Dagbok
2006

29 Mars, onsdag

Så har äntligen vår älskade lilla Cindra kommit hem igen, skönt!

Jag mailade Strömsholm igår morse och fick svar igår eftermiddag. Dem skrev att Cindras urna skulle vara på plats på Eskilstunakliniken som idag och att den skulle transporteras dit av vaktmästaren. Jag och Rickard åkte till Eskilstuna vid sju tiden, dem har kvällsöppet på onsdagar, och hämtade hem Cindra. Alla känslor bubblade återigen upp när jag bar Cindras urna i en pappkasse till bilen. Några tårar fälldes och jag måste erkänna att det var skönt att vi båda åkte dit tillsammans.

Urnan hon ligger i är gjord av trä och vi har ställt urnan i en träkista vi har stående i sovrummet. Där ska urnan stå i väntan på att vi kan gräva ned den på vår tomt så fort den är färdig. /Maria   

26 Mars, söndag

Tiden räcker aldrig till, så vår hemsida får se ut så här ett bra tag till. Vi ska byta "topp" helt och hållet men det är inte så lätt att få till det för kraven är höga, men valen få!

Igår var jag iväg på Tävlingslydnadskurs, med Anna Larsson som instruktör. Hon är inhyrd av Ida att hålla Tävlingslydnad, Din hund och du. Anna ville ha mig att filma varje kursdeltagare för att se vad dem kan. Det är ett superbra sätt tycker jag. Det känns säkert väldigt utlämnande men det är super nyttigt. Dem ska se på "filmen" nästa lördag. Anna är en mycket strukturerad och bra instruktör. Det känns, när jag satt och lyssnade på Anna, att hon vet vad hon pratar om och det märks tydligt att hon "kan hund"! Jag kommer att vara med och "hjälpa till" så många gånger jag kan. Det är så lärorikt att vara med på kurs även utan hund.

Nu när jag "bara" har Boss här hemma så tänkte jag börja köra lite med klicker på honom. Vilket jag inte gjort tidigare och vet faktiskt inte varför för han är väldigt lättlärd. Det kan också vara en anledning för att jag då inte tyckt att det varit ett sätt, men det är givetvis helt fel tänkt. Nu vill i alla fall jag lära mig mer och i brist på annan hund, förlåt Boss, så får det bli han som kommer att få lära sig en hel del saker. Ska först börja med att planera min träning och sedan ska vi sätta igång. Jag är så sugen på att få börja träna! :0) /Maria 

22 Mars, Onsdag

Det har nu gått över en vecka sedan som vår Cindra somnade in. Vi har ännu inte hört någonting om kremeringen och om när vi får hämta urnan. Hoppas på att det kommer ett samtal eller brev om det snart. Känns som att det skulle vara skönt och lite lättare att få hem Cindra igen.

Vi har i helgen haft besök av en hollandse herdershond och som heter Birka men även går  under namnet "Loppan". Det är Anna och Krilles sjuåriga tik som vi tagit hand om när dem varit i Göteborg. Det var ett mycket trevligt besök!

Loppan är en väldigt "hungrig" tjej och finns det mat i hennes höjd så drar hon sig inte för att norpa åt sig av det goda som erbjuds henne. Vi hade ätit en god middag bestående av kyckling i god cremefraichgräddsås och efter måltiden ställde vi upp den på spisen, vilket i efterhand var väldigt korkat gjort, men så gjorde vi i alla fall. Inte nog med att vi var korkade som ställde den på spisen utan vi lämnade också köket, allihopa, och kvar blev Loppan, ensam. När jag efter någon minut går ut i köket igen så möter mig synen av en Loppa som står på bakbenen på golvet med frambenen på spisen och där med sin långa myrslokstunga står hon och lapar i sig den goda såsen! Behöver jag tillägga att vi aldrig mer under helgen lämnade någon mat framme och med Loppan kvar i köket, he!

