Arkiv för maj 2009

Imorse när vi vaknade och släppte ut hundarna för morgonkissen så såg Rickard hur Gwen ”vallade” någonting vitt som sprang som en iller längst med marken. Först trodde han det var en harpalt, men sedan såg han att det var vår alldeles egna Snurre Sprätt . In med Diva som bara gjorde allt ännu värre genom att jaga Snurre längst med gräsmattan och runt förrådet. Det gick alldeles för vilt till. Gwen däremot fick valla in Snurre, hålla honom på ett ställe så vi kunde få fast honom. Nu var inte Snurre lika angelägen att bli fångad som han tidigare varit när han smitit så han stack iväg så fort vi närmade oss. In under pressenningen med virke där Gwen snyggt vallade ut honom ifrån. Sedan blev det lite jagande runt förrådet igen, men det var bara bra för det gjorde Snurre trött. När jag sedan kommenderade ligga till Gwen så höll hon honom på plats. Jag gjorde några klapp på benet och Gwen la sig klockan 12 och där höll hon Snurre med förrådet bakom honom som en mur. När han låg där och flämtade och var alldeles slut så var det lätt och smidigt att fånga honom. In i den trygga buren igen och när han var där inne så hade Gwen lite svårt att släppa honom för han kunde ju smita igen . Gwen vallade kanin med bravur och betyget blir ”Mycket Väl Godkänt”.

Jag har varit däckad i flera dagar och mår inte helt ok idag heller, men det är liiiite bättre på grund av den härliga och underbara värmen!!! Ok, lite, lite , lite eller helt ärligt, mycket har diklofenaken fått bort av inflammationen i min kropp, men den här värmen den gör verkligen susen!!!

Jag älskar SOMMAREN!!!!

Rickard står och oljar in våra hemska gamla trämöbler som står ute på altanen, och som får hänga med ett år till, så nu ska jag ge mig ut till honom och värmen igen… tjing .

Det är inte ofta jag ställer in min träning och jag tror inte det har hänt sedan jag började ”storsatsa” på Diva i IPO. Nu är jag tvungen för nu har kroppen skrikit i över en vecka att den inte mår så bra men jag har inte lyssnat, som vanligt, vilket jag får summan av idag. 1 + 1 = 2 och jag vet att det kommer som ”ett brev på posten” att jag blir totalt sänkt  istället för att jag kanske hade kunnat lega på en normal nivå hela tiden. Dippar neråt är inte kul men jag vill inte knapra piller även fast jag vet att det är vad jag är tvungen till för att hålla kroppen på en jämn nivå. Nu har jag inflammation och värk i varje led, i varje celll, i varje muskel och det känns som myrornas krig, som klampar, och yr omkring  i kroppen hela tiden. Svårt att förklara på ett annat sätt men så känns det. Jag har stoppat i mig diklofenak och alvedon, så nu kommer magen kajka ihop, men jag ska bara vara hemma så det är lugnt… Det är en av anledningarna till att jag inte äter de nedrans tabletterna fast jag för flera dagar sedan hade behövt göra det. Nacken orkar jag inte hålla uppe långa stunder utan att vila den mot stolens nackstöd… jaja, nu har jag fått gnälla av mig en stund. Fast det känns nedrans orättvist just nu, för det är inte bara kroppen som strejkar utan det ska blåsa av bara helvete ute också, vilket min kropp aboslut inte tål, så mår jag så här innan jag satt min fot utanför dörren så hur kommer jag då inte må efter att ha varit ute en stund. Nope, idag blir det tyvärr inte någon träning och det känns jätte jobbigt och så ledsamt. Men när jag inte orkar gå på en promenad eller ens orkar hålla mig upprätt sittandes, så är det bara till att kapitulera och känna sig slagen… blääääääääääääääääääää!!!!

Kram! Önskar er en bra dag… själv längtar jag till solen och den underbara värmen utan blåst .

Idag när jag tränade hemma på tomten, så klarade Diva apportering över bendehinder för första gången :-D . Jag har ställt upp vårt bende hopphinder på gräsmattan på baksidan att träna på,  och det hoppade Diva över, hämtade apportbocken och sedan tillbaka till mig med apportbocken i munnen. Det här gjorde hon flera gånger och jag  blev så stolt!!!

