Arkiv för kategorin “Marias Blogg”

Här är lite bilder på Gwen när hon och jag har skoj, och vi tränar på vår gräsmatta bakom vårt hus.

Gwen väntar på mig...

Gwen mitt hjärta

Gwen älskar slalom

Gwen kan hoppa högt över bendes hopphinder... Vi höjde det till högsta efter det här, och hon hoppade lika smidigt över det!

Ett stort hjärta av guld har min Gwen

Klockan är mycket och jag har en tuff dag för kroppen framför mig imorgon, så jag bör sova nu, för att orka.

Min träning med Diva går vidare och jag är så stolt över henne. Nu gör hon ett BH-prov nästan helt perfekt, och hon går fria följet nästan utan träning. Det får bli så här jag nöter inte vidare utan det kommer ge sig när vi kommer vidare. Jag märker redan nu att när jag tränat olika moment under ett och samma pass, så ger sig trängningen en aning och hon blir bara mer och mer fokuserad desto mer vi tränar. Hon är så underbar. Det enda pip jag har är i ingångarna, men det ska nog bli bra det med annars får det vara så, och jag får ta det avdraget som blir där. 

Det jag började nöta på idag är läggande under gång. Att detta ”ligg” ska vara så svårt att få till. Jag medger att jag tränat ligg alldeles för lite och det beror nog på att Gwen har det så naturligt vilket då inte Diva har. Det är inte det att Diva inte lägger sig, men det är ett väldigt segt läggande, och jag måste verkligen vara tydlig med att det är ligg jag vill ha.

Jag har börjat lära in hoppet på Diva och det är väl inte så mycket mer att skriva om det än så *ler*. Hon är ingen agilityhund direkt, men duktig på sitt sätt .

Vi har böjrat med rondering och det går sisådär eller det går väl bra, men jag får inte gå för fort fram. När jag tränade rondering på Gwen idag när vi var på klubben jag och hundarna så förstod hon efter två gånger. Jag gjorde en gång med boll i skulet och nästa gång fattade hon att hon skulle runt skulet och till mig när inte bollen låg där. Hon förstår att hon ska gå dit jag pekar och finns inte bollen där som den gjorde gången innan så kommer hon runt skulet för att komma till mig som flaxar och har bollen i handen. Gwen är mycket mer kvicktänkt och letar sig fram till det jag vill ha fram. Två mycket olika hundar .

Skyddsträningen med Diva går vi från klarhet till klarhet. Inte så mycket att säga om den mer än att jag  tränar på där jag har Diva i lydnad i fritt följ och när hon är tyst får hon bettvinst i ärm. Antingen i flykt eller vid figge. Enkelt förklarat.

Spåret går sisådär men jag har fått mycket hjälp av Shadya och av Magnus den senaste tiden. Var med dem och spårdade förra veckan och ska med dem imorgon igen. Det tråkiga är att Diva fått upp nosen mer över marken än vad hon tidigare har spårat. Jag har börjat laborera lite själv och har börjat ha spårplan när jag går ut och lägger ett spår. Jag gör många vinklar för att få Diva att börja förstå att ett spår inte alltid går rakt fram. Det här går väl sisådär men vi nöter på…

Idag när jag la spåret på fotbollsplanen, för att få ner nosen mer i marken på Diva då det är kortklippt gräs där, så kom de nedrans fågel”djävlarna” och åt  upp min spårmat. Jag la två spår och alla depåer samt spårbörjan och spårslut var borta. Det första spåret gick ändå hyffsat, även fast jag inte var på bästa humör, så där tror jag att mycket av köttbullebitarna var kvar förutom depåerna med pannkaka. Däremot när vi skulle ta andra spåret så märkte jag direkt att Diva inte hade koll och var lost nästan direkt, så jag la ner det spåret. Fåglarna hade kalasat för mycket i det spåret… grmf.

