Dagbok
2006

29 december, fredag

Julafton hade med sig mycket gott att äta, dricka, smaskig choklad i alla dess former och förpackningar samt väldigt mååååånga julklappar under granen till både vi människor och djur. Det var en skön och trevlig julafton som började tidigt och inte slutade förrän julafton gick över till juldagen.

Vår julgran och sedan vår alldeles egna tomte och tomtesyster

Det var två utslagna hjältar på julafton. Ia och Gwen träffades för andra gången och efter några timmar så såg dem ut att trivas riktigt bra i varandras sällskap.

Sedan tog jul ledigheten över och vi bestämde oss för att bara vara hemma och slappa. För en gångs skull så hade vi inte planerat in någonting annat än att vi var i Eskilstuna igår och shoppade lite hela familjen och åt ute. Ledigheten har bestått av återigen god mat, trevliga långpromenader (efter att vi tillfrisknat efter förkylningar och feber), fika med gott hembakt fikabröd, spelat familjespel och MYCKET planerad hundträning inomhus samt en del oplanerad men bra träning ute. Gwen har sprungit mycket lös och har sett ut att stortrivas. Hon är väldigt lyhörd och inkallningarna sitter som en smäck!

Pappa var här i onsdags och bland annat så lärde han Rickard knyta slips.

Rickard fick en slips av svärfar i julklapp och då gäller det att lära sig att knyta den snyggt också!
 Håll tungan rätt i mun... så grejar du det här.

Ikväll kommer Eric hem till oss och Rickard ska snart åka iväg och hämta honom på Arlanda. Rickard har ledigt hela nästa vecka också och jag är såååå avundsjuk. /Maria
 

17 december, söndag

En trevlig dag i goda kennelvänners lag i Kronhagen hos Mikaela och Tomas, kennel EmenEm!

Dagen till ära bjöds vi på strålande solsken och sådär lagom, härligt och underbart vitt skimmer i gräset. Det var kort och gott en kanondag!

Så otroligt härligt var det också att få träffa nästan alla syskonen från G-kullen. Det var bara Gem som ägs av Johanna och som bor i Finland, som av naturliga skäl inte kunde komma. Vi jämförde "tokigheter" som dem små trollen har för sig i respektive hem och dem små egenheter som kullen har nedärvda från mamma Em och pappa Aramis.

Det var väldigt kul att också få träffa och se dem hundar och ägare som vi bara hitintills läst om i forumet. Alltid lika kul att få ett ansikte på "namn". Riktigt roligt var det också att träffa dem "kända" ansiktena med sina hundar från kenneln och få prata bort en stund.

Här nedan följer lite bilder på Glazza och Guinezz från G-kullen.

Glazza med ägare Ann-Marie       

 
  Guinezz i fårhagen... ägs av Lena

Eftersom jag är så ny på det här med vallning så kan jag inte riktigt skriva och förklara hur det "gick" för Gwen men hon var lite för "het på gröten" i början. Hon var sista hunden ut av 5 hundar och hade stått vid sidan av och "eggat upp sig" en del. Nu vet ju inte jag om det här påverkade henne men förra gången satt hon i bilen och jag tog ut henne först när det var hennes tur och då var hon mer samlad och försökte hålla ihop fåren bättre. Kan också tillägga att vi då vallade i fållan och nu idag var vi ute i 25:an för första gången. Resultatet den här gången var i alla fall att hon mest delade på fåren än försökte få ihop dem och "valla". Hon blev frustrerad över att ett får inte var med resten av flocken så hon nafsade den i baken några gånger. Efter en del "tillsägningar" från Mickis så ordnade Gwen upp sig och började "tänka" istället och då kom vallningen fram. Hon gick inte direkt "på" utan tog ut mer runt fåren och uppförde sig mer balanserat. Efter det här så var Gwen rejält trött!

Guinezz, Glazza, Gwen och Gin

Mumsigt var det att få avsluta dagen med glögg, pepparkakor, choklad, knäck, kaffe, lussebullar mm... och att få höra lite border collie snack!

Vi ser med STOR glädje framemot när vår grundkurs börjar nästa år och det ska bli sååå roligt. Jag/vi vill komma och valla så fort vi bara kan och valla så mycket vi får!

