Arkiv för kategorin “Marias Blogg”

Jag vill skriva, och jag har hela huvudet fullt av ord som bara vill in i bloggen, men jag förstår inte när jag ska hinna skriva och berätta om vår superhelg. Det är inte nog med det för jag har tränat lydnad alla dagara utom en den här veckan också, och där gör både Diva och Gwen framsteg, som jag vill delge er. Och som om det inte vore nog med det, så har jag varit iväg på ännu en träningskväll på Södertälje BK  och kört skydd på Fredde, och jag är bara så nöjd!!!

Jag och Diva går hela tiden från klarhet till klarhet ! Hon är min lilla råtta och jag älskar verkligen att få träna tillsammans med henne.

Hon ligger numera rätt i alla facken och hon har till och med börjat bevaka *me like*!!!!

Mer om det hoppas jag kunna skriva imorgon för nu ska jag sova. Ikväll ligger inte gubben i sängen bredvid utan nu är han på MSN och blippar på mig för att få uppmärksamhet. Han är nämligen i Gällivare, så nu ska jag svara honom och sedan är det dags för mig att ”nanna kudden”. See you!

Kramelikram

Jag ber om ursäkt att det inte kommit ett endaste litet inlägg om helgen här i bloggen!!! MEN vi har så mycket att göra för att komma ikapp efter helgen, så jag hinner inte sätta mig ner och skriva. Sen är det så att Rickard ska iväg till Gällivare på torsdag, så det är en hel del som vi måste ta hand om med företaget innan han åker också.

Jag LOVAR att skriva så fort jag hinner…

God natt på er ni som ska sova. Vi ska arbeta några timmar till… BAMSEKRAM!

Usch och fy jägarna, får säga vad de vill, men jag blev verkligen så nedrans rädd att jag höll på att, ursäkta skriften, ”skita på mig”!!! När jag och hundarna var ute på vår långpromenad som vi brukar mitt på dagen, så gick vi den i skogen i utkanten av Stallarholmen vid de nybyggda villaområdet.

När jag som bäst går där mellan tallarna på en stig, som omges av vallgravar på bägge sidorna, där de förr grävt ut lera för takpannor m.m, så hör jag plötsligt hur det grymtade till någon meter snett framför och nedanför mig, och hundarna hade jag någon meter framför det grymtande ljudet. Jag kan lova dig att hade du varit vid min sida vid just det här tillfället, så hade du från min mun fått höra ett illvrål utan dess like. Till och med Gwen stannade upp och vågade inte ta ett endaste litet pyttesteg framåt mot ljudet. Jag kände hur det isade till rejält i mina ådror och jag var så rädd för att Gwen skulle sticka iväg efter ljudet, som jag tyckte mig höra av piggevildSVIN som lämnade platsen. Jag började gå åt tillbaka några steg och ropade samtidigt på Gwen och Diva som glatt studsade efter mig, så skönt!!!

Nu var det så att på just den här platsen hade jag dagen före sagt till Rickard, som var i telefonen just då, att de nedrans svinen intaget den här fina platsen också för sitt bökande.

Vi gick förbi platsen igen där grymtandet hörts tidigare, men den här gången kopplade jag upp båda hundarna, och kopplade loss först när vi kommit några meter bort. Hade pigge någon som helst känsla i sin kropp så borde han nu vara så pass rädd för den här kärringen som vrålat som en tok, så pass rädd, att han inte vågade visa sitt fula tryne igen!!!

Det har varit strålande solsken hela dagen. Solen har lyst från en nästan helt klarblå himmel och sostrålarna värmde gott i ansiktet. Det var kyligt i luften, men av det märktes intet då jag var på min raska entimmes långa promenad. Jag gick jag mig så varm att jag förbannade alla kläder jag hade klätt på mig.

Efter promenaden åkte jag till Vikingavallen och tränade lydnad. Frågade om Sven ville följa med vilket han ville så han var med där och stod i solen och tittade på när vi tränade.

