Dagbok
2006

26 Februari, söndag

Så är det återigen söndag, och helgens sista dag.

Men jag börjar med att berätta lite om vår lördag...
Det var ridning som vanligt för Maddis igår och jag var med. Det var ett bra tag sedan som jag var det och det var jätte kul att få se vilka framsteg hon tagit under den tiden. Hon har blivit jätte duktig men behöver en del finslipningar, och vi funderar på att låta henne ta en privatlektion för Ann för att få det att sitta rätt.

Jag och Rickard var bjudna till Anna och Krille på spel och dobbelkväll. Maddis var bjuden till en tjej i klassen på tjejkväll, Marcus skjutsades iväg till Tom för att inte behöva vara ensam. Rickard, jag och Cindra åkte iväg hemifrån och lämnade Boss, Sockan och Snurre Sprätt kvar hemma.

Krille och Anna hade även bjudit ett par andra vänner som heter Lotta och Ove. Väldigt trevliga och lättsamma! Dem hade blivit ombedda att ta med sig spel som vi skulle spela och två stycken hade dem med sig, "Femettan" och "Alias". Det var två superkuliga spel! Cindra fick, när vi kom, ett JÄTTE stort märgben att sätta tänderna i och det tyckte hon var väldigt smaskigt och gott! Vi hade en superkanon trevlig kväll med tacos, god dryck, gott tilltugg, skratt och MYCKET prat!! Det här gör vi gärna fler gånger. Det är så himla kul att spela spel och umgås. Trevligt initiativ, Anna & Krille! ;0)

Ja, jag vet faktiskt inte hur jag ska börja men Cindra har haft ett anfall igen nu på morgonen klockan 9.00. Under kvällen hemma hos Krille och Anna kissade hon inne några gånger och bajsade en gång. Dem har en stor inhägnad tomt där vi släppte ut Cindra fler gånger under kvällen och hon verkligen stortrivdes och Boxerrusade omkring ute i mörkret själv. Trots det så kom 1:an och 2:an när hon var inne. Om vi ska analysera henne inför EP anfallet så var hon lite stressad under kvällen men i stort mådde hon bra. Vi sa faktiskt till varandra när vi kom hem att imorgon får Cindra säkert ett anfall. För hon fick verkligen busa runt, leka och vara "hund". Vilket ju faktiskt är en självklarhet för att hon ska må bra!

Vi kom i säng vid halv ett och då fick Cindra ligga mellan oss uppe vid huvudändan, under mitt täcke och hon somnade tvärt. Under natten har hon andats väldigt tungt. Rickard har legat och studerat henne i 1 ½ timme då hon nästan hyperventilerade, med öppen mun, frustande och ljudliga andetag.

Idag söndag...
Klockan 9.00 kom, som jag skrivit, anfallet. Det var ett lite mindre anfall med med "kramp" och hon sparkade likt rörelsen av en fällkniv. Cindra fick mer fradga och det var rejält blött under hennes mun efteråt. Anfallet varade i ca 2 minuter. Det var i Rickards säng och vi låg och sov. Rickard väckte mig och satte sig vid hennes huvud, som han brukar göra, och jag satte mig och höll i hennes bakdel. Vi klappade och talade tyst med Cindra och med varandra. Efter anfallet så tittade hon upp mot oss och var sådär "borta" som hon brukar och som det med ett finare ord kallas, att hon är "desorienterad". Det är precis som hon kollar att vi är kvar eller också som att hon undrar "vilka är ni"! Efter det la hon sig ned och somnade på en gång. Cindra sov sedan bara en halvtimme, brukar vara längre, och ville sedan upp och kissa. På väldigt vingliga ben stapplade hon mot trappan där Rickard stod och väntade på henne. Rickard var tvungen att bära ned henne för trappan, för Cindra klarade inte av att ta sig ner för egen maskin.

Nu har det gått två timmar och Cindra är rastlös och skällig. Jag hoppas att hon vill somna och sova snart för hennes kropp behöver vila!

Det var precis en vecka sedan förra anfallet...tungt och jobbigt... :0(

Efter ett anfall...
Precis efter det att Cindra fått ett anfall, så känner jag mig väldigt ledsen. Det är precis som att oron och alla tankar släpper sitt grepp om mig när anfallet är över och då kommer tårarna. Jag känner mig tom...! Rickard blir mer förbannad och får känslan av orättvisa! Vi pratar mycket precis efteråt och det känns väldigt skönt att få ut sina funderingar där och då. /Maria (& Rickard)

Vi hann lagom skicka upp hemsidan så kom ett anfall till och det bara efter två timmar.

Jag hade nästan precis fått henne lugn och hon somnade in i Rickards säng. Hon sov väl i tio minuter, men så började hon krampa, skaka och sparka. Höll väl bara på i ca 1 minut den här gången och var mycket kortare och inte så kraftigt som dem tidigare. Hon är rastlös och vet inte hur hon ska ligga... flyttar runt lite i sängen medan Rickard smeker henne och pratar med Strömsholm. Vi ska ge henne en tablett till så att hon får dubbel dos!

Nu somnade hon som en stock.... /Maria

Jag måste skriva att Strömsholm tyckte att det var märkligt med vår sena tid till veterinären imorgon som är klockan 16.00. När hunden ska in för provtagning av blodvärde och levervärde så vill dem inte att den varken ska ha fått mat eller medicin utan dem tas med och ges alltid direkt efteråt. Därför ska patienten få en tidig tid! Jag ska ringa till Eskilstuna Djurklinik (som lyder under Strömsholm) direkt på morgonen imorgon och kolla upp det här innan jag gett Cindra sin medicin.

