Posts Tagged “Hundträning”

Det var sannerligen inte igår jag skrev och jag förstår inte vart tiden tar vägen… hm… Eller det gör jag nog, för den går åt till hundträning, hundträning, ungdomarnas aktiviteter, företaget och återigen företaget, väldigt lite hemmet och återigen hundträning och lite företag till. Jag inser för en sekund hur mycket jag skulle hinna med om jag inte hade barn med egna intressen, och familj, och eget företag, men det livet vill jag för allt i världen inte vara utan.

Jag har högtgående planer när det gäller Diva och jag SKA verkligen förverkliga dem. På något sätt ska jag få ihop Maddes satsning på dressyr, Marcus fotboll, företaget, hemmet och min egen träning. Ni förstår väl hur lätt det är när jag dessutom är nackskadad… ja, ni får väl fråga min familj hur trevligt humör jag har, för det är på humöret det visar sig mest… när värken är som värst!

Jag tycker det är SÅ nedrans kul med hundträning just nu och jag har så in i bängen skoj när jag tränar. Jag har brutit ned min lydnadsträning i småbitar och jag tränar just nu på det sätt som jag tycker är roligast. När jag får gå in och analysera min träning, och jag då ser att minsta rörelse av min kropp från huvud till fot påverkar hur resultatet sedan blir, är så spännande. Från det hur jag presenterar min belöning och vart, att se hur viktigt det är att jag har rätt känsla i kroppen under mitt träningspass, vad jag tittar, vad jag har för ”ticks” för mig med kroppen osv, och allt det här och lite till påverkar hur Diva ska utföra momentet på ”rätt” sätt. Det är vad jag verkligen njuter av i lydnaden.

Det jag för närvarande tycker är lite trist är att jag stampat på samma ställe i min lydnadsträning en längre tid, för Diva plogar och hänger sig på mitt vänstra ben en aning. Inte så mycket att det blir poängavdrag, men jag vill ha ett snyggare fritt följ och kräver att hon ska gå rakt med hela kroppen. Har jag väl ”satt” det här från grunden, så kommer jag inte ha några problem med det senare. Jag tycker det är bättre att nöta på nu och det blir vad jag vill ha redan från början, vilket är bättre än att det blir halvdant nu, som jag ändå kommer få dras med och nöta på senare, då det dessutom är befäst, och blir svårare att bli av med. Hua, vilken lång mening men jag hoppas ni förstår vad jag menar *ler*.

Jag har inte skrivit om att pipskriket är helt borta i lydnadsträningen. Visst kan det komma ett litet, litet frustrationspip i något litet moment men i stort så är det borta och jag har en sådan underbar instensitet i Diva och det fria följet. Därav mitt problem med för mycket ”häng” på mig. Jag kan verkligen”kräva” saker av henne och vi kan verkligen träna tillsammans och göra precis ALLT utan att det kommer läten!!!

Apporteringen går kanon!!!

I skyddet går Diva verkligen framåt. Hon har börjat bevaka i skulet och det med slaka linor. Hon anpassar helt själv, utan mitt stöd, vart hon vill sitta i för position framför figge och hon sätter sig på ett perfekt avstånd. Diva har en mycket snygg bevakning. det värmer gott i hjärtat då jag för någon månad sedan kände mig en smula nere just på grund av skyddsträningen och dömde ut min tjej en smula.  

Nu har ni blivit lite uppdaterade om vart vi ligger i vår träning !

IDAG

I spåret går Diva som en gud och idag kunde jag faktiskt känna glädje och upprymdhet där jag gick bakom henne i mitt långa och raka spår med köttbullebitar i. Alla andra säger hela tiden hur kul det är med spår och jag har hela tiden tyckt tvärtemot tills idag. Nu ska jag börja lära in ”ligg” hemma, men jag säger inte ligg utan jag väntar ut att Diva självmant ska lägga sig, med hjälp av spårapporterna.

Idag fick Diva två spår varav det första var rätt så långt och hon spårade på rakt, snyggt, lugnt och arbetade sig metodiskt framåt i spåret. Det andra spåret var inte fullt så långt, för jag hade nästan slut på köttbullar. Det blev mycket längre mellan varje köttebulle och på slutet blev det en alldesle för liten hög. Diva tog också det här spåret med bravur godkänt, men det visade sig att jag missade när Diva tog den lilla köttebullehögen på slutet vilket gjorde att Diva blev en aning förvirrad. Efter att Diva tagit sitt sista spår fick även Gwen komma ut, och vi tog en långpromenad på en timme. Gwen badade och simmade i Mälarens vatten, trots det gråa och något kalla vädret.

En underbar dag är slut…

Hundträningen går vidare med Diva och jag tränar på precis ALLT och överallt, och då menar jag givetvis vardagslydnaden. Jag har gått tillbaka till min gamla träning, den träningsmetod som jag egentligen tror mest på. Att ignorera felbeteenden och uppmuntra, och belöna det som är rätt!