Diva var inte lika fokuserad som hon brukar och jag fick lite mer småpip mellan varven vilket jag inte fått på länge.  Jag fick också några småpip i början på en del av ingångarna, som igår nästintill gick helt klockrent. Det här, om jag ska analysera, visar ännu mer hur signalkänslig Diva är på mig och hur jag agerar. Sven har aldrig varit med mig när jag tränat, så bara den situationen kändes lite annorlunda i min kropp. Sen pratade han lite mellan varven, vilket inte gjorde så mycket för jag hade inte sagt till honom att inte få prata, men det gjorde mig mindre fokuserad än vad jag brukar vara på min träning. Lite splittrad är väl mer ordet. Sen till det som är mest viktigt i sammanhanget är att jag alltid brukar gå igenom mitt träningsupplägg i huvudet, före jag kliver ur bilen, vilket jag aldrig gjorde idag. Det sistnämnda var nog den största orsaken till att det blev lite mer rörigt än vad det brukar vara. 

Hur som helst så gick träningen ändå rätt så bra, för de bitar som var bra, de var riktigt bra. Jag får skynda långsamt med fria följet då Diva lätt ”tappar rumpan” efter några steg. Få steg och sedan belöning och här gäller att inte gå för fort fram vilket jag givetvis vill göra och gjorde idag. Sättande under gång har hon fattat så den biten behöver jag inte träna så mycket mer på just nu. Den ska finslipas, men då behöver jag ha någon som ser på när jag tränar och säger till när Diva sitter ”bra”. Ska kanske börja lägga in ett läggande också, jag får se. Inkallningarna går bra men där är Diva lite för slö in. Får se hur jag ska gå vidare där. Har inte slängt någon bendeboll bakom mig på länge får se om det är lösningen. Att ligga och ”bara vara” i en platsliggning gick kanon idag. Gjorde en vid ett tillfälle när Sven och jag pratade. Diva låg helt fokuserad på mig och släppte mig inte med blicken där jag knallade omkring en bit framför henne och på sidan av henne. Vi stod så till att jag inte kunde gå och gömma mig, men bra att hon ändå i det här läget är tyst och ligger kvar.  Jag har inte tränat platsliggning så länge.

Så kom vi då till apporteringen och den gick som en dans idag. Hon var så duktig och jag kunde till och med börja dra apportbocken till lite kamp, och Diva håller stenhårt fast i den, KANON!

Gwen gumman fick bendeboll slängd till sig många gånger där hon fick hämta och komma in till mig. Hon ser alltid så glad ut när hon får ila iväg efter bendebollen. Tränade några ”hit” och Gwen ska in i position vilket går jätte bra och hon hamnar helt rätt. Det går dessvärre inte lika bra i fria följet, och vi som haft ett sådant underbart fritt följ *snyft*, men vi jobbar på att få det bra igen. Jag gör lite som med Diva där, att jag ger snabba belöningar, men Gwen får ett klick och belöning redan efter första steget. Hon vill nämligen glida fram och hamna i någon form av lek. Inkallningar blev det också några stycken av innan det var dags för bilen.

Under dagen har jag mellan varven tvättat, valt ut och packat kläder till helgen. Vi har ikväll, förutom arbetat med företaget och att jag varit ute i stallet, fixat iordning alla produkter som ska med till Kil, och Rickard har kollat så husvagnen är ok för en resa på 35 mil, enkel väg.

Nu är klockan lite drygt elva… och jag ska sova. Vi ses kanske imorgon, för jag ska iväg och träna med Diva på kvällen, så jag vet inte om jag hinner blogga när jag kommer hem därifrån. Vi har packning mm att fixa med också… när jag kommer hem.

God natt!

Idag har det inte varit något vidare väder ute även fast solen faktiskt har lyst en del över oss, så har det varit iskallt. Det kändes helt ok på promenaden då jag till och med blev lite för varm. men jag ska då alltid klä på mig lite för mycket kläder. Gick i alla fall en rätt så rask promenad på en timme som innehöll i väderväg både sol och snöoväder.

