Det har verkligen varit en underbar vårdag idag. En härlig känsla har spridit sig i kroppen så fort jag sett ut genom fönstret. Tyvärr, har jag inte fått njuta så mycket av den mitt på dagen utan mer på eftermiddagen, men det kändes gott det med. Allt med företaget känns så roligt just nu och jag älskar att få frågor och funderingar från mina kunder. Det har också börjat trilla in fotografier och trevliga mail där jag får se vilka ni är som handlar i vår webbshop. Riktigt skoj!
Nu till mitt privatliv ! På eftermiddagen var jag och Rickard ute på en långpromenad som tog över en timme och det var så skönt. Gwen och Diva såg ut som två gegghundar när vi kom tillbaka till bilen och är det något negativt med det här vädret så är det just det. Skitiga hundar!!!
Efter promenaden packade vi in oss i bilen igen och begav oss till Vikingavallen för ett lydnadspass var med de fyrbenta. Började med Diva och för henne har jag verkligen lagt upp min träning nu, och det känns så skönt. Jag tänker bara göra småjusteringar, men annars vet jag vilken väg jag ska ta, och jag skyndar långsamt, för den planering jag lagt är en långsiktig planering. Jag har använt mig en hel del av min klickerkunskap och delar upp samt bryter ner moment till små delar. Allt för att Diva är en sådan hund som verkligen behöver tydliga hjälper i form av tydlig inlärning för att förstå, och inte bli frustrerad.
Jag började med att bara slänga iväg bendeboll där Diva springer iväg för att hämta hem den till mig, och jag slänger iväg den igen och hon springer iväg och hämtar… och sådär håller vi på tills jag fått ur Diva en hel del negativ energi. Mellan bollslängarpassen låter jag Diva skälla av sig en del och tränar samtidgt på ”tyst”, som hon måste vara för att få belöningen slängd till sig eller slängd iväg långt bort. När jag tycker att det känns bra att starta med fritt följ så gör jag det. Diva var tyst under den första delen av träningen. Jag belönade rätt så fort och efter få steg, men när Diva gick i bra position och var tyst. Rickard fick vara den som sa till när ”rumpan” gick i rätt position. Efter att jag gjort så några gånger så gick jag och Rickard igenom min träning ,och enligt Rickard så är det precis i början, de tre första stegen, som Diva går som bäst. Därför är det just då under de stegen när Diva går som bäst, som jag ska klicka och ge belöning. Genom att göra så här så hoppas jag få Diva att förstå vad det är jag är ute efter, vilket jag nämligen inte tror hon gjort hittills. Efter att ha gjort så några gånger så ville jag träna bakdelskontroll vid några bänkar som står vid fotbollsplanen. Den sortens träning tror jag mycket på. Diva har ingen bakdel enligt henne själv och då är det svårt att få henne förstå hur hon ska få in någonting som hon inte tror sig ha. Lite frustrerande, men mest jobbigt tyckte Diva att det var att gå där vid bänkarna. Däremot var det en väldigt bra träning som ger väldigt mycket och det blev ett fint resultat.
Tränade därefter apportering och gjorde som jag tränat hela tiden och som jag skrivit om tidigare. Apporteringen gick jätte bra. Gick efter det till bilen och lät Diva hoppa in i sin burhalva för att vila och tog sedan ut Gwen för träning.
Gwen fick också hämta bendeboll som slängdes iväg till henne och det tycker hon är så skoj!!! Något vi lärt Gwen är att säger jag ”husse” så går hon till honom och säger han ”matte” så vänder hon sig till mig och kommer fram till mig. Det här roade vi oss med en stund och Gwen fick kampa en del med husse. Tränade även korta fritt följ med Gwen där hon får klick och belöning rätt så fort efter att vi börjat gå men det är av en helt annan anledning än för Diva.
