Arkiv för januari 2009

Som en arbetskollega till Rickard skrev i sin företagsblogg…

Hund åt glödlampa … lös i magen

Eller den här…

Hörde ni om han som åt en linjal? … -Han blev mätt

Diva började löpa i söndags, vilket innebär ”nej” till MH den 14:e februari. Väldigt ledsamt, men sådana är reglerna, och jag själv känner att det är helt rätt. Det är visserligen 3 v till MH, men det är ändå i löpet. Vid minsta tveksamma sak hos Diva skulle tankarna ändå dras till att ”det kanske är på grund av löpet”. Psykologiskt bättre att inte ställa upp också även om reglerna nu även säger ”stopp”, så är det ändå ett självklart val av mig med. Jag har gått och väntat på att hon skulle sätta igång med löpet nu i januari, då hon löpte sitt första och senaste löp i mitten av juli. Det är också därför som jag inte beställt någon tid till höftledsröntgen. Nu kan jag beställa tid för röntgen, och för ett nytt MH.

Sen en helt annan sak, men som kan knyta an till mitt inlägg från igår. Ni som läste inlägget igår vet att jag var lite nere, arg och behövde få skriva av mig. vilket kändes skönt att få göra, men jag hade behövt se det här inslaget också, som Rickard skickade till mig idag. Inslaget från YouTube känns ledsamt på samma gång, som den ger utrymme till eftertanke och ger styrka. Vilken livsglädje!

Lyssna, titta och känn efter…

Jag är nog ute på djupt vatten just nu men jag är känner mig verkligen på krigsstigen. Jag fullkomligen hatar när kommunikation på diverse sätt inte fungerar åt båda hållen. När jag inte får respons eller svar på det jag frågar, så jag kan gå vidare och planera min tid istället för att ha saker och ting som hänger i luften. Vår familj måste vara diciplinerade i allt som rör planering från vecka till vecka, då vi är fyra i familjen, en som ”nästan” bor hos oss, och en som kommer några gånger om året. Jag kan inte utan att först ha checkat av med resten av famliljen bara ”boka in” en egen grej, för då rasar hela vårt familjeschema ihop totalt, och det blir kaos. Blir något avbokat eller flyttat på, så måste vi snabbt få in det på en ny plats i schemat. Annars är det risk för att den aktiviteten aldrig blir utförd.

Jag beundrar de som har flera barn än vad vi har, och som får det hela att gå ihop. Jag tycker det är mycket med de 3-5 maskinerna med tvätt, som jag lassar in per dag, vilket tvättberg måste då inte de människorna ha??!! Ibland blir det många vänder med bilen och många liter bensin som går åt då vi ibland kan blir tvungna att åka några vänder till Strängsnäs fram och tillbaka för att hämta någon ungdom vid tåget. För er som inte vet så är det ca 2 mil till Strängnäs, så det kan bli några mil per dag om vi åker ca 4:a vändor.  Och snacka om tiden som går åt till att bara sitta i bilen…

Sen har vi stallet och Madde som skjutsas fram och tillbaka… och ibland inte bara till ett stall utan till två eller till och med tre stall.

För att inte tala om den disk som blir med så många människor som vi ibland är här hemma. Jag tror inte jag överdriver när jag säger att vi diskar ca 2 fulla diskmaskiner om dagen, om inte fler. Det blir en helsikes massa disktabletter som går åt vill jag lova. Sen för att inte tala om hur mycket toapapper som går åt… och vatten när alla duschar, och tvättmedel och bröd, och ost, och det som går åt mest med två tonårskillar i huset är nog MJÖLK.

Det är hundpromenader, och träning på två olika planer, och två olika klubbar i två olika grenar med två olika hundar. Jag glömde bilåkande för/till veterinärbesök, hovslagare, fotbollsmatcher, tandläkarbesök och läkarvård.

… och i allt detta ska vi hinna med att arbeta också …

Jag är så glad över de vänner vi har som har tålamod med oss, och som har förståelse för att vi inte är de sällskapligaste, men att vi däremot hörs via mail, telefon eller sms.

Det var skönt att få ur sig allt det här, och få lätta på ”trycket” . Detta inlägg, måste jag tillägga, inte rör någon speciell person, så ta inte åt dig om det nu är någon där ute som gör det. De är bara jag som måste få skriva av mig en smula… då jag är mamma, sambo, ställföreträdande mamma, egen företagare och matte.