Tränade en hel del på ”ligg” också. Diva har en förmåga att lägga sig väldigt segt vid läggande under gång och även snett. Tränade på båda och fick till snabbare och snabbare lägganden, men fortfarande lite snett. Skriver en annan dag hur jag tränar in det… för nu håller mitt batteri i datorn att ta slut och sladden är i kontoret, och jag sitter i sängen och skriver. Jag ska hinna skriva någon rad om Gwens träning också .

Gwen fick träna på hopp över bendehinder och slalom mellan några pinnar jag stuckit ner i gräsmattan till henne. Hon tycker det är så kul, mitt hjärta!

Här är lite bilder på Gwen när hon och jag har skoj, och vi tränar på vår gräsmatta bakom vårt hus.

Gwen väntar på mig...

Gwen mitt hjärta

Gwen älskar slalom

Gwen kan hoppa högt över bendes hopphinder... Vi höjde det till högsta efter det här, och hon hoppade lika smidigt över det!

Ett stort hjärta av guld har min Gwen

Klockan är mycket och jag har en tuff dag för kroppen framför mig imorgon, så jag bör sova nu, för att orka.

Min träning med Diva går vidare och jag är så stolt över henne. Nu gör hon ett BH-prov nästan helt perfekt, och hon går fria följet nästan utan träning. Det får bli så här jag nöter inte vidare utan det kommer ge sig när vi kommer vidare. Jag märker redan nu att när jag tränat olika moment under ett och samma pass, så ger sig trängningen en aning och hon blir bara mer och mer fokuserad desto mer vi tränar. Hon är så underbar. Det enda pip jag har är i ingångarna, men det ska nog bli bra det med annars får det vara så, och jag får ta det avdraget som blir där. 

Det jag började nöta på idag är läggande under gång. Att detta ”ligg” ska vara så svårt att få till. Jag medger att jag tränat ligg alldeles för lite och det beror nog på att Gwen har det så naturligt vilket då inte Diva har. Det är inte det att Diva inte lägger sig, men det är ett väldigt segt läggande, och jag måste verkligen vara tydlig med att det är ligg jag vill ha.

Jag har börjat lära in hoppet på Diva och det är väl inte så mycket mer att skriva om det än så *ler*. Hon är ingen agilityhund direkt, men duktig på sitt sätt .

Vi har böjrat med rondering och det går sisådär eller det går väl bra, men jag får inte gå för fort fram. När jag tränade rondering på Gwen idag när vi var på klubben jag och hundarna så förstod hon efter två gånger. Jag gjorde en gång med boll i skulet och nästa gång fattade hon att hon skulle runt skulet och till mig när inte bollen låg där. Hon förstår att hon ska gå dit jag pekar och finns inte bollen där som den gjorde gången innan så kommer hon runt skulet för att komma till mig som flaxar och har bollen i handen. Gwen är mycket mer kvicktänkt och letar sig fram till det jag vill ha fram. Två mycket olika hundar .

Skyddsträningen med Diva går vi från klarhet till klarhet. Inte så mycket att säga om den mer än att jag  tränar på där jag har Diva i lydnad i fritt följ och när hon är tyst får hon bettvinst i ärm. Antingen i flykt eller vid figge. Enkelt förklarat.

Spåret går sisådär men jag har fått mycket hjälp av Shadya och av Magnus den senaste tiden. Var med dem och spårdade förra veckan och ska med dem imorgon igen. Det tråkiga är att Diva fått upp nosen mer över marken än vad hon tidigare har spårat. Jag har börjat laborera lite själv och har börjat ha spårplan när jag går ut och lägger ett spår. Jag gör många vinklar för att få Diva att börja förstå att ett spår inte alltid går rakt fram. Det här går väl sisådär men vi nöter på…

Idag när jag la spåret på fotbollsplanen, för att få ner nosen mer i marken på Diva då det är kortklippt gräs där, så kom de nedrans fågel”djävlarna” och åt  upp min spårmat. Jag la två spår och alla depåer samt spårbörjan och spårslut var borta. Det första spåret gick ändå hyffsat, även fast jag inte var på bästa humör, så där tror jag att mycket av köttbullebitarna var kvar förutom depåerna med pannkaka. Däremot när vi skulle ta andra spåret så märkte jag direkt att Diva inte hade koll och var lost nästan direkt, så jag la ner det spåret. Fåglarna hade kalasat för mycket i det spåret… grmf.

