Dagbok
2007

27 december, torsdag

Jag har tagit en paus ifrån datorn i några dagar och det har varit riktigt skönt ;0)!

Förbannat trist men vår två år gamla eller nya tvättmaskin gick sönder i fredags. Hela trumman ramlade ner och tvättmaskinen fullkomligen skrek ut fula ord där den stod och gick fullmatad med tvätt. Det blev till att ringa till Elgiganten där tvättmaskinen var inköpt 2005 för att se vad dem hade att säga om allt. Där fick vi till svar att garantin var utgången men att det lät som ett fall för reklamationsavdelningen men dem öppnade inte förrän på torsdag i nästa vecka. Det är torsdag idag och Rickard ringde reklamationen och fick prata med en kille som helt var på vår sida så han skickar en kille till oss att titta på tvättmaskinen. Den första tid han hade ledig var på onsdag och i ett hus fullt med ungdomar, barn, hundar, valp och katt kommer det att bli en låååång väntan... och en spännande sådan!

Valpinformation har vi i massor men jag vet inte vart jag ska börja eller hur mycket jag ska skriva, så det får bli ett axplock.

Första "vården" på Diva gjordes i lördags den 22 december och den bestod av att hennes klor på framtassarna blev klippta. Det tog hon med ro och drog inte bort tassarna eller var larvig med att jag höll i dem utan största motståndet och det enda bestod av att jag höll fast henne. Hon tycker inte om att sitta i knäet eller famnen utan vill ligga bredvid eller på fötterna. Älskar att bli kliad och gosad med men på golvet. Nu var vi ju tvungna att ha henne i famnen då det är enda sättet att göra detta på. Först fick Rickard hålla men jag känner att det är mycket lättare att ha kontroll på hunden själv, så jag tog över Diva i min famn. Klippte och avledde henne med en leksak. Kanon och vilken duktig tjej!

Alla valpar har en förkärlek till blomkrukor och jord så även Diva. Vi har några blommor som står i kruka på golvet i huset varav två är i badrummet. Den ena krukan är eller var det en liten kaktus i och en annan större blomsort. I lördags mitt på dagen när jag sitter på toaletten kommer Diva in till mig och spatserar rakt fram till den krukan, sätter ner sin lilla nos i krukan, luktar, biter tag om kaktusen och drar... drar och får upp hela kaktusen och springer iväg med ben som går som i "spansk skritt" ut i hallen med högt och stolt huvud. Ajaj, sa husse som blev tvungen att ta kaktusen ifrån Diva... och "byta" med leksak.

Diva sover numera som en prinsessa i sin bur och piper till ibland för att sedan somna om tvärt igen. Det är bara att eller hittills har det bara varit att lägga in henne på kvällen i buren, stänga om henne och säga godnatt så lägger hon sig tillrätta och sover.

Vi har satt upp kompostgaller lite varstans i vårt hus som ju har en väldigt öppen planlösning. Det har vi gjort för att dels kunna sära på Gwen och Diva ibland men också för att göra Divas utrymme lite mindre att få springa omkring och leka på. Dem här kompostgallren står där mest som en markering tycker Diva för vill hon till andra sidan gallret puttar hon bara till den ena änden och flyttar på den eller "rammar" den helt sonika. Att gallret sedan ibland ramlar med ett dunder, skrammel och brak bekommer henne inte mycket. Hon står där och tittar tills det ramlat och sedan kliver hon på och traskar över det. Gwen som då är lite mer rädd eller har mer respekt för kompostgallret står en bit ifrån och skulle aldrig komma på tanken att flytta på det eller ens röra vid det.

När vi är ute på tomten så är alltid Diva och Gwen lösa utan koppel vilket inte alltid är så bra med tanke på den snöfattiga vintern vi har. Diva som är grå, grå och lite beige försvinner fullständigt i snår och högt gräs. Vi har pratat om att sätta ett blinkhalsband på henne även på dagen för det är stört omöjligt att se henne. Sedan att den lilla damen även är av den mycket självständiga sorten gör ju inte heller saken så mycket bättre och lättare för oss. Diva är inte lättlurad och det ska till mycket tjoande, springande åt andra hållet, lockande och pillande med pinnar och i marken för att hon ska vilja komma till oss när vi vill det. Står hon och luktar på någonting väldigt intressant så luktar hon till hon är färdig... hehe... ja, det kommer att bli en del gråa hårstrån med att få till inkallning och dylikt men det är en rolig utmaning. Om jag ska försöka mig på en jämförelse så är hon ett mellanting mellan Cindra som fullständigt struntade i oss och sprang iväg åt andra hållet och då Gwen som alltid varit superlätt att få med sig och som gjort allt för att vara med där vi är. 

*Fniss* vet ni vad Diva tror att hon heter?! Jo, "kom-kom" är det namn hon tror sig ha fått tilldelat till sig. Det är så roligt att se henne när vi ropar "kom-kom" och hon fullkomligen störtar iväg mot oss på ivriga ben och fladdrande öron. Det här har blivit av att jag har förbjudit alla att ropa hennes namn om nu Diva inte är på väg emot dem redan. Då är det helt ok och en självklarhet att ropa "Diva". Jag vill att namnet ska bli positivt och jag vill kunna använda mig av det som inkallning, att hon ska förknippa namnet med klapp, kel, godis och "roligt" hos och i närheten av den som ropar. Namnet som vi då ropar istället är ju då givetvis "kom-kom"...

Rädslor har då inte Diva så många men några stycken finns där allt för henne att överbygga som soptunnan på Maddiz toalett. Diva har i flera dagar stått en bit ifrån soptunnan och stirrat samt skällt hysteriskt på den. Hon har gått närmre, klivit ifrån, gått på sidan, tittat bort och lämnat den för att hitta på andra saker. Men så en dag gick hon helt sonika fram till soptunnan, tittade och luktade på den, så nu är det "problemet" löst.

Så kom då julafton och Diva´s första kontakt med en annan ras. En Carinterrier vid namn Ia och som bor hemma hos Svens syster Sonja i Bromma. Ia är halvsyster med Boss och kommer ifrån samma kennel som han gjorde. Ia är idag fyra år och en rätt så försiktigt tik. Diva försökte vid några tillfällen att få igång Ia till lek genom att skälla lite på henne, vifta på svansen och göra små lekinviter men Ia var inte så förtjust i att leka med Diva. Gwen ville mest valla stackars Ia, som vanligt och det är "bara" Ia hon gör det med, men det får hon givetvis inte göra. Annars gick det väldigt bra att ha dem tre tillsammans.

Julafton var en mycket skön och trevlig dag med så mycket god mat och "gott" godis efteråt. En av mina julklappar var precis en likadan som Johanna fick till julklapp. Det var julklappen ifrån Rickard och han hade köpt en stegräknare som jag gått och pratat om så länge. KUL, att äntligen få se hur långt, mycket kalorier jag gör av med och hur länge jag går vid varje promenad.

Diva har "hittat ut" sin alldeles egna sovplats här hemma. Den är i hundrummet och där hon bestämt sig för att den är har vi lagt ut ett gammalt överkast till henne att ligga på. Till 90% när hon är trött går hon dit för att sova och det är väl trygghet om något!!