Vi valde att åka till Eskilstuna för Annika Henschen arbetar fler dagar där och bara onsdagar på Strömsholm, dessutom så är det närmare för oss att åka dit, men nästa gång blir det till Strömsholm. /Maria

23 Februari, torsdag

Har inte så mycket att skriva om för det har inte hänt så mycket. Tänkte analysera lite kring Cindras epilepsi även fast det inte har något värde för anfallen kommer ju när dem kommer ändå!

Cindra hade ett anfall i lördags. Dagen innan det så kräktes hon ju och mådde dåligt hela dagen. Innan det, kan inte säga vilken dag, någon/några dagar den veckan var hon mer rastlös än vanligt. På det sättet har hon betett sig idag. Hon var först trött och sov någon timme för att sedan vara helt "uppåt väggarna". När hon är så här så lyssnar hon inte alls på vare sig mig eller Anna. Annars brukar det räcka att säga till några gånger så lägger hon sig ned med ett grymtande. Den berömda av och på knappen som gör henne så underbar! Det är svårt att förklara hur hon är när hon är så här, men jag kan göra ett försök. Cindra går omkring, smågnäller, småskäller, försöker "sätta igång mig", lägger sig ned för att sedan resa sig upp igen... Säger jag till henne är det precis som att hon "stänger av" och inte vill lyssna. Idag satte jag mig på golvet hos henne och klappade, smekte och gosade med henne, men hon bara studsar omkring runt mig, på mig och över mig. Slickar mig i ansiktet ena sekunden för att andra sekunden "smånagga" mig frenetiskt i ärmen på min fleecejacka. Det är som att det "rusar" i hela hennes kropp så att hon måste röra på sig. Efter den här "rastlösheten" så lägger hon sig ner och somnar tvärt. Jag vet inte vad det är eller om det är någonting som har med medicinen eller hennes EP att göra men lite skumt är det tycker jag. Jag har skrivit upp det och vi får se om det är någon föraning till ett anfall! Tiden får utvisa och vi tar en dag i taget som vanligt...!

Jag beställde två böcker från Adlibris igår. Den ena är "hundens sjukdomar", av Birgitta Wikström. Den är väldigt enkel och lättläst! Den andra är "Klickerträning för din hund", av Morten Egtvedt. Den vill jag ha för, 1) den ska vara väldigt bra, 2) vi har ingen bok om klickerträning hemma.

Annars så läser jag just nu en bok som jag lånat av Anna, och den heter "Ett liv med vallhundar", av H. Glyn Jones och Barbara C. Collins.

Nu ikväll har jag gömt godis inne och Cindra har sökt efter dem. Jag tränade ingångar, stanna och sedan "sök". Hon är lite förvirrad när det gäller att söka, men ingångarna går klockrent med lite hjälp, och stanna kvar gick bra alla gånger utom en av tre. Ingångarna tränade jag fler än tre. Sedan tränade jag lite "nej" genom att jag lägga en godis framför henne och sedan neka henne ta den. Det gjorde vi 5 gånger. Enkla men roliga övningar.

När jag suttit och skrivit det här sista inlägget om övningar så har Rickard och Cindra kampbusat med mina gamla vantar ;0) som hon ÄLSKAR att bita i /Maria

22 Februari, onsdag

Försöker forska i EP och försöker få svar på mina frågor!

Vi ska till veterinären på måndag. Jag har skrivit ner många frågor som jag vill ha svar på. Jag har också slängt ut en hel del frågor till Peter och Johanna. Jag har mailkontakt med en tjej som också har en hund med EP. Är oerhört tacksam för att hon orkar svara på mina frågor, tack!

Cindra mår bra, men jag upplever att hon är lite varm. Går just idag omkring med en mycket torr nos. Ska ta tempen på henne senare ikväll. Vi får se vad den visar!

Sockan, vår katt, lever livets glada dagar här hemma. Hennes liv är tillbringar hon mest uppe på fönsterbrädor, byråer och skänkar. Hon har haft sönder tre blomkrukor. Jag är lite trött på att slänga ner henne och säga "nej", men "tjat" är ju det enda som hjälper på katter!

Boss är numera mer långhårig än en Briard, men jag ska iväg och trimma honom den 6 mars. Jag längtar och jag tror att Boss också gör det för han ser inte "ut" så bra längre för all lugg i pannan!

Madeleine har varit iväg med Sven på Hööks i Kungenskurva och handlat ridkläder. Dem ska hon ha på sig vid Dressyrtävlingarna och Hopptävlingarna i lag, för Mariefredsridklubb. Vilken snygging!

Den här veckan har Madeleine hopptränat måndag och tisdag på Ekelund för Eric Berggren, som kommer från Strömsholm. Imorgon är det programridning i Dressyr och domare är Kicki Klingspor.

Marcus gör inte så värst mycket mer än är hemma och bara har det skönt! Det är bra att ta sportlovet till att bara vara och ladda batterierna! /Maria

20 Februari, måndag

Vi har otroligt bra uppfödare!

Peter & Johanna har ställt upp och ställer upp för oss när helst vi behöver dem. Jag hade ett långt samtal med Peter i telefon igår där vi pratade om ALLT runt Cindra och det känns väldigt skönt att kunna ha ett sånt öppet samtal med sin uppfödare! Tack för att ni finns för oss, peppar oss och tack för att ni förstår oss!