Hejsan hoppsan!

Det finns inte så mycket att skriva om på hästfronten mer än att jag åker ut till stallet och mockar som vanligt. I förra inlägget skrev jag om skolan och att pluggandet tar mycket tid, därför tänkte jag nu passa på att ”publicera” min krönika. Jag har skrivit den på textlektionerna i skolan och hopppas nu på bra kritik, men å andra sidan… all kritik är bra!

Glöm svett- och kaviarrälsen – Ta cykeln

Det pratas ständigt om miljön och att människan måste ta sitt ansvar och börja handla miljövänligare, men jag anser dock att den största förändringen måste göras hos de större företagen. För om inte de ändrar sig, kan inte resten göra det.

SJ är ett av de större företagen som har monopol över tågen och det drar de nytta av, för de vet att de ständigt kommer att ha folk i vagnarna oavsett om tåget är försenat eller tåget blir inställt. Det är så arrogant och jag får intrycket av att de inte bryr sig, för problemen återkommer hela tiden med korta mellanrum. Vad jag inte förstår är hur de varje år beter sig som blondiner och aldrig är förberedda på att det kan snöa under vintern. Till och med ett litet barn kan förutspå en sådan enkel sak. Det är som att det varje år kommer som en överraskning, som; ”oj, det snöade visst” och tåget blir då försenat. Ursäkta, men hur dum får man vara?

Sedan blir jag riktigt förbannad på att de efter en försening har mage att gå runt och fråga efter biljetten. Vad tänker de med? Kvinnorna trippar fram i gångarna på sina irriterande klackar och ler brett när de ber om biljetten, men vem tror de att de är? Tror de att de ska kunna ta bort irritationen med ett fejkat brett leende?!

Ilskan bara växer så man riktigt känner hur det bubblar i hela kroppen. Först en försening, sedan är tåget för kort så människor står som packade sillar, likt ett tåg på väg mot Auswitch, och så kommer de och ber om att få se biljetten, hur har de mage att göra något sådant? En sådan resa ska vara gratis, för det är inte särskilt trevligt att stå tätt intill en skäggig, gammal, oduschad gubbe och andas in hans kroppsvätskor. Det riktigt sticker i näsan och man blir alldeles tårögd av stanken och inte nog med det, man ska även behöva känna lukten av kaviar från gubbens mun. Det luktar likt surströmming då han hostar och harklar sig, han riktigt tar i från magen. Jag hatar fisk och allt som har med fisk att göra och det är ännu värre att behöva stå och andas in stanken från en annan person, under en hel tågresa. Det är verkligen inte vad jag betalat för och om så varit fallet hade jag gått till en fiskaffär. SJ kanske borde börja med att hänga gasmasker i taket så att deras passagerare kan andas normalt.

Inte nog med att man ska behöva lukta på andras frukost och känna flåsanden i nacken, man blir dessutom försenad på grund av SJ. Det är jobbigt att inte kunna lita på att tåget verkligen kommer när det ska, utan man ska ständigt behöva gå och vara orolig över att inte komma i tid. Det kan i värsta fall leda till att man missar ett viktigt och kanske avgörande möte och vem är det som får ta konsekvenserna då? Inte är det SJ i alla fall! Det ska väl inte vara meningen att varje dag behöva ta ett tidigare tåg för att SJ inte kan hålla tiderna?!

Jag skulle vilja se dem stå och vänta i flera minusgrader. Om de däremot inte vet om hur det känns så kan jag förklara det. Det börjar lite lätt med att näsan och kinderna blir kalla, sedan vänder kylan riktning och börjar nedifrån med att förfrysa fötterna, sedan upp mot låren, fingrarna och överkroppen. Tillslut är man så stel och kall att man inte ens kan hoppa för att hålla värmen.

Det är alltså inte bara den enskilda människan som ska förbättra sig och tänka på miljön. För de som gör det och faktiskt åker kollektivt riskerar att missa sitt möte. Detta kan vara en anledning till att personer faktiskt tar cykeln eller bilen, för de vet då att de kommer fram i tid och behöver inte stå ut med stanken av illaluktande kaviar. 

Hej på er!

