Dagbok
2006

27 September, onsdag

På varje promenad tränar jag någonting och det är så himla kul att ha klickern, som gör det så mycket roligare!

Som jag tidigare skrivit så är Gwen mer föremålsintresserad än godisintresserad. Hon kan göra "nästan vad som helst" för en dragkamp med favoritleksakerna. Imorse tog jag kameran med mig ut på skogspromenaden och fotade en del. Insåg, som så många gånger tidigare, att jag bara måste köpa en bättre kamera som jag kan zooma mer med för Gwen bjuder på fler "snygga" och roligare bilder längre ifrån mig än direkt inpå.

Jag har börjat att ha Gwen mer lös än tidigare på andra platser än i skogen och det fungerar jätte bra. Hon är mycket lyhörd och inkallningarna går, hör och häpna, faktiskt riktigt bra ;0)! Jag har valt att ha hennes namn som inkallnings ord. När andra pratar om hur mycket deras hundar kan och hur duktiga dem är så kan jag inte "stoltsera" med att hon kan så värst mycket men vi har mycket som "är på gång" och som vi tränar på, men som vi inte satt något kommando på ännu. Hon kan sitt, stilla (som används istället för loss) och kommer in på sitt namn, Gwen.

När jag gick från jobbet idag så valde jag att ta fram en dragkampsboll efter klicket istället för att ge henne godis som jag ändå får trycka in i munnen för att hon ska ta den. Att ta fram "bollen" varje gång efter klicket gjorde att hon faktiskt var helt fokuserad på mig och inte alls på bilarna som åkte förbi, skönt. Nu ska jag göra likadant varje gång en människa går förbi för hon drar och vill gå fram mot dem, men det är inte för att hälsa utan mer för att "ta sig en titt". Gwen har också börjat, vid vissa delar av promenaden, ligga längst ut i kopplet. Där är också den här sortens träning bra. Spänt koppel - inget klick - minsta slakning av kopplet eller ännu bättre, titt på mig - klick och belöning i form av kamp.

När jag för en stund sedan var ute på promenad så kopplade jag lös Gwen som vanligt och som vanligt så följde även vår katt, Sockan, med på promenaden. Jag tyckte till en början att det var superjobbigt att ha med Sockan som störningsmoment på promenaderna. Tills jag började vända på det negativa till att försöka göra det till något positivt istället. Jag började använda Sockan till att träna störning på för Gwen och använde mig givetvis av klicker. Till en början så har jag inte låtit Gwen vara lös när Sockan har gått med oss utan tränat Gwen med koppel på... släppt kopplet och nu släpper jag lös henne helt. Idag så gjorde jag en test på hur väl min inkallning sitter med störningen Sockan och lek i skogen. Dem kom en bra bit efter mig så pass att jag inte såg dem men hörde dem. Då stannade jag, ropade Gwen, väntade och som en iller kommer Gwen rusandes emot mig *klick* och belöning ;0). Snacka om att jag blev stolt som en tupp!

Nu kunde ju jag inte nöja mig med att bara testa en gång utan var tvungen att testa det här en gång till men nu med störning i form av vår grannes Rottweiler Ozzie (förlåt vår granne) som stod innanför sitt stängsel på tomten. Dessutom så måste jag tillägga att Gwen vid det här tillfället har Sockan springandes efter sig i full galopp. När Gwen får syn på Ozzie, som gnyr innanför sitt stängsel, så springer hon förbi mig, kommer några meter, jag ropar "Gwen", hon vänder sig om och springer emot mig *klick* och belöning. Snacka om att jag är stolt över mitt lilla troll! Jag lyser som en sol och jag är mäkta imponerad av min Gwen som bara är 5 månader lite drygt, mig själv som har fått tålamod, min träningsmetod som består av att invänta spontana beteenden och att använda klicker. /Maria
   

25 September, måndag

Livet rullar på i 190 just nu så jag hinner inte uppdatera särskilt ofta. Det jag gör vid datorn är att gå in och kolla in vad andra skriver, svarar på mail och sedan fortsätter jag fixa hemma eller åker iväg på diverse aktiviteter.