Sen tänkte jag försöka förklara känslan av att leva med (även fast vi bara gjort det i 1 ½ månad) en sjuk hund. Jag vet egentligen inte varför jag behöver få förståelsen av det men det känns viktigt och jag är en sån person som vill förklara allt så det är nog en del av "varför".

I början gick vi i en konstig känsla av att inte veta men att tro att Cindra hade fått Epilepsi. Sen gick vi och hoppades på att det inte var det men samtidigt hoppades vi inte på att dem skulle hitta en tumör när dem gjorde magnetkameraröntgen på henne. Under två veckor gick vi och visste varken ut eller in med tankar som gjorde en lite smått galen. Under den tiden fick Cindra tre anfall på två veckor varav två av dem var väldigt kraftiga. När det sedan visade sig att dem inte hittat någonting på röntgen så blev vi glada men samtidigt oroliga. Medicin sattes in och vi gick återigen i ovetskapen om vad som skulle hända, men nu konstaterades i alla fall att det var Epilepsi. Veterinären hade berättat för oss och vi hade läst oss till att biverkningarna var väldigt jobbiga. Biverkningarna kom! Som jag tidigare skrivit så blev Cindra vinglig och kunde inte helt kontrollera bakdelen. Hon slog i saker, gick in i saker och hade skakningar i kroppen. Hon började dricka mer vatten, kissade på sig inne, blev hungrig, rastlös, gnällig, skällig, pipig och väldigt orolig på natten. Jag och Rickard gick omkring som två Zombies här hemma och var trötta, hade dåligt tålamod och griniga. Efter två veckor avtog en del av biverkningarna. Cindra vinglade inte längre även fast det märktes att hon var "svagare" i bakdelen. Hon drack mer, hon kissade fortfarande inne, hon var mer hungrig, väldigt rastlös men sov på nätterna. Blev mer och mer sig själv igen och vi började sakta släppa lite av vår oro. Vi började "leva" mer som vanligt och behandla henne mer som "hund". Sakta började tankarna återigen handla om "träning" och varför skulle vi kanske inte så småningom kunna tänka oss att ställa upp på tävlingslydnad om några år. Vi invaggade oss i "tron" om att Cindra nu var "frisk" och att medicinen fixat så att hon aldrig mer skulle behöva ha något anfall! Men nu är ju inte livet så enkelt, tyvärr! Det första anfallet efter det att hon börjat med medicinen kom efter tre veckor. Det började redan dagen innan med att hon inte fick behålla någonting utan kräktes upp allt hon åt och drack. Hade kraftiga skakningar på huvudet i sidled och muskelryckningar i kroppen. Sen kom anfallet klockan kvart i tre på natten och Cindra hade ett kraftigare anfall med mer ryckningar, sparkar och tugg med fradga. Rickards kommentar var "jag kommer att få en hjärtinfarkt av all den här oron". Jag själv har börjat få känningar av magkatarr med värk i magen samt mer känning av min nackskada.

Det jag kan tycka är bland det jobbigaste, mellan anfallen, är Cindras rastlöshet. Hon vankar av och ann, gnäller, piper och skäller. Hon har inte den självklara av och på knappen som vi tidigare varit så stolta över att hon haft.

Det är mycket tankar, funderingar och oro HELA tiden!

Vid ett av anfallen kräktes Cindra en hel dag två dagar innan anfallet men "behöll" maten dagen emellan och mådde bra förutom att hon var trött. Vid två av anfallen har Cindra kräkts hela dagen före, varit trött och vid ett av dem också haft kraftiga huvudskakningar från sidled till sidled den dagen. Sedan har anfallet kommit tidigt på morgonen efter. Vi undrar givetvis om det här är någonting som är "vanligt"? Varför kräks hon? Cindra mår absolut inte bra av det här och vad är det som påverkar henne så att hon kräks och inte får behålla någonting?

Mina barn har kommit lite i skymundan. Jag kan inte längre följa med Madeleine på alla hennes ridningar, som jag alltid gjort tidigare. Cindra är den som alltid kommer i första hand och vi har förmaningar på att "gör inte så", "akta Cindra och tänk på att hon har EP", "var tysta"... det ska väl inte vara så men det ÄR så. Lev som vanligt har vi fått till svar av veterinär med flera. Men hur lätt är det? Vem vill passa vår Cindra när vi ska åka på bio, gå ut och äta, gå på något evenemang på Globen, gå på fest, handla, sommaraktiviteter såsom Gröna Lund mm, och hela familjen ska följa med? Vill vi verkligen att Madeleine själv ska behöva ta hand om Cindra när hon får ett Epilepsi anfall och det den gången kanske inte bara är ett som går över efter fyra minuter? Jag vill inte att min son, Marcus ska ta hand om Cindra själv för det fixar han inte. Vad händer om Boss är i närheten nästa gång som Cindra får ett anfall och vi inte är i närheten?

Vad är resonabelt och hur många anfall om året ska vi låta Cindra och oss själva "stå ut med"? Vi tycker att ett i månaden är MYCKET! Däremot tycker vi att ett i halvåret är ok! Vad tycker veterinären?

Vi vill mer än gärna att någon som har en hund med Epilepsi ska höra av sig! Vi behöver få veta hur Ni lever med er hund och hur Ni löser alla dem saker som vi har svårt att lösa. Vi vill i alla fall få några frågor besvarade!