Så till min Gwen och hur nedrans duktig hon blivit på fritt följ, ställande, läggande och sättande. Hon är helt grym och går klockrent vid min sida. All min klickerträning från steg ett till steg två och så vidare har hjälpt henne bygga självförtroende i fritt följ igen. Vem kunde tro det??? Absolut inte jag, och det är jag förste ”man” att erkänna. Däremot kommer jag aldrig att få henne ta en apportbock i munnen. Det har alltid varit hennes stora pina att ta saker i munnen och hon är alltid så försiktig med det, så det kommer jag inte ens försöka få henne att göra. Vi tränar på med lydnaden men om jag aldrig kan få henne ta en apportbock i munnen, så kommer vi inte så långt, men det visar sig . Gwen och jag har kul på lynadsplan i alla fall vilket är det viktigaste.

Nu blev det en bra sammanfattning och mycket längre än vad jag tänkt mig, så nu är det definitivt sovtime!

God natt och sussa vackert…

Jag vill verkligen skriva men jag hinner inte. Jag har tusen och enmiljon saker att berätta för er, men jag har inte tiden. På kvällarna stupar jag i säng efter en fullspäckad dag av företag, hundträning och vissa dagar tittar jag på när Madde rider Lassito, eller Marcus spelar fotboll.

Jag har inte tid att skriva nu heller, det var mer att jag ville skriva några rader för att ni inte ska tappa sugen att komma in här och kika. Jag lovar att jag ska bättra mig för jag vill så gärna berätta vad jag har för mig och vad min familj har för sig om dagarna och kvällarna. Jag ska se om det blir tid över ikväll, om jag tar datorn med mig till sängen, så kan jag sitta där och skriva. Vi ses kanske ikväll… jag lovar inget för jag vet inte om jag kan hålla det, men jag hoppas… och hoppet är det sista som överger människan… tjing på er!

Jag är i alla fall rätt så nöjd med hur min hundtränarvecka varit. I måndags blev det ett bra lydnadspass på tomten. Det innehöll fritt följ, skyddsärmsträning på mark där Diva ska släppa ärmen när jag ber henne och ta den vid varsågod. Får förklara bättre en annan dag . Efter det filade jag vidare på apporteringen och där och då ”satt den”, och nu kan Diva apportera . Hon springer ut i bra tempo, kommer in i bra tempo utan tugg och sätter sig i position framför mig, men tyvärr något snett med rumpan, vilket är det enda jag har att klaga på. Annars perfekt!

Tisdag blev det ett spår till Diva. Hon går alltid spåret med nosen ner i backen hela tiden och spårar på bra, men för dagen med lite för högt tempo. På slutet gick hon dessutom något vid sidan av spåret. Det kan ha att göra med att regnet stått som spön i backen bara 10 minuter före jag släppte på Diva på spåret. När hon gick spåret småduggade det.

