inte det här ett så stort problem men vi behöver få lugn och ro precis som Gwen behöver tryggheten i att inte alltid vara med oss eller mig överallt.

I helgen blir det äntligen till att börja bygget med hundrummet. Gwen är jätte duktig med att vara hemma själv flera timmar varje dag och säger inte ett knyst när jag går eller när Sven kommer efter några timmar för att gå ut med henne, men det ska bli skönt när hon kan få sitt eget rum med den redan färdiga hundgården. 

Nu måste jag hoppa i säng så det får vara bra för den här gången. /Maria
 

10 januari, onsdag

Jag har inte skrivit så mycket om min träning på ett tag men tränat har jag gjort en hel del ;0).

Just nu så tränar jag bland annat på bakdelskontroll vid vägg, ingångar, pekfinger-target, post-it, musmatta, varsågod, inkallning, följa efter bakåt (både gående och joggande) och target-stick men också "bli" i både stå, sitt och ligg. Äh, vad knäppt det blir att skriva vad jag tränar på för jag har ju tränat på så många saker och har säkert glömt skriva upp en del av dem jag tränat på också. Ja, ja skriver väl lite om vad jag tränade på igår kväll och i morse.

Igår tränade jag på bakdelskontroll vid vägg. Gwen har inte riktigt förstått det här med att backa vid vägg förrän i måndags kväll då jag tragglade en bra stund innan Rickard gick in och försökte för första gången. Gissa om jag blev spak när han går in och trollet bara fixar det. Backar som om hon aldrig gjort annat och ser så där supermallig ut. Kan ju avslöja att det var en till som såg mer än mallig ut... hmf... och det var inte jag. När jag tar över igen så backar hon flera gånger efter varandra och är nästan frustrerad över att inte få sätta igång igen efter att ha backat och fått sin belöning.

Det var bakdelskontrollen som jag tränade på även igår och den går numer som en dans, rakt bakåt. Vi kan däremot inte backa i hörn eller så för vår hall är inte helt ok för det men vi har ju tillgång till ridhus (Gesta gård) så vi får masa oss iväg dit nästa vecka för nu måste jag börja träna ute lite mer eftersom det mesta sitter när vi tränar inne. Vi behöver nya platser och mer störning.

Det bästa av allt är att jag har min Rickard som tittar på när jag tränar och som är lite av min coach. Han kommer med tips och idéer när jag fastnat och han ser sånt som jag inte känner att jag gör. Jag är oerhört tacksam över att ha honom vid min sida ;0)!

Efter bakdelskontrollträningen så hämtade jag en post-it lapp och fäste på baksidan av ena fåtöljen. Tog sedan mitt pekfinger och förde Gwen mot post-it lappen några gånger och sedan fixade hon och "duttade" själv på den. "Det här var ju superkul" såg hon ut att tycka! Gjorde samma sak men då hade jag fäst den på Rickards ben och det fungerade lika bra.

Kollade också hur duktig hon är på att följa target-stick och hon gör så fina cirklar åt båda hållen framför mig. Hon följer den nästan vart jag än för den.

Imorse tränade jag ute efter att vi gått vår morgonpromenad. Jag tränade lite "gå bakåt" när hon följer efter och har fokus på mig vid vänster sida. Det här kan hon och hon har så fin fokus hela tiden och följer mig bra i några meter. Nu ville jag öka kriterierna lite och började jogga lite lätt och det med samma fina resultat med hennes blick helt fokuserad på mig och joggandes med mig. Det blev full pott varje gång och såg riktigt snyggt ut. Försökte mig också på att träna lite ingångar men dem är inte helt ok. Hon vinglar, kommer inte helt in vid min sida och bakdelen pekar ut. Det här är en svår nöt för mig att knäcka då jag mer än gärna vill göra på det "gamla" sättet då Boss alltid fick till supersnygga ingångar, men jag SKA fixa det med klicker. Jag måste sänka kriterierna men jag vet inte riktigt hur då jag har några olika varianter att testa. Det skulle sitta fint om jag hade det här färdigt till klickerkursen i helgen, men jag tvivlar.

Ikväll har vi tränat "varsågod" och det går jätte bra. Den måste vi utveckla. Efter det så körde jag lite gripande på apportbocken och det gick bra, riktigt bra när jag väl fick in timingen.

Vi har lärt Gwen att på kommandot "puss" ge oss just en puss. Det här gör hon ibland också i tid och otid precis som att hon tror att hon trycker på en "godisknapp" och tittar efteråt på vår ena hand för att se om det kommer en godbit ;0). Puss... /Maria

8 januari, måndag

Så är alla helger över och vi återgår till det "normala" igen. Jag har ett löfte som jag gav innan nyår och det är att jag/vi det här året har "bokat" söndagar till hemmet. Det innebär att bara "viktiga" saker kan bokas den dagen men ingenting annat för den dagen är vikt för hemmet. Det innebär också att den dagen kan disponeras till att göra sådant som "faller oss in" att göra men vi kan inte boka upp oss på saker. Vi måste göra så här för att få ner vårt tempo i familjen och för att våra kroppar ska hålla några år längre än till medelåldern men också för att vi behöver "familjetid".

