Usch och fy jägarna, får säga vad de vill, men jag blev verkligen så nedrans rädd att jag höll på att, ursäkta skriften, ”skita på mig”!!! När jag och hundarna var ute på vår långpromenad som vi brukar mitt på dagen, så gick vi den i skogen i utkanten av Stallarholmen vid de nybyggda villaområdet.
När jag som bäst går där mellan tallarna på en stig, som omges av vallgravar på bägge sidorna, där de förr grävt ut lera för takpannor m.m, så hör jag plötsligt hur det grymtade till någon meter snett framför och nedanför mig, och hundarna hade jag någon meter framför det grymtande ljudet. Jag kan lova dig att hade du varit vid min sida vid just det här tillfället, så hade du från min mun fått höra ett illvrål utan dess like. Till och med Gwen stannade upp och vågade inte ta ett endaste litet pyttesteg framåt mot ljudet. Jag kände hur det isade till rejält i mina ådror och jag var så rädd för att Gwen skulle sticka iväg efter ljudet, som jag tyckte mig höra av piggevildSVIN som lämnade platsen. Jag började gå åt tillbaka några steg och ropade samtidigt på Gwen och Diva som glatt studsade efter mig, så skönt!!!
Nu var det så att på just den här platsen hade jag dagen före sagt till Rickard, som var i telefonen just då, att de nedrans svinen intaget den här fina platsen också för sitt bökande.
Vi gick förbi platsen igen där grymtandet hörts tidigare, men den här gången kopplade jag upp båda hundarna, och kopplade loss först när vi kommit några meter bort. Hade pigge någon som helst känsla i sin kropp så borde han nu vara så pass rädd för den här kärringen som vrålat som en tok, så pass rädd, att han inte vågade visa sitt fula tryne igen!!!
Inlägg (RSS)