Vi har vår "lilla" hundbur ståendes i hallen för Diva att kunna gå in i eller vi för att kunna sätta in henne i när lugn och ro behövs här hemma. För någon dag sedan när jag satt in henne i den, låst om henne och gått till soffan för att sätta mig hör jag plötsligt några små tassar komma springandes på parketten. Rickard ropar "stängde inte du in Diva i buren" och det var precis vad jag gjort och jag är helt säker på att jag låste ordentligt om henne också. Diva är en utbrytardrottning!

I tisdags var det mer "röj" på dem två hundarna här hemma än vanligt men det var nog för att vi inte gjorde gjorde många knop här hemma... Maddiz och jag satt vid tv:n och kollade på "Akademien för det okända" hela dagen ifrån morgon till kväll. Rickard var med oss till och från eller så spelade han spel på datorn eller var ute med hundarna. En jätte skön dag där jag fick en STOR chans till nedvarvning...

Onsdag och Diva fick gå "lilla" rundan i skogen mitt över för första gången. Hon höll sig mest vid Gwen när då Gwen var i närheten av oss, men när Gwen sprang lite längre iväg så höll hon sig vid mina fötter. När hon ibland tog sig för och sprang iväg en bit så tog jag tillfälle till att träna på att hon ska tycka att jag är intressant genom att jag plockade pinnar och grävde i löven. Ropade Diva när hon var på väg emot mig och då fick hon när hon kom fram "låna" pinnarna av mig. Jag vill ju ha en självständig hund men också en lyhörd sådan som vill leka med mig, runt mig och vara trygg med att lämna saker till mig. Bra då med närhetsträning och att belöningen kommer ifrån mig. Jag ska också rätt så snart börja med att belöna att hon "skvallrar" till mig så fort hon ser någon eller något. Allting är på bebisstadiet och inte så avancerat!

När vi kom in så somnade Diva och då tog jag fram apportbocken till Gwen. Först tränade jag framför mig och då ville jag bara ha att hon tog den i mun för att få belöning. När det gick bra tog jag in henne i position. Först belönade jag att hon tog den i mun och jag brydde mig inte att hon släppte den utan hon fick belöning ändå. Sedan räckte det inte med att hon bara höll den utan då krävde jag att hon skulle hålla kvar den tills jag tog den ifrån henne för att få belöning. Efter det ville jag att hon skulle hålla den en stund för att få belöning. Tränade ligg inne för hon just nu är så dålig på att hålla sig och ligga kvar i ligg utan att jag först måste säga att hon ska "stanna kvar". Jag vill att det kommando jag sagt sist ska "ligga kvar" och att Gwen inte ska göra någonting annat förrän nästa kommando kommer.

Ida, Lasse och Hampus var här på besök igår och dem hade god mat ifrån den Grekiska kolgrillen med sig, tusenTACK och så himmelskt gott! Jag hade bakat en kolachokladtårta med vispgrädde som vi intog senare på kvällen efter diverse glas rött gott vin. Mumsigt och mysigt! Gwen är lite nervös med bebis här och skäller en del när Hampus låter, som vi måste få bort. Diva visade däremot upp en superkanon och härlig sida när hon slickade, pussade och gosade så fint med Hampus. Mycket roligt att se hur hon faktiskt redan nu bara 9 veckor gammal visade på att hon kunde vara på ett sätt med en liten människa och på ett annat med oss vuxna. Väldigt ovanligt enligt oss som såg hur fint hon uppförde sig. Vid ett tillfälle tog hon Hampus napp, som han tappat på golvet och den sög hon klockrent på mitt i munnen med rätt ände inåt. Lasse tog kort på alltihop med sin mobil så ett foto har dem sagt ska läggas ut på deras hemsida.

Ettan och tvåan görs både inne och ute men mest ute. Ettan har hon mest svårt för att lägga på rätt ställe så den är upp till oss att få till en utgång ofta för. Däremot när det gäller tvåan så har hon vid minst två tillfällen krafsat rätt så hårt på ytterdörren och altandörren. Hon har samtidigt pipit och gnällt till rejält för att få uppmärksamheten till sig och när hon kommit ut har hon sprungit iväg för att göra "tvåan".  Det kan inte vara tillfälligheter men roligt även om vi vet att det är i tidigaste laget fast jag har hört en del som haft sådan "tur" med sina valpar. Vi har bara haft "sena" valpar, men nu hoppas vi på tur!

Ikväll har vi gått en bit neråt längst gatan för att träna lite koppelvana med Diva. Hon tycker INTE om kopplet och gör små åttor för att på så sätt komma loss. Vi ska börja sätta på halsbandet så fort hon ska gå ut och göra sina behov, så blir det säkert en vana till slut.

Nu har Gwens nya liv börjat och det är nog enligt henne inte det bästa av sina liv. Vi har från och med ikväll eller egentligen från och med julafton, men inte konsekvent varje kväll börjat sätt undan hundarna när vi äter. Vi flyttar kompostgallret ifrån hallen till köket och sätter upp dem där för att få lite lugn och ro vid middagen eller alla måltider samt fikastunder egentligen. Dem har tvättstugan och sitt eget rum att rumstera om i samt hundgården som Diva ännu inte kan gå ut till av egen maskin.

 

/Maria
 

19 december, onsdag

Valplivet förlöper på ett mycket tillfredsställande sätt!

Här kommer lite valpinfo ;0)...

Andra natten som Diva mycket bättre även om hon gnällde till några gånger och var lite orolig, så somnade hon om direkt när jag stoppade in mina fingrar till henne och visade att jag var där. Det lugnade henne jätte mycket att känna lite "pill" och smek på nacken och hon somnade genast om igen. Sov till åtta på morgonen då jag var tvungen att väcka henne och Gwen. Ska väl också tillägga att Diva sover i den stora buren, som står bredvid min säng, på nätterna och Gwen "ute" hos oss i sovrummet. Gwen brukar antingen sova under husses säng, i husses säng eller i sin Biabädd som ligger bredvid min säng och nu även precis vid buren där Diva sover. Vi vill ha lite "koll" på kissandet och även få Diva att acceptera buren som ska bli lika med trygghet för henne, därför är hon "inlåst" där på nätterna precis som alla dem andra valparna också varit.

Nu tredje natten sov Diva hela natten med bara ett endaste litet pip,, men somnade om direkt när jag "visade" att jag var där. Hon sov till halv åtta och det var helt perfekt (vi kom inte i säng förrän vid halv tolv igår... ).

Gwen är fortfarande en underbar storasyster och det går nästan för bra, men det är bara att tacka och vara glad för det ;0). Dem busar runt i jaktlekar där Diva springer före och får med sig Gwen som jagar henne tills Gwen får fatt i Diva och hon ramlar omkull, hamnar på rygg och biter Gwen i tassar samt nos. Gwen är inte så pigg på att Diva ska ha en leksak själv utan vill mer än gärna vara där och sno den, men är inte sen att vilja ha med Diva på en kamplek sedan. Gwen står där och väntar ut Diva som hon vill ska komma och kampa med henne, men Diva är inte så snabb i tanke och kropp, men i bettet är hon rapp som en krokodil och biter om "bytet" och håller i för kung och fosterland. Diva är en så länge för lätt i kroppen och Gwen som har märkt det går iväg till en matta där hon får fäste, men låter Diva vara kvar på det hala golvet där hon bara halkar undan med benen. Dem ser bara FÖR roliga ut och det här kan jag sitta och se på i timmar :0)!

Så här söta kan dem vara... och det värmer ett matte och husse -hjärta...

