Det var sannerligen inte igår jag skrev och jag förstår inte vart tiden tar vägen… hm… Eller det gör jag nog, för den går åt till hundträning, hundträning, ungdomarnas aktiviteter, företaget och återigen företaget, väldigt lite hemmet och återigen hundträning och lite företag till. Jag inser för en sekund hur mycket jag skulle hinna med om jag inte hade barn med egna intressen, och familj, och eget företag, men det livet vill jag för allt i världen inte vara utan.
Jag har högtgående planer när det gäller Diva och jag SKA verkligen förverkliga dem. På något sätt ska jag få ihop Maddes satsning på dressyr, Marcus fotboll, företaget, hemmet och min egen träning. Ni förstår väl hur lätt det är när jag dessutom är nackskadad… ja, ni får väl fråga min familj hur trevligt humör jag har, för det är på humöret det visar sig mest… när värken är som värst!
Jag tycker det är SÅ nedrans kul med hundträning just nu och jag har så in i bängen skoj när jag tränar. Jag har brutit ned min lydnadsträning i småbitar och jag tränar just nu på det sätt som jag tycker är roligast. När jag får gå in och analysera min träning, och jag då ser att minsta rörelse av min kropp från huvud till fot påverkar hur resultatet sedan blir, är så spännande. Från det hur jag presenterar min belöning och vart, att se hur viktigt det är att jag har rätt känsla i kroppen under mitt träningspass, vad jag tittar, vad jag har för ”ticks” för mig med kroppen osv, och allt det här och lite till påverkar hur Diva ska utföra momentet på ”rätt” sätt. Det är vad jag verkligen njuter av i lydnaden.
Det jag för närvarande tycker är lite trist är att jag stampat på samma ställe i min lydnadsträning en längre tid, för Diva plogar och hänger sig på mitt vänstra ben en aning. Inte så mycket att det blir poängavdrag, men jag vill ha ett snyggare fritt följ och kräver att hon ska gå rakt med hela kroppen. Har jag väl ”satt” det här från grunden, så kommer jag inte ha några problem med det senare. Jag tycker det är bättre att nöta på nu och det blir vad jag vill ha redan från början, vilket är bättre än att det blir halvdant nu, som jag ändå kommer få dras med och nöta på senare, då det dessutom är befäst, och blir svårare att bli av med. Hua, vilken lång mening men jag hoppas ni förstår vad jag menar *ler*.
Jag har inte skrivit om att pipskriket är helt borta i lydnadsträningen. Visst kan det komma ett litet, litet frustrationspip i något litet moment men i stort så är det borta och jag har en sådan underbar instensitet i Diva och det fria följet. Därav mitt problem med för mycket ”häng” på mig. Jag kan verkligen”kräva” saker av henne och vi kan verkligen träna tillsammans och göra precis ALLT utan att det kommer läten!!!
Apporteringen går kanon!!!
I skyddet går Diva verkligen framåt. Hon har börjat bevaka i skulet och det med slaka linor. Hon anpassar helt själv, utan mitt stöd, vart hon vill sitta i för position framför figge och hon sätter sig på ett perfekt avstånd. Diva har en mycket snygg bevakning. det värmer gott i hjärtat då jag för någon månad sedan kände mig en smula nere just på grund av skyddsträningen och dömde ut min tjej en smula.
Nu har ni blivit lite uppdaterade om vart vi ligger i vår träning 
!
IDAG
I spåret går Diva som en gud och idag kunde jag faktiskt känna glädje och upprymdhet där jag gick bakom henne i mitt långa och raka spår med köttbullebitar i. Alla andra säger hela tiden hur kul det är med spår och jag har hela tiden tyckt tvärtemot tills idag. Nu ska jag börja lära in ”ligg” hemma, men jag säger inte ligg utan jag väntar ut att Diva självmant ska lägga sig, med hjälp av spårapporterna.
Idag fick Diva två spår varav det första var rätt så långt och hon spårade på rakt, snyggt, lugnt och arbetade sig metodiskt framåt i spåret. Det andra spåret var inte fullt så långt, för jag hade nästan slut på köttbullar. Det blev mycket längre mellan varje köttebulle och på slutet blev det en alldesle för liten hög. Diva tog också det här spåret med bravur godkänt, men det visade sig att jag missade när Diva tog den lilla köttebullehögen på slutet vilket gjorde att Diva blev en aning förvirrad. Efter att Diva tagit sitt sista spår fick även Gwen komma ut, och vi tog en långpromenad på en timme. Gwen badade och simmade i Mälarens vatten, trots det gråa och något kalla vädret.
En underbar dag är slut… 
Inlägg (RSS)