Onsdag lydnadsträning och skydd på klubben. Här finns det hur mycket som helst att skriva om men jag har inte orken, tyvärr… Lydnaden gick i alla fall sådär. Diva har börjat tränga mer igen och vad det beror på vet jag inte. Jag har i alla fall bestämt mig för att strunta i att fila vidare på fria följet och se mig som klar där för tillfället för att istället gå vidare i momenten. Jag måste minst göra ett BH-prov i år vilket Diva i dagsläget är helt klar för men jag blir ju aldrig nöjd någon gång… *suck*. Apporteringen gick som en dans så nu kanske det är time för att jag ska börja träna in hopp och A-hinder. Ingången efter att Diva kommit in med apportbocken hoppar jag över så länge då jag fortfarande har pip i den. Sen kommer vi då till skyddet som gick såååå bra!!!! Jag får faktiskt gåshud när jag tänker på det och den känslan som jag hade under hela skyddspasset är bara så underbart skön. I början var det ungefär som vanligt med pip och skrik där Diva är för överhettad och inte vill lyssna på mig utan har full fokus på figge. Jag har hela tiden haft känslan av att det hela sitter i kopplet och att vår länk till varandra inte varit bra utan istället för lugn skapat aktivitet hos Diva. För att få ordning på det här så växte träningen fram allteftersom vi höll på. Det sista som hände i Markaryd när vi var där för någon helg sedan var att jag gick ifrån ärmen, som låg på marken, med kommendering ”fot” till Diva som gick i ett snyggt fritt följ med mig ifrån plan. Med den minnesbilden i huvudet och Jarmos instruktioner så växte ett kanonskyddspass fram allteftersom. Det hela gick ut på att jag släppte kopplen och sedemera tog av dem helt. Passet såg ut som följer. Kommenderade fot och hade ett djävligt snyggt fritt följ, om jag får skriva det själv, faktiskt snyggare än i lydnaden, och gick där fram och tillbaka i cirklar runt, runt till Diva tystnade, hade fokus på mig och då kommenderade jag ”pass på”, vilket är kommandot för att få gå på figge. Alltså när Diva var tyst och hade bra fokus där hon stänger munnen, vilket innebär full koncentration, så får hon springa bort till figge och få bettbelöning samt vinst. Det här gjorde vi några gånger med mycket bra resultat. Sen utmande vi Diva lite extra genom att jag istället för att ge PP-ordet när jag var en bit ifrån så gick jag fram till figge, Diva sätter sig precis nedanför figge, fokus på mig och tyst… då fick hon bettvinst i ärm, vinna och bära. Sen är det lite mickel med när Diva ska släppa ärmen och jag som inte är nog tydlig i mina kommandon utan helt enkelt tjatar för mycket ”stilla” och ”sitt”. Ett kommando var räcker och sen får det vara nog…!!! Gick i alla fall kanon på slutet och allt ”satt” som en smäck, och jag är så nöjd. Planen för nästa skyddspass är klar och jag ska gå igenom den i huvudet fler gånger innan onsdag… Nej, det blir inget skyddspass i helgen då flera av Åkersgänget är hos Yvonne på Åland. Jag ska i alla fall åka och träna lydnad på klubben både på lördag och söndag.

Oj, jag höll nästan på att glömma bort träningen idag. Gjorde helt tvärtom mot vad jag brukar göra då jag tog promenaden före jag lät Diva ta spåret. Gick spåret och medan det fick ligga ca 40 minuter så tog jag och hundarna en proemenad. Jag är ingen spårguru utan mer tvärtom så är jag urkass på det här med spår och hur det ska gå till. Hankar mig fram och försöker lära mig av de som kan, men det blir så sällan som jag är ute med någon annan och spårar så jag får fråga mig fram, och sen försöka göra som jag kommer ihåg hur de sagt. Hur som helst så gick spåret kanon och Diva gick lugnt och sansat och tog sitt spår i bra takt. Hon spårade faktiskt på som en gud idag och jag är så stolt över henne. Nu måste jag faktiskt gå vidare även här, och lära henne mer om spårapporter. Ska ta ett pass med dem imorgon. Summasummarum blev i alla fall att jag tycker Diva var lugnare och sög sig mer ner i spåret efter att hon fått göra sig av med spring i benen på en promenad innan, vilket var precis tvärtom mot vad jag själv trott. Kul när jag kan ha fel *ler*.

Ojojoj… det här skulle inte bli ett långt blogginlägg vilket blev precis tvärtom *fniss*. Det är för att jag har en sådan bra vägg bakom mig som jag kan luta huvudet mot . Nope, nu är det faktiskt sovtime för mig. Den vanliga rapporten om vart familjemedlemmarna befinner sig just i detta nu är. Rickard sitter vid sin dator i Erics rum och jobbar med nyhetsbrev för Blancks. Madde sitter och gör skolarbete vid sin dator i sitt rum. Marcus spelar dataspel, som vanligt. Gwen ligger under husses säng, som vanligt och Diva ligger i min fotände med halva nosen utanför sängkanten.

Fotograf Rickard

Äntligen kan jag känna mig lugn!!!

När Diva haltade första gången vid ca 6 månader, och vi då gjorde den första röntgen på hennes armbågar och höfter har jag varit en smula orolig. De första bilderna såg nämligen inte så bra ut, vilket sedan var en anledning till att jag väntade så här länge med att röntga henne. Jag ville att Diva skulle få en chans till att ”växa” i sin kropp då jag misstänker att den lilla damen är sen i både knopp och kropp.

Resultatet är som nedan:

Veterinärdata

JIPPI !!!!!