Så till min Gwen och hur nedrans duktig hon blivit på fritt följ, ställande, läggande och sättande. Hon är helt grym och går klockrent vid min sida. All min klickerträning från steg ett till steg två och så vidare har hjälpt henne bygga självförtroende i fritt följ igen. Vem kunde tro det??? Absolut inte jag, och det är jag förste ”man” att erkänna. Däremot kommer jag aldrig att få henne ta en apportbock i munnen. Det har alltid varit hennes stora pina att ta saker i munnen och hon är alltid så försiktig med det, så det kommer jag inte ens försöka få henne att göra. Vi tränar på med lydnaden men om jag aldrig kan få henne ta en apportbock i munnen, så kommer vi inte så långt, men det visar sig . Gwen och jag har kul på lynadsplan i alla fall vilket är det viktigaste.

Nu blev det en bra sammanfattning och mycket längre än vad jag tänkt mig, så nu är det definitivt sovtime!

God natt och sussa vackert…

Jag vill verkligen skriva men jag hinner inte. Jag har tusen och enmiljon saker att berätta för er, men jag har inte tiden. På kvällarna stupar jag i säng efter en fullspäckad dag av företag, hundträning och vissa dagar tittar jag på när Madde rider Lassito, eller Marcus spelar fotboll.

Jag har inte tid att skriva nu heller, det var mer att jag ville skriva några rader för att ni inte ska tappa sugen att komma in här och kika. Jag lovar att jag ska bättra mig för jag vill så gärna berätta vad jag har för mig och vad min familj har för sig om dagarna och kvällarna. Jag ska se om det blir tid över ikväll, om jag tar datorn med mig till sängen, så kan jag sitta där och skriva. Vi ses kanske ikväll… jag lovar inget för jag vet inte om jag kan hålla det, men jag hoppas… och hoppet är det sista som överger människan… tjing på er!

Jag är i alla fall rätt så nöjd med hur min hundtränarvecka varit. I måndags blev det ett bra lydnadspass på tomten. Det innehöll fritt följ, skyddsärmsträning på mark där Diva ska släppa ärmen när jag ber henne och ta den vid varsågod. Får förklara bättre en annan dag . Efter det filade jag vidare på apporteringen och där och då ”satt den”, och nu kan Diva apportera . Hon springer ut i bra tempo, kommer in i bra tempo utan tugg och sätter sig i position framför mig, men tyvärr något snett med rumpan, vilket är det enda jag har att klaga på. Annars perfekt!

Tisdag blev det ett spår till Diva. Hon går alltid spåret med nosen ner i backen hela tiden och spårar på bra, men för dagen med lite för högt tempo. På slutet gick hon dessutom något vid sidan av spåret. Det kan ha att göra med att regnet stått som spön i backen bara 10 minuter före jag släppte på Diva på spåret. När hon gick spåret småduggade det.