På fredagen när Loppan skulle sova sin första natt hos oss, så är det ju alltid det där med vilka rutiner som hunden har och som en själv har. Nu hade vi blivit förvarnade att Loppan är en "sängsovare" men trots detta så tänkte vi till en början i alla fall försöka med att Loppan skulle få sova i bädden på golvet för att sedan under natten få komma upp i sängen. Ja, sagt och gjort. Rickard och jag gick och la oss och pekade till Loppan att gå och lägga sig i bädden. Loppan gick och ställde sig i bädden... tittade på oss med blicken "menar ni verkligen allvar" och gick sedan ur bädden, som står vid min sida av sängen, ner till fotänden och hoppade nöjt upp i sängen med blicken "det måste ha varit här ni menade att jag skulle sova"! Så blev det... Loppan är också en undertäcketsovare och kan mitt i natten ställa sig upp... stirra på en... krafsa lite på täcket... täcket lyfts upp av en sömnig Rickard eller Maria... och Loppan kryper under och lägger sig som en boll vid benen. Vi tycker verkligen att Loppan är en störtskön tjej! ;0)

Och, ja, vi har sjungit "Loppans sång"... minst sex gånger per dag, faktiskt! Det roliga är att när man sjunger den så ser alltid Loppan sådär extra nöjd ut ;0) Kan även hända att hon hoppar upp och ställer sig på bakbenen och vill han en extra klapp.

Madeleine har varit iväg på ledarkurs i Nyköping i helgen. Hon var jätte nöjd med hela kursen och satte sig så fort hon kom hem på söndagen och skrev rent alla sina anteckningar. vilket är superbra så länge du har det färskt i minnet. Det var genom Mariefreds Ridskolas försorg. TACK!

Nu har vi börjat titta på att göra om lite på vår hemsida, men tiden räcker inte till. Det tar några timmar att få till det där med hemsidor, så det kommer nog att ta sin lilla tid men så småningom kommer den att bli klar. Vi ska göra en egen sida "till minne" och sedan en egen "knapp" för husbygget där man från varje sida ska kunna gå in på den och inte bara från index sidan. Det kommer också att bli en ny "top" men vilken och vad vet vi ännu inte. Vi håller som bäst på att letar efter någon neutral bra bild! /Maria

18 Mars, lördag

Livet går vidare och även fast det känns tungt nu så vet jag att det kommer att kännas bättre efter att det gått en tid. Min mamma, Barbro, dog i leukemi bara 57 år gammal, 19 januari 1995. Hon hade då varit sjuk i nästan ett år. Hon var min absolut bästa vän och den underbaraste mamma. Tomheten efter henne är fortfarande väldigt stor men minnena är fulla av roliga saker vi gjort tillsammans!

Sorg går inte att jämföra, sorg går inte att mäta... det är upp till den som sörjer att bestämma hur mycket den sörjer!

Cindra tog hela mitt hjärta och hon var speciell för mig! Jag tog henne lite för nära och lämnade henne nästan aldrig att vara ensam. Hon var med mig vart jag än åkte och givetvis var hon bortskämd! Bortskämd med mycket kärlek!

Nu väntar vi på att få hem vår Cindra i en urna. Vi har begärt enskild kremering och den skulle enligt veterinären göras i slutet av veckan som gått. Vi har ännu inte hört någonting.

Det här har Marcus skrivit som text på sin MSN...
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, jag kommer sakna dig i evighet... :'(

Det här har Madeleine skrivit som text på sin MSN...
I sista ögonblicket inser man hur mycket någon betyder för en... :'(

Tack till Er alla som ställt upp och stöttat oss före och efter vårt svåra beslut! Tack till Er alla som skrivit fina inlägg i vår gästbok, dem hjälper oss att gå vidare!

Vi är oerhört glada för att Ni finns och vi känner oss mycket priviligerade som har er till vänner, tack!