Vilken dag det har varit idag… *suck* och *pust* och *puh*…

Dagens var planerad till att vara handling inför Markarydshelgen och mat till Madde och Nicke här hemma. Systemet efter det och ett lydnadspass var till Diva och Gwen på klubben. Sedan kanske jag eventuellt kunde klämt in ett spår också, men så långt hann jag aldrig komma…

Framme vid klubben tog jag ut Diva och ”värmde” upp henne som jag brukar med att kasta bendebollen, hon hämtar, jag kastar osv. När jag tyckte att Diva var tillräckligt uppvärmd det vill säga när hon visar full fokus på mig och vill jobba. Då la jag först bort bendebollen och tog fram bendes kamprulle, som jag tog i vänster hand. Jag kommenderade  fot, hon satte sig i utgångsposition, och så fot igen och så gick vi. Jag gjorde som jag planerat att göra och duttade Diva i vänster ljumske, tog ett steg bakåt när Diva gjorde sin snurr åt vänster, kom hon in till mig och tog kamprullen i sin mun, men inte bara den utan hon högg även fast två tänder i min hand, i skinnet som sitter mellan tumme och höger pekfinger. Ajajaj… var vad jag fick fram och så lite högre aaaj tills jag kände att tänderna var igenom helt och då släppte Diva så snyggt och fint taget om kampdutt och mig. Hon förstod ingenting den lilla råttan mer än att hon såg hur hennes matte snabbt slängde upp höger arm i luften, som matte även gör när dem tränar spårapporter hemma, men då med vänster arm så klart.  Fort iväg till bilen gick det och snabbt fick Diva komma in i sin burhalva. Det var här jag själv kände *FAAN*!!! Jag ville så gärna träna och jag övervägde faktiskt där och då för en kort sekund att linda om hålet med lite papper och fortsätta träna,  men så ringde min sambos och Kattis ord i öronen ”när tog du senast stelkrampssprutan”???!!!! Vilket jag då inte visste när det var, så jag kände att jag fick nog snällt åka iväg till vårdcentralen. Det här då inte första gången som Diva sitter i någon av mina händer eller fingrar för så sent som i söndags satte hon ena tanden i mitt långfinger på höger hand. Sedan dessa har Rickard tjatat på mig att jag ska kolla upp när jag senaset tog stelkrampssprutan vilket jag då inte gjort givetvis.

”Hålet” blödde faktiskt inte så farligt och det satt i utkanten av den här ”flärpen” som sitter där mellan tumme och pekfinger så det var inte så farligt egentligen. Det var ett hål men jag hade lätt kunnat tvätta det själv och satt ett plåster om men den där nedrans stelkrampssprutan var jag nog ändå tvungen att åka in för. Vilket jag då givetvis gjorde och summa sumarum är att jag fick tvätta ”hålet” under rinnande kallt vatten, fick en stripes över såret, en ”dutt” lades över och en kompress över det. Sedan stack dem mig med en spruta i vänster överarm och den sveeeed vilket hon sa att den skulle göra också, och då mindes jag att barnen också sagt att den gjort det. Nu har jag stelkrampssprutan i mig igen och den ska tydligen fyllas på efter ca 30 år och du får den första gången vid 15-16 års ålder, så det var nog på tiden att min fylldes på. Blir såret rött och gör mer ont än det nu gör när det bara svider, så ska jag ta kontakt med en vårdcentral för då behöver jag penicillin.

Givetvis kunde jag inte hålla mig ifrån att träna lydnad ändå *tihi*. Efter att jag skjutsat Madde till stallet så åkte jag ut till ”vårt” ställe och där tränade jag först fritt följ och apportering med Diva och sedan fritt följ med Gwen. Det jag lärt mig är att jag aldrig mer kommer ha någon som helst leksaksbelöning i min hand när jag tränar Diva. Hon är för speedad för att ha koll på vart jag har mina händer. Istället släpper jag dutten efter det Diva snurrat runt och jag tagit mitt kliv bakåt. Först efter det kan jag kampa med henne, men för henne är det belöning nog att hon får hämta kamprullen.

