Den här helgen har varit fullspäckad med superroliga saker och en är att jag tränat IPO både lördagen och söndagen. Vi har också sett bra träning. En annan är att jag och Rickard spelat guitarhero måååånga och långa timmar under lördagskvällen… och vi hann till och med, med en dart innan vi la igen våra blå och pissgula. En mycket lyckad och dundertrevlig helg alltså!!!
Lydnaden på lördagen med Diva gick som på räls och det kändes verkligen så bra. Däremot gick apporteringen sisådär och jag kände en aning frustration. Skyddet hoppade vi över då det var väldigt halt och jag ville inte riskera att Diva som är en hopp och studsjärka skulle sträcka sig.
Söndagen gick lydnaden lite sämre och jag var mycket mer ofokuserad och lättretlig. Det smittade givetvis av sig på Diva, men i det stora hela gick det bra. Apporteringen gick däremot dunderbra och vi tog ett stort kliv framåt. Jag kom också på hur jag ska gå vidare, vilket i sig är stort för mig. Nu har jag lite ”koll” så att säga, och jag har lagt upp en egen strategi på hur jag vill att det ska se ut när vi är färdiga och vägen dit är rätt så kristallklar.
Vi hade en väldigt trevlig fikastund med det glada Åkerstränargänget och sedan var det dags för skydd. Idag bestämde jag mig för att testa köra Diva i skyddet, då den ”fläck” vi höll till på var islös. Det var pip och skrik och bråk och tjiv innan vi ens hunnit in på plan. När jag och Diva kom fram till platsen där jag skulle sätta ner henne för att invänta vad Figge hade att säga, så var det störtomöjligt att få till någon vettig konversation då Diva sjöng för full hals. Trots den höga tonart som Diva bestämt sig för att ligga på i sin allt utom underbara sång, så förstod jag vad Figge ville. Figge i skul, jag sätter Diva ner, och hon är tyst vilket i sig är en stor bedrift och så underbart, för i just det här momentet av skyddet är hon verkligen tyst, fullt fokuserad på mig och inväntar kommando. Jag ber Figge komma ut ur skul och kommenderar ”pass på”. Sedan det vi tränade på under passet var bytesretning, en början till bevakning och bett efter det. I det stora hela var jag ändå nöjd med Diva. Hon har ett fullgott bett och biter så snyggt. Jag kan alltid komma innanför hennes skal och nå henne. Hon lyssnar alltid på mig när hon sitter vid min sida och har alltid full fokus på mig när vi väl är på plan. Jag kan beordra henne att sitta och vänta när jag lämnar ärm till Figge. Sedan kommer jag tillbaka till henne, ställer mig vid hennes högra sida, andas djupa och lugnande andetag medan Diva är tyst och har blicken hela tiden på mig. Plockar sedan upp mina två koppel, väntar på att Diva ska vara på sin yttersta fokusering, och säger det jag ska till Figge och sedan ”pass på”. Det här att kunna ta den här tiden med att få andas ut är det allra viktigaste momentet för mig själv. Där hittar jag mitt inre lugn och där får jag ordning på mina känslor som sedan gör att jag får ett bra träningspass med min underbara träningskompis, Diva
.
När jag kom tillbaka till bilen så gjorde Diva någonting som hon aldrig tidigare gjort. Hon hade kvar ärmen i munnen när jag sa sitt vid bilen. Där satt min lilla råttunge med en stor ärm i hela käften och såg sådär underbart nöjd ut som bara en schäfer kan göra. Där skulle jag sedan givetvis ha stått och väntat ut henne tills hon själv valde att ”spotta ut” ärmen, men det gjorde jag då inte. Utan ovetandes om det korrekta beteendet för en matte i denna situationen så kommenderade jag ”stilla”, och ”plopp” åkte ärmen ut från Divas mun. Jag är i alla fall så nöjd med henne ändå fast det var tusen miljoner känslor i min mage efter det här träningspasset. Figge och Kattis gav mig sååå många och bra tips, som vi ska börja använda oss av nästa träningspass. Ett av dem är att vi ska lära mig och Diva att ”rondera”, och det ska bli superspännande ;0) !

Inlägg (RSS)
Åh va kul att det gått så bra med träningen i helgen!
Och guitarhero gud så kul, ja ni verkar verkligen haft en härlig helg.
Massa kramar =)
Ja, det är så kul att träna!!! Kan väl säga att jag ”snöat” in rejält på det här med IPO, och på schäfer… *ler*. Båda ger mersmak!!!
När jag spelar guitarhero så växer det fram små horn i pannan…
ett underbart kuligt spel. Ska träna så det ”ryker”!
BamseKRAM