/Maria & Rickard

13 Mars, måndag

-20 grader ute och vi som hade tänkt gå en långpromenad med Cindra. En skön, rolig, underbar, lekfylld, kampfylld morgonpromenad, men den blev lite kortare än vad vi tänkt, men den innehöll allt det som vi hade tänkt oss att göra denna morgon. Det är en morgon med en sol som lyser från en klarblå himmel, gnistrande snö och det knarrar under skorna när vi går. Solstrålarna som träffar Cindra gör så att hennes päls skimrar som guld, det riktigt lyser om henne. Cindra är lös och springer omkring i skogen och luktar, sticker ner nosen och frustar lite för att sedan springa till mig för att "bjuda upp" till kamp med mina vantar. Hon biter tag i min vänstra vante och springer glatt iväg med sitt nyvunna byte i munnen! Nu är det som alla mornar inte så kul att ha bytet själv så hon släpper det i snön efter att ha sprungit en bit med den. Vanten blir återigen intressant så fort matte plockar upp den och återigen springer hon iväg med glad svans på skutthoppiga ben! Hon är så otroligt vacker, vår Cindra! Vår Cindrus, vår skrutt, vår skruttibangbang...

Måndagen den 13 mars, Klockan halv tio lät vi vår bästa vän, Cindra somna in. Vi fick "låna" henne i 8 månader och vi är oerhört tacksamma för den underbara tid vi fick tillsammans med vår glada Boxertjej, CINDRA! Du kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan och vårt minne kommer alltid att vara fullt med allt du förgyllt vår vardag med den tid vi fick ha dig hos oss!

Vi har i samråd med veterinären tagit detta beslut, ett riktigt beslut för Cindra som inte behöver lida mer! Hon springer just nu och busar omkring i hundhimlen! /Puss & Kram

                                                  
 

10 Mars, fredag

Anfall igen klockan 06.15. Tiden på anfallet är svår att säga men ungefär 2-3 minuter. Hon kissade på sig den här gången i Rickards säng. Hon har varit och är väldigt rastlös och det tog ett bra tag innan hon kom tillbaka efter anfallet. Hon var liksom "borta" och bara låg. När hon sedan kvicknade till så tog Rickard och bar ner henne för trappan och gick ut med henne så att hon skulle få kissa, men det kom inget. Han bar sedan upp henne igen för att vi skulle försöka få henne att vila och helst sova. Tyvärr så har hon varit mer än rastlös och vankat av och an. Vi bar upp henne i sängen och försökte få henne att sova men hon ville bara hoppa ner. Vi tvingade henne att slappna av och då gjorde hon det en stund men så plötsligt skakade och vinglade hon till med tassen, och så kom det lite kiss. Det kan, har vi fått förklarat för oss, varit ett litet anfall. Sedan har hon gått omkring och vankat... varje gång vi försökt att bära upp henne i sängen har hon morrat åt oss. Hon är inte sig själv! Rickard ringde till Strömsholm och frågade om det var ok att ge henne Stesolid, vilket det var, så Rickard gav henne en. Vi hoppades på att hon nu skulle få lugn och ro, men det hjälpte tyvärr inte. Vi bar ner henne till vardagsrummet där hennes bur står. La henne i soffan och där slappnade hon av en stund, men var återigen uppe efter ca 15 minuter. Hon älskar sin bur och gick in i den för att lägga sig... gick runt... gick ur buren... gick i buren... la sig... så stängde jag till luckan men med en liten glipa och då la hon sig och har sovit i en halvtimme. Nu är Rickard ute och försöker få henne att bajsa.

Om det låter forcerat och om det är lite rörig text så får Ni har överseende med det för jag är nog inte riktigt mig själv just nu.

Kan tillägga att enligt veterinären så var kisspölarna i våra sängar tidigare i veckan troligtvis anfall som vi inte sett och då innebär det att Cindra haft sju anfall på en månad samt ett litet på slutet.