Först försöka lite snyggt och finta till sig trossen...

       Sen finns det ingen "väskaplighet" kvar längre...               Äsch... jag kan väl vara snäll och leka lite då, med den lilla
                   dutten...

På måndagen fick Diva vara i hundgården för första gången. Hon var där tillsammans med Gwen, mig och Rickard. Diva förstår inte riktigt hur det går till att gå ut genom hundluckor, så vi tänkte låta henne få se vad som finns på andra sidan den där luckan i väggen i hundrummet som Gwen brukar springa ut i.

                       Så här gör du...                                          Nä, jag fattar inte, så husse får hjälpa till och matte med
                          andra luckan!

Igår hade jag med Diva i stallet och hon fick åka bil i sin burhalva i bilen för första gången. Det gick riktigt bra även om hon pipgnällde en stund i början av bilfärden in till Strängnäs, där vi hämtade upp Maddiz först, men sedan la hon sig ner och var tyst. I stallet bar Maddiz fram Diva så att hon först fick hälsa och lukta på några hästar som stod i sina boxar och tittade ut. Sedan följde vi med Maddiz till hagen när hon skulle hämta Lassito. Då sprang Diva fort efter oss där vi gick mellan hagarna där hästar stod och tittade på henne. Hon var lite skraj och svansen hängde livlös ner mot marken men samtidigt var hon nyfiken och tittade med pigga ögon på vad det var för konstiga "saker" som stod där bakom stängslen. Där vi gick är det lera, men den har frusit på och blivit hård nu när det är minusgrader, så avtrycken av hovarna i leran är som stora kratrar för Diva att ta sig upp och ner i... det såg verkligen kul att att se hur hon kämpade på men hon hängde med bra.

Du äter väl inte upp mig...??

Oh, jag överlevde men det var nära ögat... shit!

Ok, nu är vi på väg någonstans men vart?

Maddiz har inte dem bästa stallkläderna på sig, men hon hann inte byta... vi ville hämta Lassito och se hur Diva reagerade...

Gör nu inget dumt... tänk på att jag är liten...

Lassito var väl inte så imponerad av Diva även om han inte visade några tecken på att vara dum utan mer ignorera henne var vad han gjorde. Diva å sin sida var lite skraj för honom till en början men sen gick det hur bra som helst att springa runt hans ben. Ojoj... det var då vi stod lite med andan i halsen och stelnade till en aning... för något benbrott eller mosad Diva ville vi inte se den här dagen, så hon fick bli buren den sista biten till stallet. Väl i stallet var hon med Maddiz i sadelkammaren när hon bytte om. Då blev det helt plötsligt lite jobbigt och Diva började gnälla... och när det kom in några och ville hälsa på henne så var det inte alls vad hon ville just då... nä, hon tänkte minsann inte komma fram och låta sig klappas på... ok, en av det manliga könet var ok men dem andra... inte en chans. Jag tror nog att Diva var rätt så trött vid det här laget och det hon egentligen "sa" med sitt gnäll var "får jag inte sova nu"!!!

Lassito´s box är lite för stor för mig... och som Peter "gammelhusse" skulle ha sagt "det luktar illa"...

Sovandet fick hon vänta med, men hon blev faktiskt buren ett tag... medan Maddiz fixade inordning Lassito för ett ridpass. Ner till ridhuset fick Diva springa själv bredvid Lassito, mig och Maddiz. Det var två andra som också skulle rida samtidigt som Maddiz. Jag satte mig på en filt som låg på en halmbal... Diva fick bli knähund för en stund... och fick till och med en filt omlindad om sig... och det där med ridning ja, det var nog inte så intressant för Diva somnade och snarkade lite tyst ZzZzZzZzzz under hela Maddiz ridpass.

Jag är lite trött nu...

Vänta på Diva... här kommer jag!!!!

Oh, äntligen har vi lämnat ut "den där" hästen, Lassito!

När vi var hemma igen tog Maddiz lite kort på Diva...

Idag har jag, Gwen och Diva varit ute på baksidan av tomten och lekt. Lekt och lekt men jag och Gwen har sparkat boll. Diva har sprungit efter Gwen och morrat, bitit, hängt sig fast i nosen, fått däng av Gwen som blivit lite irriterad av behandlingen men bara en liten tillsägelse och en snabb sådan men Diva blir så förlägen och springer till matte och tar skydd vid benen, men det är kortvarig förlägenhet... för hon är snart på´t igen ;0)!

Så... nu matte är jag trött och vill gå in för att sova!!

Diva har blivit allas gullegris men mest tror jag nog att hon smällt husses hjärta... har aldrig sett honom vara så här och så villig att gå ut när hon behöver kissa och är hela tiden så go med henne... nästintill lite fjompig... nä, skojade bara *fniss*. Marcus är nog som vanligt som han brukar vara med valparna men Maddiz är också lite mer pluttignuttig med Diva så mycket att Maddiz till och med fått Gwen att börja vilja komma till sig och vara sådär superglad som hon bara är med mig annars. Diva har gjort mycket gott här i vår familj redan och det är sååå underbart KUL. Hon får oss att tänka till och ställa oss frågan "vad är det vi hela tiden stressar mot och för vem? Från och med nu ska här göras sådant som vi mår bra av och kvalitetstid till familjen ska avsättas och inte tas bort som vi nu hela tiden gör för att få tiden att räcka till...

Ingen rast och ingen ro... ifrån utbildningen vill säga, för jag har börjat läsa "Vårt djuriska arv" skriven av Sverre Sjölander. Ser ut, så här i början av boken, att vara en mycket intressant bok med många givande teorier, som även den ger plats till nya tankar.

Julstöket inför jul är färdigt förutom att vi klär julgranen dagen före julafton tillsammans med intag av glögg och godis samtidigt som julmusik hörs i högtalarna. Julklapparna slås också in samma kväll/natt. Jag har idag paketerat in den hemgjorda kolan i smörpapper och lagt dem i den sedvanliga glasburken. Oh, så huslig jag är... nope, inte som jag brukar men det är inte lika kul längre som det var förr när barnen var små och var sak har sin tid och den tiden går till annat nu. Förr bakades det pepparkakor med ibland även hemgjord pepparkaksdeg, jag bakade lussebullar och köttbullar rullades (faktiskt ända fram tills förra året) men nu köps det mesta färdiggjort. Någonting som jag däremot inte kommer att göra avkall på är den hemgjorda sparris stuvningen till den hemgjorda omeletten i ugn... såååå smarrigt (om jag får skriva det själv)... som intas efter det att Sonjas hemlagade Jansson ätits... och den Jansson:en går inte av hackor... det kan jag lova... ;0).

Nä, nu har jag inte tid med det här längre för nu ska jag gå och fortsätta kampa med mina tjejer som är ute i hallen och väntar på att jag ska komma tillbaka till dem... Tjing-tjong!!!

/Maria
 

17 december, måndag

Nu är Diva äntligen hemma ;0)!!!!