Jag har också ett annat nyårslöfte som består av att "våga" säga nej och inte må dåligt av att göra det. Jag har så in i bomben svårt för det och tänker alltid på alla andra före mig själv. Jag har redan börjat praktisera det och jag mår riktigt bra av resultatet ;0)! Larvigt för en del men inte för mig.

Igår var hela familjen på smådjursmässan i Sollentuna. Det var riktigt trevligt att gå runt och se alla dem djuren som fanns där och vi hann även se EmenEm:arnas hopplagklass. Riktigt trevligt och väldigt kul såg det ut och jag förstår dem som tränar och tävlar i hoppklass ;0)!

Efter att vi varit på Sollentunamässan åkte vi och åt pizza och kebabtallrik i Arlandastad. Sedan bar det av upp till Arlanda för att vinka av Eric som flög upp till Gällivare igen. Innan hans plan skulle lyfta så gick vi runt och kollade i alla dem butiker som finns där och vi hittade många snygga saker jag och Maddis men också väldigt dyra.

Rickard har varit ledig hela julen så idag var hans första arbetsdag på måååånga dagar. Kan avslöja att han var rejält trött imorse när klockan ringde halv sex. Jag själv har idag min lediga måndag så den har jag bland annat fyllt med två rejäla långpromenader med Gwen och dem har varit supersköna!!!! Imorgon börjar barnen i skolan.

Gwen är 9 månader idag. /Maria
 

4 januari, torsdag

Nu har det hänt så mycket att det nästan är lite jobbigt att skriva om och berätta men det är lika bra att sätta igång för ingen gör det åt mig. Tror att farmor och farfar är lite nyfikna på vad Eric fått i julklapp också... ;0)

Eric flög ner fredagen den 29 december och blev hämtad av pappa Rickard på Arlanda. Nästan direkt efter att han satt sin fot här hemma så slängde vi fram hans julklappar för att öppnas. Alla tyckte det var lika kul att se honom öppna som han tyckte det var att öppna dem, tror jag ;0). Eric fick ett JÄTTE STORT legopaket med MÅNGA legobitar och sedan fick han ett ännu större paket med en STOR ROBORAPTOR i. Roboraptor är en dinosaurie som både kan styras med fjärrkontroll men som även kan leva ett litet eget liv. Den har sensorer och känner av när vi är i närheten, klappar i händerna eller tar den på svansen. Den tycker om att bli kliad under hakan ;0). Roboraptor kan också låta i form av skrik och rytningar.

Gwen tyckte till en början att Roboraptor inte var så värst kul men efter en del tillsägelser så har hon accepterat vårt nya "husdjur". Sockan trivs bäst ute...

Under dagen fredagen den 29:e innan Erics flyg landat så lekte Madeleine med kameran och med Gwen som lekte med sin and...

Vårt första Nyår i huset.

Gwen klarade nyår med glans. Hon var lite låg emellanåt och hade svansen mellan benen, öronen bakåt och tittade lite undrande på oss när vi var ute och kollade in raketerna. Däremot så gick hon villigt med oss när vi promenerade runt bland husen och hon hade ingen tendens till att vilja fly eller gömma sig. Hon undrade nog mest vad det var som luktade för vi fick nästan skära oss igenom den rök som låg i byn.

Eric hade egna "raketer" som bestod av tomtebloss.

I måndags höll vi på att förlora vår Gwen eller det låter drastiskt men det kunde ha gått riktigt illa. Vi satt alla i vardagsrummet när Gwen plötsligt skriker som en "stucken gris" ett högt och gällt tjut. Alla rusar upp och får se att Gwen har bitit av sladden till ena slingan i granen. Hon har alltså fått 220 volt genom kroppen och det luktade rejält bränt i munnen på henne. Vi ringde Strömsholm och fick svaret att vänta och se om hon skulle börja andas tungt för det kunde tyda på lungödem. Med vår vanliga otur så trodde vi givetvis att det här skulle hända vår Gwen men som tur var så blev fallet inte så, skönt! Nästkommande dag, alltså i tisdags, så hade jag bokat tid för ett återbesök hos veterinären efter att Gwen haft urinvägsinfektion och då kollades även hennes kropp igenom för att se vad stöten orsakat henne. Hon hade fått ett rött brännmärke i form av ett streck och flera brännblåsor i överkäken framtill på tandköttet, men det var allt.

Som om det inte var nog med veterinärbesök så har vi idag varit inne med Sockan. Hennes blinkhinner är nästan över halva ögat och det tyder på en infektion i kroppen ,enligt veterinären. Vi har avvaktat i några dagar för att se vad som orsakar detta men idag åkte vi in då vi misstänker att det är urinvägsinfektion som hon har. Visst var det så och penicillin skrevs ut.

Idag efter flera dagars slit så har pappa Rickard och Eric byggt klart hela legolådan och här är resultatet. Snyggt va?

Hundträning blir det nästan varje kväll och även en del morgonträning. Det vi sliter med just nu är bland annat bakdelskontroll och ingångar vid vägg... ;0). Som tur är har jag Rickard som står bredvid och tycker till för det här är inte alltför enkelt..., men kul är det! /Maria