Åkte sedan till Vikingavallen och tränade vid sidan om fotbollsplanen. Det var verkligen bitande kallt om fingrarna så nedrans kallt att jag flera gånger övervägde starkt att ge upp och åka hem. Då det inte riktigt ligger mig för att ge upp, så fortsatte jag givetvis mitt lydnadspass med Diva, och efter en tids träning, så kände jag mina fem fingrar på höger handen igen. Det var den handen som var mest utsatt då det är den som håller i klickern, men det är också den som hela tiden kommer i kontakt med Divas slem från bendebollen, som jag hela tiden tar ifrån henne efter varje moment. Det gick lite bättre med släppandet på ”stilla” idag, men det är långt ifrån helt ok.

Lydndspasset bestod mest av att jag tränade ingångar. Jag har haft väldigt mycket pip i dessa och det var egentligen där allting började. Sedan har pipet smugit sig in lite varstans i träningen efter det. Nu när pipet försvunnit från fria följet och jag nu verkligen kan börja träna på allvar så har det ändå funnits kvar i ingångarna. Tills idag då det bara kom fram en gång av säkert över 10 st ingångar. Det kändes underbart och jag har verkligen lagt ner tid på att försöka få till klicket på rätt ställe för att försöka få bort pipet. Nu tror jag inte att det var vad som fick det hela att fungera. Vad det var det då som gjorde att det fungerade just idag? -Ja, det vet jag inte. Eller en teori är väl helheten i mitt träningstänk och att jag numera är konsekvent. Det är saker som får Diva att känna sig trygg i alla moment vi tränar.

Jag kan numera också göra helomvändningar och verkligen pressa henne åt vänster utan att det kommer ett endaste litet pip. Det är verkligen underbart och jag njöt där jag gick med blåsten vinandes i mina mössbeklädda men kalla öron, och trots det så kände jag värmen sprida sig i min kropp av den glädje jag känner över att vi faktiskt gör framsteg efter framsteg… dag efter dag!

Apporteringen gick inte alls som den brukar och Diva ville inte vara lika duktig som hon brukar. Gjorde några  som kändes bra, men nästan lika många fungerade inte alls. Ska se hur jag ska gå vidare. Avslutade med en bra.

Gwen fick komma ut och busleka med bendebollen. Gjorde några fria följ och ingångar men desto fler inkallningar. Inkallningarna tycker hon verkligen om där hon får springa efter bendebollen som jag slänger lång bakom mig.

Sen åkte vi hem och jag fortsatte arbeta medan Gwen och Diva sov tungt…

God natt… nu hör jag Divas tunga andhämtning nerifrån sin bädd vid sidan om min säng… och de blandas med Rickards lite lättare från sängen bredvid min… GÄSP!

Jag glömde helt bort att skriva om våra hästar igår. I och för sig så brukar jag inte skriva om dem  utan det är Madde som skriver, men det händer inte så mycket i träningsväg som hon kan skriva om, så då får jag skriva om ompysslandet med dem .

Madde och jag var hos Lassito och Excellent i söndags, före jag och Rickard åkte till klubben och tränade. Först var vi hos Lassito och när jag tog en promenad med hundarna så skrittade Madde ut på Lassito. Det var en snabb, trevlig och skön promenad. Efter det gick vi in i stallet för att Madde skulle böja. Gwen tittar med STORA ögon på Lassito när han står i gången och Diva hon lägger sig ner och drömmer sig bort till ett trevligare ställe.

Efter det åkte vi ut till Excellent och Madde tog ut honom från hagen. Hon tränade en hel del hantering och han är verkligen cool den hästen. Vi pratade en del om hur spännande det ska bli att få se hur han sedan blir som vuxen i ridningen. Han ser ut att ha de rätta av- och på knapparna nu som 10 månders föl i alla fall.

Jag borstade honom med vår man- och svanskarda som också är en underbar massageborste. Den är så perfekt att ha nu när de fäller då den får bort mycket av underullen. Behöver jag skriva att borsten blev full på bara några drag .

Sedan efterlyser vi en person som är villig att komma hem till vårt smutsiga hem och städa!!! Jag är efter all hundträning, rännande i stall och arbetande med företaget rejält trasig i kroppen, så ni kan kanske förstå hur det ser ut här hemma. Rickard jobbar heltid och barnen är i skolan och hundarna tar ingen som helst hänsyn till det utan ”fäller ur” bäst de kan ändå .

Må bäst!

Jag vill göra en summering av min helg då den innehöll så mycket glädje!