Efter träning fick Gwen och Diva sig en liten promenad ner till vattnet där Gwen badade några minuter.

Kvällen och sena kvällen har vi ägnat oss åt att packa husvagnen. Det är mycket som ska med när vi ska iväg på säljresa. Det blir kanske inte så mycket bloggande när jag är iväg, men jag hoppas jag kan få någon minut över till att i alla fall skriva en liten rad om hur vi har det i Småland.

Må bäst!

Idag mitt på dagen så var jag ute vid Excellent och gick en 1 ½ timmes långpromenad. Det är skönt att gå, men givetvis känns det i benen. Jag går inte sakta utan det är mer power walk fart på mig när jag går. Hundarna hänger på bäst de kan . Gwen fick sig ett dopp som vanligt i Mälaren nere vid kajen, vädret till trots. Hon älskar att bada och springer flera meter framför mig och Diva bara för att hon vill ner till vattnet så fort som hennes ben bär henne.

Innan jag och hundarna gick vår promenad så åkte jag och la ett spår till Diva. När jag kom fram till åkern där jag skulle lägga mitt spår, så stor det två stora fina kronhjortar några hundar meter framför bilen på åkern. De lunkade iväg lite sakta när jag började lägga spåret men en av dem stannade upp efter bara några meter och där stod ”han” och stirrade på mig så länge jag la mitt rätt så långa spår. Sedan när jag nästan var färdig så vända han sig sakta om och lunkade bort mot skogen över ett kalhygge. Som om det inte skulle vara nog med det så hann jag också med att skrämma iväg ett piggevildsvin alldeles i början av mitt spårläggande. Jag hörde prassel och brak ibland buskarna och så såg jag en stor piggerumpa som snabbt som blixten svajade iväg bland snåren.

Tog ut Diva till att gå spåret och hon är numera jätte duktig på att gå lugnt till spåret, vara lugn innan spåret när hon ligger ner och väntar för att sedan vara lika duktig fram till spåret ska tas. Det gick inte lika bra som det brukar göra då jag kände att vinden hade vänt eller snarare vinden kom fram på mitten av mitt spår och den kom från höger sida. Vilket fick Diva att gå spåret till vänster om spårkärnan. Den lilla Divan är så nedrans noggrann med att ta varje korvbit, så idag när hon gick lite vid sidan av blev det lite tok med att gå framåt i spåret. Hon spårar på bra men idag gick det lite fortare än det brukar göra men inte för fort. Det var ett långt spår och hon har verkligen full fokus hela tiden så några problem är det egentligen inte mer än att jag måste lära mig mer om fortsättningen så hon får utvecklas vidare.

Det här med alla djurdofter och djurspillning på åkern bekommer inte Diva ett dugg vilket är så skönt. Diva jagar inte vilt och har så aldrig gjort heller. När det gäller Gwen så har det varit ett litet problem tidigare men nu har hon faktiskt inte jagat något trots att hon sett råddjuren och känt lukten av dem på nära håll. Det har räckt med att jag sagt nej. Hoppas det håller i sig!

Ikväll när Rickard stod i garaget/lagret och fixade med husvagnsspeglarna och jag packat färdigt de beställningar som ska iväg imorgon, så tog jag fram ett paket med de tre spårapporterna för första gången. Det är en filt, en läder och en trä. Har fått bra tips om hur jag ska träna in dem av både Magnus och Kattis så idag testade jag de tipsen för första gången. Hade Diva sittandes framför mig när jag började föra den ena av de tre spårapporterna ner mot golvet, och fick på så sätt Diva att lägga sig ner utan något kommando. När hon låg ner så la jag spårapporten mellan hennes ben, gav Diva en godis och tog sedan spårapporten i vänster hand och visade upp den som till en domare. La ner spårapporten igen och tog upp den för att sedan börja om på samma sätt med de andra två spårapporterna med Diva sittandes framför mig till att börja med. Nu vet jag inte om jag gör helt rätt eller om jag gör exakt efter de tips, som jag fått, men jag tror det ska bli bra det här med.

