Arkiv för mars 2009

Klockan är inte särskilt mycket bara halv tio faktiskt. Det konstiga är att jag redan sitter i sängen och bloggar, men det är bara för att Rickard ska flyga till Malmö imorgon bitti, och han ska kliva ur sängen så tidigt som klockan fyra. Då tänkte jag att det är lika bra att jag också passar på att komma i säng i tid för en gångs skull.

Det har varit en händelserik och urtrevlig helg i helgen. Allt om helgen går att läsa om i blancksbloggen, så det tänker jag inte skriva så mycket om här. Det jag tänker skriva om är att jag känner mig en aning frustrerad i all hundträning med Diva just nu. Jag vill så otroligt mycket med henne, men jag känner bara att jag inte har något som helst självförtroende i något som har med hennes träning att göra. Jag känner mig lite lost i mitt hundtränartänk. Jag vet vad jag vill men jag kommer inte vidare. För att jag ska komma vidare måste jag börja träna mer eller först måste jag sätta mig ner och planera min träning. Jag efterfrågar bra lydnadsfilmer (IPO) och då vill jag ha alla bra som finns på marknaden, om det nu finns några!!!

Detta eviga tjat om planering i mitt liv…

Jag måste läsa mer i Annas blogg (Dinas matte) så jag får inspiration igen… för just nu känns det inte så kul!

God natt…

Som alla dagar så var också den här sig lik, att jag och hundarna tog en långpromenad. Däremot så mötte vi Anette med border colliekillen Eros på vägen så vi tog en promenad med dem på 1 timme och 20 minuter. En härlig promenad med alla tre hundarna lösa tillsammans. Diva har lite mutter och prat för sig mot Eros och får sig några tillsägningar tillbaka av honom, men så länge Diva håller sig på sin kant med en pinne i munnen går allt så bra. Diva är som jag tidigare skrivít en polis och gör precis likadant mot Gwen som hon gör mot Eros, så det är ingen skillnad på om hon känner hunden eller inte. Det här var andra gången det träffades och det är så skönt att kunna ha dem lösa tillsammans. Diva har inte träffat så många fler hundar som hon varit lös med så jag vet inte hur hon skulle reagera men jag tror faktiskt efter idag, som jag inte tidigare trott, att det skulle gå bra. Gwen är underbar med alla hundar så där behöver jag inte ens fundera.

Jag var genomblöt av svett när vi kom tillbaka hem igen så nu hoppas jag att det ”rasade av” något kilo . Jag behöver nämligen gå ner ca 3 kg som jag lagt på mig under vintern. Fy, och usch för ”tyngdlagen” när ”man” blir äldre *ler*!

Jaha, då får jag inte vara själv att ha med mig min laptop i sängen *suck*, för nu har Rickard också med sig sin. Vi ser ut som två riktiga datanördar när vi halvsitter eller halvligger här bredvid varandra med varsin kudde bakom ryggen. Lite halvjobbigt är det dock för Rickard kan inte vara tyst utan pratar eller småmummlar närmare bestämt, hela tiden om det han skriver om. Han sitter och sökmotoroptimerar vår webbshop .

Diva har intagit sängplats och idag är den i husses fotände. Gwen hon ligger på sitt favoritställe och det finns inget annat ställe hon somnar på om kvällarna än under husses säng med svansen som enda synliga del, som sticker ut en bit från sängen.

Info om djurfamiljen i vårt liv är att Lassito fick sin första vaccination mot Botulism igår. Veterinären passade även på att raspa Lassitos tänder som tydligen ska göras en gång om året, och vi har inte gjort det en enda gång på dessa tre år vi haft honom. Dessbättre för vår del var att tänderna såg bra ut med bara några vassa kindtänder längst bak. Veterinären tycker också att vi ska börja ge Lassito glukosamin, så det ska jag ta hem till shoppen inom det närmaste. Det gav jag även Diva under hela hennes uppväxt, men slutade för några månader sedan. Ska nog ta och börja ge henne det igen för det är aldrig fel med extra glukosamin även fast det finns i hennes mat, Orijen, så är det nog inte en tillräcklig dos ändå. Självklart ska även Excellent  få glukosamin och jag vet att jag pratade om det redan när han föddes.