I fredags åkte jag till revisorn som ligger i Strängnäs. När jag ändå var där så passade jag på att  storhandla på Willys, men det inte är en av mina favoritstorköp. När jag kom hem var min kära och älskade kusin hemma hos mig och hon handlade hundprodukter till sin Berner Sennen kille Kaztor. Hon hade en glad och ullig nyhet med sig.

När Anna åkt hem åkte jag iväg och tog en långpromenad på nästan en timme. När vi kom tillbaka till fotbollsplanen där jag ställt bilen, så hittade Gwen en gammal fotboll som låg där mitt på planen. Hon ilade iväg som en iller och hann precis fram för att greppa tag i fotbollen, så kom Diva ikapp henne och snodde den ifrån henne. Diva det egot som alltid ska ha allting själv… grmf. När vi gick mot bilen så försökte jag lura Diva att springa åt ett håll medan jag slängde fotbollen åt andra hållet där Gwen kunde ta den, men se den gubben gick inte . När Diva var yngre fungerade det att göra så, men nu har hon då lärt sig mitt och Gwens luringtrick *ler*. När vi kom fram till bilen fick Gwen hoppa in i bilen och vänta på sin tur medan jag körde ett lydnadspass med Diva.

Vi gick iväg en bit till andra sidan fotbollsplanen igen. Dels för att det var torrare där men den stora anledningen var att där står ett gammalt bollskjul som jag kunde använda till mitt fria följ. Det var här som den sista polletten trillade ner och nu fick Diva till sin rumpa i ett snyggt och rakt fritt följ. Jag utnyttjade hörnen och svängde vid dem för att sedan fortsätta rakt några steg. Diva var så fokuserad vid hörnen och släppte mig inte med blicken. Hon var vid den här sortens träning tvungen att följa med mig tätt och ha full fokus på mig. Apporteringen gick lika bra som den brukar med ett litet kliv framåt . Det jag däremot fick med mig till dagen efter som var negativt var att Diva började gå lite längre fram i det fria följet… men det började vi träna bort när vi var på klubben på lördagen.

 Innan vi går vidare till lördagen så ska jag skriva om Gwens träning som egentligen inte var någon träning direkt då hon mest av allt ville leka med fotbollen, vilket hon givetvis också fick. Hon busade, lekte, ville kampa och sprang omkring med fotbollen i munnen. Vi hade fotbollsskoj jag och Gwen och det var vad vi gjorde under hennes lydnadspass   .

Lördag klockan 13.00 var det då dags för träning på klubben i Åker. Lydnadspasset kändes underbart och flöt på som det aldrig tidigare gjort. Det märktes stor skillnad på att jag tränat fyra pass under fyra dagar den här veckan. Jag kunde verkligen ”träna” och ”testa” och ”ställa krav” på Diva, som jag tidigare inte kunnat. Hade jag gjort det jag nu gjorde under det här träningspasset tidigare, så hade Diva blivit så frustrerad att hon sjungit ett solo i höga C. Nu gick hon där och blev bara mer koncentrerad och fokuserad desto mer jag krävde av henne. Det jag tränade mest på var att få Diva att inte gå så långt fram och svaret på det blev att jag höll bendebollen utanför Divas vänstra sida och belönade snett bakom henne. Allt för att dragningen skulle vara mer bakåt, men med inte alltför mycket trängning. Det här fortsatte vi med även under söndagen… men först skyddet.

Skyddet gick rätt så bra och jag hittade ”mitt sätt” att få en behaglig stund från det jag tar ut Diva ur bilen till jag ska in på mitt skyddspass. Vi gick iväg och hade med oss en trossdutt som Diva fick bita, gnaga och kampa med så den mesta av frustrationen hon kände skulle gå ur där och då i dutten. Det blev en mycket lugnare promenad till planen och till figgen.

Söndagen började inte lyndnadspasset lika bra då Diva har fått för sig att ”stilla” inte ska betyda att hon släpper bendebollen direkt utan hon vill gärna klappra efter den när jag tar den ifrån henne. Snacka om ångest att lämna ifrån sig bytet… hehe. Mitt fria följ kan ni se mer av i blancksbloggen så det behöver jag inte orda om så mycket och inte heller apporteringen. Lydnadspasset avslutade jag ändå med ett leende på läpparna och det kändes riktigt bra.