Vi ska ringa till vår veterinär nu klockan 09.00. Återkommer eventuellt med mer under dagen... men det är mest för min egen skull för det känns bättre att skriva av sig! /Maria 

9 Mars, torsdag

Rickard har pratat med veterinären idag. Hon ger oss inte så mycket att hoppas på när det gäller Cindra. Cindra skulle ha svarat på medicinen bättre än vad hon gjort. Hon har fortfarande en del biverkningar och hon har fortfarande anfall. Hela fyra stycken på en månad!!!! Vi kan sätta in kaliumbromid nu, och samtidigt sänka dosen på Fenemal. Kaliumbromid har också biverkningar precis som Fenemal. När Fenemal sätts in börjar den att verka på en gång medan det tar några veckor för Kaliumbromiden. Sedan måste vi gå och justera medicinerna så att det blir rätt dos och kommer på rätt nivå för Cindra. Vi kan, som jag tidigare skrivit, inte sätta en högre dos på Fenemal än vad vi nu har på grund av att nivån redan ligger på gränsen till högt enligt blodnivåprovet. Cindra är ju bara 9 månader och det mesta talar emot henne på grund av den låga ålder hon har...! Veterinären talade om för oss att anfallen ökar vid löp och Cindra som redan innan hon börjat löpa har väldigt många anfall. Cindras huvudskakningar kan vara "små" EP-anfall. Det är också dessvärre så att ju äldre hunden blir desto fler brukar anfallen bli och det talar tyvärr också emot Cindra. Vi får börja inse att vår skruttibangbang är sjuk! /Maria

8 Mars, onsdag

Egentligen så borde jag vara glad! Kan man tänka sig mysigare väder att promenera i än att se en sol som lyser från en klarblå himmel, gnistrande och underbart härlig vit snö som ligger på den stelfrusna marken! Men jag kan inte vara glad, jag kan inte känna någon glädje i att få sätta på sig femton tröjor och tio byxor varje gång jag ska gå ut med hundarna! Det är ju MARS och nu borde snön INTE ligga kvar och det borde definitivt INTE vara 15 minusgrader ute! Jag säger som jag sagt så många gånger den här vintern.... HADE JAG TYCKT OM SNÖ OCH MINUSGRADER, SÅ HADE JAG INTE VALT ATT BO DÄR JAG BOR... DÅ HADE JAG FLYTTAT UPP TILL NORRBOTTEN, men det har jag inte gjort utan skulle mer än gärna kunna tänka mig att bo i Skåne!!!! Nu är det ju så att även dem haft en fyhelsikes vinter så det hade inte varit ett bättre val just den här vintern!

Till det som börjat tillhöra vår vardag mer än vad vi egentligen vill se............................!
Cindra har haft ett anfall igen klockan 00.40 natten till idag. Rickard vaknade till och väckte mig med orden "Cindra har ett anfall". Cindra låg på våra duntäcken som vi lagt på på golvet på grund av att Cindra någon dag tidigare kissat i både Rickards och i min säng. Anfallet hade redan startat och Cindra var i full gång med att krampa, sparka, tugga fradga/slem och frusta. Hon förflyttade sig hela en decimeter under anfallet och jag höll hennes huvud så att hon inte skulle göra sig illa på sängskenan. Rickard gick iväg och letade efter Stesoliden ifall vi skulle behöva den. När anfallet var över låg hon stilla och somnade nästan in igen, vilket hon aldrig brukar göra så vi trodde att ett anfall till var på väg. Som tur var blev det inga fler. Anfallet varade några minuter. Helt exakt kan vi tyvärr inte ange det den här gången eftersom vi inte var med från början. Efteråt ville Cindra ut och kissa så Rickard bar ner henne för trappan. Hon är väldigt vinglig efter ett anfall, så hon klarar definitivt inte trappan. Jag gick ut med den vingliga och omtumlade boxertjejen som kissade duktigt i den djupa snön. Sen gick vi alla och la oss i vår dubbelsäng och det tog ett bra tag innan jag och Rickard somnade.