Resan hem gick i det hela bra. Ifrån Närkes Kil in till Örebro var det mycket pip och gnäll i dem lite högre tonerna. Diva fick till en början sitta i mitt knä, men jag försökte även med att sätta ner Diva på golvet, som var ett tips i från Johanna... ifall hon skulle tycka bättre om det, men innan la jag en filt där för henne att ligga på. Hon lugnade ner sig en aning när hon kom ner på golvet och fick sitta vid högtalaren och lyssna på radio. Sen var hon rätt så lugn till Arboga då jag växlade mellan knä och golv. Sen lite pipigare mellan Arboga och Kungsör... för att sedan somna på golvet när vi passerade Kungsör och sov till Eskilstuna där vi stannade vid McDonalds för att gå på toa och Marcus köpte milkshake. Där blev Diva lite pipigare igen men somnade tvärt efter att vi åkt bara några hundra meter efter påfarten vid McDonalds och sov hela vägen hem!

Rickard stannade ute med Diva och jag gick in för att hämta Gwen. När vi kom ut låg Diva fortfarande i bilen och sov men Rickard väckte henne, kopplade henne och kom ut till oss. Gwen och jag hade gått ett litet varv på tomten och var på väg rakt emot Diva och Rickard. När Gwen fick se Diva blev hon nyfiken, gick fram för att möta Diva och jag sa till Gwen att ligga ner vilket hon också gjorde. Diva kom fram, nosade, Gwen reste sig upp och gav Diva en fullkomligt klockren tillrättavisning, Diva pep, backade, gömde sig bakom Rickard och sedan la sig Gwen ner som för att visa "jag är inte farlig"... ja, sen var dem kompisar. Vi släppte båda lösa och gick bakom huset. Där hittade Gwen en pinne som hon uppvaktade mig och Rickard med. Diva hittade Sockan... fniss... och sockan var så nyfiken på vem den lilla krabaten var som sprang omkring på vår tomt. Sockan, som ju mer är en hund än just katt, ville mer än gärna gå fram för att hälsa. Diva gick också fram, dem nosade på varandra och Diva såg ut som om hon fått en stöt genom nosen ifrån Sockan för hon sprang ifrån katten i ilfart. Diva visste inte riktigt vart hon skulle ta skydd men Gwen blev bra för hon luktade i alla fall hund och inte sådär konstigt som den där andra "varelsen" gjorde. Vi var ute en stund men sen var det dags för Diva att utforska hemmet.

Diva sprang från rum till rum och Gwen efter, som för att spana så den lilla valpisen inte gjode någonting den inte skulle och ok, lite vallning blev det också genom att Gwen eye:ade Diva... men bara lite ;0). Vi tog fram lite leksaker ifrån leksakskorgen, som står i hundrummet, och la på vardagsrumsgolvet. Pipleksaken som jag köpt till Diva tyckte Gwen var mycket roligare än vad Diva själv tyckte så den gick Gwen omkring och tokpep med. Diva ville hellre ligga och tugga på en repdutt. Denna repdutt blev sedan "saken" som fick hela familjen att gråta och tjuta av skratt. När Gwen vid ett tillfälle tog tag i ena änden av dutten och Diva som inte var villig att släppa taget utan en rejäl kamp fick sig en åktur över golvet... Diva såg fullkomligt urlöjlig ut när hon likt en groda gled över golvet med alla benen rakt ut, men släpper taget gör hon INTE!!!!

Det är så underbart härligt att få hem denna grymt underbara tjej och att få se sin älskade Gwen visa alla dem där superegenskaper som hon bär på vid det första mötet mellan dem två. Det finns inte ord för hur mäkta stolt jag är över Gwen och att samtidigt få se denna fantastiska lilla nya familjemedlem, Diva, visa upp sitt förråd av hundspråk som bara är så perfekt!!!!! Det är verkligen ett mäktigt skådespel som vi får beskåda gratis genom att sitta på golvet, tysta och se hur två individer, som pratar samma språk och som är av samma sort leker eller bara är tillsammans i samma rum sida vid sida... underbart.

Inatt var inte Diva fullt så underbar... för efter en natt med Diva i bur, så kan vi nog lista ut hur en apa som är arg, sur och upprörd låter!! Vi tror oss veta vad förklaringen till denna helvetesnatt är men först ska ni få läsa om hur vår natt förlöpte... Vid elva var Diva trött och då lade vi in henne i den STORA buren som vi ställt i sovrummet bredvid min säng och som vi först täckt med påslakan på alla sidor utom framsidan. Hon somnade som en klubbad oxe och vi med. Efter en timme vaknar Diva och väcker alla i sovrummet med flera rätt så tysta pip faktiskt. Nu har jag inte riktigt koll på hur jag gör först men jag tror att jag försökte med att sätta in mina fingrar in till Diva och klappa henne lite lätt för att på så sätt lugna henne till sömn igen. Nope... inte gick den enkla lösningen... så husse klär på sig kläder och går ut med Diva som kissar i gräset... in igen och vi gör ett nytt försök. Sover en timme och samma visa igen... och samma procedur efteråt... Diva somnar, Gwen somnar och vi somnar för att sedan denna gång vakna av ett illvrålande storPIIP ifrån buren med Diva i... Gwen blir superarg på Diva och försöker "säga till" henne genom gallret att "nu får det vara nog"... men inte hjälper det inte... utan Diva fullkomligen skriker hysteriskt rakt ut och nu vet jag vart "PIP-SCHÄFER" kommer ifrån... det här är faktiskt det absolut värsta skrik vi någonsin varit med om i vårt valpliv... men vad gör det vi får inte tyst på henne för det, så ut med den skrikande "apan", som vi mer än en gång denna natt önskar tillbaka till Örebro... hm... Diva får komma upp i sängen en stund och hälsa på Gwen... går omkring lite men piper fortfarande och får inte riktigt ro... då sätter vi ner henne på golvet och då går hon fram till vattenskålen och dricker en hel del... hon har före det och mellan pipen flåsat som en toka...  Därefter ut med Diva som kissar och bajsar i gräset... in med Divan igen, som nu är sååå trött... Rickard sätter sig utanför buren och lägger in Diva i den och hon somnar tvärt... för att sedan sova det längsta den här natten... 2 ½ timme... MORGONSTUND HAR GULD I MUN ;0)!

Jo, till vår teori... och vi får nog skylla oss lite själva att vår natt blev som den blev... Diva fick sin lunch till tiden av kvällsmålet... en ny sort, Orijen, lades till den gamla som var Royal Canin... hon fick sedan kvällsmålet till sena kväll/natten och lika igen... i mängd av både nytt och gammalt... och den mängden var helt FEL... jag har tagit fel på Gwen och Diva i all uppståndelse och gett Diva 3 dl vid varje mål, som är Gwens mängd, istället för 2 dl som är Divas... och det med ett nytt foder tillsatt dessutom... Orijen kan ge förstoppning då det inte innehåller spannmål. Vår teori är, även om konsistensen på bajset inte visar på något annat än vad det gjorde före det maten intogs, att Diva kan ha fått lite magknip och det i kombination med snorig näsa och nytt hem blev lite mycket för den lilla damen. När hon sista gången somnade om efter att ha bajsat, så lät hon som en snurvelsnorkel i näsan när hon andades men då sov hon ändå som en stock i 2 ½ timme. 

Jag måste faktiskt skriva trots sömnbrist... att det inte finns ord för vilken grymt cool och härlig tjej vår Diva är ;0)!!!! Hon har tagit precis hela familjen med storm inklusive Gwen, som är precis så där perfekt som hon bara ska vara med nya valpmedlemmen... Vi är mer än superduperGLADA över den här Diva-tjejen

Vi vill TACKA, Peter och Johanna för att ni är sådana grymma uppfödare!!!!