Det här med pipskriket har varit frustrerande och är väl det fortfarande, men nu bryr jag mig inte lika mycket att hon håller på och låter. Pipskriker Diva så ignorar jag henne och är hon tyst får hon belöning i form av beröm. Det blir mest bara ”bra” och ”duktig” vilket är en jätte stor belöning för Diva. Att belöna med en leksak eller klapp eller något annat för ”roligt” skulle bara höja henne och framkalla ännu mer pipskrik. Det blir precis samma resultat när jag säger ”tyst”, ryter, gormar eller går på mer fysiskt på henne. Det höjer henne över trädtopparna och jag får en superfrustrerad Diva som det sedan tar ett bra tag att för mig att ”plocka ner” och ”packa ihop” igen.

På lydnadsplan är det däremot bendebollen som gäller, som belöning. I början av träningen går det ut på att jag vill höja henne så mycket jag kan, och genom det få ur henne så mycket stress som bara är möjligt. Där står jag och slänger bendebollen, Diva kommer tillbaka med den till mig, jag slänger iväg bendebollen och hon kommer tillbaka … och sådär håller vi på. Ingen kamp för det skapar bara att Diva kommer i fel ”fack”. För samtidigt som jag vill få ur henne en massa ”fel” energi eller lägga om energin på rätt ställe, så vill jag också få till samarbetet oss emellan. Då är komma till mig och ge mig bollen mer rätt då det får oss att arbeta ”tillsammans”, och inte var och en för sig där vi båda kampar om rätten till bollen.  Jag hoppas ni förstår vad jag menar för det är inte helt enkelt att förklara det jag känner kroppen och få de tankar jag har i huvudet till att bli ord !

Efter jag har gjort så här ett tag så börjar jag träna fritt följ. Då har jag en superfokuserad Diva som följer mig perfekt vid min vänstra sida. När hon gör ”rätt”, så belönas hon med Bendebollen. Gör hon ”fel” fortsätter jag bara min träning tills det blir ”rätt” utan pip, och då belöning. All min träning går ut på att belöna det som jag vill ha. Däremot inte skrivet att jag aldrig säger NEJ, för det har ingenting med att nolla felbeteenden i moment i min träning eller pip i vardagen/träning att göra. Ett NEJ är alltid ett NEJ och jag älskar det ordet likaså mina hundar, som vet genom att de ibland får ett NEJ, vilka ramar det har att hålla sig inom.

Äntligen har jag fått min älskade blogg!!!

Bloggen ligger, som ni ser, under vår hemsida hundkojan, och alla inlägg sedan tidigare finns kvar under ”dagbok”, från det vi började skriva 2005. Det  nya är att jag och Madde fått en blogg som vi delar på. Under ”Marias blogg” skriver jag, och under ”Madeleines Hästblogg” kommer ni hitta inlägg från Madde. Under ”Allmänt” kan resten av familjen skriva, om andan faller på .

Den här bloggen är vår privata och här skriver jag om precis samma saker som jag tidigare gjort i dagboken. Träning, tankar och familjeskoj!

Jag har inte skrivit dagbok sedan i början av december, så en del har hänt på träningsfronten. Jag har på allvar satt igång Diva i träning nu, och det är riktigt skoj. Efter en del frustration från min sida om hur jag ska göra med Divas pipskrik, och efter att jag ”bråkat” en del med henne i lydnaden fått mer av den trista bieffekten, så har jag känt mig lite nere. Jag vill träna med en bra känsla i magen där jag belönar det som är rätt och nollar det som är fel. På så sätt hoppas jag att oönskade felbeteenden hos Diva ska ”släckas ut”. Nu går vi, och bara går, och går i fritt följ i en cirkel, och hon får bara belöning när hon har fokus på mig, är tyst och inte tränger. Då kommer bendebollen som belöning utanför Divas vänstra sida. I stort vad vi gör på lydnadsplanen. Har fortsatt med apporteringen, men där är jag själv just nu osäker på hur jag fortsättningsvis ska göra, så där behöver jag fråga om råd på ÅkerKlubben.

I skyddet har vi ingen hotbild, eller jo, men en liten, och belöning sker på rätt beteende, som skall där Diva skäller ”i takt, rent”, då tar figge bort ärm och ibland får hon gå på ärm. Inget ”bråk” då vi vill att Diva ska börja lära sig sortera. Bytesförsvar, passivitet eller vänta och tyst, när ärmen läggs upp och skall igen ”i takt, rent” när ärmen läggs på plats. Svårt att förklara i rätt ”termer” då jag förstår vad de eller figge menar, men jag har inte det rätta fackspråket. Vi vill inte att Diva ska ligga i bytesförsvar när ärm är uppe och hon ska helst inte hoppa upp och ner i sitt skall. Håller sig figge en bit ifrån vill Diva gärna hoppa och studsa, och kommer figge för nära blir det fel i bytesförsvar, men däremot på lagom avstånd så fungerar båda. Diva har ett bra, och fast bett. Om nu någon i Åkersgänget läser det här, så får de mer än gärna kommentera och lägga till eller dra ifrån… tas tacksamt emot!

Besök även gärna vår webbshop www.blancks.se och blancksbloggen www.blancksbloggen.se. Där skriver jag om allt som rör företaget… och annat smått, gott och blandat!

Må så gott!