Hundträning där jag nollar felbeteende och belönar rätt

Hundträningen går vidare med Diva och jag tränar på precis ALLT och överallt, och då menar jag givetvis vardagslydnaden. Jag har gått tillbaka till min gamla träning, den träningsmetod som jag egentligen tror mest på. Att ignorera felbeteenden och uppmuntra, och belöna det som är rätt!

Det här med pipskriket har varit frustrerande och är väl det fortfarande, men nu bryr jag mig inte lika mycket att hon håller på och låter. Pipskriker Diva så ignorar jag henne och är hon tyst får hon belöning i form av beröm. Det blir mest bara ”bra” och ”duktig” vilket är en jätte stor belöning för Diva. Att belöna med en leksak eller klapp eller något annat för ”roligt” skulle bara höja henne och framkalla ännu mer pipskrik. Det blir precis samma resultat när jag säger ”tyst”, ryter, gormar eller går på mer fysiskt på henne. Det höjer henne över trädtopparna och jag får en superfrustrerad Diva som det sedan tar ett bra tag att för mig att ”plocka ner” och ”packa ihop” igen.

På lydnadsplan är det däremot bendebollen som gäller, som belöning. I början av träningen går det ut på att jag vill höja henne så mycket jag kan, och genom det få ur henne så mycket stress som bara är möjligt. Där står jag och slänger bendebollen, Diva kommer tillbaka med den till mig, jag slänger iväg bendebollen och hon kommer tillbaka … och sådär håller vi på. Ingen kamp för det skapar bara att Diva kommer i fel ”fack”. För samtidigt som jag vill få ur henne en massa ”fel” energi eller lägga om energin på rätt ställe, så vill jag också få till samarbetet oss emellan. Då är komma till mig och ge mig bollen mer rätt då det får oss att arbeta ”tillsammans”, och inte var och en för sig där vi båda kampar om rätten till bollen.  Jag hoppas ni förstår vad jag menar för det är inte helt enkelt att förklara det jag känner kroppen och få de tankar jag har i huvudet till att bli ord !

Efter jag har gjort så här ett tag så börjar jag träna fritt följ. Då har jag en superfokuserad Diva som följer mig perfekt vid min vänstra sida. När hon gör ”rätt”, så belönas hon med Bendebollen. Gör hon ”fel” fortsätter jag bara min träning tills det blir ”rätt” utan pip, och då belöning. All min träning går ut på att belöna det som jag vill ha. Däremot inte skrivet att jag aldrig säger NEJ, för det har ingenting med att nolla felbeteenden i moment i min träning eller pip i vardagen/träning att göra. Ett NEJ är alltid ett NEJ och jag älskar det ordet likaså mina hundar, som vet genom att de ibland får ett NEJ, vilka ramar det har att hålla sig inom.

Inlägget postades torsdag 12 februari 2009 klockan 22:38 och finns under Marias Blogg. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.