Sen fick jag en idé att testa Shaping med Gwen. Det var verkligen inte igår vi gjorde det, så extra kul var det att få se hur Gwen skulle reagera, om hon skulle förstå, och på vad det skulle bli för resultat. Gick fram till en annan lite lägre bänk på andra sidan planen än vad Diva tränat vid. Där ställde jag mig och började min shaping. Jag hade bestämt mig för att slutmålet skulle vara att Gwen skulle hoppa upp och sätta sig på bänken. Det tog faktiskt inte speceiellt lång tid förrän Gwen så snyggt satt där med lilla rumpan på bänken och tittade storögt och glatt på mig. Givetvis var jag tvungen att testa flera gånger för att se om Gwen förstått vad det var jag ville ha ut, vilket hon gång efter annan visade att hon gjort. Min klickersöta tjej!
Nu är det sängläge som gäller och Diva har intagit husses sänghalva och tittar surt på honom när han kommenderar iväg henne därifrån. Diva är trött, Gwen ligger på sitt sovställe och husse försöker gosa med den inte alltför gosvänliga Diva… .
Avslutar med årets första blomma… sen om det inte var en riktig, men dock en gul fin blomma som vi hittade på marken !
Reflexblomma
Önskar er en underbar natt där ni får en skön sömn!
Det har inte blivit så mycket mer än att vi varit hos kiropraktorn och veterinären med Lassito idag, se blancksbloggen. Gwen och Diva fick följa med och har mest fått sitta i bilen. En trist hund-dag för dogsen alltså, men ibland blir det så. Däremot fick de vara med i stallet efteråt när vi kom hem igen och det var mycket uppskattat. De båda åt en hel del hästbajs och Diva åt sin favoritstallrätt som är ”ensilage”. Jag har faktiskt gått och funderat på om inte Diva också måste få vaccination mot Botulism !!!
Det blir inte så mycket mer skrivet nu för gubben är trött och vill sova. I och för sig så gör det inte så mycket om jag sitter här och skriver medan han sover, men jag behöver nog också få till min ”skönhetssömn” för att orka imorgon. Planeringen för imorgon är att jag ska arbeta hela förmiddagen. Vid lunch blir det en promenad med ”tjejerna” på en timme ungefär, och den avslutas med ett lydnadspass med dem båda var och en för sig på fotbollsplanen. Efter promenad och lydnad, så är det arbete som gäller igen…
Sambon arbetar hemma imorgon, så lite trevligt fikaprat vid köksbordet kanske det också kan bli !
Jag ska bygga mitt självförtroende genom träning. Första dagen på resten av mitt träningsliv, eller det låter väl riktigt patetiskt, eller hur *ler*?! Lite sant är det däremot för idag har jag börjat träna lydnad även på veckorna med Diva, och då givetvis Gwen också. Jag och hundarna tog en långpromenad i Stenfasta på en timme först, och sedan efter den lastade jag in dem i bilen igen, så stannade vi till vid fotbollsplanen. Den som ligger mitt i Stallarholmen och som de håller på att förstöra genom att de gör en väg vid ena långsidan. Där fanns det några gröna fläckar som jag kunde träna på utan att halka omkring för mycket i den blötisiga snön.
Körde på och tränade fritt följ och höll på att blir så irriterad, arg och fruktansvärt förbannad så jag höll på att tappa besinningen eller så illa var det nog aldrig, men jag kände mig oerhört frustrerad. Jag gjorde det här lydnadspasset till ett ”testingpass”, medvetet även fast jag vet att det frustrerar Diva ännu mer, så var jag tvungen för min egen skull och magkänslas skull. Det var stunder som det gick bra men i det stora hela så bråkade vi mest om pipskrik. Jag har redan lagt om träningen till att gå mycket långsammare vilket i sig blir en bättre position, men inte mindre pip. Testade att gå runt, runt och tog fram klickern till hjälp, och testade att i vänstersvängarna klicka så fort hon bara följde efter, utan pip, och i en rätt så bra position för att efter klicket få belöning. Det var vad som fungerade bäst. Därför tror jag på att försöka få till korta och bra pass så Diva inte ”hinner” skapa och bygga upp frustration. Det går inte att jag går och går och går och väntar ut henne utan jag får göra så hon klarar på korta pass, och sedan belöning. Mellan passen testade jag att bara kommendera ligg, sitt och ligg och sitt… i en följd. Testade också att börja träna ”stå” vilket det gick lite si och så med, men jag är tvungen, för min egen skull, att få träna andra saker än bara fritt följ, för att det ska kännas kul att träna lydnad med Diva igen.