Här nedan följer en hel del bilder på när Diva lämnade sitt gamla hem, resan, mötet med Gwen och hur det var att komma in i det nya hemmet.

Fyra av fem syskon som är kvar och fyra ska till Norge och en                                        "Rundskallen"                         
blir kvar på Brukstorpets                                                                                            

Kamp med "gammelmattes tröja...

                  Oh, en apportbock!!!                                    Puss på dig "gammelmatte" för nu ska jag åka till
                                                                               mitt nya hem ;0)

Och puss på min "nya" matte...

Hej, då "gammelmatte"... ses snart igen!

I bilen på hemresan var det skönast att ligga på golvet och sova....

Du luktar allt bra konstigt och så underlig du är... så jag tror jag flyr till tryggheten här borta hos "hunden".... istället

                                                                                          Men jag kan titta på dig... med lite avstånd emellan...

                Är du här inne också..??                                              Vad du luktar på mig... det är inte jag
                                                                                                                 som luktar konstigt... det är katten                   

Vi har blivit kompisar!

Kamp med liten valp                                                                                     

                                                                                          Jag fullkomligt älskar mattes stora goda knappar...

Vem är du? Jag är Gwen...                                                            Och jag är Diva!

Mycket bus blir man trött av... så jag lägger mig en stund och sover bland kläderna
i tvättstugan... tvättstången är lite hård som huvudkudde men det går bra...

Lite bortskämd blir jag allt här i mitt nya hem för Gwen får vara i soffan och det får jag med ;0)!!!!

/Maria
 

12 december, onsdag

Körde lite kampträning med Gwen under promenaden men hon är verkligen dålig på att "ta för sig" och dra till sig föremålet själv. Vilja vinna är inte vad hon strävar efter men när hon väl vunnit leksaken kan hon, även om det är sällsynt, ta ett litet ärevarv med bytet i munnen och det ser sååå roligt ut!!!

Jag har ju glömt att skriva om boken jag köpte på konferensen. Jag köpte "Lyckas på tävling - Tävlingspsykologi och mental träning för hundsportare" skriven av Niina Svartberg. Nu är det stor tid för mig att äntra tävlingsplanen och det måste eller snarare SKA ske nästa år. Tiden är mogen, tiden är inne och jag ska göra ett försök. Däremot tänker jag inte ha några som helst krav på mig vad gäller att hamna högt upp på listan utan det är att ställa upp som är kravet. Jag kommer ta det som ett "skarpt" träningstillfälle. Jag vet hur jag är när jag väl står där och tävlingsjävulen slår till och adrenalinet pumpar ut, men det får jag ta då. Första gången ut ska vara ett lugnt och bra minne!

Vad det är jag ska ställa upp och tävla i?! Jo, lydnadsettan och eventuellt agility, men det sistnämnda bara för att "ha kul". Vallningen ligger jag än så länge lågt med vad gäller mål.

Diva ska tränas efter den övertygelse jag har och vi ska i långsam takt ta ett steg i taget för att verkligen få till och bygga upp en stabil grund att stå på för henne. Samtidigt ska jag lära mig allt inom IPO och jag vill verkligen suga ut allt jag kan, som en svamp, ur Peter, Johanna och givetvis ska dem vilja lära ut också. Tack, Kattis för den vänliga inbjudan till att få träna ihop med ER...!!!! Det betyder otroligt mycket för oss!!

Jag vill ha hjälp med tips på "stå". Känns som jag har fastnat i samma träning och inte "får till det" riktigt. Tränade lydnad på fotbollsplan imorse. Dem vanliga sakerna som fritt följ men nu med många vinklar där jag gick länge för att se hur pass tålmodig Gwen är och vilken intensitet hon har. Det var verkligen full fokus ifrån start till mål. Ställande under gång, som jag vill ha hjälp med. Inkallning med extern belöning både boll bakom mig och boll på sidan. Ligg på avstånd och jag vill att Gwen lägger sig "pang" ner i backen för att belöningen ska komma. Avslutade med ett lydnadshopp över stock. Det märktes hur glad Gwen är över att få träna och hur pigg hon är på alla dem moment vi gör.

Under eftermiddagen/kvällen har jag och Rickard spenderat en del pengar på julkappar i diverse affärer vid Kungens Kurva och i Skärholmens Centrum. Nu har vi bara några julklappar kvar, som ska inhandlas på fredag.

Vi har pratat jag och Rickard om att skippa Stora Stockholm i år då det varit fullt upp varje helg tills nu för oss. Vi känner för att bara vara hemma och "ställa ut" tomtar, lägga ut juldukar och valpsäkra hemmet. Det känns som ett bra beslut och familjen behöver få vara hemma och myspyspyssla. På söndag hämtar vi hem Diva och då är friden slut ;0)!!!!

/Maria
 

11 december, tisdag

Träningslusten är helt tillbaka nu och tjohooo, va KUL!!!!

Rickard har börjat "justera" kampen med Gwen. Hihi... ja, det är lättast att skriva så för det är faktiskt precis vad han börjat göra. När Gwen har snörbollen i munnen och kommer fram med den som för att "vi kan väl kampa" och när vi då tar tag i snöret, så står hon oftast bara där och tittar upp på oss med en blick som bara skriker "kamp", men hon gör ingenting för att få igång oss utan väntar på att vi ska börja dra. Därför har Rickard börjat vänta ut henne tills hon själv tar initiativ till att vilja börja dra och då gör han som du gör med små valpar när du lär dem kampa och vinna bytet. Det är säkerligen jag som gjort henne "lat" på det här och jag har nog nästan alltid tagit första steget i kampen. Nu är det ändring på det och Gwen tycks tycka att det är riktigt roligt när husse nästan ramlar över henne när hon drar bakåt för att få bytet med sig. Det är vad kampen går ut på nu i varje sådan situation med mig med.

Madeleine har börjat lära Gwen "vacker tass" och "sitt vackert". Gwen som är så otroligt "rädd" om sina tassar slänger faktiskt upp "kardan" till Madeleine i stor iver nu efter bara några träningstillfällen. Kul att få hela familjen engagerad i "rolig" träning och superbra för Gwens huvud. Det är nu "deras" grej och jag ska inte lägga mig i den träningen.

Jag själv har anammat det Johanna skrev i sin blogg. Det är att gömma snörbollen. Jag har aldrig gömt leksak ute, i så fall var det mycket, mycket länge sedan och har fallit bort ur huvudet som en tänkbar "rolighetsträning". Däremot har jag ju gömt en hel del godis i både bark, jag vet att det inte är bra för träden, Johanna ;0)) och på diverse ställen, men gömma leksak har jag, som skrivet, inte tänkt på. Nu göms det snörboll lite var stans i skogen och Gwen fullkomligen älskar det här. Hon fuskar ibland, men bara ibland då hon har så svårt att sitta still och vänta medan jag går ut och gömmer... för jag har ju satt henne så hon inte ser mig hela vägen för annars är det ju ingen vits, men det är lite jobbigt då tycker Gwensan... för det tar ju sådan tid ... och hon vill gärna att jag skyndar mig att gömma. När hon sedan får sticka iväg och "leta" så hittar hon den nästan på en gång även fast hon är mer en "sök"hund med nosen i vädret än att hon spårar på marken. Jätte bra träning som både är lek och kul!!