Nu var det ett tag sen jag skrev, men det finns tyvärr inte så mycket att skriva om, som har med min ridning att göra. Lassito är, som ni vet genom mammas blogg, återigen ”halt”. Det är så tråkigt och jag ledsnar på att det alltid ska behöva vara något fel på honom. Så fort vi har kommit igång med träningen ska något nytt hända och känslan jag får då är att han kanske inte klarar av ”långvarig träning”. Jag börjar förstå mammas teori och kan hålla med henne om att Lassito måste ha någon kronisk skada, som inte vill ge sig.
Eftersom mamma i princip redan har skrivit och förklarat det mesta om Lassito och hans skador ska jag bespara er mödan att behöva läsa om det igen!

Lassito på Strömsholm

Förutom ängeln Lassito har jag ju guldpollen Excellent Golden Bell, som jag försöker tillbringa tid med varje helg genom att gå ut och gå. Promenaderna bjuder oftast på en mängd överraskningar då Excellent ständigt kommer med nya trix och knep för att komma undan träningen. Han har börjat komma in i testperioden och har absolut börjat hingsta till sig.

En sak som han alltid gör är att testa om jag tillåter honom att gå förbi mig, när vi exempelvis går längs en väg. Man riktigt känner hur han smyger upp på sidan och jag får syn på mulen i ögonvrån. sagta, sagta blir mulen allt synligare och då stannar jag till. Med ens tvärstannar Excellent och ser på mig med sina bruna, förvirrade och oskyldiga ögon; ”Va… vad har jag gjort…?”. Man kan inte göra annat än att skratta åt honom, men jag anser att dessa regler är ytters viktiga då jag inte vill ha en hingst som springer över mig i framtiden. Jag vill inte ha en hingst som bestämmer över mig!
Det bästa tipset jag kan ge till dem som har föl eller unghästar är hantering, hantering och återigen hantering!!! Det ger så mycket och gör jobbet så mycket enklare när det sedan kommer till inridningen och allt annat.

Mamma Shim och Excellent - Tänk att han varit så liten...

Det är lite dåligt av mig att säga att jag inte har någon häst alls att rida, för det har jag. Jag får rida Marias häst Classie hur mycket jag vill. Hon är så känslig och har så fina gångarter så jag rider henne mer än gärna, men skolan tar dessvärre mycket tid. Mina veckodagar ser i princip ut som sådana; Skola, stallet, plugg, sova… och så börjar det om. Medan jag på helgerna i och för sig hinner göra en del annat så går ändå en del tid till att försöka trycka in lite plugg, för att hinna med deadlines. Jag läser andra året på medieprogrammet i Eskilstuna vilket gör att det är mycket skrivarbete, men det passar mig som handen i handsken. Fick nyligen MVG i textkommunikation A, vilket är jätte, jätte kul!!! 

Nej, nu får det vara nog med skrivandet för idag, men jag hoppas att det kommer komma fler inlägg från mig tack vare denna nya blogg som jag kan skriva i själv, utan att behöva be mamma om hjälp!
Ha det så bra och ta hand om varandra!

Igår kväll gjorde jag något som jag sagt länge att jag ska göra, och som verkligen behövdes. Jag rensade bland mina kläder i klädkammaren och i garderoben. Jisses vilken hög med kläder i slänghögen det blev . Det tog några timmar att rensa, men det var faktiskt riktigt roligt. När Rickard kom hem från jobbet, så la han sig på sängen och kollade in när jag mannekängade. Det var riktigt skoj att prova kläder, få kommentarer och skratta gott åt kläder som en gång varit sååå snygga, men nu mest såg ut som ”något som katten släpat in”. Idag ska alla kläder få åka ner i klädinsamlingscontainern. Det känns gott i hjärtat att äntligen ha fått någonting gjort, som legat så länge på ”att göra listan”.