Det känns inte som jag kommer ”åt” Diva och kan få börja använda den kunskap jag ändå kan i hundträning. Vi står kvar och stampar på ett ställe bara för att pipet inte försvinner och jag blir bara mer och mer osäker på vad som egentligen fungerar. Därför behöver jag mer träningstid och därför har jag bestämt mig för att efter varje promenad eller i alla fall fyra dagar i veckan förutom helgen, så ska jag träna ett pass med dem båda. Det är ett privilegium jag har som egen företagare ”att jag kan lägga och planera mina dagar lite som jag vill”.
Nu ska vi inte glömma bort att pipen, som var högre och värre än vanligt, kommer av att vi var på en helt ny plats för Diva att träna på. En helt ny plats är som ett helt nytt moment.
Apporteringen gick lysande och det känns så skönt att vi har ”den” att känna oss nöjda med. Att sitta och koncentrera sig är något Diva verkligen kan, om hon vet att det snart kan komma en belöning i form av en bendeboll. I stallet är en annan plats för där har Diva ingen som helst förväntan på att det kommer att hända någonting mer än att hon bara får sitta eller ligga och vänta. I stallet är Diva tyst som en mus, så släppte du en knappnål skulle du höra den falla i marken.
Gwen fick sig också ett lydnadspass och det är när jag tar ut henne efter att jag tränat Diva, som jag märker vilken stor skillnad det är på mitt sätt att vara mot dem båda. Det är som natt och dag… och jag är tvungen att vara ljus i rösten, vänlig och helst party i hela kroppen med stora vida rörelser mot Gwen. Medan mot Diva ska jag vara dämpad, mörk röst och små kroppsrörelser. Snacka om att det skapar frustration i mig… och min träning.
Gwen har sedan en lång tid tillbaka inte haft så stor lust att träna lydnad och då har jag helt enkelt lagt ner den biten. Nu när jag återigen tagit fram klickern och börjat använda den i spontana beteenden från Gwen, så har det visat sig gå bra. När nu klickern gör Gwen glad så kom tanken idag efter att Gwen erbjudit mig flera bra positioner vid min vänstra sida, så varför inte ta och testa att börja klicka fritt följ, som ett nästa naturliga steg. Sagt och gjort vilket visade sig gå riktigt bra. Nu kräver jag ingenting utan bara korta steg i fritt följ, klick och belöning. Testade att göra några vänstersvängar som varit ”tack och hej” från Gwen tidigare, men nu gick även dem. Oh, så kul att återigen få träna lydnad med Gwen!!!
Nu blev det ett låååångt inlägg från mig, men jag behövde verkligen få skriva av mig om min träning, och det här mina kära vänner, är bara början !
Nu på kvällen har vi tagit vår dagliga 20 minuters promenad med Lassito där hundarna också får följa med och springa lösa. Jag och Madde har bestämt oss för att vi de här 20 minuterna ska gå power walk för att det ska ge oss någonting , och det är riktigt skönt faktiskt. Sen är det böjning av Lassitos framben, och hundarna är med i stallet. Idag var det fullt med folk där så det sprang omkring folk förbi hundarna med sadlar och träns och hästar gick in och ut. En bättre socialträning för hundarna är det svårt att få !
Imorgon klockan 14.00 och 15.00, är det dags för först Koko och sedan veterinär Lasse, för Lassito!