Ännu en härlig dag har nått sitt slut och ojdå, nu ser jag att klockan är över tolv så det här inlägget kommer komma ut idag och inte igår som egentligen var meningen *ler*. Kan avslöja att just nu ligger Rickard och snarkar som bäst vänd ifrån mig i sin säng. Diva ligger och kliar sig och hon ligger på nästan precis samma ställe som hon låg igår. Gwen har lagt sig i biabädden som ligger bredvid min säng på min vänstra sida. Hon gjorde ett försök till att bädda men det låter så hemskt så jag stoppade henne mitt i bäddandet. Marcus tittar på en film som Madde och Nicke hyrt och som heter Patrik 1,5. Madeleine och Nicke ligger och pratar sig till sömns i Maddes rum som ligger precis vägg i vägg med vårt sovrum.

Det var allt för den här gången. Håll alla tummar och klor ni kan nu för imorgon klockan 13.00 ska Diva röntga höfter och armbågar. Det är så jobbigt att sedan gå och vänta i flera dagar på svaret…

God natt…

Jag har inte tränat idag. Inte ett endaste litet lydnadsord har kommit över mina läppar. Det har varit företag, jag har klippt och slingat håret hos min frisör i Eskilstuna, och sedan återigen företag. Ok, lite matlagning och en biltur till stallet med Madde blev det också på kvällen, men mest Blancks Hund & Häst.

Vi har just nu en sådan där underbar stämning i vår familj. Där alla går omkring och ler, är trevliga, glada och skämten haglar fritt i familjen om och med varandra. En härligare känsla är svår att fånga än den vi just nu har!

Det var faktiskt väldigt länge sedan som jag senast satt och bloggade i sängen, men det är precis vad jag gör just nu. Diva ligger längst med mitt högra ben i mitten av min säng. Gwen ligger under husses säng och Rickard ligger vänd mot mig och läser senaste numret av ”husvagn och camping”. När jag gick och la mig så låg Madde i sin säng och såg på tv med hög volym. Marcus satt vid sin dator och från hans högtalare hördes musik, musik som faktiskt även jag tycker är bra. Klockan är inte mer än 22.00 och den här tiden brukar det vara full rulle i huset annars, men idag ligger vi alltså redan till sängs.

Imorgon blir det lydnadsträning för dem båda och eventuellt ett spår lagt till Diva. Hehe… och NU somnade Rickad med tidningen i handen… jag får väl också ta och släcka ner och sova så jag är utvilad och pigg imorgon. Vi hörs!

Må bäst mina vänner…

Igår var vi och tränade på klubben, som vanligt, och jag började med lydnaden som jag alltid brukar göra. Jag har börjat ta hjälp av Rickard i fria följet och han klickar när Diva går rätt, och jag belönar. Det är så mycket lättare att ha någon som står bredvid och ser när det blir rakt än att själv försöka ”känna” när det är rätt. Jag är inne och filar rätt så mycket på det fria följet, och det behövs verkligen en person som står där och kikar samt klickar i precis rätt ögonblick.

För att få Diva att ska ha en dragning utåt och inte inåt mot mig så har jag börjat ha bendebollen i handen utanför lite snett framåt på Divas vänstra sida. När sedan klicket kommer så för jag bollen med en snabb gest över Divas huvud och sedan ut mot vänster och slänger bollen utåt, snett i linje med Divas höft. Tanken är att jag vill att hon ska göra snurren åt vänster när hon är på väg att hämta bendebollen, än inåt mitt ben som hon tidigare hela tiden gjort när jag haft bollen i ärmhålan. Det gäller till att nöta, nöta och återigen nöta på det här och inte ge upp för jag har inget annat val än att göra precis så här. Diva är till en början rätt så spänd i sitt fria följ, så för att få bukt på det så går jag i cirklar och i åttor för att mjuka upp henne. För er som rider är en bättre förklaring på det jag gör, att jag ”lösgör” henne precis som ni gör när ni rider på en volt… jag gör på samma sätt med Diva, för att sedan börja gå rakt igen när hon känns lösgjord, och då  får jag lättare till ett, enligt mig ”rätt” fritt följ.

