Posts Tagged “IPO”

Igår var vi och tränade på klubben, som vanligt, och jag började med lydnaden som jag alltid brukar göra. Jag har börjat ta hjälp av Rickard i fria följet och han klickar när Diva går rätt, och jag belönar. Det är så mycket lättare att ha någon som står bredvid och ser när det blir rakt än att själv försöka ”känna” när det är rätt. Jag är inne och filar rätt så mycket på det fria följet, och det behövs verkligen en person som står där och kikar samt klickar i precis rätt ögonblick.

För att få Diva att ska ha en dragning utåt och inte inåt mot mig så har jag börjat ha bendebollen i handen utanför lite snett framåt på Divas vänstra sida. När sedan klicket kommer så för jag bollen med en snabb gest över Divas huvud och sedan ut mot vänster och slänger bollen utåt, snett i linje med Divas höft. Tanken är att jag vill att hon ska göra snurren åt vänster när hon är på väg att hämta bendebollen, än inåt mitt ben som hon tidigare hela tiden gjort när jag haft bollen i ärmhålan. Det gäller till att nöta, nöta och återigen nöta på det här och inte ge upp för jag har inget annat val än att göra precis så här. Diva är till en början rätt så spänd i sitt fria följ, så för att få bukt på det så går jag i cirklar och i åttor för att mjuka upp henne. För er som rider är en bättre förklaring på det jag gör, att jag ”lösgör” henne precis som ni gör när ni rider på en volt… jag gör på samma sätt med Diva, för att sedan börja gå rakt igen när hon känns lösgjord, och då  får jag lättare till ett, enligt mig ”rätt” fritt följ.

Apporteringen går som en dans men nu måste vi vidare… och där jag jag lite bet för Diva fattar inte riktigt vad hon ska göra. Ska fnula vidare på det här och återkommer när jag har lite mer koll igen .

Gwen fick sig ett rejält klickerpass med musmatta och target, i form av pekfingret. Hon tyckte det var så skoj. Först tränade jag och Rickard tillsammans men sedan tog Rickard över och de gjorde den ena övningen efter den andra. Vid ett tillfälle pussade Gwen på conteinern *s*.

I skyddet går vi från klarhet till klarhet och jag svävar som på små moln efter varje skyddspass… .

************************

Idag gick lydnaden till en början sisådär och jag var så arg på Rickard som klickade alldeles för sent, eller så klickade han ”fel” *suck*. Till slut kom Shadya fram och kom med kanonbra tips när jag istället för att vänta ut mitt raka fria följ ska jag ha en kampdutt som jag gör på samma sätt med som jag gör med bendebollen, men istället för klick och belöning, så petar jag Diva i ljumsken, och tar ett steg tillbaka för att sedan kampbelöna henne. Det här gör att hon vänder sig åt rätt håll och får en dragning till vänster för att få kampa med bendedutten. Kändes perfekt men tyvärr hann vi inte träna det här så mycket då jag innan Rickard kom ut med kamprullen fick Divas tand i vänster långfinger då hon tog fel när hon skulle ta bendebollen. Tränar och testar mer en annan dag…

Tog in Diva i bilen medan jag blev omplåstrad, men tog ut henne igen för att testa nya tips på apportering från Shadya. Jag säger apport och Diva tar apportbocken i munnen så snyggt och fint utan tugg som hon alltid gör. Därefter tar jag ett litet steg bakåt för att förhoppningsvis få Diva att följa med mig och återigen sätta sig i position framför mig. Det gick sådär men när jag börjar säga ”hit” gick det bättre, men jag vill inte lägga in något ”hit” egentligen. Efter att återigen ha diskuterat igenom med Shadya så la jag bendebollen på bröstet, och det fick Diva att vilja följa efter mig, med apportbocken i munnen, när jag backar bakåt och det med ett snyggt fokus på mig också. Kanon och där slutade vi.

Jag kan inte annat än att vara superglad åt varje framsteg som vi tar i skyddet. Jarmo bad mig att släppa Diva helt själv idag ,så hon fick ta sig fram till honom i skulet alldeles på egen motor, och så snyggt hon tog sig an den uppgiften, vilken dam hon är min Diva. Hon har en otroligt snygg bevakning!!! Allt gick kanon idag. Hon satt till och med i ro och det var första gången som jag höll i ärmen precis framför hakan på henne. Hon satte sig till och med själv efter att jag fått henne att lämna ärmen. Rickard är hjälpförare och han blir bättre och bättre på det och jag blir säkrare för varje pass på att han kommer ”rycka” till i halsbandet när Diva reser på sig när jag lämnar ärmen till figge. Sista passet idag satt Diva kvar alldeles själv tills jag kom tillbaka och hon satt kvar med fokus på mig för att invänta mitt PP ord utan att jag höll i några koppel alls. Sedan sprang hon in och gjorde en dunderbevakning. Jag är lyrisk och så nöjd med min råtta. Vem kunde tro detta för några månader sedan *tihi*??!!

Nu har vi beställt bendeprodukter igen för vi måste fylla på vårt lager, då vi ska iväg i helgen till Markaryd på kurs samt säljturne. Mer om det en annan dag för nu ska jag sova. God natt!