Skyddet kändes inte fullt lika bra då Diva var mer uppåt väggarna när hon kom in på plan. Det var diverse omständigheter som gjorde att det blev så och de gjorde att jag inte fick samma lugna förberedelse som dagen före. Däremot lugnade hon ner sig och vi kunde få till ett bra skyddspass. Jag hade medhjälpare som kom och hjälpte mig att hålla i kopplet medan jag lämnade ut ärmen till figge vilket både lugnade mig själv och Diva betydligt. Jag kände mig inte särskilt nöjd direkt efter skyddspasset, men efter att ha pratat med Rickard och gått igenom hela passet och hört vad figge sagt så kändes det faktiskt riktigt bra. En kanonbra helg!!!

Idag efter att jag och hundarna gått en promenad på över en timme så tränade jag återigen ett lydnadspass var med dem båda. Jag fortsatte där jag slutade igår och i stort så blev det bara att jag ”nötte” på fria följet, hade först bollen ute vid vänster sida på Diva men kände att det inte blev helt bra så jag började ha den under armen och belöna på samma ställe istället. Diva är mycke mer ”på” och vill ligga lite för långt fram så det är bara att nöta på. Nu fungerar det att jag går vänster, vänster, vänster och återigen vänster i en cirkel utan att jag får pip och det hjälper mig att få ner Diva en aning i hennes strävan att komma lite för långt fram. Vid eventuellt pip så gör jag fortfarande tempoväxling och det tar bort allt småpip och skapar full fokus igen. Där jag fortfarande kan få pip är i ingångarna men det blir bättre och bättre även där. Ja, det glömde jag skriva. Det jag började mitt träningspass med var att jag tränade på ”stilla” och kom det ett bra släppande fick Diva ett klick och belöning, och så gjorde jag flera, flera och återigen flera gånger. Det blev liiiite bättre, men det här måste vi nöta vidare på .

När Gwen kom ut tränade vi på fritt följ och inkallning. Har börjat träna korta fria följ och kan göra vänstersvängar där Gwen följer med, men det fria följet är inte på något sätt perfekt. Det är inte som det en gång var, men vi kämpar på och kanske kan vi återfå intensiteten igen. Gjorde några inkallningar där jag först ville ha Gwen i position, men det blir inte så bra vilket har med allt att göra där det blev ”tok” i lydnaden, så det lägger jag ner. Börjar om från början igen där jag slänger bendebollen långt bakåt istället. DET tycker Gwen är superkul och pinner iväg likt en vessla längst med marken. Mitt goa och underbara lilla hjärta…

Vill passa på när det bara är någon halvtimme kvar på dagen… STORT GRATTIS MIN SVÄRMOR SOM FYLLER ÅR IDAG, HURRA, HURRA, HURRA!!!

*******************************************************************************

Vi har förstått att vi har läsare som vi inte visste fanns… och vår blogg är lite som tv-programmen som ingen har sett, men ändå kan återge… och tar du dem på pulsen så kryper det fram att de slaviskt följt varje program … *ler*. Det här berör vårt ”privataprivatliv”…. !

Det har varit en mycket hektisk dag idag, men rolig…

Jag hann aldrig ut på min långpromenad, som jag brukar, men ett lydnadspass var med mina odjur blev det i alla fall. Diva är alltid den som får börja av någon konstig anledning, som jag egentligen inte vet varför, men så blev det även idag. Vi var uppe där Excellent bor och jag körde lydnadspasset i rundcorallen för första gången. Det var en del is och rätt så mycket vatten där, men det gick att komma nära väggen ändå. Började som jag brukar med bendebollen och sedan fick Diva skälla av sig en hel del. Startade upp henne med långsamt fritt följ och det kändes riktigt skapligt. Diva var väldigt fokuserad och det går verkligen så mycket bättre när jag  ger henne snabba belöningar. Hon tycker att det är lite underligt att vi ska gå vid en vägg och det stör henne lite men inte så pass mycket att hon börjar pipa. Däremot kan hon flacka lite med blicken och ”tappa” huvudet något, men det får jag rätt så snabbt bort genom en lätt koppelkorrigering. Gå inte i taket nu när jag skriver så,  för det är inte värre än att ”pimpla” som även Eva Bodfäldt säger är ok att göra. När jag vid något tillfälle gick lite för länge innan belöning, så kom pipet, och då gjorde jag bara en tempoväxling och gick snabbare, vilket gjorde att jag fick full fokus från Diva igen.  -Tack Magnus för det tipset!!! Efter tempoväxlingen gick jag ner i vanligt tempo igen och då var jag tvungen att få till ett bra fritt följ rätt så snabbt dels för att inte tappa koncentrationen från Diva igen, och dels för att visa henne vad det är jag vill ha när hon har full fokus.