Ja, sedan är det den vanliga "fritt följ" som Gwen måste göra vid varje vägövergång och vid störningsmoment i form av hundar och människor, som vanligt. Hon börjar bli riktigt duktig på att gå rätt så långa sträckor nu...

Sen ett tips som jag fick på föreläsningen som Kenth Svartberg hade. Han visade på slutet hur dem tränar "leksaksstörning" eller "belöningen kommer när du först lyssnat och utfört" med sina BC. Dem har hunden vid sin sida i fotposition, säger stanna, slänger iväg snörbollen åt något håll, går sedan iväg för att inta position och säger "hit", hunden kommer in i position och får sedan sticka iväg och ta föremålet alltså belöningen. Till en början räcker det med att bara lägga bollen bakom sig själv när du intagit position för att dragningen ska vara till dig, men då gäller det att hunden inte springer för långt givetvis. För att göra det ännu svårare sedan så lägger du bollen bakom hunden och ska då få hunden att lämna dragningen som är bakåt för att först springa till dig och sedan tillbaka till belöningen. Jag har tränat det här med att lägga bollen bakom mig och slänga iväg den åt något håll några gånger med Gwen. Hon förstår, gör oftast men inte varje gång rätt som är att komma till mig först och sedan få "varsågod" till belöningen. Bra sedan på lydnadsplanen på tävling då jag kan ha belöningen utanför plan medan jag är inne, men det är gammal vetskap. Jag kom på idag att jag måste varva den här träningen med vanlig "hit" med boll under armen. Jag såg när jag gjorde en vanlig "hit" att hon började leta efter vart bollen låg och det var ju inte så bra. Hon ska inte veta vart belöningen nu kommer att komma utan jag vill att hon ska bli säker på att "utför jag det matte vill så kommer belöningen". Det blir heller inte samma intensitet i "hit" när jag tränade så här men å andra sidan så finns farten där det vet jag. Det är bara att träna på så Gwen bli "säker" i det hon nu gör. Det är så pass viktigt att Gwen inte alltid förväntar sig att belöningen kommer ifrån min hand eller mig.

Sen någonting som Eva Bodfäldt pratade om och nu pratade Peter om det i söndags, men då i IPO sammanhang. Det är närhet i belöning eller att hunden ska kunna slappna av i din närhet hos dig. Jag gör ofta ryggsäck eller gjorde oftare tidigare, men det händer att jag gör det nu med i olika sammanhang med Gwen, för att få henne att slappna av och känna sig trygg hos mig. Belöningen ger jag också rätt så nära mig men jag har börjat tänka mer på det efter Eva pratade om att ge belöningen precis vid sig och inte en liten eller en bit ifrån sig, som många gör. Nu har jag idag på morgonpromenaden infört att belöning kan vara att jag sätter mig ner och kallar in Gwen till mig, när hon är lös, och bara pratar lugnt samt glatt med henne. Jag rör henne inte så mycket nu i det här läget då Gwen har lite svårt för att känna sig bekväm av kli och kel ute och det är också en av anledningarna till att jag gör så här nu. Jag vill att hon ska känna sig lika bekväm med mig ute som hon gör inne med kel, massage och gos. Vi får se om det här gör någon nytta men jag tror inte att det är till någon nackdel.

Jag har också väldigt lätt för att ta till "skrik" när jag blir lite frustrerad eller arg på Gwen. Då går min röst upp en aning och det blir mer tjat än tillsägelse. Jag tror att tonfallet har en mycket stor betydelse i vårt sätt att förhålla oss till vår hund och på hur dem ser på oss. Därför har jag börjat tänka på att sänka både röstläge och tonläge när jag blir arg eller besviken på Gwen som inte gör det jag "ber" henne om just när jag vill ha det utfört. Serge pratade väldigt mycket om det här i vallningen att vi inte behöver "skrika" åt våra hundar utan dämpar vi oss istället en aning får vi mer balans i hunden och kan styra den bättre. Det är faktiskt riktigt kul att testa sådana här saker och se vad resultatet blir... jag tycker mig se att Gwen mer litar på mig som förare när jag är lugn än när jag går upp i irritation. Jag blir en stabil och trygg lärare till Gwen.

Vi är ju helt skilda individer och har egentligen inte någonting gemensamt. Vi pratar helt olika språk, vilket ju i sig är hur fascinerande som helst då vi ju ändå förstår varandra eller lär oss förstå. Ta t ex leendet hos oss människor som för hunden betyder precis tvärtom mot vad vår betydelse för det är. Eller att vi vill kramas vilket hunden inte alls har en motsvarighet till i sin värld. Ja, här lever vi tätt tillsammans och har ett superhärligt samarbete trots dessa stora skillnader, så fixar vi det och mår till råga på allt bra av varandra också. Det här finns det hur mycket som helst att skriva om men det ska jag göra sedan... när jag gått färdigt min instruktörsutbildning och fått lite mer teorier att lägga i min "gott och blandat" påse. Jag vet vad jag tror... men det finns fler nyanser...

Att jag alltid fastnar vid den här datorn och inte kommer mig för att göra någonting annat... nä, nu finns det annat som står på kö för att få min uppmärksamhet, så TJING ;0)!!!!

/Maria
 

10 december, måndag

Helgen har väl gått på i sitt vanliga tempo... "full fart"... men det är ideligen roliga saker som händer så egentligen ska jag inte klaga. Det känns lite som när du väl kommer i "mål", alltså när du dör, så ska här jämförs vem som har gjort mest i sitt liv ;0). 

Lördagen hade jag och Lasse bestämt oss för att åka vid halv åtta. ADVENTure Dog konference 2007 började klockan nio och lokalen vi skulle till låg på en skola i Tullinge. Det var en diger bunt med föreläsare som vi skulle lyssna på till klockan halv sex. Konferensens tema var "Relationen mellan hund och människa". Föreläsarna var Kerstin Malm, Freddy Worm Christiansen, Glenn Andersson, Lars Fält, Anders Bjärvall, Ingrid Tapper, Kenth Svartberg, Carin Holmgren och Göran Andersson. Moderator var Sven Stenson. En mycket, mycket lärorik, tänkvärd och trevlig dag!!!! Ett stort TACK till David och Maria Selin.... ;0)

Rickard var undertiden jag var på konferens hemma och verkligen tog hand om hemmet. Han damsög och skurade golv. Vilken sambo jag har som är så himla bra och skönt att få komma hem till ett snyggt och rent hem ;0).

Söndag och äntligen fick vi åka till Örebro igen och träffa Diva... och Peter... och Evelina och Emelie... och vi hade även sådan tur att få träffa Martin, som har "pappa" Ängsbackens Treo, med sambo Åsa som också var där. En superdupertrevlig dag där vi bland annat fick veta Treo´s bra och dåliga egenskaper. Fick träffa Treo ute på gräsplan där han hela tiden uppvaktade sin husse för att föröka få igång honom till pinnlek. När Treo med familj sedan åkt hem blev det mycket valpgosmys och kamp med bara Diva. Hälsade lite på dem andra valparna och såg dem alla, som avslutning på dagen, springa omkring som små lymlar ute på altanen efter att ha intagit en delikat Royal Canin Babydog måltid. Alltid lika trevligt att vara hos Peter och Johanna i Närkes Kil även om jag den här gången saknade att få tjattra skit med Johanna, men det får istället bli desto mer nästa gång vi ses.