Oj, nu stack klockan iväg igen och jag måste ta och stänga ner nu, för det är en dag imorgon också. Helgen är fullbokad som alltid, och på lördag blir det extra skoj för då ska jag och Hella gå på Hästsportmässa. Vi har sagt att vi bara ska gå där på mässan i lugn och ro… och bara ”vara”… Trevligt ska det bli, och jag ser framemot en skön dag, som ger mycket inspiration till företaget!

Nu ska jag få gubben att sluta arbeta…

God natt min vänner och kramelikram på er!

Vi har minst sagt en knepig granne!!! Idag efter det att plogbilen varit här och plogat upp en smidig, bra och snöfri väg så skottade grannen sin uppfart. Vet ni vart han la sin skottade snö? -Jo, han la den på mer än halva vägen där plogbilen precis varit och skottat bort snön!!! Varför kan jag då undra?! Hade han skottat snön en halvmeter till så hade han lagt den på andra sidan vägen där det bara är en tom tomt. Nu ligger det en himla massa snö på mer än halva vägen, och den ska vi med vår bil ”ploga” oss igenom varje gång vi ska åka någonstans. Där ska också alla de skolbarn som går till skolan plumsa sig igenom på sina kort ben, och där ska mammor med sina barn dra sina barnvagnar igenom, och där ska alla bilar som åker upp till vår vändplan för att vända, och sedan åka ner igen åka igenom inte bara en gång utan hela två gånger, dessutom!!!  ”Vad tänkte vår granne på, egentligen, när han gjorde så?”

Jag känner att jag måste få till mitt liv och planera min vardag bättre. Att arbeta hemma är en stor fördel för mig om inte ett måste då jag har min skada. Däremot är det så svårt att vara strukturerad och verkligen arbeta med företaget de här timmarna, ta rast och på den gå ut med hundarna på promix eller träna, ägna den här specifika tiden åt hushållsarbete, laga middag och sedan skjutsa Madde till stallet. Det blir så lätt ”jag ska bara”, som Alfons Åberg säger, och så blir det varken ”hackat eller malet” av min dag. Att vara strukturerad gör att det blir så mycket mer gjort och det på ett mer effektivt sätt än när jag springer än hit och än dit. Jag får verkligen dra min gräns att ”nu är jag på jobbet” och ”nu är jag hemma”  :D . Jag ska bli en bättre företagare, mamma och sambo!

Idag har jag och Gwen varit iväg till Pernilla och EmenEms Hedda och vallat. Jag, Pernilla och Annica med Zäta har länge försökt att få ihop ett datum för en träff, och äntligen så blev det då av. Vi har vallat, pratat, fikat, pratat, varit ute på promenad och sedan vallat igen… och givetvis pratat :D . En supertrevlig dag, som vi hoppas inte kommer dröja alltför länge till nästa gång. Då blir det hemma hos mig och inplanerat är att det blir skyddsträning och föltitt.  Det finns film i blancksbloggen på Hedda när hon vallar. Kanske inte den bästa filmen, men ni kan ändå se hur fin Hedda är när hon vallar .

Idag när jag var på väg hem från Pernilla så satt jag och tänkte på vilken fördel Gwen har som kan vara ute lös på promenad med flera andra hundar samtidigt, och busa runt med dem som om de känt varandra i flera år, fast de aldrig tidigare träffats. Jag har aldrig testat men jag tror inte Diva skulle fixa det. Hon är för mycket polis för att kunna låta de andra hundarna få ha sitt eget space under promenaden.

