Mörkt, busigt och hundträning

Vaknar av klockan som ringer på morgonen, slår upp ögonen, men tror inte det är sant det jag ser, för ute är det mörkt, mörkt och återigen mörkt. Det är så tråkigt att vakna av att det fortfarande är mörkt ute, trots att klockan hunnit bli efter halv åtta. Går igenom i mitt huvud vad som är inplanerat för dagen, och den glädje jag kände över att det blivit ännu en ny dag, förbytts rätt så snabbt till en ledsam känsla i magen, och det för att det är mörkt ute. Vad vädret har stor inverkan på vårt humör.

Däremot var det ingen skillnad på hundarna imorse mer än att de hade mycket mer energi än vad det brukar ha på morgonen. De var visserligen jätte trötta precis när vi skulle kliva upp, men när de sedan väl fick komma ut på baksidan av vårt hus, så sprang de omkring som galningar och busade med varandra. Lät dem busa av sig och ha kul en stund, för det är så faschinerande att stå där, och få chansen till att se så mycket hundspråk på en och samma gång!

Idag har jag tränat lite inkallning, fotposition och fot inne i köket med Diva. Där får jag inget pip alls…

Tog som vanligt en långpromenad med de fyrbenta odjuren. Idag gick vi promenaden, som tog en timme, ute vid Mälsåkers travtränbana. Idag var också första gången av alla dessa gånger som jag gått där, som det kom en tjej med en travare och tränade. Nyttigt för hundarna att även se hästar med kärra bakom. Gwen tyckte att ekipaget såg lite mystiskt ut, men hon låg kvar där jag bett henne ligga. Diva tittade och såg ut att fundera, men gjorde inte så mycket mer än så, där hon satt bredvid mig. Travaren passerade oss vid två tillfällen och den tredje gången körde travtränartjejen så vi såg henne på andra sidan av den åker som låg mellan oss. Då tyckte även Diva att hästen med de konstiga hjulen bakom sig var intressant, så intressant att hon faktiskt sprang iväg en bit ifrån mig med Gwen, upp på en gödselhög för att blänga en stund på travaren.

Under promenaden tränade jag några steg spontant fritt följ med Diva och Gwen, och det vid två olika tillfällen givetvis, inte samtidigt med dem båda, alltså. Diva förstod först ingenting och tyckte jag begärde det konstigaste av alla saker, och högst märkligt att göra det under en promenad. DET hör väl inte till att ”gå snyggt” när vi är ute och går … hm, konstig matte. Däremot fick jag se att det jag tränat på den senaste tiden faktiskt gett ett och annat. Jag gick bara några steg rakt fram och Diva gick snyggt en liten bit från mitt ben utan att tränga, och var tyst med full fokus på mig. Var bara tvungen att testa för att se om det ”trillat ner någon peng” i hjärnan, som jag vet sk ligga där i det gråa schäferhuvudet. Skönt för mig att det visade sig finnas något där . Nä, nu är jag dum för det finns gott om intelligens hos Diva… min lilla råtta.

En underbar promenad vädret till trots…

Inlägget postades torsdag 22 januari 2009 klockan 18:54 och finns under Marias Blogg. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.