Som alla dagar så var också den här sig lik, att jag och hundarna tog en långpromenad. Däremot så mötte vi Anette med border colliekillen Eros på vägen så vi tog en promenad med dem på 1 timme och 20 minuter. En härlig promenad med alla tre hundarna lösa tillsammans. Diva har lite mutter och prat för sig mot Eros och får sig några tillsägningar tillbaka av honom, men så länge Diva håller sig på sin kant med en pinne i munnen går allt så bra. Diva är som jag tidigare skrivít en polis och gör precis likadant mot Gwen som hon gör mot Eros, så det är ingen skillnad på om hon känner hunden eller inte. Det här var andra gången det träffades och det är så skönt att kunna ha dem lösa tillsammans. Diva har inte träffat så många fler hundar som hon varit lös med så jag vet inte hur hon skulle reagera men jag tror faktiskt efter idag, som jag inte tidigare trott, att det skulle gå bra. Gwen är underbar med alla hundar så där behöver jag inte ens fundera.
Jag var genomblöt av svett när vi kom tillbaka hem igen så nu hoppas jag att det ”rasade av” något kilo . Jag behöver nämligen gå ner ca 3 kg som jag lagt på mig under vintern. Fy, och usch för ”tyngdlagen” när ”man” blir äldre *ler*!
Idag har jag och Gwen varit iväg till Pernilla och EmenEms Hedda och vallat. Jag, Pernilla och Annica med Zäta har länge försökt att få ihop ett datum för en träff, och äntligen så blev det då av. Vi har vallat, pratat, fikat, pratat, varit ute på promenad och sedan vallat igen… och givetvis pratat :D . En supertrevlig dag, som vi hoppas inte kommer dröja alltför länge till nästa gång. Då blir det hemma hos mig och inplanerat är att det blir skyddsträning och föltitt. Det finns film i blancksbloggen på Hedda när hon vallar. Kanske inte den bästa filmen, men ni kan ändå se hur fin Hedda är när hon vallar .
Idag när jag var på väg hem från Pernilla så satt jag och tänkte på vilken fördel Gwen har som kan vara ute lös på promenad med flera andra hundar samtidigt, och busa runt med dem som om de känt varandra i flera år, fast de aldrig tidigare träffats. Jag har aldrig testat men jag tror inte Diva skulle fixa det. Hon är för mycket polis för att kunna låta de andra hundarna få ha sitt eget space under promenaden.
Då Diva inte fått göra så mycket idag, då hon och husse blev kvar hemma, så körde jag några lydnadspass i hallen med henne. Diva har börjat ”köra ut” rumpan i fria följet, så jag och Kattis pratade redan förra helgen om att det är bra om jag gick vid ett staket eller liknande för att få in röven på Diva. Då erinrade jag mig hur jag tränat bakdelskontroll i hallen med Gwen när hon var yngre. Körde nu på liknande sätt, men utan klicker, frtt följ med Diva i hallen, och det såg riktigt snyggt och bra ut, enligt Rickard. Har börjat försöka känna i min kropp hur Diva går när det känns bra för att få känslan för när det ”ser” bra ut, trots att jag inte kan se hur hon går. Härligt att ha kommit igång med träningen på allvar med Diva!
Har inte skrivit något om Divas värk vilken ser mycket bättre ut. Vi var på ÅkersKlubben och tränade lite lydnad samt körde ett skyddspass igår, och då märktes inget på Diva. I skyddet går vi från klarhet till klarhet och vi har tagit ytterligare ett steg mot framgång… och skyddspasset kändes riktigt bra.
God natt mina vänner… jag hoppas också ni haft en sådan underbar och trevlig helg, som jag haft!
Jag har fått en ful ovana eller det kanske är en bra vana, vad vet jag, men min ovana eller vana är i alla fall att jag tar med mig min laptop till sängen. Innan jag lägger mig för att somna in så surfar jag runt lite bland ”roliga” sidor som jag inte hinner med under dagen, och nu ikväll så blir det ett inlägg här i hundkojebloggen.