Apporteringen gick strålande som alltid och jag slutade när jag fick till en fullträff som jag mer än gärna vill att Diva ska ha som målbild till nästa träning. Den fullträffen bestod i att Diva kunde sitta med apportbocken i munnen och när jag sa ”håll fast” kunde ta tag i apportbocken på båda sidor, Diva höll kvar hårt sedan klick och belöning.

Diva min underbara träningskompis

Gwen fick inte så mycket mer träning än igår egentligen, men på en ny plats. Vi stod i solen utanför stallet och tränade shaping. Gwen skulle kliva upp på en eltrumma av trä vilket hon klarade galant och väldigt fort. Sen ville jag att hon skulle kliva upp på en ihopfällbar plaststol, men där stannade vi vid att hon stod med båda frambenen på stolen. Jag gick inte längre för jag var rädd för att stolen kunde välta om hon hoppade upp på den. Sen var det bara hästbajsätning och mys i solen en stund innan vi var tvungna att åka hem för att jag skulle iväg på kvartsamtal för Marcus.

Gwen, min klickertjej

Det har inte varit speciellt varmt ute idag mer än i solen och i lä för det har blåst nordanvind.

God natt!

Det har verkligen varit en underbar vårdag idag. En härlig känsla har spridit sig i kroppen så fort jag sett ut genom fönstret. Tyvärr, har jag inte fått njuta så mycket av den mitt på dagen utan mer på eftermiddagen, men det kändes gott det med. Allt med företaget känns så roligt just nu och jag älskar att få frågor och funderingar från mina kunder. Det har också börjat trilla in fotografier och trevliga mail där jag får se vilka ni är som handlar i vår webbshop. Riktigt skoj!

Nu till mitt privatliv ! På eftermiddagen var jag och Rickard ute på en långpromenad som tog över en timme och det var så skönt. Gwen och Diva såg ut som två gegghundar när vi kom tillbaka till bilen och är det något negativt med det här vädret så är det just det. Skitiga hundar!!!

Efter promenaden packade vi in oss i bilen igen och begav oss till Vikingavallen för ett lydnadspass var med de fyrbenta. Började med Diva och för henne har jag verkligen lagt upp min träning nu, och det känns så skönt. Jag tänker bara göra småjusteringar, men annars vet jag vilken väg jag ska ta, och jag skyndar långsamt, för den planering jag lagt är en långsiktig planering. Jag har använt mig en hel del av min klickerkunskap och delar upp samt bryter ner moment till små delar. Allt för att Diva är en sådan hund som verkligen behöver tydliga hjälper i form av tydlig inlärning för att förstå, och inte bli frustrerad.