Hela den här dagen i butiken har varit ett rent HELVETE för Cindra. Hon har varit fruktansvärt rastlös, orolig, uppskruvad, stirrig, skällig, gnällig, knorrig, hoppig, slickig, nervös... och under vissa stunder O-kontaktbar! Jag kan ärligt skriva att hon absolut inte mått speciellt bra idag vår älskade skruttibangbang!

Vi har försökt nå vår veterinär men tyvärr har hon och Rickard ringt om varandra hela dagen, så vi hoppas på bättre tur imorgon! Godnatt!  /Maria   

6 Mars, måndag

Jag, Boss, Cindra och Sven, som vi hämtade hämtade upp vid IKEA, har varit iväg och trimmat Boss idag. Han blev jätte fin! Det tog 2 ½ timme och han tyckte väl inte att det var så jätte kul hela tiden, men i det stora hela gick det bra. Bak i rumpan och vid nosen/munnen är det inte kul att bli trimmad, tycker Boss. Lena kunde heller inte trimma helt kort i ansiktet då Boss har väldigt glest med hårstrån där. Han börjar likna husse... med kalt på huvudet ;0) Sven fick sitta i bilen med Cindra och startade den lite då och då så att dem inte skulle frysa. Vi har haft - 10 grader här, så det är definitivt inte bra att lämna hunden i bilen utan värme. Boss uppfödare bor på Berga Naturbruksgymnasium i Västerhaninge, men bodde tidigare i Ärla och flyttade i augusti förra året. Det är en bit för oss att åka, men jag vill inte åka till någon annan än till uppfödaren och trimma för det är så mycket värt att få träffa Lena samt för henne att få se och följa Boss.

Igår när jag var i väg på diverse möten på ridskolan, så var Rickard hemma med djuren. Cindra och Rickard tog en skön promenad i skogen. Cindra fick springa omkring och busa så att snön yrde omkring henne. Några kort blev tagna med Rickards mobiltelefon, så dem  läggs ut inom kort under galleri.

Fick precis till ett rätt så bra kort på Sockan och Boss när dem busar! Dem har verkligen superkul ihop men det går sönder en och annan grej under deras framfart här hemma.... och det är inte lika kul tycker vi!!!!

Cindra och Sockan har ett mer "reta syster" förhållande. Cindra jagar Sockan så fort hon är på golvet. Sockan retar Cindra genom att slå på hennes svans och på så sätt få henne tillräckligt uppretad, så att Cindra jagar Sockan, som då springer, den lilla fegisen, under en soffa och trycker. Cindra har också en väldig förkärlek för just Sockans leksaker, som hon mer än gärna tuggar sönder! /Maria

5 Mars, söndag

Har inte skrivit på ett par dagar. Det händer så mycket hela tiden och jag har inte fått en minut över till att sätta mig här vid datorn. Nu ska det bli lite skriva av!

Jag börjar med fredag då veterinären ringde och gav oss resultatet på blodnivåprovet. Vi kan inte ge någon högre dos av Fenemal Recip då hennes blodnivå ligger på gränsen till högt. Däremot kan vi gå in och ge kaliumbromid, men veterinären vill avvakta på grund av att Cindra fortfarande har biverkningar av Fenemal samt om hon eventuellt håller på att svara på medicinen. Det är ju onödigt att sätta in ännu en medicin om den första ser ut att fungera. Det som talar emot Cindra är att hon fått EP vid så tidig ålder, det är svårare att hitta en bra nivå på medicinen och det är svårare att behandla stora hundar.

Veterinären har också under veckan kommit på en teori, men ingen bevisad sådan, men en som hon tycker att vi ska prova om vi vill. Det finns en liten, liten, liten, liten…. väldigt liten…, som att gripa efter ett halmstrå,… chans att dem här kramperna kan vara en summa av foderallergi. Cindra har epilepsi men den menar hon kan orsakas av foderallergi. Veterinären vill att vi börjar ge dietfodret, Specific CDD, som hon ska äta i 2 månader. Hon får då inte äta någonting annat, absolut ingenting annat, och efter 2 månader ska hon äta ALLT igen + sitt gamla foder för att se skillnaden. Rickard och jag har pratat fram och tillbaka och kommit fram till att vi ska pröva detta för att se! Det fodret innehåller ägg och ris. Jag får åka iväg och köpa det på måndag.