Då Diva inte fått göra så mycket idag, då hon och husse blev kvar hemma, så körde jag några lydnadspass i hallen med henne. Diva har börjat ”köra ut” rumpan i fria följet, så jag och Kattis pratade redan förra helgen om att det är bra om jag gick vid ett staket eller liknande för att få in röven på Diva. Då erinrade jag mig hur jag tränat bakdelskontroll  i hallen med Gwen när hon var yngre. Körde nu på liknande sätt, men utan klicker, frtt följ med Diva i hallen, och det såg riktigt snyggt och bra ut, enligt Rickard. Har börjat försöka känna i min kropp hur Diva går när det känns bra för att få känslan för när det ”ser” bra ut, trots att jag inte kan se hur hon går.  Härligt att ha kommit igång med träningen på allvar med Diva!

Har inte skrivit något om Divas värk  vilken ser mycket bättre ut. Vi var på ÅkersKlubben och tränade lite lydnad samt körde ett skyddspass igår, och då märktes inget på Diva. I skyddet går vi från klarhet till klarhet och vi har tagit ytterligare ett steg mot framgång…  och skyddspasset kändes riktigt bra.

God natt mina vänner… jag hoppas också ni haft en sådan underbar och trevlig helg, som jag haft!

Det gör oss extra glada givetvis när våra vänner och bekanta handlar av oss i webbshoppen!

Det är ni som är våra viktigaste reklampelare, och det ni säger om oss är guld värt.  Kom gärna med synpunkter, egna idéer och förslag på produkter eller varför inte konstruktiv kritik. Det värdesätter vi också väldigt mycket, för om ni som är oss nära säger vad ni tycker, så har vi en större chans att ändra oss än om ni bara tycker i det dolda, och vi vill så gärna bli bättre. Vi lär oss hela tiden nya saker genom Er!

Nu sitter jag inte i sängen och bloggar, som igår, utan nu sitter jag i soffan med min sambo och ett glas rosévin i  näven. Oops… det är torsdag och inte fredag *ler*. Rickard jobbar hemma imorgon så både han och jag får lite längre sovmorgon än vanligt. Dessutom ska jag hämta Madde i Eskilstuna i morgon natt vid tolvtiden då hon är hos en killkompis, så det blir inte så mycket mysfredagskväll för mig och Rickard. Därav torsdagsmys ikväll istället !

Ni får ha det så gott mina vänner för nu ska jag ägna min tid åt sambon som sitter och smaskar i sig gamla sega popcorn…

Skriver några rader innan jag somnar…

Jag har fått en ful ovana eller det kanske är en bra vana, vad vet jag, men min ovana eller vana är i alla fall att jag tar med mig min laptop till sängen. Innan jag lägger mig för att somna in så surfar jag runt lite bland ”roliga” sidor som jag inte hinner med under dagen, och nu ikväll så blir det ett  inlägg här i hundkojebloggen.

Info om Diva så på träningsfronten så tar vi det lite lugnt. Hade egentligen planerat in att den här veckan börja lägga in ett lydnadspass varje onsdag förutom de lydnadspassen som jag kör varje lördag och söndag,. Utöka de två lydnadspassen till att bli tre gånger i veckan alltså. Nu blir det inte alltid som jag tänkt mig och inte heller denna gång då Diva inte är helt kry i framdelen. Hon har pipit till en del när vi varit på promenad och hon landat på frambenen vid något hopp, eller när hon vridit sig hastigt. Diva vill heller inte gärna hoppa ur bilen och ser mest bara olycklig ut när jag ber henne, så jag har varit tvungen att hjälpa henne ut. Hon har också pipit till på natten när hon hoppat ner från sängen. Det här känns inte alls bra, men vi hoppas på en vanlig sträckning, som vi misstänker blev vid en vurpa Diva gjorde i skyddet på lördagen. Vi tyckte nämligen att hon markerade värk redan på lördagskvällen, men vi var inte helt säkra på vår sak så jag tränade även på söndagen. Vänta och se är min melodi när det gäller alla sorts skador eller sjukdomar på både människa och djur, så vi väntar några dagar till. Ska nog låta Diva vila några dagar från promenader även fast jag vet att hon kommer bli väldigt ledsen när jag och Gwen sticker ut själva.