Gwen växer så det knakar. Hon har fortfarande långa bakben, som ser ut som trumpinnar, och ingen rumpa. Stora öron och en ganska så stor nos. Så sakteliga har hennes hår börjat att växa ut och hon håller på att bli riktigt vacker, enligt mig. Hon har blivit väldigt kelig och gosig. Hon kryper gärna upp i soffan och lägger sig i famnen för att bli kliad på. Då njuter hon...

Gwen är inte helt rumsren, som vi först trodde för någon dag sedan, men nu har det hänt några små olyckor igen, som gör att vi måste springa ut lite oftare. Det vi upplever som lite jobbigt, men det är nog det enda, är att det lilla trollet just nu skäller lite för lätt och mycket, men det arbetar vi givetvis på att få bort genom klicker. Hon är ju väldigt lyhörd och lättlärd. Hon har också kommit in i den berömda "spökåldern". När vi är ute på kvällskissen så kan hon helt plötsligt stanna till, stirra rakt in i den mörka skogen, små gruffa och skälla till några gånger. Detta händer också när hon ser någonting ute som inte stått där på dem tidigare promenaderna. Då stirrar hon på "grejen", skäller och backar lite men löser det sedan helt själv genom att helt sonika gå fram och lukta. Människor som kommer gåendes på långt håll i skymningen kan också vara lite väl läskiga ;0).

Annars så måste jag tillägga att hon just nu är så otroligt underbar med sitt gosiga, mjuka och mysiga sätt!

Hubertusjakten var inställd i helgen, men för Madeleines skull så gjorde det inte så mycket då hennes Lassito har en hovböld och hon inte kan rida honom ändå.

I söndags bakade jag tre sorters kakor då det snart är dags för Marcus födelsedagsfika. Det blev bullar, mockarutor och mina dubbelkakor med apelsinkräm emellan. Nu återstår bara ca tre sorter till men dem gör jag nästa söndag.

Rickard har fixat med sååå mycket här hemma under helgen och varit jätte duktig. Nu börjar vårt hem så sakteliga att bli riktigt fint. /Maria
 

20 September, onsdag

Det har varit tyst ifrån oss lääänge nu, men det är på grund av att vi haft supertrevligt främmande. Rickards föräldrar, som bor utanför Gällivare, har varit hos oss i en vecka och det har verkligen varit jätte kul!

På bilden! Vi eldar i spisen för första gången.

Absolut först vill jag tacka Er, Gunnar och Doris, för ALLT ni bjudit oss på och för allt ni köpt till oss. Det finns inte nog med ord för hur glada vi är för precis ALLT!!!! MegaBamsekram ;0)!

Vi blev bjudna på bland annat en båtresa med Cinderella från lördag till söndag. Lördagen åt vi en tre rätters middag som bestod av hummersoppa, som fullkomligen smälte i munnen, oxfilé och dessertbuffé. Vi drack en fördrink, som jag glömt namnet på, och till middagen drack vi ett jätte gott rödvin, som jag givetvis också glömt namnet på. Efter middagen gick vi till danssalongen och där spelade Barbados och ett "husband". Där tillbringade vi sedan hela kvällen och givetvis kunde vi inte låta personalen stänga stället utan var tvungna att vara med till "the bitter end" och hjälpa dem stänga vid fyra tiden på morgonen ;0)!

Söndagen var vi alla lite sega men tog oss upp framåt förmiddagen för att handla lite tax-free varor och sedan intog vi mat i form av buffé, som faktiskt var riktigt god. När vi sedan var på väg ifrån restaurangen så gick vi förbi Marcus som stod och spelade vid dem enarmade banditerna. När han lämnade "banditen" så la jag i en femkrona och började spela. Efter några knapptryckningar, så pekar Marcus på vinstlistan och säger att "högsta vinsten är ju 1 000 kronor på den här maskinen". Ja, svarar jag, och trycker på knappen... bling, bling, bling.... tre lika och maskinen börjar låta, tjuta, tuta, blinka... och ut ramlar 1 005 kronor i tio, fem och enkronor...!!!!!! JIPPI!!!! Jag som aldrig har tur i spel ;0)!

