Hejsan hoppsan!
Det finns inte så mycket att skriva om på hästfronten mer än att jag åker ut till stallet och mockar som vanligt. I förra inlägget skrev jag om skolan och att pluggandet tar mycket tid, därför tänkte jag nu passa på att ”publicera” min krönika. Jag har skrivit den på textlektionerna i skolan och hopppas nu på bra kritik, men å andra sidan… all kritik är bra!
Glöm svett- och kaviarrälsen – Ta cykeln
Det pratas ständigt om miljön och att människan måste ta sitt ansvar och börja handla miljövänligare, men jag anser dock att den största förändringen måste göras hos de större företagen. För om inte de ändrar sig, kan inte resten göra det.
SJ är ett av de större företagen som har monopol över tågen och det drar de nytta av, för de vet att de ständigt kommer att ha folk i vagnarna oavsett om tåget är försenat eller tåget blir inställt. Det är så arrogant och jag får intrycket av att de inte bryr sig, för problemen återkommer hela tiden med korta mellanrum. Vad jag inte förstår är hur de varje år beter sig som blondiner och aldrig är förberedda på att det kan snöa under vintern. Till och med ett litet barn kan förutspå en sådan enkel sak. Det är som att det varje år kommer som en överraskning, som; ”oj, det snöade visst” och tåget blir då försenat. Ursäkta, men hur dum får man vara?
Sedan blir jag riktigt förbannad på att de efter en försening har mage att gå runt och fråga efter biljetten. Vad tänker de med? Kvinnorna trippar fram i gångarna på sina irriterande klackar och ler brett när de ber om biljetten, men vem tror de att de är? Tror de att de ska kunna ta bort irritationen med ett fejkat brett leende?!
Ilskan bara växer så man riktigt känner hur det bubblar i hela kroppen. Först en försening, sedan är tåget för kort så människor står som packade sillar, likt ett tåg på väg mot Auswitch, och så kommer de och ber om att få se biljetten, hur har de mage att göra något sådant? En sådan resa ska vara gratis, för det är inte särskilt trevligt att stå tätt intill en skäggig, gammal, oduschad gubbe och andas in hans kroppsvätskor. Det riktigt sticker i näsan och man blir alldeles tårögd av stanken och inte nog med det, man ska även behöva känna lukten av kaviar från gubbens mun. Det luktar likt surströmming då han hostar och harklar sig, han riktigt tar i från magen. Jag hatar fisk och allt som har med fisk att göra och det är ännu värre att behöva stå och andas in stanken från en annan person, under en hel tågresa. Det är verkligen inte vad jag betalat för och om så varit fallet hade jag gått till en fiskaffär. SJ kanske borde börja med att hänga gasmasker i taket så att deras passagerare kan andas normalt.
Inte nog med att man ska behöva lukta på andras frukost och känna flåsanden i nacken, man blir dessutom försenad på grund av SJ. Det är jobbigt att inte kunna lita på att tåget verkligen kommer när det ska, utan man ska ständigt behöva gå och vara orolig över att inte komma i tid. Det kan i värsta fall leda till att man missar ett viktigt och kanske avgörande möte och vem är det som får ta konsekvenserna då? Inte är det SJ i alla fall! Det ska väl inte vara meningen att varje dag behöva ta ett tidigare tåg för att SJ inte kan hålla tiderna?!
Jag skulle vilja se dem stå och vänta i flera minusgrader. Om de däremot inte vet om hur det känns så kan jag förklara det. Det börjar lite lätt med att näsan och kinderna blir kalla, sedan vänder kylan riktning och börjar nedifrån med att förfrysa fötterna, sedan upp mot låren, fingrarna och överkroppen. Tillslut är man så stel och kall att man inte ens kan hoppa för att hålla värmen.
Det är alltså inte bara den enskilda människan som ska förbättra sig och tänka på miljön. För de som gör det och faktiskt åker kollektivt riskerar att missa sitt möte. Detta kan vara en anledning till att personer faktiskt tar cykeln eller bilen, för de vet då att de kommer fram i tid och behöver inte stå ut med stanken av illaluktande kaviar.
Inlägg (RSS)