Jag började med att bara slänga iväg bendeboll där Diva springer iväg för att hämta hem den till mig, och jag slänger iväg den igen och hon springer iväg och hämtar…  och sådär håller vi på tills jag fått ur Diva en hel del negativ energi. Mellan bollslängarpassen låter jag Diva skälla av sig en del och tränar samtidgt på ”tyst”, som hon måste vara för att få belöningen slängd till sig eller slängd iväg långt bort. När jag tycker att det känns bra att starta med fritt följ så gör jag det. Diva var tyst under den första delen av träningen. Jag belönade rätt så fort och efter få steg, men när Diva gick i bra position och var tyst. Rickard fick vara den som sa till när ”rumpan” gick i rätt position. Efter att jag gjort så några gånger så gick jag och Rickard igenom min träning ,och enligt Rickard så är det precis i början, de tre första stegen, som Diva går som bäst. Därför är det just då under de stegen när Diva går som bäst, som jag ska klicka och ge belöning. Genom att göra så här så hoppas jag få Diva  att förstå vad det är jag är ute efter, vilket jag nämligen inte tror hon gjort hittills. Efter att ha gjort så några gånger så ville jag träna bakdelskontroll vid några bänkar som står vid fotbollsplanen. Den sortens träning tror jag mycket på. Diva har ingen bakdel enligt henne själv och då är det svårt att få henne förstå hur hon ska få in någonting som hon inte tror sig ha. Lite frustrerande, men mest jobbigt tyckte Diva att det var att gå där vid bänkarna. Däremot var det en väldigt bra träning som ger väldigt mycket och det blev ett fint resultat.

Tränade därefter apportering och gjorde som jag tränat hela tiden och som jag skrivit om tidigare. Apporteringen gick jätte bra. Gick efter det till bilen och lät Diva hoppa in i sin burhalva för att vila och tog sedan ut Gwen för träning.

Gwen fick också hämta bendeboll som slängdes iväg till henne och det tycker hon är så skoj!!! Något vi lärt Gwen är att säger jag ”husse” så går hon till honom och säger han ”matte” så vänder hon sig till mig och kommer fram till mig. Det här roade vi oss med en stund och Gwen fick kampa en del med husse. Tränade även korta fritt följ med Gwen där hon får klick och belöning rätt så fort efter att vi börjat gå men det är av en helt annan anledning än för Diva.

Sen fick jag en idé att testa Shaping med Gwen. Det var verkligen inte igår vi gjorde det, så extra kul var det att få se hur Gwen skulle reagera, om hon skulle förstå, och på vad det skulle bli för resultat. Gick fram till en annan lite lägre bänk på andra sidan planen än vad Diva tränat vid. Där ställde jag mig och började min shaping. Jag hade bestämt mig för att slutmålet skulle vara att Gwen skulle hoppa upp och sätta sig på bänken. Det tog faktiskt inte speceiellt lång tid förrän Gwen så snyggt satt där med lilla rumpan på bänken och tittade storögt och glatt på mig. Givetvis var jag tvungen att testa flera gånger för att se om Gwen förstått vad det var jag ville ha ut, vilket hon gång efter annan visade att hon gjort. Min klickersöta tjej!

Nu är det sängläge som gäller och Diva har intagit husses sänghalva och tittar surt på honom när han kommenderar iväg henne därifrån. Diva är trött, Gwen ligger på sitt sovställe och husse försöker gosa med den inte alltför gosvänliga Diva… .

Avslutar med årets första blomma… sen om det inte var en riktig, men dock en gul fin blomma som vi hittade på marken !

Reflexblomma

 
Önskar er en underbar natt där ni får en skön sömn!

Det har inte blivit så mycket mer än att vi varit hos kiropraktorn och veterinären med Lassito idag, se blancksbloggen. Gwen och Diva fick följa med och har mest fått sitta i bilen. En trist hund-dag för dogsen alltså, men ibland blir det så. Däremot fick de vara med i stallet efteråt när vi kom hem igen och det var mycket uppskattat. De båda åt en hel del hästbajs och Diva åt sin favoritstallrätt som är ”ensilage”. Jag har faktiskt gått och funderat på om inte Diva också måste få vaccination mot Botulism !!!

Det blir inte så mycket mer skrivet nu för gubben är trött och vill sova. I och för sig så gör det inte så mycket om jag sitter här och skriver medan han sover, men jag behöver nog också få till min ”skönhetssömn” för att orka imorgon. Planeringen för imorgon är att jag ska arbeta hela förmiddagen. Vid lunch blir det en promenad med ”tjejerna” på en timme ungefär, och den avslutas med ett lydnadspass med dem båda var och en för sig på fotbollsplanen. Efter promenad och lydnad, så är det arbete som gäller igen…

Sambon arbetar hemma imorgon, så lite trevligt fikaprat vid köksbordet kanske det också kan bli !

God natt, mina vänner, ha det bäst!

Det kanske blir vår snart?