Info om Diva så på träningsfronten så tar vi det lite lugnt. Hade egentligen planerat in att den här veckan börja lägga in ett lydnadspass varje onsdag förutom de lydnadspassen som jag kör varje lördag och söndag,. Utöka de två lydnadspassen till att bli tre gånger i veckan alltså. Nu blir det inte alltid som jag tänkt mig och inte heller denna gång då Diva inte är helt kry i framdelen. Hon har pipit till en del när vi varit på promenad och hon landat på frambenen vid något hopp, eller när hon vridit sig hastigt. Diva vill heller inte gärna hoppa ur bilen och ser mest bara olycklig ut när jag ber henne, så jag har varit tvungen att hjälpa henne ut. Hon har också pipit till på natten när hon hoppat ner från sängen. Det här känns inte alls bra, men vi hoppas på en vanlig sträckning, som vi misstänker blev vid en vurpa Diva gjorde i skyddet på lördagen. Vi tyckte nämligen att hon markerade värk redan på lördagskvällen, men vi var inte helt säkra på vår sak så jag tränade även på söndagen. Vänta och se är min melodi när det gäller alla sorts skador eller sjukdomar på både människa och djur, så vi väntar några dagar till. Ska nog låta Diva vila några dagar från promenader även fast jag vet att hon kommer bli väldigt ledsen när jag och Gwen sticker ut själva.
Nu står husse och fixar med matlådan för imorgon och då har Diva lärt sig att det eventuellt kan bli en liten smakbit över till henne, så hon stack iväg som en raket ut till köket för att se efter . Ja, Johanna jag har dragit ner på maten för Diva till att bli bara 3 dl morgon och 3 dl kväll istället för 4 dl morgon och 4 dl kväll.
God natt mina nära och kära samt alla ni andra… jag ska bli bättre på att uppdatera den här bloggen men den tiden den tiden… ju mer tid företaget kräver desto sämre blir jag på att uppdatera här. Det finns ett hem att sköta också, men just nu vet jag inte om jag skulle våga släppa in en ”gris” ens innanför vår dörr, för här är inte städat på ett tag. Vad är det de säger ”bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete” .
Det är skönt att jag har eget företag och att måndagarna oftast är lugna, för annars hade min kropp inte fixat våra hektiska helger. Det gäller att alltid veta vad jag ska göra de närmaste dagarna efter att jag ”gått över gränsen” för vad min kropp tål. Allt det där har jag lärt mig efter att ha varit whiplashskadad i nio år, men ni där ute som läser min blogg undrar kanske hur jag kan vara så ”rörlig” när jag är så pass skadad som jag faktiskt är. Det gäller att planera även när det gäller min kropp alltså !
De är så goa både Diva och Gwen när vi är i stallet och Madde ”tar” hand om Lassito. De båda sitter eller ligger en bit ifrån där Madde står och fixar med sjuklingen. Innan vi kommer in i stallet så har vi varit ute på en 20 minuter lång promenad med Lassito där både Gwen och Diva fått springa lösa och rastat sig själva. De har verkligen anpassat sig till att vara lösa ”med häst”. Snart dröjer det inte förrän Madde kan ta med sig Diva när hon rider. Gwen drar dessvärre på vilt, så hon är lite knepigare att ha med sig, även fast hon bara drar iväg för att ”checka” läget, och kommer tillbaka direkt hon haft ”kontakt” med djuren hon jagat, så är det ändå lite vanskligt att ha henne med när du sitter på hästryggen.
Gwen har "koll" på Lassito
Diva sitter mest och väntar på att vi ska bli färdiga
Diva är alltid så tyst och snäll i stallet... Gwen vallar Lassito
Hundträningen går vidare med Diva och jag tränar på precis ALLT och överallt, och då menar jag givetvis vardagslydnaden. Jag har gått tillbaka till min gamla träning, den träningsmetod som jag egentligen tror mest på. Att ignorera felbeteenden och uppmuntra, och belöna det som är rätt!