Senare på kvällen tittade vi på antikrundan. Vi som aldrig tittat på tv under vardagskvällarna har börjat ta oss den lilla tiden tillsamman istället för att sitta i varsitt rum vid varsin dator. Efter det gick Rickard till sin dator, men då hade vi fått en stund tillsammans i soffan, och jag som då är mannen i det här förhållandet *asg* satt kvar för att titta på den otroligt spännande handbollsmatchen mellan Sverige och Kroatien. Tyvärr, förlorade Sverige matchen, men med bara 4 mål, 30-26, och det måste jag säga var otroligt bra för det här Kroatiska laget är något i hästväg, och så bra. Nu spekuleras det vilt på exempelvis Aftonbladet om att Sverige kunde ha gjort bättre, och hur långt de inte kommer gå nu … och de skyller på enskilda spelare, och jag säger bara *suck*. Varför inte se till det VI har åstadkommit istället och faktiskt se det som har fungerat i laget. Kolla in Sjöstrands otroliga räddningar och titta vilken spänst och spelarskicklighet Doder visar upp. Men å andra sidan, så jag kan ju inget om handboll. Jag är bara en gammal avdankad  basketspelare som la av när jag var 18 år och spelade i Tälje basket i SBBK, som då var farmalag och låg i division 1. Det lag som då låg i elitserien för SBBK hette just Södertälje BK. Dessutom är jag tjej/kvinna/kärring, och vem lyssnar på en sådan i handbollens manliga värld!

Ikväll städning av idrottshall. Imorgon fotbollscup, och på söndag IPO-träning.

Trevlig helg!

Vaknar av klockan som ringer på morgonen, slår upp ögonen, men tror inte det är sant det jag ser, för ute är det mörkt, mörkt och återigen mörkt. Det är så tråkigt att vakna av att det fortfarande är mörkt ute, trots att klockan hunnit bli efter halv åtta. Går igenom i mitt huvud vad som är inplanerat för dagen, och den glädje jag kände över att det blivit ännu en ny dag, förbytts rätt så snabbt till en ledsam känsla i magen, och det för att det är mörkt ute. Vad vädret har stor inverkan på vårt humör.

Däremot var det ingen skillnad på hundarna imorse mer än att de hade mycket mer energi än vad det brukar ha på morgonen. De var visserligen jätte trötta precis när vi skulle kliva upp, men när de sedan väl fick komma ut på baksidan av vårt hus, så sprang de omkring som galningar och busade med varandra. Lät dem busa av sig och ha kul en stund, för det är så faschinerande att stå där, och få chansen till att se så mycket hundspråk på en och samma gång!

Idag har jag tränat lite inkallning, fotposition och fot inne i köket med Diva. Där får jag inget pip alls…

Tog som vanligt en långpromenad med de fyrbenta odjuren. Idag gick vi promenaden, som tog en timme, ute vid Mälsåkers travtränbana. Idag var också första gången av alla dessa gånger som jag gått där, som det kom en tjej med en travare och tränade. Nyttigt för hundarna att även se hästar med kärra bakom. Gwen tyckte att ekipaget såg lite mystiskt ut, men hon låg kvar där jag bett henne ligga. Diva tittade och såg ut att fundera, men gjorde inte så mycket mer än så, där hon satt bredvid mig. Travaren passerade oss vid två tillfällen och den tredje gången körde travtränartjejen så vi såg henne på andra sidan av den åker som låg mellan oss. Då tyckte även Diva att hästen med de konstiga hjulen bakom sig var intressant, så intressant att hon faktiskt sprang iväg en bit ifrån mig med Gwen, upp på en gödselhög för att blänga en stund på travaren.

Under promenaden tränade jag några steg spontant fritt följ med Diva och Gwen, och det vid två olika tillfällen givetvis, inte samtidigt med dem båda, alltså. Diva förstod först ingenting och tyckte jag begärde det konstigaste av alla saker, och högst märkligt att göra det under en promenad. DET hör väl inte till att ”gå snyggt” när vi är ute och går … hm, konstig matte. Däremot fick jag se att det jag tränat på den senaste tiden faktiskt gett ett och annat. Jag gick bara några steg rakt fram och Diva gick snyggt en liten bit från mitt ben utan att tränga, och var tyst med full fokus på mig. Var bara tvungen att testa för att se om det ”trillat ner någon peng” i hjärnan, som jag vet sk ligga där i det gråa schäferhuvudet. Skönt för mig att det visade sig finnas något där . Nä, nu är jag dum för det finns gott om intelligens hos Diva… min lilla råtta.

En underbar promenad vädret till trots…

Det började så mysigt och fint i morse med en sol från en klarblå himmel, men sedan mulnade det på *suck*. Nu längtar jag efter sol och lite värme som den solen kan ge. Det får gärna vara kallt, men inte som vädret var här i går med spöregn på förmiddagen, stora snöflingor på eftermiddagen som återigen byttes ut till snöblandat regn.