Jag vill skriva, och jag har hela huvudet fullt av ord som bara vill in i bloggen, men jag förstår inte när jag ska hinna skriva och berätta om vår superhelg. Det är inte nog med det för jag har tränat lydnad alla dagara utom en den här veckan också, och där gör både Diva och Gwen framsteg, som jag vill delge er. Och som om det inte vore nog med det, så har jag varit iväg på ännu en träningskväll på Södertälje BK  och kört skydd på Fredde, och jag är bara så nöjd!!!

Jag och Diva går hela tiden från klarhet till klarhet ! Hon är min lilla råtta och jag älskar verkligen att få träna tillsammans med henne.

Hon ligger numera rätt i alla facken och hon har till och med börjat bevaka *me like*!!!!

Mer om det hoppas jag kunna skriva imorgon för nu ska jag sova. Ikväll ligger inte gubben i sängen bredvid utan nu är han på MSN och blippar på mig för att få uppmärksamhet. Han är nämligen i Gällivare, så nu ska jag svara honom och sedan är det dags för mig att ”nanna kudden”. See you!

Kramelikram

Den här helgen har varit fullspäckad med superroliga saker och en är att jag tränat IPO både lördagen och söndagen. Vi har också sett bra träning. En annan är att jag och Rickard spelat guitarhero måååånga och långa timmar under lördagskvällen… och vi hann till och med, med en dart innan vi la igen våra blå och pissgula. En mycket lyckad och dundertrevlig helg alltså!!!

Lydnaden på lördagen med Diva gick som på räls och det kändes verkligen så bra. Däremot gick apporteringen sisådär och jag kände en aning frustration. Skyddet hoppade vi över då det var väldigt halt och jag ville inte riskera att Diva som är en hopp och studsjärka skulle sträcka sig.

Söndagen gick lydnaden lite sämre och jag var mycket mer ofokuserad och lättretlig. Det smittade givetvis av sig på Diva, men i det stora hela gick det bra. Apporteringen gick däremot dunderbra och vi tog ett stort kliv framåt. Jag kom också på hur jag ska gå vidare, vilket i sig är stort för mig. Nu har jag lite ”koll” så att säga, och jag har lagt upp en egen strategi på hur jag vill att det ska se ut när vi är färdiga och vägen dit är rätt så kristallklar.

Vi hade en väldigt trevlig fikastund med det glada Åkerstränargänget  och sedan var det dags för skydd. Idag bestämde jag mig för att testa köra Diva i skyddet, då den ”fläck” vi höll till på var islös. Det var pip och skrik och bråk och tjiv innan vi ens hunnit in på plan. När jag och Diva kom fram till platsen där jag skulle sätta ner henne för att invänta vad Figge hade att säga, så var det störtomöjligt att få till någon vettig konversation då Diva sjöng för full hals. Trots den höga tonart som Diva bestämt sig för att ligga på i sin allt utom underbara sång, så förstod jag vad Figge ville. Figge i skul, jag sätter Diva ner, och hon är tyst vilket i sig är en stor bedrift och så underbart, för i just det här momentet av skyddet är hon verkligen tyst, fullt fokuserad på mig och inväntar kommando. Jag ber Figge komma ut ur skul och kommenderar ”pass på”. Sedan det vi tränade på under passet var bytesretning, en början till bevakning och bett efter det. I det stora hela var jag ändå nöjd med Diva. Hon har ett fullgott bett och biter så snyggt. Jag kan alltid komma innanför hennes skal och nå henne. Hon lyssnar alltid på mig när hon sitter vid min sida och har alltid full fokus på mig när vi väl är på plan. Jag kan beordra henne att sitta och vänta när jag lämnar ärm till Figge. Sedan kommer jag tillbaka till henne, ställer mig vid hennes högra sida, andas djupa och lugnande andetag medan Diva är tyst och har blicken hela tiden på mig. Plockar sedan upp mina två koppel, väntar på att Diva ska vara på sin yttersta fokusering, och säger det jag ska till Figge och sedan ”pass på”. Det här att kunna ta den här tiden med att få andas ut är det allra viktigaste momentet för mig själv. Där hittar jag mitt inre lugn och där får jag ordning på mina känslor som sedan gör att jag får ett bra träningspass med min underbara träningskompis, Diva  .

När jag kom tillbaka till bilen så gjorde Diva någonting som hon aldrig tidigare gjort. Hon hade kvar ärmen i munnen när jag sa sitt vid bilen. Där satt min lilla råttunge med en stor ärm i hela käften och såg sådär underbart nöjd ut som bara en schäfer kan göra. Där skulle jag sedan givetvis ha stått och väntat ut henne tills hon själv valde att ”spotta ut” ärmen, men det gjorde jag då inte. Utan ovetandes om det korrekta beteendet för en matte i denna situationen så kommenderade jag ”stilla”, och ”plopp” åkte ärmen ut från Divas mun. Jag är i alla fall så nöjd med henne ändå fast det var tusen miljoner känslor i min mage efter det här träningspasset. Figge och Kattis gav mig sååå många och bra tips, som vi ska börja använda oss av nästa träningspass. Ett av dem är att vi ska lära mig och Diva att ”rondera”, och det ska bli superspännande ;0) !

Min Diva som tagit hela mitt hjärta...