Det här med pipskriket har varit frustrerande och är väl det fortfarande, men nu bryr jag mig inte lika mycket att hon håller på och låter. Pipskriker Diva så ignorar jag henne och är hon tyst får hon belöning i form av beröm. Det blir mest bara ”bra” och ”duktig” vilket är en jätte stor belöning för Diva. Att belöna med en leksak eller klapp eller något annat för ”roligt” skulle bara höja henne och framkalla ännu mer pipskrik. Det blir precis samma resultat när jag säger ”tyst”, ryter, gormar eller går på mer fysiskt på henne. Det höjer henne över trädtopparna och jag får en superfrustrerad Diva som det sedan tar ett bra tag att för mig att ”plocka ner” och ”packa ihop” igen.
På lydnadsplan är det däremot bendebollen som gäller, som belöning. I början av träningen går det ut på att jag vill höja henne så mycket jag kan, och genom det få ur henne så mycket stress som bara är möjligt. Där står jag och slänger bendebollen, Diva kommer tillbaka med den till mig, jag slänger iväg bendebollen och hon kommer tillbaka … och sådär håller vi på. Ingen kamp för det skapar bara att Diva kommer i fel ”fack”. För samtidigt som jag vill få ur henne en massa ”fel” energi eller lägga om energin på rätt ställe, så vill jag också få till samarbetet oss emellan. Då är komma till mig och ge mig bollen mer rätt då det får oss att arbeta ”tillsammans”, och inte var och en för sig där vi båda kampar om rätten till bollen. Jag hoppas ni förstår vad jag menar för det är inte helt enkelt att förklara det jag känner kroppen och få de tankar jag har i huvudet till att bli ord !
Efter jag har gjort så här ett tag så börjar jag träna fritt följ. Då har jag en superfokuserad Diva som följer mig perfekt vid min vänstra sida. När hon gör ”rätt”, så belönas hon med Bendebollen. Gör hon ”fel” fortsätter jag bara min träning tills det blir ”rätt” utan pip, och då belöning. All min träning går ut på att belöna det som jag vill ha. Däremot inte skrivet att jag aldrig säger NEJ, för det har ingenting med att nolla felbeteenden i moment i min träning eller pip i vardagen/träning att göra. Ett NEJ är alltid ett NEJ och jag älskar det ordet likaså mina hundar, som vet genom att de ibland får ett NEJ, vilka ramar det har att hålla sig inom.
Att belöna det som är rätt och nolla det som är fel
Nu var det ett bra tag sedan som jag skrev här. Det har varit så mycket och tiden har inte riktigt räckt till. Den blogg som är prio ett är blancksbloggen av förklarliga skäl.
Idag har jag och odjuren haft en underbart härlig långpromenad på en timme i solen. Vi gick den ute vid Egalla där Excellent står med sin mamma. Vi utgår alltid från stallet och går en längre runda eller en lite kortare, och idag tog vi då den längre, och så avslutar vi den hos Excellent igen. När vi idag återigen var hos Excellent så hade det hunnit bli lunchtid, så strax efter oss kom ”snoriga” Rickard dit med kaffe, smörgås och kaka. Där satt vi sedan och mumsade fika tillsammans i solen alla fyra. Mittemot på andra sidan staketet stod vår ”bäbis” kille och tittade på med sina hästkompisar.
Gwen hade fullt upp med att valla Excellent och Invicta där dem stod och tittade på oss.
Diva satt i solen vid oss och småslumrade i solen. Hon riktigt njöt där hon satt i värmen och tittade på ”tokan” Gwen som vallade omkring framför henne. Inte en min och inte ett ljud från Diva, utan hon bara satt där och mådde bra .
Diva myser i solen... och hon är INTE på smällen utan hon löper... och kanske behöver damen få liiite mindre att äta framöver
Den här helgen har varit fullspäckad med superroliga saker och en är att jag tränat IPO både lördagen och söndagen. Vi har också sett bra träning. En annan är att jag och Rickard spelat guitarhero måååånga och långa timmar under lördagskvällen… och vi hann till och med, med en dart innan vi la igen våra blå och pissgula. En mycket lyckad och dundertrevlig helg alltså!!!