Vi vill inte med detta dagboksinlägg ha något medlidande. Vi vill heller inte att ni ska tro att vi vill "lämna" bort henne för det vill vi absolut inte. Vi vill bara visa hur Cindras EP förändrat vår familjesituation! /Maria & Rickard

19 Februari, söndag

Igår kväll/natt började skakningarna i huvudet igen. Vi gick och la oss med Cindra mellan oss för att ha lite koll på henne. Klockan kvart i tre fick hon ett epilepsianfall med lite kraftigare kramper än dem föregående. Hon tuggade mer och fick därigenom mer fradga. Hon gjorde varken 1 eller 2 men å andra sidan hade hon ju inte så värst mycket i kroppen efter gårdagen. Det här anfallet varade i ca 3-4 minuter.  Efter anfallet var hon inte lika rastlös och desorienterad som efter dem tidigare utan nu somnade hon tvärt.

Jag och Rickard har väl sovit lite mindre än tre timmar...

Jag återkommer med mer info under dagen/kvällen. /Maria

Klockan är 20.00 och Cindras dag har varit upp och ner. Vi har haft födelsedagsfika (valde att ha det trots att Cindra haft anfall men vi måste ju leva på...) och under den tiden som dem var här fick Cindra vara i sin bur största delen. Det var både lugnare och tryggare för henne. Hon tillbringade den mesta tiden i buren sovandes. Hon hade innan dem kom en hel del huvudskakningar som visade sig när hon vilade. Mellan vilopauserna var hon uppe och lekte och då visade hon tecken på svag bakdel samt vingliga bakben. Det har väl i stort sett varit hennes diagnos för hela dagen.

Just nu ligger Cindra och gnager ben. Jag ska gå ner och ge henne medicinen för kvällen. Sen tänkte faktiskt jag och Rickard krypa ner i sängen och försöka få lite sömn!!!! /Maria

18 Februari, lördag

Trött idag!

Cindra mår inte helt bra idag. Det började vid halv sex på morgonen att hon reste sig från sin bädd och gick för att kräkas. Det blev några småhögar. Sen drack hon lite, hoppade upp i vår säng och somnade tvärt. Nästa gång hon vaknade var vid halv åtta och återigen hoppade hon ner och hulkade några gånger. Efter det blev hon rastlös och vankade av och ann i rummet, så Rickard tog ner henne och gick ut med henne. Där gjorde hon både 1 & 2. Sedan kom dem upp till sängen igen och Cindra hoppade upp till mig och somnade tvärt. Vi sov någon timme, vilket var jätte skönt! Gick ner och gav hundar och katt mat. Gav Cindra sin medicin. Gick upp och tog Cindra med mig. Där kom hela frukosten + en tablett av två. Vi ringde Strömsholm och frågad hur vi nu ska göra med medicinen och vi ska ge en till. Nu får vi inte ge Cindra någon mat alls. Vi ska bara se till att hon dricker. När vi ändå hade Strömsholm på tråden så frågade vi om det här med kissandet inne. Dem sa att det här är en biverkning som orsakas av att kroppen måste komma i balans igen. Cindra är inte helt "ok" i huvudet ännu även fast hon inte vinglar längre. Ja, då är det bara att vänta och se. Vår skruttibangbang är just nu trött och lite rastlös! /Maria

Då har morgonen blivit till kväll och Cindra mår sisådär... Hon har kräkts tre gånger till och har sovit hela dagen.

Jag och barnen satt i kökssoffan och kollade in tapeter till nya huset, Rickard lagade mat och klockan var väl ungefär vid kvart över sju. Cindra låg bakom Madeleine och halvsov. Maddis tittar på Cindra som börjar skaka och vicka på huvudet... lugna ner sig... skaka igen... lugna ner sig och håller på så i ca 5 minuter. Vrider och vänder på sig i soffan... lägger huvudet bakåt... lös i kroppen och vet inte hur hon ska ligga. Rickard ringer Strömsholm som lugnar honom med att det troligtvis är så att medicinen gått ur kroppen sedan tabletterna igår, och dem hon fick imorse har hon ju kräkts upp. Dem ger oss rådet att mosa tabletterna och ge dosen för  kvällen blandat med vatten i en spruta, för att effekten ska komma snabbare. Sagt och gjort så blir det. Sen ska vi vänta och se om hon får behålla dem.

Nu är klockan 20.45 och Cindra har fått  behålla medicinen. Hon har börjat bli hungrig men vi får ju inte ge henne någonting på grund av att hennes mage ska lugna ner sig först, så först imorgon får hon mat. Cindra är rastlös och vankar omkring. Just nu när jag skriver det här hör jag Rickards röst... Nej...nej... Jag gissar att Cindra försöker slicka i sig mat från disken som Rickard stoppar i diskmaskinen ;0) /Maria

16 Februari, torsdag

Nu har vi tagit reda på från SKK vad som gäller om vi får tävla när Cindra har Epilepsi eller inte.

Vi hamnar i "moment 22". För att få tävla Bruks så måste vi göra MH. För att få göra MH krävs att hunden är frisk. Vissa hundar får ansöka om dispens, men inte hund som har EP och som går på Fenemal Recip. Hade Cindra däremot fått EP senare i livet och redan gjort sitt MH, ja, då hade vi fått söka dispens och kanske fått tävla i Bruks. Jag som tycker att MH är ett STORT bevis på vilken hund du verkligen har. Jag som längtat efter att få göra MH och delvis valt en brukshund för den sakens skull. Skulle jag skaffa en ras där MH inte är självklar så skulle jag göra den ändå för att så viktigt tycker jag att den är. Hade, innan vi kastrerade Boss, lite planer på att göra MH på honom för det börjar faktiskt bli mer och mer vanligt även på småhundar. Så sammanfattningsvis kan sägas att någon "riktig" Brukshund blir hon aldrig, tyvärr, och det var vad hon enligt oss var tänkt att bli!