Onsdag lydnadsträning och skydd på klubben. Här finns det hur mycket som helst att skriva om men jag har inte orken, tyvärr… Lydnaden gick i alla fall sådär. Diva har börjat tränga mer igen och vad det beror på vet jag inte. Jag har i alla fall bestämt mig för att strunta i att fila vidare på fria följet och se mig som klar där för tillfället för att istället gå vidare i momenten. Jag måste minst göra ett BH-prov i år vilket Diva i dagsläget är helt klar för men jag blir ju aldrig nöjd någon gång… *suck*. Apporteringen gick som en dans så nu kanske det är time för att jag ska börja träna in hopp och A-hinder. Ingången efter att Diva kommit in med apportbocken hoppar jag över så länge då jag fortfarande har pip i den. Sen kommer vi då till skyddet som gick såååå bra!!!! Jag får faktiskt gåshud när jag tänker på det och den känslan som jag hade under hela skyddspasset är bara så underbart skön. I början var det ungefär som vanligt med pip och skrik där Diva är för överhettad och inte vill lyssna på mig utan har full fokus på figge. Jag har hela tiden haft känslan av att det hela sitter i kopplet och att vår länk till varandra inte varit bra utan istället för lugn skapat aktivitet hos Diva. För att få ordning på det här så växte träningen fram allteftersom vi höll på. Det sista som hände i Markaryd när vi var där för någon helg sedan var att jag gick ifrån ärmen, som låg på marken, med kommendering ”fot” till Diva som gick i ett snyggt fritt följ med mig ifrån plan. Med den minnesbilden i huvudet och Jarmos instruktioner så växte ett kanonskyddspass fram allteftersom. Det hela gick ut på att jag släppte kopplen och sedemera tog av dem helt. Passet såg ut som följer. Kommenderade fot och hade ett djävligt snyggt fritt följ, om jag får skriva det själv, faktiskt snyggare än i lydnaden, och gick där fram och tillbaka i cirklar runt, runt till Diva tystnade, hade fokus på mig och då kommenderade jag ”pass på”, vilket är kommandot för att få gå på figge. Alltså när Diva var tyst och hade bra fokus där hon stänger munnen, vilket innebär full koncentration, så får hon springa bort till figge och få bettbelöning samt vinst. Det här gjorde vi några gånger med mycket bra resultat. Sen utmande vi Diva lite extra genom att jag istället för att ge PP-ordet när jag var en bit ifrån så gick jag fram till figge, Diva sätter sig precis nedanför figge, fokus på mig och tyst… då fick hon bettvinst i ärm, vinna och bära. Sen är det lite mickel med när Diva ska släppa ärmen och jag som inte är nog tydlig i mina kommandon utan helt enkelt tjatar för mycket ”stilla” och ”sitt”. Ett kommando var räcker och sen får det vara nog…!!! Gick i alla fall kanon på slutet och allt ”satt” som en smäck, och jag är så nöjd. Planen för nästa skyddspass är klar och jag ska gå igenom den i huvudet fler gånger innan onsdag… Nej, det blir inget skyddspass i helgen då flera av Åkersgänget är hos Yvonne på Åland. Jag ska i alla fall åka och träna lydnad på klubben både på lördag och söndag.

Oj, jag höll nästan på att glömma bort träningen idag. Gjorde helt tvärtom mot vad jag brukar göra då jag tog promenaden före jag lät Diva ta spåret. Gick spåret och medan det fick ligga ca 40 minuter så tog jag och hundarna en proemenad. Jag är ingen spårguru utan mer tvärtom så är jag urkass på det här med spår och hur det ska gå till. Hankar mig fram och försöker lära mig av de som kan, men det blir så sällan som jag är ute med någon annan och spårar så jag får fråga mig fram, och sen försöka göra som jag kommer ihåg hur de sagt. Hur som helst så gick spåret kanon och Diva gick lugnt och sansat och tog sitt spår i bra takt. Hon spårade faktiskt på som en gud idag och jag är så stolt över henne. Nu måste jag faktiskt gå vidare även här, och lära henne mer om spårapporter. Ska ta ett pass med dem imorgon. Summasummarum blev i alla fall att jag tycker Diva var lugnare och sög sig mer ner i spåret efter att hon fått göra sig av med spring i benen på en promenad innan, vilket var precis tvärtom mot vad jag själv trott. Kul när jag kan ha fel *ler*.

Ojojoj… det här skulle inte bli ett långt blogginlägg vilket blev precis tvärtom *fniss*. Det är för att jag har en sådan bra vägg bakom mig som jag kan luta huvudet mot . Nope, nu är det faktiskt sovtime för mig. Den vanliga rapporten om vart familjemedlemmarna befinner sig just i detta nu är. Rickard sitter vid sin dator i Erics rum och jobbar med nyhetsbrev för Blancks. Madde sitter och gör skolarbete vid sin dator i sitt rum. Marcus spelar dataspel, som vanligt. Gwen ligger under husses säng, som vanligt och Diva ligger i min fotände med halva nosen utanför sängkanten.

Fotograf Rickard