En underbart härlig egenskap som jag tycker Treo har, jag har ju bara träffat honom två gånger, men det är att han är så otroligt barnslig. En hane på tre år som är social, glad och så supertrevlig. Nu fattas det bara att jag får se honom på tränings eller tävlingsplan eller på båda, så jag får helheten av denna härliga hund, som jag verkligen redan tycker så mycket om!

Det var verkligen också sååå roligt att ta ut bara Diva och se hur hon "tog för sig" av att vara själv ute hos oss i hallen, vardagsrummet och lite av köket. Hon hörde sina kullsyskon men brydde sig inte om dem utan lekte, upptäckte och kampade. Det är en sådan härlig tjej och underbar på alla dem sätt. Jag är så himla nöjd med vad jag såg igår och vad hon visade av sig själv. En framåt, tuff och trygg tjej ser det ut att vara, så här långt. Tikarna är fortfarande väldigt jämna lite mer än vad hanarna är även om dem som kull fortfarande är otroligt jämn. Hela kullen som helhet har en sådan stor upptäckarglädje. Dem var och en för sig "hittar på" egna små upptåg men samtidigt så är det ingen som håller sig för sig själv utan dem är alla supersociala.

Diva som sov när vi kom...

Men hon var inte sen att vakna... även om hon fortfarande ser lite sömndrucken ut.

        Några syskon och Diva.                                        Du får en liten slick av mig "husse"...

Är jag söt eller är jag????

            Jaha... vad kan jag hitta på här då...                         Hm, mat är alltid gott... det luktar sååå himelskt gott!

    Det kanske kan finnas något roligt i den här lådan...                               En flaska... betyder, bus och lek...                

"Husse" kanske är kul eller det luktar väldigt gott här...

Puss!

Att leka jaktlek, få kampa...

...och sedan vinna bytet som är "mattes" vante... är riktigt SKOJ!

Men då kommer också John Blund väldigt fort...

... och jag är sååå himelskt trött men jag vet inte vart jag ska ligga någonstans...

... vart är den skönaste platsen...

...äntligen så hittade jag "platsen"... ZzZzZz... men jag hör er fortfarande

Divas framtassar... så underbart mjuka och ljuvliga... än så länge ;0)

Peter har tagit hem en ny tik som heter Basta och som han ska ha till tjänstehund. Basta visade sig vara en trevlig tik. När Basta var ute i köket så sa Peter till mig att hämta en valp och givetvis hämtade jag Diva. Det är ju en stor fördel att få se sin valp med andra äldre hundar. Basta var jätte duktig med Diva och vår Diva var hur bra som helst med Basta. Rätt hundspråk på Diva... och till slut blev det nästan så att Basta bjöd upp till lek...

Basta och Diva

Nyfiken... vad finns under vardagsrumsbordet... hm, och här... "mattes" fot...

"Husse" som kelar och känner på mitt överflöd av skinn...

Jag som bara ser sådär sööööt ut ;0)

Trött... eller uttråkad?!

Jag har skrivit det förut men skriver det igen... En riktigt bra kull och det finns inte tillräckligt med ord för vilken fullträff Peter och Johanna fått så här långt med den parningen... Det är som man ryser... och jag kan ju inte sticka under stol med att lite skraj blir jag över hur det ska gå att förvalta detta på bästa sätt ... men jag har ju Brukstorpets tillhands vilket jag ser som en STOR fördel!!!!

/Maria
 

5 december, onsdag

Snor, host och krax... är dem ljud som hörts ifrån mig dem senaste dagarna. Min näsa ser ut som "Rudolf med röda mulen" och jag känner mig som 80 år. Då jag dessutom har en käke som är inflammerad och gör ont så känner jag mig faktiskt rätt så ynklig just nu!!

Idag har jag i alla fall suttit vid datorn en stund och fixat med läxan, men för att kunna göra läxan har jag också skummat igenom Kontaktkontraktet igen, som jag läst tidigare men behövde fräscha upp minnet. Svaret på läxans fråga finns nämligen att finna i Kontaktkontraktet skriven av Eva Bodfäldt. Det var sannerligen inte igår som jag satt i skolbänken och behövde läsa läxor och svara på frågor men det är rätt så roligt bara jag kommer igång. Jag har nämligen tusen ursäkter till att inte sätta mig ner och göra läxan även fast jag tycker att den är superintressant så finns det ett litet motstånd inom mig. Har jag däremot kommit igång så finns det ingenting som kan stoppa mig. Då rinner ord, tankar och funderingar ur huvudet och ner till fingrarna på tangentbordet och ut på skärmen för att sedan skrivas ut på papper. Kontaktkontraktet är en väldigt bra bok med mycket användbara övningar, tankar och idéer som skapar fler tankar på hur du kan utveckla det som redan finns.

Min urgulliga Gwen väckte mig imorse på det mest mysiga sätt. Jag hade mobilens alarm ställd på halv åtta. Alarmet ljöd men jag stängde av det och tänkte att jag bara slumrar en liten, liten stund till... jag är ju faktiskt sjuk... och slumrade gjorde jag... hårt, stenhårt... Tills jag känner en liten tass som läggs på min arm och gör så att jag vaknar. Då är klockan 8.37. Gwen ligger bredvid mig i sängen och tittar på mig med sina alldeles underbara ljusbruna ögon och har lagt sin högra tass på min högra arm som ligger på täcket. Underbara och söta hund ;0)!

Jag har skrivit ut ett jätte dokument på 98 sidor för här ska läras in från första sekund av Divas liv. Japp, det är IPO det handlar om. Det är "Allmänna bestämmelser för IPO/BHP-prov arrangerade av Svenska Brukshundklubben som jag skrivit ut. Ska jag utöva "grenen" så måste jag förstå vad det är jag lär in och varför. Det där sista lät som jag inte vet vad det är jag ska göra med min hund... ;0)... men läs vad jag skriver och förstå sedan vad jag menar ;0)!

/Maria
 

4 december, tisdag

Det här hektiska livet börjar se sitt slut... och när Diva kommer hem den 16:e december kommer vi definitivt att lugna ner vårt tempo och börja tänka på att bara "må bra".

I fredags tränade jag faktiskt lite lydnad "hör och häpna" men det blev bara ett litet pass på fotbollsplanen. Jag tränade lite ställande under gång, inkallning och fritt följ. Inkallningen har nog bara mått bra av att "ligga nere" ett tag för hon var superladdad där hon satt och väntade på inkallningskommandot och kom som ett spjut i 190. Det blev lite hopp över hinder också. Nu bara måste jag ta tag i träningen med apportbocken.

På fredagseftermiddagen var jag och Rickard iväg och inhandlade det sista i klädväg till bröllopet och vi blev riktigt nöjda. På kvällen åkte Rickard iväg till Arlanda för att hämta Eric som skulle tillbringa helgen hos oss.

På lördags morgonen fick vi "otroligt men sant" sova ut en stund. Vi hade skjutsning och hämtning av Maddiz till stallet men annars var det bara tid anpassad för iordningställande av kroppen för bröllopet/dopet som började klockan 14.00 ute i Fogdö Kyrka. Vi blev såå fiiina jag och Rickard om jag nu får skriva det själv... ;0). Jag i min brunguldiga aftonklänning med guldig topp och Rickard i svart kostym med slips som matchade min klänning. Maddiz tog några kort under tiden vi gjorde oss inordning och hon tog också kort på när vi var färdiga och ställde upp oss sådär snyggt men dem korten får ni inte se. Det "letade" sig nämligen in en mage på mig som jag kan bedyra, och Maddiz med, inte finns där annars. Jag måste ha stått på ett konstigt sätt.