Vi kan inte ställa ut för det är 6 månaders karens på tabletterna och dem ska hon äta resten av sitt liv, men däremot kan vi söka dispens. Vi får även tävla lydnad om vi söker dispens vilket vi givetvis kommer att göra, men det känns inte riktigt på samma sätt längre. Jag har inte riktigt rätt motivation, men det kanske kommer. Planerna var många och högt uppsatta, men det blev liksom inte riktigt som vi tänkt oss!

Cindras planer from nu är väl att först se vad proverna hos veterinären visar.
Sedan kommer Cindra och Rickard ge sig ut i spårskogen och göra det Cindra älskar att göra mest. Jag och Cindra får köra klicker och lite allmänlydnad. Cindra är trots allt just nu väldigt mycket sig själv igen, tack vare medicinen, och det är jätte skönt. Det vi just nu brottas med är att hon är väldigt rastlös och har blivit lite av en pip, gnäll och skäll Lisa! Trots allt är hon en otroligt härlig Boxertjej och ser ut att älska livet som det har att erbjuda henne med den begränsning som nu finns! Hon blir nog mer och mer husses hund...

/Maria

15 Februari, onsdag

Just nu känns det som att allt bara snurrar och att det är olidligt mycket tankar, saker som ska göras och saker som ska beslutas!

Men det är väl bara som jag alltid levt mitt liv och Rickard får snällt finna sig i att ha fått komma till världens snurrigaste tokfamilj!

Idag har jag låtit Cindra vara "hund" igen. Hon fick springa lös på på morgonpromenaden, och vad hon sprang! Hon njöt i fulla drag och sprang i stora långa cirklar så långt ifrån mig att jag inte kunde se henne, som egentligen inte är helt ok, men hon kom varje gång jag ropade på henne, så idag var det ok!

Cindra har inte varit lika pipig och gnällig i butiken idag. Anna kom med en idé efter det att jag berättat för henne att Cindra gärna vill små nagga på mig precis som när hon var valp. Anna tror att hon kanske får saliv av att göra så. Cindra är ju väldigt torr i munnen av medicinen. Jag gav Cindra ett ben och hon som inte brukar vara JÄTTE förtjust i ben började genast gnaga. Köpte hem två ben eftersom våra var slut hemma, och nu ligger Cindra och tok gnager på det ena.

Cindra och jag har precis innan jag började skriva här i dagboken tränat med klicker. Jag har alltid haft som önskemål att få mina hundar till att "städa upp" sina leksaker, så det är vad jag kommer att lägga min klickerträning på. Nu är jag inte världsbäst på det här med klicker för det var väl ca 5 månader sedan som jag och Cindra gick vår klickerkurs och det har inte blivit särskilt mycket "klickande" här hemma får jag väl vara ärlig att skriva. Min träning bestod av att lägga en av Cindras älsklingsbollar på golvet bredvid leksakslådan i hallen. Till en början var Cindra mest intresserad av klickern, som jag hade i handen som låg i knät, och godiset som jag höll bakom min rygg. När hon inte fick dem sakerna så la hon sig ner och såg uttråkad ut. Efter lite lirkande så började hon intressera sig för bollen och efter några gånger verkade det som att hon började förstå att röra bollen följdes av ett klick och sedan kom belöningen som hon ville ha, godis! Jag tycker att Cindra var riktigt duktig och jag tror att om det felar någonstans så är det hos mig. Hon är inte den som testar olika saker men däremot om jag lockar henne med den "saken" som jag vill att hon ska bli intresserad av så tar hon för sig och på så sätt märker hon vart jag vill komma. Ja, nu är det bara att "klicka på"!

Idag beställde jag tid till veterinären, och det blir måndagen den 27 februari klockan 16.00. /Maria

13 Februari, måndag

Det är mycket nu... som vanligt!

Cindra mår mycket bättre och är sig själv igen förutom rastlösheten. Hon är överallt hela tiden. Igår när vi skulle sitta och kolla på "Världarnas krig" så fick vi väl stänga av filmen ca 20 gånger för att "kolla" vad vår Cinderella hade för sig! Hon har börjat få en väldigt ful ovana och det hänger säkerligen ihop med att hon är mer hungrig nu när hon äter medicinen än vad hon tidigare var. Hon fullkomligen ÄLSKAR frukt! Vi "hade" en blå fin glasskål på bänken i köket med bananer, mandariner och äpplen, som vi tänkte skulle piffa upp köket en smula igår när visningen var. Vi har haft frukt i den tidigare, innan Cindra visade några tecken på epilepsi, men då var den inte så intressant för Cindra. Vi har väl bannat henne minst hundra gånger från fredag kväll till söndag morgon då olyckan var framme. Cindras tillvägagångssätt är att stå på bakbenen och sträcka sig så mycket hon kan för att kunna norpa åt sig äpple och mandarin. Igår, en halvtimme innan mäklaren skulle dyka upp, fick hon inte bara tag i frukten utan hon drog med sig hela duken med skål och allt *PANG* rakt ner i golvet och tusen bitar glas! Med svansen mellan benen och med mig skrikandes efter... lommade hon iväg till vardagsrummet och hoppade upp i favoritfåtöljen... Attans hund!