Måndagen tillbringade jag, Rickard, Doris och Gunnar på IKEA. Vi var där i sex timmar och hann med en fika och en lunch/middag som Sven kom och bjöd oss på. På hemresan stannade vi till i Södertälje hos min pappa och Britt-Marie, för att inta en fika med hembakt äppelkaka, mums.

Träningen har legat nere den här veckan men nu ska jag sätta igång igen och är mer sugen än någonsin!
****
Igår skulle min mamma ha fyllt 69 år. Hon gick bort i leukemi 1995. Puss & Kram! /Maria 
 

10 September, söndag

En helt fantastisk, otroligt rolig och trevlig helg i goda vänners lag! Vi har varit på kennelträff med Kennel Brukstorpets i Kilsbergen, och vilken helg...

Inte många timmars sömn blev det men attans vad kul vi har haft ;0)!

Infogar mitt lilla inlägg som jag skrev det i Brukstorpets gästbok...

EN SUPERDUPER HELG!!!!
Som jag sa till Rickard i bilen hem. Det är så svårt att förklara, men jag får en sån "kick" och skön känsla i magen av att träffa Peter och Johanna samt Brukstorpsgänget ;0)! En underbar helg med jätte god mat, trevligt boende och härliga meningsutbyten.

Trots att vi nu har BC så får ni oss alla att känna oss välkomna! Tack för tipsen och tack återigen som så många gånger förr för ert underbart härliga engagemang!!!!

Kan väl erkänna att vi inte riktigt trodde att suget efter Boxer skulle kännas så starkt och så mycket...

Kul att få vara med och delta vid MH:t och se hur kanske Cindra skulle ha sett ut... Dessutom grymt roligt att se alla dem duktiga som deltog!!!!

BamseMegaKram

Helgen såg ut som följer...
Rickard tog ut Gwen i spårskogen för första gången i lördags och utav tre spår var det ett hon inte tog alls, ett tog hon bra på slutet och ett var hon nästintill klockren att ta. Kul att se, och Johanna sa att hon har potential! Ja vem vet, det kanske blir en liten Brukstjej av trollet ;0).

Efter det testade vi budföring och även det gick jätte bra ;0).

Efter lunch var det dags för vår grupp att gå ner på gräsplanen och köra lite lydnad. Jag ville träna på inkallning och så visade jag lite klicker. Fick lite tips av Peter för att redan från start få Gwen lite mer intresserad av kamptrasan. Gwen har ett mycket stort föremålsintresse och föredrar det framför godis. Bara hon nu kan få alla sina tänder så att vi kan börja kampa på ordentligt! Gwen och jag har en bra kontakt och hon är inte det minsta intresserad av människorna som sitter vid sidan av vilket ju gör det lättare för mig att träna.

Efter lydnaden och i inväntan på middagen så istället för att inta ryggläge gav jag mig "den på" att klicka in Gwen på musmattan. Det tog ca en timme och från att hon inte varit det minsta intresserad av musmattan, som i själva verket var ett grytunderlägg, så avslutade hon träningstimmen med att stampa rejält på den med båda framtassarna och det oavsett i vilket läge jag stod. En riktig adrenalinkick gav mig denna träningsstund och en stor fingervisning av att det här med klicker passar mig och Gwen utmärkt!

På söndagen var vi på MH hela dagen och C-kullen fixade det hela riktigt bra! Mycket spännande, roligt och inspirerande att se hur dem löste dem olika situationerna. Det där ska vi nog utsätta Gwen för...

Vi var några som avslutade helgen med att äta pizza tillsammans och snacka lite skit!

Tack Peter och Johanna för en MYCKET trevlig helg, som vi mer än gärna vill vara med på fler gånger. /Maria