Bröllopet var så vackert! Lasse och Ida var ljuvligt bedårande och underbara att se på. Ida var vacker som en prinsessa där hon stod i sin cremefärgade brudklänning. Tyvärr, kan jag inte visa några kort då fotografering och filmning inte var tillåtet mer än för den fotograf som dem själva anlitat. En tjej som heter Anette sjöng "Längtan efter dig" och "Älska mig för den jag är" under själva vigselcermonin och tårarna låg där i ögonvrån och skvalpade. Så vackert, att vi allihop satt i bänkraderna och rös. Under dopet sjöng Anette "När löven faller" och nu kom tårarna rullandes ner på kinderna kan jag lova, så ljuvlig sång. Efter bröllop och dop tog brudparet emot oss på kyrktrappan och det blev många kramar samt lyckönskningar. Bröllopsgästerna styrde sedan sina bilar till festen och vi styrde vår hemåt igen men med en stor sorg i hjärtat över att inte kunna vara med under festligheterna. Vi kände en stor lust att åka med... men nu hade vi planerat in annat sedan länge och Eric var ju nere hos oss.

Av med finkläderna och på med jeansen igen... och iväg mot Stockholm och Globen Horse Show som skulle börja 19.00. Vi måste ju få någonting i magen så ett stopp på Max i Södertälje var mer än en nödvändighet. Eric som aldrig tidigare ätit hamburgare fick en liten hamburgare att smaka på samt pommes. En superduktig kille, som nästan åt upp hela hamburgaren med bröd, fick vi se där inne på Max och som även tyckte det var gott. Jätte roligt!!!

Globen Horse Show skriver jag inte så mycket om då Maddiz redan tog upp det i sin dagbok i går och dessutom la ut en massa bilder. Vi har i alla fall som tradition att åka dit varje år. Det blir inte alltid hela familjen som åker dit men delar av den brukar åka. I år hade vi ju till och med Eric med oss för första gången och han vill följa med även nästa år, KUL!

Bild på Eric ifrån Globen

Söndag morgon och upp vid åtta (faktiskt lite sovmorgon igen...) för nu skulle jag, Rickard och Eric iväg på vallning hos Mickis i Hölö. Det var tredje vallningen i den fortsättningskurs som jag går hos Mickis eller rättare skrivet som vi får gå gratis av Mickis precis som vi fick med grundkursen.

Det var kanske inte den roligaste omgången för Eric att få se då fåren stod i fållan hela tiden och vi tränade på det Serge visat då han var här. Vi som tränade tyckte i alla fall att det här var superduperKUL att få testa. Fåren i fållan som en "dragning" och sedan pinnar utställda på rad framför fållan att gå slalom mellan. Först fick vi lära oss att styra hundarna rakt mot fåren och det skulle gå i ett långsamt och bra tempo. När detta görs så står vi förare vid fållan. När Gwen sedan kunde det så började arbetet med att få henne förstå höger och vänster mellan slalomportarna. Till en början ville hon inte förstå att hon skulle resa sig upp och gå när jag pyshade, sa höger alternativt vänster och visade samt flaxade med en pinne i handen. Hon låg som fastnaglad i marken och bara tittade på mig. Då fick jag gå närmare henne och på så sätt försöka få henne att förstå men den lilla damen låg kvar där hon låg så jag fick gå hela vägen fram och peta på bogen och då äntligen gick hon dit jag ville. Vi tränade och tränade och... till slut började vi få ett flyt där Gwen "öppnade upp" och ville få till ett samarbeta och lyssna. Det var hur kul som helst det här så nu måste jag sätta in Rickard i en fålla och träna på... nä, skojade bara det går ju inte med den fårskallen... till det behövs riktiga får.

De var väldigt blött... Gwen fick lägga sig i stora vattenpölar och koblajor... men det bekommer inte en BC

                                                                                              Här var Gwen olydig och tog ett varv runt fållan...

Mickis tog ut fina Holly så Eric fick se när hon vallade, och den lilla H-tjejen är jätte duktig. Dagen till ära var även Pernilla med Hedda och tränade med oss. Dem var jätte duktiga. Däremot så saknade vi Lena som hade blixthalka i Sala och inte kunde ta sig därifrån.

Slut på vallpasset och in i bilen för hemfärd men med ett inköpsstopp på först Ica Maxi som inte hade några ljusslingor som vi var ute efter men det hade däremot Coop Forum. Foton på dem uppsatta ljusslingorna kommer senare... det blev i alla fall väldigt fint efter att Rickard satt upp dem runt förstubron igår.

Jag hann knappt landa hemma förrän det var dags för mig att åka iväg till stallet vid halv fem för att titta på när Maddiz hopptränade för Eva Franzén, som ni också kan läsa mer om i Maddiz dagbok.

I samma veva som jag var på väg att gå ut genom ytterdörren för att åka iväg till stallet så ringer Johanna. Diva blir den grå valpen, nummer "sju". Jag lät nog mer än groggy när jag pratade och Johanna fick nog väldigt många förvirrade svar och frågor ifrån mig, men det var bara resultatet av en mycket hektisk helg som höll på att gå mot sitt slut. Efter att ha samlat mina tankar och mig själv så känner jag mig så lycklig nästintill överlycklig över att det blev just hon den "lilla grå", som kommer att bli MIN underbara Diva!!!!

Den lilla vargungen... "Brukstorpets Diva" född 22 oktober 2007

Översta raden 4 dagar, 1 v, 2 v
Understa raden 3,5 v, 4 v, 4,5 v
Se så supersööööt hon är... hon har ett sådant näpet litet tjejansikte... med underbart härliga ögon och precis, om jag ska vara ärlig, den där "rätta" färgen, som mamma Akza, och som jag ju fastnade för ifrån början ;0). Inget kan vara mer perfekt än att hon dessutom har ett "sjuhelsikes" humör... och som det redan ser ut poppa upp "mycket hund" att jobba med!

Kul att precis i detta nu även få läsa det Kattis skrev i brukstorpets gästbok om hur jämn den här kullen är. Hon som har stor erfarenhet och som verkligen "kan" sin sak säger det vi andra också känt. Riktigt riktigt roligt! Roligt är det också att vi kanske ska få äran att träna hos dem på OG Åker och det kan jag verkligen lova känns mer än kanon!!!

Igår skjutsade Rickard iväg Eric till Arlanda och hemfärd upp till Gällvare. Om 3 veckor och idag 3 dagar flyger Eric ner igen och kommer att vara här i ca 10 dagar den gången.

Jag är stenförkyld... och har inflammation i underkäken sedan någon vecka tillbaka som jag äter penicillin för sedan igår. Nu hoppas jag på att penicillinet kommer att börja hjälpa så jag kan "gapa" större än den lilla glipa jag får upp idag. Jag hoppas också på att kunna få äta och tugga utan att känna det som att käken vill fjädra tillbaka neråt hela tiden. Det är inte bara "mycket" omkring oss utan kroppen ska "strejka" och säga ifrån också... vilket ju i och för sig inte är så konstigt... Eller hur Rickard du som idag har det jag hade förra helgen när jag var i Alvesta?!

Längtar tills på söndag då vi får träffa vår Diva på.... RIKTIGT ;0)!!!!

/Maria