Sockan, vår katt, tror nog att hon är hund! Hon äter precis ALLT! Hon spanar in allt vi gör och är mer än gärna åskådare vid spisen när vi lagar mat! Hon kommer när man ropar och hon står bredvid Boss i köket och äter upp hundmatkulorna som jag slänger ut när jag går till jobbet på morgnarna, slänger ut dem som terapi en stund. Hon är född 31 oktober och vi tog hem henne redan vid 8 veckors ålder, så det är väl inte så konstigt att hon präglats av våra två hundar. Hon äter inte sitt torrfoder torrt utan ska ha det uppblött precis som Cindra och Boss, vilket är högst ovanligt, enligt foderförsäljarna.

Jag och Cindra har tränat koppelgåing på kvällspromenaden och det gick riktigt bra. Jag var gladare än vad jag varit på länge och det märktes på Cindra.

Det här med att välja tapet i huset är inte helt enkelt! Vi har för väldigt länge sedan bestämt att vårt hus ska målas i gräddvitgul med vinröda knutar och foder. Det var en "bit kaka" att välja, men inte att bestämma tapeter! Antingen tittar vi på jätte häftiga och mycket färg eller så är vi lite mer försiktiga och tar några "snälla".... men att vara snäll ligger inte i vår natur så det blir nog dem "häftiga"! ;0) /Maria

12 Februari, söndag

Hela den här helgen har gått i storstädandets tecken och vi är alldeles slut i våra kroppar!

Vi städade HELA huset igår. Jag dammade, torkade golv, gnuggade rent på toaletterna och putsade speglar. Rickard dammsög, städade klädkammaren och fixade i förrådet. Det tog 8 timmar!!!! Nu är det skinande rent! Cindra, Boss och Sockan tyckte att vi var mer än tråkiga... :0(

Cindra börjar må bättre och bättre. Det märks på hennes sätt att ge sig på oss och busa. Hon biter, morrar och försöker få "igång oss" till kamp! Jag har tänkt sätta igång (precis som jag läste i Brukstorpets blogg) med klickerträning.

Idag har vi haft visning på vår bostadsrättslägenhet mellan klockan 12 - 12.45. Det kom ETT par (vi har ju tidigare haft två visningar själva utan mäklare) och det var ju jätte kul, även fast vi helst hade sett att det kommit några till, men dem var JÄTTE intresserade! Nu hoppas vi så det ryker och håller ALLA tummar och klor vi bara kan! Det vore otroligt skönt i magen om vi fick det sålt redan nu, så kan vi sedan bygga hus i lugn och ro. Vi hade precis som Peter och Johanna fixat till det "lite extra" efter konstens alla regler och vi var nöjda när vi lämnade över huset till mäklaren. Det här med att visa hus är inte alldeles lätt i vår familj. Eftersom vi ju har en del olika sorters djur i vårt hem, lilla zoo, och det kan komma någon som är allergisk, så vill vi inte gärna ha dem kvar hemma när visningen är. Så en halvtimme innan visningen ska ske packas kaniburen in i ett lakan och bärs ut i baksätet på Forden. Sockan sätts in i sin kattbur och bärs ut och ställs ovanpå kaninburen. Sedan förs både Boss och Cindra ut till bilen och får hoppa in i sina burhalvor.  Madeleine sitter i baksätet, jag på passagerarsidan (för ovanlighetens skull) och Rickard vid ratten. Där sitter vi och åker runt som Noaks Ark i en timme! Idag åkte vi och tittade på huset där Anna och Krille bor. Dem bor jätte fint och dem har jätte fina får kan jag meddela!

Nu ligger alla djuren och sover... dem är lite trötta efter vår utflykt! ;0)

Någonting som är lite gulligt är när Cindra varje natt går från sin bädd, som står på min sida, till husses sida för att fråga om lov att komma upp i sängen. Hon står där och tittar en stund på honom och väntar... på att husse ska klappa henne på huvudet... vilket är lika med, JA, DU FÅR KOMMA UPP I SÄNGEN. Efter klappen går hon direkt ner till fotändan, kryper upp i sängen, snurrar något varv för att sedan rulla ihop sig till en boll i husses säng. Vi är medvetna om att vi skämt bort henne en aning, men det är efter det att hon fått epilepsi, och då är det lite ok... ;0) /Maria

10 Februari, fredag

Det går åt rätt håll med vår Cindra!

Cindra hade en jätte bra dag och kväll igår och börjar mer och mer bli "sig själv" igen. Cindra sov nästan hela natten men vaknade vid två tiden och buffade först på Rickard och gick sedan och la sig vid vattenskålen. Rickard gick och fyllde på någon centimeter. Det drack Cindra upp i ett nafs och gick sedan till bädden och la sig. Låg någon minut för att återigen gå till Rickard och sedan lägga sig vid vattenskålen. Rickard gick upp igen och den här gången fyllde han halva skålen med vatten. Cindra bälgade i sig vattnet, gick till bädden och somnade på två röda och började snarka ljudligt.

Det är så skönt att hon börjar vara sig själv för det gör att jag/vi behandlar henne mer som en hund igen.