Lydnaden på lördagen med Diva gick som på räls och det kändes verkligen så bra. Däremot gick apporteringen sisådär och jag kände en aning frustration. Skyddet hoppade vi över då det var väldigt halt och jag ville inte riskera att Diva som är en hopp och studsjärka skulle sträcka sig.
Söndagen gick lydnaden lite sämre och jag var mycket mer ofokuserad och lättretlig. Det smittade givetvis av sig på Diva, men i det stora hela gick det bra. Apporteringen gick däremot dunderbra och vi tog ett stort kliv framåt. Jag kom också på hur jag ska gå vidare, vilket i sig är stort för mig. Nu har jag lite ”koll” så att säga, och jag har lagt upp en egen strategi på hur jag vill att det ska se ut när vi är färdiga och vägen dit är rätt så kristallklar.
Vi hade en väldigt trevlig fikastund med det glada Åkerstränargänget och sedan var det dags för skydd. Idag bestämde jag mig för att testa köra Diva i skyddet, då den ”fläck” vi höll till på var islös. Det var pip och skrik och bråk och tjiv innan vi ens hunnit in på plan. När jag och Diva kom fram till platsen där jag skulle sätta ner henne för att invänta vad Figge hade att säga, så var det störtomöjligt att få till någon vettig konversation då Diva sjöng för full hals. Trots den höga tonart som Diva bestämt sig för att ligga på i sin allt utom underbara sång, så förstod jag vad Figge ville. Figge i skul, jag sätter Diva ner, och hon är tyst vilket i sig är en stor bedrift och så underbart, för i just det här momentet av skyddet är hon verkligen tyst, fullt fokuserad på mig och inväntar kommando. Jag ber Figge komma ut ur skul och kommenderar ”pass på”. Sedan det vi tränade på under passet var bytesretning, en början till bevakning och bett efter det. I det stora hela var jag ändå nöjd med Diva. Hon har ett fullgott bett och biter så snyggt. Jag kan alltid komma innanför hennes skal och nå henne. Hon lyssnar alltid på mig när hon sitter vid min sida och har alltid full fokus på mig när vi väl är på plan. Jag kan beordra henne att sitta och vänta när jag lämnar ärm till Figge. Sedan kommer jag tillbaka till henne, ställer mig vid hennes högra sida, andas djupa och lugnande andetag medan Diva är tyst och har blicken hela tiden på mig. Plockar sedan upp mina två koppel, väntar på att Diva ska vara på sin yttersta fokusering, och säger det jag ska till Figge och sedan ”pass på”. Det här att kunna ta den här tiden med att få andas ut är det allra viktigaste momentet för mig själv. Där hittar jag mitt inre lugn och där får jag ordning på mina känslor som sedan gör att jag får ett bra träningspass med min underbara träningskompis, Diva .
När jag kom tillbaka till bilen så gjorde Diva någonting som hon aldrig tidigare gjort. Hon hade kvar ärmen i munnen när jag sa sitt vid bilen. Där satt min lilla råttunge med en stor ärm i hela käften och såg sådär underbart nöjd ut som bara en schäfer kan göra. Där skulle jag sedan givetvis ha stått och väntat ut henne tills hon själv valde att ”spotta ut” ärmen, men det gjorde jag då inte. Utan ovetandes om det korrekta beteendet för en matte i denna situationen så kommenderade jag ”stilla”, och ”plopp” åkte ärmen ut från Divas mun. Jag är i alla fall så nöjd med henne ändå fast det var tusen miljoner känslor i min mage efter det här träningspasset. Figge och Kattis gav mig sååå många och bra tips, som vi ska börja använda oss av nästa träningspass. Ett av dem är att vi ska lära mig och Diva att ”rondera”, och det ska bli superspännande ;0) !
! På eftermiddagen var jag och Rickard ute på en långpromenad som tog över en timme och det var så skönt. Gwen och Diva såg ut som två gegghundar när vi kom tillbaka till bilen och är det något negativt med det här vädret så är det just det. Skitiga hundar!!!
!
Inlägg (RSS)