Kan väl erkänna att vi var lite trötta när vi kom hem... ;0) /Maria
 

14 december, torsdag

Oj, vad tiden går och det är redan veckan före jul...

I lördags kom Sven och pappa hit för att bygga hundgård med Rickard mer om det kan du läsa under byggdagboken senare om några dagar när jag skrivit färdigt den...

På söndagen bar det av till Stora Stockholm klockan 8.15 för Marcus, Rickard och jag själv. Madeleine stannade hemma då dem skulle fira lucia till häst på Gesta.

Vi kollade in dem raser som Marcus är intresserad av och började med Shetland Sheepdog sedan Chihuahua både kort och långhårig, men den sa Marcus att han får drömma om då det inte är någonting som han vill ha nu. För nu vill han mer kunna "jobba hund" och busa. Efter det så gick vi runt bland raserna i rastorget och där stannade vi på en del intressanta raser som jag aldrig sett tidigare och intervjuade dem som stod där. Det var mycket intressant att lära sig lite mer om fler raser. En monter som fångade Marcus intresse var den med Australian Shepherd. Där stod vi en bra stund och hade en mycket intressant samtal med en väldigt trevlig tjej. Hon liksom jag tycker att det är bra med dem som vill ha Aussien till det som den var tilltänkt till från början och avla vidare på dem vallegenskaper som den har. Den ska få valla och den ska få arbeta med huvudet. Här fastnade också Marcus och var hur begeistrad som helst. Han har nu tre raser som han fastnat för och det är Border Collie, Shetland Sheepdog och Aussie.

Jag fastnade givetvis också vid Canis monter och pratade med Maria samt fick en del träningstips. Nu har jag lite mer att gå vidare på, perfekt.

En mycket trevlig dag avslutades sittandes på läktaren för att avnjuta finalen, som vanligt...! /Maria
 

8 december, fredag

Är det upp och nedvända världen ute... eller är det växthuseffekten som drabbat oss?

I en utav våra blomkrukor av trä ute har en egensådd pensé börjat att blomma...

Det finns många sätt ett litet troll kan sova på och det här är ett. Bekvämt? Njae, det tycker då inte jag att det ser ut att vara, men Gwen somnade i den ställningen!

Gwen fyller 8 månader idag den 8/12, grattis! /Maria
 

6 december, onsdag

Jag brukar inte skriva här och gnälla utan mest bara skriva om roliga saker. Nu känner jag att allting bara är supersvart och jätte trist. Jag är whiplashskadad som en del av er känner till. När jag är ute bland folk och gör saker så försöker jag inte att visa hur jag mår utan jag "biter ihop" som det så vackert heter. Det här får jag mycket skit för eftersom ingen tror på att jag har den djävliga värk som jag har. Dessutom så påverkar nackskadan min koncentrationsförmåga och mitt minne. Varför den gör det är för att i nacken sitter vår "central" till hela kroppen och allt ska gå igenom där. Enkelt förklarat. Det här har många svårt att förstå och det kan jag har förståelse för men det gör mig lite ledsen att det är så. Jag orkar egentligen inte göra en del av dem saker jag gör och leva det liv jag nu gör, men det här med hund är min källa till glädje, som jag behöver för att kunna må så bra jag kan psykiskt. Fysiskt mår jag många gånger riktigt dåligt men det får kosta och jag får ta att jag får lägga mig ned för räkning och det gör jag när andra inte ser mig. Jag är inte den gnälliga typen som vill ha medlidande för att jag är skadad utan tvärtom vill jag göra sken av att jag är frisk och kry. Dem som jag vill ska veta om min skada gör det andra behöver inte belastas med mitt handikapp. Det syns inte utanpå att min nacke en gång blev "stukad" för jag haltar inte men det känns kan jag lova!

I mitt liv ingår en väldigt viktig person och det är min sjukgymnast. Hon har fått mig att våga leva trots min skada.

Jag försöker hitta alternativa vägar att göra saker på som jag kan må bra av. Min skada kommer jag alltid att ha så jag ska göra mitt bästa för att leva med den och inte emot den eller göra så att den vinner över mig!

Det här dagboksinlägget skriver jag inte för att få ert medlidande utan mer för att det känns bättre att få skriva av sig... och det offentligt för första gången. /Maria
 

4 december, måndag

Helgen har varit rolig, hektisk och mäktig!