Imorse mitt i mitt morgonbestyr så händer någonting väldigt äcklig! Äckligare än äckligast om jag så skriver!!!! När jag kliver ur duschen så vädrar jag skitlukt! Följer stanken och den leder mig in till min son, Marcus, rum. Där inne har vår boxer lagt två STORA högar med skit och en pisspöl! Som om det inte skulle räcka med det... så står hon själv och slickar i sig den ena!!!! Varför, är min fråga? Jag och Cindra hade varit ute på en halvlång promenad som innehöll både koppelträning och lite lydnadsträning på vår parkering på slutet av promenaden. Cindra har varit rumsren sedan några månader tillbaka förutom att hon inte kunnat hålla sig helt utan kissat inne efter det att vi börjat ge henne medicinen. Förklaringen till det är för att hon har en hög muntorrhet och har börjat dricka väldigt mycket. Nu när vi vi väl lärt oss det, så går vi ut med henne eller släpper ut henne på tomten precis så ofta som när hon var valp. Tillbaka till att hon faktiskt gjorde inne och att det inte finns någon som helst förklaring till det, usch! Jag tog med Cindra till toaletten och torkade samt tvättade munnen på henne fler gånger!! Det var det här Anna, förlåt "Gissa det du" skrev om i gästboken idag... Boxer-Dry låter perfekt, tycker jag! ;0)

Idag har jag varit och hämtat tapetprover. Det ska bli superkul att få välja tapeter till hela huset! Barnen får välja sin egen tapet. Det blir bara standardtapet, men möjligtvis så gör vi något tillval och sätter dit en bård. Det är från Boråstapeter och kollektionen heter Borosan och det är inget märkvärdigt, men stilrent. /Maria

9 Februari, torsdag

Igår var en väldigt bra dag för Cindra. Hon var inte vinglig och busade på under kvällen. Vi fick sova hela natten utan någon kisspaus och oroligt vankande. Hon har idag inte haft något anfall på 12 dagar och det är ju toppen!

Nu börjar jag och Cindra gå varandra lite på nerverna. Hon är understimulerad och jag saknar vår dagliga träning. Tränade lite "koppelgåing" under morgonpromenaden. Cindra har efter att i några veckor fått gå lite som hon vill börjat dra väldigt mycket i kopplet och det måste vi rätta till NU. Jag vill inte och kan inte på grund av nacken bli släpad runt på promenaden av en 25 kilos boxer.

Idag i butiken satt Cindra med Annas Border Collie Tweed en stund bakom disken. Han är en jätte söt, trevlig och duktig herre som verkligen säger till Cindra på ett bra sätt vart hon får vara och inte får vara och att hon ska lugna ner sig. Vid ett tillfälle när vi kom ut och tittade på dem så satt Tweed och stirrade lite argt på Cindra som i sin tur stirrade rätt in i ett hörn, och säkerligen tyckte Tweed att hon hade gjort någonting väldigt dumt. Tweed har en lugnande effekt på Cindra som brukar slappna av bra när hon är med honom. Kan väl tillägga att Tweed blev Svensk lydnadschampion förra året ;0)

Idag har Madeleine bakat super goda bullar! Dem har hon bakat för min skull och dem ska vi äta den 19 februari när det är födelsedagsfika. /Maria

8 Februari, onsdag

Jag ber om ursäkt för att det är mest tråkigheter som skrivs i vår dagbok, men det är vår vardag just nu och det känns väldigt tungt många gånger. Livet är inte alltid en dans på rosor, ska gudarna veta att jag vet, och dem som finns i vår medgång hoppas vi även finns med oss i vår motgång!

Cindra har haft en jobbig kväll och orolig natt. Igår när jag och Maddis var på ridning och Cindra var hemma med Rickard så var hon mer vinglig än vanligt. När hon satt i soffan så orkade hon knappt hålla huvudet. Hon lutade huvudet bakåt men la sig sedan för att få stöd. Innan vi gick och la oss så drack Cindra kopiösa mängder med vatten och det resulterade givetvis med att hon väckte oss vid två tiden. Jag gick ner med henne, släppte ut henne. Hon satte sig ner nästan direkt utanför dörren och där satt hon en bra stund. Sedan vaknade hon vid sex tiden när Rickard gick upp och började vanka av och an i rummet en stund men hoppade sedan upp i Rickards säng och somnade om.

Dagarna är ok förutom att hon är gnälligare och lite skälligare än vanligt men det kan vara en kombination av medicinen och understimulans. Kvällarna är hon väldigt trött, orolig och skakig. Vi väntar och ser hur det blir efter att det gått 14 dagar för jag har läst någon- stans att det sedan skall börja lugna ner sig och återgå till det normala.

Det här med Cindras ökade aptit märks väldigt tydligt på morgonen när jag ska äta min frukost. Jag har i flera dagar haft en macktjuv som slagit till på en microdelssekund... ;0) För att ta ett exempel som hände nu imorse. Cindratjuven slog till och det inte mindre än två gånger!!!! Man kan väl tycka att jag är lite dålig på att bevaka mina smörgåsar men till mitt försvar har jag att vi har en katt och en hund till i huset som distraherar mig. Tanken har faktiskt slagit mig att det kanske är ett samarbete dem tre emellan men det återstår att utreda. Cindras tillvägagångssätt är smart... Matte vänder bort blicken... går ut i hallen för att slänga iväg Sockan eller släppa upp Boss på övervåningen efter att någon av dem varit allmänt jobbig på något sätt... Då går Cindra fram till bordet... luktar... slänger ut den långa, stora och blöta tungan som med ett enda *slick* rensar pålägget från smörgåsen, mums!

Någonting som Cindra har en stor förkärlek att tugga sönder, är bläckpennor! Hon brukar när hon har tråkigt i butiken först gnällaskälla till lite... sen blir det tyst... och går någon av oss ut och tittar på henne så ligger hon ner med en bläckpenna mellan framtassarna, kikar upp lite "under lugg" och tuggar på!

Jag är väldigt glad för att vi tog den bästa försäkringen på Agria. Att vi resonerade som så "att om det händer någonting så kan vi inte byta upp oss, så vi tar den värsta dem har det första året, så får vi se sen". /Maria

5 Februari, söndag

Cindra svarar bra på medicinen ser det ut som för ännu inget anfall och nu har det gått 8 dagar.