Det vi annars pratade om veterinären och jag var hur många anfall som är skäligt för Cindra, eller vilken hund som helst att stå ut med, och det är INTE skäligt med ett anfall i månaden men däremot ett i halvåret.

Jag ska ringa till veterinären om två veckor och berätta hur det gått och hur Cindra mår!

Cindra har mått rätt så bra under veckan som gått. Det var först på fredagen i butiken som Cindra blev sitt vanliga, rastlösa och jobbiga "jag" igen. I går kissade hon inne, och var lite gnällig under kvällen när Krille, Anna och Fog var här.

Vi hämtade Krille, Anna och Fog hemma hos dem vid 17.00 tiden och vägen dit var minst sagt snörik! Sedan bar det iväg till Strängnäs för att först inhandla Sovlaki på Kolgrillen och sedan Kinamat till Maddis. Efter det åkte vi hem till oss för att äta! Maten var utsökt, Staropramen rann ner i strupen som len honung, Cidern var sötstark, glassen var kall och dem varma bären var lagom varma, godiset var sött, chipsen var starka, att spela "Risk" var underhållande, men sällskapet var superduperkanon och absolut BÄST! Ljudnivån var  MYCKET hög då vi tjöt av skratt så magarna värkte!

Vi var ute på en långpromenad tidigare på dagen igår i snöovädret. Då gick Rickard med Cindra och han tränade koppelgåing. Han "la ett tryck" på Cindra genom att använda sig av rösten, olika ljud med olika styrka och nyans. På så sätt fick han henne att gå med slakt koppel. Intressant metod och jag har själv provat den en gång med gott resultat. Det är väl bara det att folk man möter med största sannolikhet kommer tänka, "knäppgökar"!

Idag har vi haft visning igen och två par kom. Det ena paret, enligt mäklaren, verkade vara intresserade, så nu håller vi tummar och klor! Vi var, som vi brukar, ute och åkte med vår Noaks Ark. Snart har vi sett alla gårdar, hus och djur som finns i Stallarholmen! Cindra och Boss sitter som två kungar i sina burar, kaninen sitter i sin bur i baksätet och Sockan "sjunger" för oss ifrån sin bur som också står i baksätet på bilen. /Maria   

1 Mars, onsdag

Jag orkade inte skriva igår. Det var en hektisk dag med veterinärbesök, arbetade till halv fem och var sedan iväg med Maddis på hennes ridning och var där mellan halv sex och halv nio.

Veterinärbesöket gick bra. Först tog dem prover och det ena var levervärdet, som vi fick svar på direkt och det var bra. Blodnivåprovet skickar dem iväg för analys så det ringer veterinären om i slutat av veckan. Vi pratade och frågade mycket! Rickard och jag har ju våra bestämda åsikter vad gäller hur länge ett djur ska tillåtas må dåligt och vilken roll vi har som ägare av hunden att ta dem besluten. När vi diskuterat igenom dem åsikterna med veterinären, så hade vi en "rak" kommunikation där hon talade om för oss att Cindra, som ju är så ung kanske inte har så bra framtidsutsikter. Därav intet sagt att hon INTE kommer att må bättre med en starkare dos av Fenemal Recip, och kanske senare med en komplettering av kaliumbromid. Veterinären talade också om för oss att Cindra borde ha mått bättre av medicinen och biverkningarna borde ha varit borta. Hon skulle också, efter den här tiden som gått, blivit mer trött av medicinen och inte som nu, helt tvärtom mer rastlös. Svaret på blodnivåprovet får utvisa vad som kan ges och hur mycket. Vi frågade också vad som orsakar Cindras huvudskakningar. Det kan vara för att hon mår illa, har huvudvärk eller migrän. Det här att Cindra kräkts innan några av anfallen tillhör sjukdomsbilden. Rickard frågade om gnällandet och skällandet kan orsakas av att Cindra har börjat känna sig otrygg och inte riktigt förstår varför hon mår dåligt och att hon är orolig för att få ett anfall, även fast hon inte vet vad det är, och då blir orolig. På den frågan svarade veterinären, JA. Det här att hjärnan skadas av ett EP anfall svarade hon både ja och nej på. Inte i Cindras fall då hon ännu så länge inte haft så långa anfall, högst 5 minuter, men vid ännu längre anfall, så är svaret, ja. Lite ändring på rutiner när det gäller medicinen blev det också. Vi ska ge tabletten på fastande mage på morgonen och att den ska helst inte ges i samband med maten. Den tas bättre upp i kroppen då.

