Idag har det inte varit något vidare väder ute även fast solen faktiskt har lyst en del över oss, så har det varit iskallt. Det kändes helt ok på promenaden då jag till och med blev lite för varm. men jag ska då alltid klä på mig lite för mycket kläder. Gick i alla fall en rätt så rask promenad på en timme som innehöll i väderväg både sol och snöoväder.
Åkte sedan till Vikingavallen och tränade vid sidan om fotbollsplanen. Det var verkligen bitande kallt om fingrarna så nedrans kallt att jag flera gånger övervägde starkt att ge upp och åka hem. Då det inte riktigt ligger mig för att ge upp, så fortsatte jag givetvis mitt lydnadspass med Diva, och efter en tids träning, så kände jag mina fem fingrar på höger handen igen. Det var den handen som var mest utsatt då det är den som håller i klickern, men det är också den som hela tiden kommer i kontakt med Divas slem från bendebollen, som jag hela tiden tar ifrån henne efter varje moment. Det gick lite bättre med släppandet på ”stilla” idag, men det är långt ifrån helt ok.
Lydndspasset bestod mest av att jag tränade ingångar. Jag har haft väldigt mycket pip i dessa och det var egentligen där allting började. Sedan har pipet smugit sig in lite varstans i träningen efter det. Nu när pipet försvunnit från fria följet och jag nu verkligen kan börja träna på allvar så har det ändå funnits kvar i ingångarna. Tills idag då det bara kom fram en gång av säkert över 10 st ingångar. Det kändes underbart och jag har verkligen lagt ner tid på att försöka få till klicket på rätt ställe för att försöka få bort pipet. Nu tror jag inte att det var vad som fick det hela att fungera. Vad det var det då som gjorde att det fungerade just idag? -Ja, det vet jag inte. Eller en teori är väl helheten i mitt träningstänk och att jag numera är konsekvent. Det är saker som får Diva att känna sig trygg i alla moment vi tränar.
Jag kan numera också göra helomvändningar och verkligen pressa henne åt vänster utan att det kommer ett endaste litet pip. Det är verkligen underbart och jag njöt där jag gick med blåsten vinandes i mina mössbeklädda men kalla öron, och trots det så kände jag värmen sprida sig i min kropp av den glädje jag känner över att vi faktiskt gör framsteg efter framsteg… dag efter dag!
Apporteringen gick inte alls som den brukar och Diva ville inte vara lika duktig som hon brukar. Gjorde några som kändes bra, men nästan lika många fungerade inte alls. Ska se hur jag ska gå vidare. Avslutade med en bra.
Gwen fick komma ut och busleka med bendebollen. Gjorde några fria följ och ingångar men desto fler inkallningar. Inkallningarna tycker hon verkligen om där hon får springa efter bendebollen som jag slänger lång bakom mig.
Sen åkte vi hem och jag fortsatte arbeta medan Gwen och Diva sov tungt…
God natt… nu hör jag Divas tunga andhämtning nerifrån sin bädd vid sidan om min säng… och de blandas med Rickards lite lättare från sängen bredvid min… GÄSP!
.
.
Inlägg (RSS)