Fredagen besiktigades Lassito och han gick igenom vilket betyder, FRISK HÄST! Sköööönt för framförallt Maddis som nu har en alldeles egen ponny ;0). Sven har köpt honom men vi kommer alla att dela kostnaden på honom framöver. Grattis min snorpa du och Lassito är som gjorda för varandra och det var den största anledningen till att du fick honom. Du kommer att förvalta honom väl det vet vi och ni två ska utvecklas tillsammans. Givetvis så kommer Lassito även i fortsättningen att stå kvar på Gesta Gård och i sin "egen" box.

Lassito kommer att få en alldeles egen sida, som kommer inom kort och den som är intresserad av att följa Maddis och hennes arbete med Lassito kommer att kunna göra det på hans egen sida. Madeleine själv kommer att få förvalta över den sidan och att det kommer in lite dagboksinlägg då och då.

Det här med att Lassito nu är Madeleines innebär för henne att hon stannar kvar hemma efter nian och fortsätter på ett gymnasie i närheten. 

Jag fortsätter skriva om Madeleine, som red ett pass akademisk i lördags och ett pass igår för Christofer som  varit här och undervisat hos Agneta hela helgen. Madeleine och Lassito har stora ambitioner att tillsammans bli riktigt bra i den akademiska ridkonsten. Maddis får väldigt ofta beröm för att hon är så mjuk i sina händer och att hon sitter snyggt i sadeln. Hon har lätt för att lära och har på bara dem här månaderna, sedan augusti, utvecklats väldigt snabbt. Det ska bli väldigt spännande att få följa henne och Lassito i framtiden och vad det kan bli...

Lördagen var jag först och tittade på när Maddis red lektion på Lassito och sedan åkte jag ner till butiken och arbetade på kattens dag. Rickard var hemma och fixade med hemmet och sedan kom han och Gwen ner till butiken för avresa mot Stockholm. Där gick vi och handlade lite julklappar och givetvis blev det ett besök på IKEA för att inhandla gardinstänger med tillbehör. Kvällen fortsatte i handlandets tecken och det blev totalt sju affärer när vi var färdiga. Alla dessa affärsbesök var för att få ihop allting till gardinstängerna. Det kan ju aldrig vara så att allting går att handla på ett och samma ställe för antingen passar det inte för ens ändamål eller så är det slut på varan. Vi har i alla fall fått ihop kompletta stänger till alla rum så nu är det bara uppsättningen som återstår. Vi var rejält slut i våra kroppar efter den dagen så väl hemma blev det lugn och ro med filten på och nergosad i soffan...

Väckarklockan ringde klockan 6.00 på söndagsmorgonen och klockan 7.20 blev jag och Rickard hämtade av Krille, Anna och Diana. Resan styrdes först mot Nykvarn där vi mötte upp Lotta, Ove och Maria. Sedan bar det av mot Kolmården för ett besök i varghänget.

Dagen till ära hade vi vädergudarna på vår sida och det så mycket att till och med solen tittade fram mellan molnen emellanåt :0).

Det som mötte oss i gallerdörren när vi klev in i varghänget var sex stycken hanar på sex år. Dem hade fötts upp av en person, Tomas, som tagit in dem i sin familj och det för att få dem så tama som möjligt. Vi blev informerade om att vargar till naturen är väldigt skygga och för att vi ska få en chans att komma dem så här nära så måste dem födas upp av människan. All information som vi fick den här dagen kommer jag inte att skriva om här för det tar alldeles för lång tid men jag kan varmt rekommendera ett besök i varghänget på Kolmården.

Vargarna hade en klar rangordning och dem visade tydligt vad dem ville genom att använda sig av sin blick till varandra. Det var mäktigt att vara där inne och det var en ganska så annorlunda känsla att sitta där på huk och bli slickad i ansiktet av dem. Kan erkänna att jag när vi steg in genom gallergrinden hade en hög puls och kände stor respekt för dem när dem mötte oss innanför grinden. Vi var där inne i 1 timme och 45 minuter och om han inte sagt till oss att tiden var slut så skulle nog jag och Rickard  ha suttit där inne än... Vi tog 150 kort.

Det var en härlig känsla och en väldigt trevlig upplevelse, som jag och Rickard mer än gärna gör om! /Maria