Apporteringen går som en dans men nu måste vi vidare… och där jag jag lite bet för Diva fattar inte riktigt vad hon ska göra. Ska fnula vidare på det här och återkommer när jag har lite mer koll igen .

Gwen fick sig ett rejält klickerpass med musmatta och target, i form av pekfingret. Hon tyckte det var så skoj. Först tränade jag och Rickard tillsammans men sedan tog Rickard över och de gjorde den ena övningen efter den andra. Vid ett tillfälle pussade Gwen på conteinern *s*.

I skyddet går vi från klarhet till klarhet och jag svävar som på små moln efter varje skyddspass… .

************************

Idag gick lydnaden till en början sisådär och jag var så arg på Rickard som klickade alldeles för sent, eller så klickade han ”fel” *suck*. Till slut kom Shadya fram och kom med kanonbra tips när jag istället för att vänta ut mitt raka fria följ ska jag ha en kampdutt som jag gör på samma sätt med som jag gör med bendebollen, men istället för klick och belöning, så petar jag Diva i ljumsken, och tar ett steg tillbaka för att sedan kampbelöna henne. Det här gör att hon vänder sig åt rätt håll och får en dragning till vänster för att få kampa med bendedutten. Kändes perfekt men tyvärr hann vi inte träna det här så mycket då jag innan Rickard kom ut med kamprullen fick Divas tand i vänster långfinger då hon tog fel när hon skulle ta bendebollen. Tränar och testar mer en annan dag…

Tog in Diva i bilen medan jag blev omplåstrad, men tog ut henne igen för att testa nya tips på apportering från Shadya. Jag säger apport och Diva tar apportbocken i munnen så snyggt och fint utan tugg som hon alltid gör. Därefter tar jag ett litet steg bakåt för att förhoppningsvis få Diva att följa med mig och återigen sätta sig i position framför mig. Det gick sådär men när jag börjar säga ”hit” gick det bättre, men jag vill inte lägga in något ”hit” egentligen. Efter att återigen ha diskuterat igenom med Shadya så la jag bendebollen på bröstet, och det fick Diva att vilja följa efter mig, med apportbocken i munnen, när jag backar bakåt och det med ett snyggt fokus på mig också. Kanon och där slutade vi.

Jag kan inte annat än att vara superglad åt varje framsteg som vi tar i skyddet. Jarmo bad mig att släppa Diva helt själv idag ,så hon fick ta sig fram till honom i skulet alldeles på egen motor, och så snyggt hon tog sig an den uppgiften, vilken dam hon är min Diva. Hon har en otroligt snygg bevakning!!! Allt gick kanon idag. Hon satt till och med i ro och det var första gången som jag höll i ärmen precis framför hakan på henne. Hon satte sig till och med själv efter att jag fått henne att lämna ärmen. Rickard är hjälpförare och han blir bättre och bättre på det och jag blir säkrare för varje pass på att han kommer ”rycka” till i halsbandet när Diva reser på sig när jag lämnar ärmen till figge. Sista passet idag satt Diva kvar alldeles själv tills jag kom tillbaka och hon satt kvar med fokus på mig för att invänta mitt PP ord utan att jag höll i några koppel alls. Sedan sprang hon in och gjorde en dunderbevakning. Jag är lyrisk och så nöjd med min råtta. Vem kunde tro detta för några månader sedan *tihi*??!!

Nu har vi beställt bendeprodukter igen för vi måste fylla på vårt lager, då vi ska iväg i helgen till Markaryd på kurs samt säljturne. Mer om det en annan dag för nu ska jag sova. God natt!

Det var sannerligen inte igår jag skrev och jag förstår inte vart tiden tar vägen… hm… Eller det gör jag nog, för den går åt till hundträning, hundträning, ungdomarnas aktiviteter, företaget och återigen företaget, väldigt lite hemmet och återigen hundträning och lite företag till. Jag inser för en sekund hur mycket jag skulle hinna med om jag inte hade barn med egna intressen, och familj, och eget företag, men det livet vill jag för allt i världen inte vara utan.