Nu står husse och fixar med matlådan för imorgon och då har Diva lärt sig att det eventuellt kan bli en liten smakbit över till henne, så hon stack iväg som en raket ut till köket för att se efter . Ja, Johanna jag har dragit ner på maten för Diva till att bli bara 3 dl morgon och 3 dl kväll istället för 4 dl morgon och 4 dl kväll.

God natt mina nära och kära samt alla ni andra… jag ska bli bättre på att uppdatera den här bloggen men den tiden den tiden… ju mer tid företaget kräver desto sämre blir jag på att uppdatera här. Det finns ett hem att sköta också, men just nu vet jag inte om jag skulle våga släppa in en ”gris” ens innanför vår dörr, för här är inte städat på ett tag. Vad är det de säger ”bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete” .

Det är skönt att jag har eget företag och att måndagarna oftast är lugna, för annars hade min kropp inte fixat våra hektiska helger. Det gäller att alltid veta vad jag ska göra de närmaste dagarna efter att jag ”gått över gränsen” för vad min kropp tål. Allt det där har jag lärt mig efter att ha varit whiplashskadad i nio år, men ni där ute som läser min blogg undrar kanske hur jag kan vara så ”rörlig” när jag är så pass skadad som jag faktiskt är. Det gäller att planera även när det gäller min kropp alltså !

De är så goa både Diva och Gwen när vi är i stallet och Madde ”tar” hand om Lassito. De båda sitter eller ligger en bit ifrån där Madde står och fixar med sjuklingen. Innan vi kommer in i stallet så har vi varit ute på en 20 minuter lång promenad med Lassito där både Gwen och Diva fått springa lösa och rastat sig själva. De har verkligen anpassat sig till att vara lösa ”med häst”. Snart dröjer det inte förrän Madde kan ta med sig Diva när hon rider. Gwen drar dessvärre på vilt, så hon är lite knepigare att ha med sig, även fast hon bara drar iväg för att ”checka” läget, och kommer tillbaka direkt hon haft ”kontakt” med djuren hon jagat, så är det ändå lite vanskligt att ha henne med när du sitter på hästryggen.  

Gwen har "koll" på Lassito

Diva sitter mest och väntar på att vi ska bli färdiga

Diva är alltid så tyst och snäll i stallet... Gwen vallar Lassito

Ni kan i den här bloggen se när blancksbloggen är uppdaterd i spalten nere till höger vid den orangefärgade fyrkanten.

Diva min älskade "råtta"

I helgen som var har jag tränat lydnad och skydd på Åkersklubben både lördag och söndag. Madde och jag har varit ute hos Excellent båda dagarna, och en liten promenad har det blivit både lördag och söndag. Hanteringsträningen som består av NH går riktigt bra. Madde tränade en hel del på söndagen i det soliga och vackra vädret. När det gäller Lassito så fortsätter Madde med träningsprogrammet som hon fick när vi var på Sundbyholm, och mer om det står att läsa i inlägget jag skrev i blancksbloggen den 24 februari. Träningen går bra och flyter på, men det märks tydligt på de låga böjningarna hur ont Lassito har i sina framben.