Det vi har märkt när det gäller biverkningar är att hon är väldigt törstig, och inkomster fodrar utgifter. Hon har blivit väldigt vinglig. Hon slår i huvudet i möbler när hon går förbi och vänder sig för fort eller när hon inte hinner stanna. Huvudet har en tendens att skaka och vingla lite när hon sitter upprätt. Hon får inte riktigt med sig bakbenen i alla lägen och ramlar lätt. Igår kväll och imorse var det värst. Igår kväll kanske det var för att hon var trött och imorse för att hon sovit och inte rört på sig. Imorse hade hon väldigt svårt att gå ner för vår trapp och fixade det med hjälp av Rickard som höll i hennes framdel.

Cindra dreglar mer vilket hon inte gjort så mycket tidigare, lite mer gnällig och kräver uppmärksamhet genast, lite tröttare och mer rastlös.

Hon har varit med oss hela dagen när vi fixat och donat och hon har väldigt svårt att lämna oss eller att vi lämnar henne. Hon är lika nyfiken, glad och gosig som vanligt! /Maria

Här är en väldigt bra svensk sida där ni kan läsa om epilepsi. Bläddra till sidan fyra.
http://www.doggy.se/doggy_rapport/rapport0199.pdf

Här är en väldigt bra engelsk sida (ligger också under länkar).
http://www.canine-epilepsy.net/index.html

3 Februari, fredag

Nu finns det ingen återvändo och just nu känns det väldigt tufft!

Det känns som att verkligheten har kommit ikapp oss och jag måste säga att jag börjar inse att vi faktiskt har en sjuk hund. Oavsett om Cindra kommer att "svara bra" på medicinen så är verkligheten att vi faktiskt stoppar i vår tjej väldigt starka grejer. Jag har hämtat ut hennes medicin som heter Fenemal Recip och som hon kommer att leva på i resten av sitt liv. Det är 6 månaders karens på medicinen. Biverkningarna enligt veterinären var bland annat mer hungrig, mer törstig, rastlös eller tröttare och vinglig. Vi ska tillbaka på kontroll om en månad och då kolla upp nivån på blodet och ett levervärde. Om hon däremot inte svarar bra på medicinen så kommer dem då komplettera med en annan medicin, som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, eller så tar dem bort Fenemal Recip och låter henne gå på den "nya" medicinen.

Vi kommer att börja med medicinen ikväll och ordinationen är två tabletter dagligen.

Cindra är för närvarande väldigt understimulerad och skulle mer än gärna vilja busa, leka och kampa. Tyvärr, så får hon inte göra dessa saker och sedan när medicinen börjar verka så kan hon inte på grund av biverkningarna. Igår och idag så försökte hon "få igång" mig genom att bita mig i ärmarna och i händerna... precis som när hon var liten. Hon är en underbar boxertjej som nästan alltid är på ett strålande humör trots allting som hon går igenom! /Maria  

2 Februari, torsdag

Idag har väntan varit lång och till slut kunde jag inte hålla mig längre utan ringde Strömsholm vid halv två tiden för att kolla om dem visste hur det gått på röntgen. Fick prata med en sköterska som läste innantill från pappret där det stod "att Martin Rapp ringer inom några dagar och talar om resultatet". Hm, väntan igen...

Han kanske ringer idag ändå... eller? Vad tror ni händer... jo, mitt batteri till mobilen dör... just idag, typiskt! Ringer Martin nu så kan jag ju ändå inte prata med honom, attans!

Kommer hem vid sex tiden och sätter mobilen på laddning. Ringer upp min telefonsvarare där en röst talar om för mig att jag har två meddelanden. Varav det ena är från... JA, JUST DET, MARTIN RAPP!

Han har i alla fall berättat vad röntgenbilderna visade, tack och lov! Det visade ingenting på bilderna och jag får ringa honom eller den veterinären som jag har pratat med tidigare imorgon för att prata om resultatet. Vi måste också få reda på hur vi ska gå vidare.

Imorgon är det sex dagar sedan som Cindra hade sitt tredje anfall.

Vi vill tacka alla dem som stödjer oss och som finns för oss! Ni är underbara och utan er hade det varit mycket jobbigare. Jag vill sända en JÄTTE kram till Anna som får stå ut med mitt grubblande dagarna i ända! /Maria

1 Februari, onsdag

Lämnade Cindra på Strömsholm klockan 9.00. Dem vägde henne och hon väger nu 24,8 kg, så vikten är det inga som helst problem med. Åkte iväg med beskedet att när Cindra vaknat till och dem sett att hon mår bra så ringer dem.

Klockan 15.15 ringde dem och bad mig hämta Cindra. Jag fick information om att allt gott bra men att vi inte kommer att få veta mer förrän i morgon då en veterinär ringer oss som kan läsa av bilderna. Magnetkameraröntgen är rätt så nytt på Strömsholm, tidigare skickades hundarna till sjukhus för röntgen, så dem har inte riktigt lärt sig hur bilderna ska läsas.

Hämtade Cindra klockan 16.30 och det var en lite "dåsig" Cindra som kom emot mig med en viftande glad svans men som hon inte riktigt orkade bära upp. Jag fick information om att Cindra ska ligga mörkt och tyst. Precis som hon ska göra efter att hon fått ett EP-anfall. 

Väl hemma la sig Cindra i sin favorit fåtölj och somnade. Där sover hon än... efter 1 ½ timme. /Maria