Lydnadspasset som var slut innan det ens hann börja

Vilken dag det har varit idag… *suck* och *pust* och *puh*…

Dagens var planerad till att vara handling inför Markarydshelgen och mat till Madde och Nicke här hemma. Systemet efter det och ett lydnadspass var till Diva och Gwen på klubben. Sedan kanske jag eventuellt kunde klämt in ett spår också, men så långt hann jag aldrig komma…

Framme vid klubben tog jag ut Diva och ”värmde” upp henne som jag brukar med att kasta bendebollen, hon hämtar, jag kastar osv. När jag tyckte att Diva var tillräckligt uppvärmd det vill säga när hon visar full fokus på mig och vill jobba. Då la jag först bort bendebollen och tog fram bendes kamprulle, som jag tog i vänster hand. Jag kommenderade  fot, hon satte sig i utgångsposition, och så fot igen och så gick vi. Jag gjorde som jag planerat att göra och duttade Diva i vänster ljumske, tog ett steg bakåt när Diva gjorde sin snurr åt vänster, kom hon in till mig och tog kamprullen i sin mun, men inte bara den utan hon högg även fast två tänder i min hand, i skinnet som sitter mellan tumme och höger pekfinger. Ajajaj… var vad jag fick fram och så lite högre aaaj tills jag kände att tänderna var igenom helt och då släppte Diva så snyggt och fint taget om kampdutt och mig. Hon förstod ingenting den lilla råttan mer än att hon såg hur hennes matte snabbt slängde upp höger arm i luften, som matte även gör när dem tränar spårapporter hemma, men då med vänster arm så klart.  Fort iväg till bilen gick det och snabbt fick Diva komma in i sin burhalva. Det var här jag själv kände *FAAN*!!! Jag ville så gärna träna och jag övervägde faktiskt där och då för en kort sekund att linda om hålet med lite papper och fortsätta träna,  men så ringde min sambos och Kattis ord i öronen ”när tog du senast stelkrampssprutan”???!!!! Vilket jag då inte visste när det var, så jag kände att jag fick nog snällt åka iväg till vårdcentralen. Det här då inte första gången som Diva sitter i någon av mina händer eller fingrar för så sent som i söndags satte hon ena tanden i mitt långfinger på höger hand. Sedan dessa har Rickard tjatat på mig att jag ska kolla upp när jag senaset tog stelkrampssprutan vilket jag då inte gjort givetvis.

”Hålet” blödde faktiskt inte så farligt och det satt i utkanten av den här ”flärpen” som sitter där mellan tumme och pekfinger så det var inte så farligt egentligen. Det var ett hål men jag hade lätt kunnat tvätta det själv och satt ett plåster om men den där nedrans stelkrampssprutan var jag nog ändå tvungen att åka in för. Vilket jag då givetvis gjorde och summa sumarum är att jag fick tvätta ”hålet” under rinnande kallt vatten, fick en stripes över såret, en ”dutt” lades över och en kompress över det. Sedan stack dem mig med en spruta i vänster överarm och den sveeeed vilket hon sa att den skulle göra också, och då mindes jag att barnen också sagt att den gjort det. Nu har jag stelkrampssprutan i mig igen och den ska tydligen fyllas på efter ca 30 år och du får den första gången vid 15-16 års ålder, så det var nog på tiden att min fylldes på. Blir såret rött och gör mer ont än det nu gör när det bara svider, så ska jag ta kontakt med en vårdcentral för då behöver jag penicillin.

Givetvis kunde jag inte hålla mig ifrån att träna lydnad ändå *tihi*. Efter att jag skjutsat Madde till stallet så åkte jag ut till ”vårt” ställe och där tränade jag först fritt följ och apportering med Diva och sedan fritt följ med Gwen. Det jag lärt mig är att jag aldrig mer kommer ha någon som helst leksaksbelöning i min hand när jag tränar Diva. Hon är för speedad för att ha koll på vart jag har mina händer. Istället släpper jag dutten efter det Diva snurrat runt och jag tagit mitt kliv bakåt. Först efter det kan jag kampa med henne, men för henne är det belöning nog att hon får hämta kamprullen.

Efter träning fick Gwen och Diva sig en liten promenad ner till vattnet där Gwen badade några minuter.

Kvällen och sena kvällen har vi ägnat oss åt att packa husvagnen. Det är mycket som ska med när vi ska iväg på säljresa. Det blir kanske inte så mycket bloggande när jag är iväg, men jag hoppas jag kan få någon minut över till att i alla fall skriva en liten rad om hur vi har det i Småland.

Må bäst!

Inlägget postades torsdag 23 april 2009 klockan 21:57 och finns under Marias Blogg. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.