Jag har högtgående planer när det gäller Diva och jag SKA verkligen förverkliga dem. På något sätt ska jag få ihop Maddes satsning på dressyr, Marcus fotboll, företaget, hemmet och min egen träning. Ni förstår väl hur lätt det är när jag dessutom är nackskadad… ja, ni får väl fråga min familj hur trevligt humör jag har, för det är på humöret det visar sig mest… när värken är som värst!

Jag tycker det är SÅ nedrans kul med hundträning just nu och jag har så in i bängen skoj när jag tränar. Jag har brutit ned min lydnadsträning i småbitar och jag tränar just nu på det sätt som jag tycker är roligast. När jag får gå in och analysera min träning, och jag då ser att minsta rörelse av min kropp från huvud till fot påverkar hur resultatet sedan blir, är så spännande. Från det hur jag presenterar min belöning och vart, att se hur viktigt det är att jag har rätt känsla i kroppen under mitt träningspass, vad jag tittar, vad jag har för ”ticks” för mig med kroppen osv, och allt det här och lite till påverkar hur Diva ska utföra momentet på ”rätt” sätt. Det är vad jag verkligen njuter av i lydnaden.

Det jag för närvarande tycker är lite trist är att jag stampat på samma ställe i min lydnadsträning en längre tid, för Diva plogar och hänger sig på mitt vänstra ben en aning. Inte så mycket att det blir poängavdrag, men jag vill ha ett snyggare fritt följ och kräver att hon ska gå rakt med hela kroppen. Har jag väl ”satt” det här från grunden, så kommer jag inte ha några problem med det senare. Jag tycker det är bättre att nöta på nu och det blir vad jag vill ha redan från början, vilket är bättre än att det blir halvdant nu, som jag ändå kommer få dras med och nöta på senare, då det dessutom är befäst, och blir svårare att bli av med. Hua, vilken lång mening men jag hoppas ni förstår vad jag menar *ler*.

Jag har inte skrivit om att pipskriket är helt borta i lydnadsträningen. Visst kan det komma ett litet, litet frustrationspip i något litet moment men i stort så är det borta och jag har en sådan underbar instensitet i Diva och det fria följet. Därav mitt problem med för mycket ”häng” på mig. Jag kan verkligen”kräva” saker av henne och vi kan verkligen träna tillsammans och göra precis ALLT utan att det kommer läten!!!

Apporteringen går kanon!!!

I skyddet går Diva verkligen framåt. Hon har börjat bevaka i skulet och det med slaka linor. Hon anpassar helt själv, utan mitt stöd, vart hon vill sitta i för position framför figge och hon sätter sig på ett perfekt avstånd. Diva har en mycket snygg bevakning. det värmer gott i hjärtat då jag för någon månad sedan kände mig en smula nere just på grund av skyddsträningen och dömde ut min tjej en smula.  

Nu har ni blivit lite uppdaterade om vart vi ligger i vår träning !

IDAG

I spåret går Diva som en gud och idag kunde jag faktiskt känna glädje och upprymdhet där jag gick bakom henne i mitt långa och raka spår med köttbullebitar i. Alla andra säger hela tiden hur kul det är med spår och jag har hela tiden tyckt tvärtemot tills idag. Nu ska jag börja lära in ”ligg” hemma, men jag säger inte ligg utan jag väntar ut att Diva självmant ska lägga sig, med hjälp av spårapporterna.

Idag fick Diva två spår varav det första var rätt så långt och hon spårade på rakt, snyggt, lugnt och arbetade sig metodiskt framåt i spåret. Det andra spåret var inte fullt så långt, för jag hade nästan slut på köttbullar. Det blev mycket längre mellan varje köttebulle och på slutet blev det en alldesle för liten hög. Diva tog också det här spåret med bravur godkänt, men det visade sig att jag missade när Diva tog den lilla köttebullehögen på slutet vilket gjorde att Diva blev en aning förvirrad. Efter att Diva tagit sitt sista spår fick även Gwen komma ut, och vi tog en långpromenad på en timme. Gwen badade och simmade i Mälarens vatten, trots det gråa och något kalla vädret.

En underbar dag är slut…