Enar är så fina

Jag har funderat en del på hur fullproppade våra helger ser ut men hur vi ändå lyckas planera in allt så bra, men det är när vi själva får bestämma ordningen. Hur menar jag nu? Jo, när det gäller våra djur med träning och ”ompyssling” så tar vi hästarna före eller efter jag tränat på Åkersklubben som är en ”fast tid” vi måste rätta oss efter. Behovet av bil till och från stallen, våra hästar står i två olika stall nämligen med några kilometer emellan, gör att Madde måste anpassa sig efter mig och min träning. När det gäller Marcus och hans fotbollsträning så har han hela tiden haft gång- eller cyklingsavstånd till sina träningar, vilket har varit mer än tur för oss andra i familjen. När fotbollssäsongen startar på riktigt med matcher, så blir det ytterligeare en sak som ska in i den redan fullproppade planeringen, men den måste givetvis också tas i beaktning. Den och Maddes tävlingssäsong som också dragit igång vid den här tidpunkten av året. När då fotbollssäsong och dressyrsäsong startat, så har jag utökat min egen träning till att även gälla vardagskvällar. Det som däremot skapar kaos i familjeplaneringen är när någonting ändras som vi inte kan styra över, som nu när Marcus fotbollslag börjat träna i Strängnäs, som ligger ca 2 mil från Stallarholmen, på söndagarna mellan 16.00 – 17.30 med samling 15.20. Vi kan, med tanke på min hundträning inte skjutsa honom dit, för då tränar jag för fullt på Åkersklubben, men däremot kan vi hämta. Se där, då var vår dag fullproppad och går i ett… från morgon till kväll .

I all den här planeringen ska vi också på helgerna få in företaget och företagssälj på diverse evenemang, kurser, tävlingar och så säljer vi vid varje träningstillfälle på Åkersklubben när vi ändå är där och tränar.

Gwen

Jag brukar inte skriva om barnens pappa men om det är någon som undrar så vill jag ändå göra det här tillägget. Deras pappa hjälper inte till att skjutsa barnen någonstans förutom den veckan som Marcus är hos honom. Marcus bor en vecka hos honom och två veckor hos oss. Deras pappa skulle aldrig få för sig att ställa upp om Marcus behövde skjuts när han är hos mig, vilket är både ledsamt och synd. När det gäller Madde så är inte pappa ”med på” eller ”delaktig i”, i någonting som rör hennnes liv, tyvärr. Nu har jag kanske stillat någons tankar om varför jag aldrig skriver någonting om ”pappan” i deras liv. Nog om det, som givetvis är mest sorgligt för barnen!

Kan ni som läser vår blogg skriva om hur era helger ser ut? Ser de ut som våra eller är vi en extremt upp- och fullbokad familj?

En solig och underbar dag

Vet inte hur mycket jag ska skriva om Rickard och hans huvudvärk. Han har haft en väldigt jobbig huvudvärk en tid och har varit på diverse undersökningar där en var röntgen av huvudet för att utesluta tumör. Igår åkte han in till akuten för att sjukrådgivningen misstänkte att det kunde vara synnervsinflammation. Han fick sitta och vänta i över sex timmar på att en läkare skulle titta på honom. Under tiden han väntade så togs det prover och mättes puls samt blodtryck. Vid hemgång i går så sa läkaren att han skulle bli kallad under veckan för vidare utredning av neurolog och medicinläkare. Idag på morgonen när han precis kommit fram till kontoret i Stockholm, så ringer de och säger att han har en läkartid i Eskilstuna klockan 11.20. Det var bara för honom att plocka ihop och ge sig iväg…

Gwen mitt "hjärta"

Rickard är hemma igen… och efter ögonundersökningen där han fick droppar i ögonen, så han ser ut som han knarkat, så visade det ingenting. Där gjordes också en synundersökning som visade på att det brytningsfel han redan har hade försämrats. Efter att han varit hos ögonläkaren så var det dags för neurologen, som satte diagnosen ”huvudvärk och ögoninflammation” efter några stick i ansiktet. Rickard gick inte ens därifrån med ett recept i handen utan bara med orden från neurologen ringandes öronen ”återkom om det inte försvinner eller om det blir värre”. Ja, vad säger ”man” om de orden… *suck*.