Veterinären tittade också på Cindras klofäste som är jätte röda, såriga och som blöder. Orsaken till detta är den jästsvamp, som Cindra hade tidigare, och som hon nu har fått tillbaka. Cindra har också börjat klia under ena armhålan igen. Det här är inte bra med tanke på att behandlingen av EP och behandlingen av jästsvamp är lite för mycket för kroppen. Om dem "lättare" medel som vi har mot jästsvamp inte fungerar och vi blir tvungna att behandla henne med kortison, så går inte det eftersom kortison sätter sig på levern precis som Fenemal Recip gör.

*skratt* Cindra fes så illa när vi var hos veterinären att hon var tvungen att öppna balkongdörren och vädra när vi gick! ;0)

Jag och Rickard träffade Peter, vår uppfödare, som var i Eskilstuna och jobbade igår. Missförstå mig rätt när jag skriver att det var ett skönt möte. För det var precis så det kändes. Att få stå öga mot öga och prata "ut" med Peter om allt som hänt Cindra. Få känna stödet som vi har från både Peter och Johanna, och få se det i Peters ögon! Att höra honom säga dem ord vi också känner. Tack för dem superbra och värmande orden du sa!
******
Idag har Cindra rejsat järnet i skogen på morgonpromenaden. Jag har haft "tryck" på henne under hela promenaden och "pratat" med henne och gett henne kommandon. Jag har gjort inkallningar lite då och då för att kolla om hon är med mig. Vi har också kampat en hel del med hennes "boll på snöre" leksak. Hon har varit superglad under hela promenaden och vi har haft jätte kul ihop!

Dessvärre ville hon inte äta sin mat när vi kom hem utan åt bara lite, lite, lite... Hon åt väldigt lite av sin kvällsmat igår också. Vi får ha koll på henne om det är någonting på gång eller om hon bara mår dåligt i största allmänhet. Det kan ju komma ett anfall av att hon inte äter för att kroppen går "ner". Vi tar en dag i taget...
*******
Kan ju så här i kvällningen skriva och berätta fortsättningen på mat... Det visade sig att Cindra inte alls vår såååå trött på mat. Jag hade gjort inordning två smörgåsar, som jag skulle ha med mig till jobbet, med vardera 3 stekta falukorvsskivor på, och dem smörgåsarna var ämnade till att intas som lunch på jobbet. Jag lämnade henne själv en liten stund på undervåningen medan jag gick upp och borstade tänderna på övervåningen. Den lilla stunden jag var borta räckte för att den beryktade "mattjuven" återigen var framme! När jag kom ner igen låg Cindra på sin bädd i köket och slickade rent plastpåsen inuti med ett nöjt flin på läpparna!!!!

Cindra är INTE på humör att äta upp sin kvällsmat. Hon har väl ätit eller smakat lite, men mer är det inte.
******
Jag har inte skrivit om dem tråkiga bitarna som också måste tas reda på när ens hund blir sjuk. Det där med försäkringar och att få tillbaka pengar för "dolda fel" mm. Vad är det som gäller och hur ska vi gå tillväga! Jag kan inte idag ge något svar på dem sakerna, men vi håller som bäst på att försöka "bena" ut vad som gäller. Vi väntar på att få svar! /Maria