Igår var det sista fotbollsmötet inför Cupen, som är på lördag, som Marcus fotbollslag anordnar för första gången. Cupen heter ”StallisCup”. Där bestämdes att vi samlas klockan 18.00 på fredag för att städa hallen, omklädningsrum, toaletter och läktare. Första matchen för Cupen börjar klockan 10.00 på lördagen, men vi föräldrar ska träffas redan klockan 8.00 på lördagsmorgonen. Jag har fått på min lott att fotografera hela dagen. Då ni som ser mina kort dagligen vet att jag mer än gärna fotograferar, men vet att resultatet blir vad det blir ”inte alltid det bästa”. Ni förstår att jag varnade föräldrarna som var på mötet… , men de vidhöll att jag var fotografen för dagen.

Se så konstigt vädret kan te sig. Jag slängde in hundarna i bilen trots mulet, grått och trist väder ute. Åkte iväg och väl på plats backade jag in bilen i den lilla skogsglänta där jag brukar stå när jag tar just den här promenadslingan. Parkerade, gick ur, öppnade bakluckan, släppte ut hundarna och kommenderade Diva, som alltid, att sitta kvar utanför bilen tills jag var färdig med att stänga bakluckan, och diverse andra saker som ska göras före promenad. Att sitta utanför bilen är en bra passivitetsträning, och som fört med sig att Diva inte piper lika mycket längre, som hon tidigare gjort, utan nu kommer där bara något litet gnäll och det kan jag leva med. Färdiga för vår långpromenad började vi gå grusvägen bort. Då plötsligt och helt oväntat sipprar det fram några härliga solstrålar mellan träden. Vad underbart livet ändå kan vara … Där under hela vår en timmes långa promenad hade vi en gult lysande härlig varm sol i våra ansikten.

Lejonskulptur, med is ur sin mun, ute vid Mälsåkers Slott

Nu har det snöat hela morgonen, och det är verkligen grått och trist ute. Måndag morgon är en skön morgon tycker jag. Tyckte inte det när jag var anställd eller gick hemma och var sjukskriven. Däremot nu när jag har eget företag så känns det så skönt att efter en helg där huset är fyllt med folk äntligen vara helt ensam hemma, och att få igång arbetsrutinerna. Vi jobbar med företaget hela helgerna också, men då blir det lite arbete här och lite då. Inte en planerad ”att göra dag”, på samma sätt. Skönt med måndag, alltså!

Det var inte lika trist väder ute, som det såg ut när jag var inne, när jag väl kom ut. Det var skönt och hundarna njöt av att få springa omkring i snön som lagt sig på marken. Snön täckte så mycket av marken att de inte såg isen, som lagt sig på vattenpölarna, så när de kom på en isfläck halkade de omkring som ”Bambi på hal is”. Det såg väldigt lustigt ut och de verkade själva tycka att det var roligt. Jag hade valt att promenera ute vid Excellent, och den promenadsträckan jag valde av de två är bara på en halvtimme, så det blev en kortis idag. Trodde inte det var så skönt, som det i själva verket faktiskt var.

Jag älskar mina båda fyrbentingar, men saknar min ”spontanträning”, som jag tycker är den roligaste av all hundträning. När jag bara hade Gwen så tränade jag jätte mycket under varje promenad, och det var en rolig träningsform samtidigt som det inte kändes så uppstyltat. Ett lätt, men roligt sätt att lära in saker på tycker jag. Nu när jag har två hundar så av förklarliga skäl blir det inte någon spontanträning förutom när jag någon gång smyger in några kommandon till Diva, men annars mest bara ”vanlig” promenad. Jag har INTE tid att gå två promenader med var och en av dem så nu får det bli som det blir. Jag får träna när jag tränar och enbart promenera när jag då gör det.

Sen vill jag passa på att faktiskt ta ställning, och inte för att den jag skriver till, själv läser detta. Däremot känner jag för att skriva vad jag tycker, så ”Liza Marklund stå på dig och agera precis som du gör. Du behöver inte kliva fram mer än vad du hittills gjort, för varför kasta sig i de blodtörstiga vargarnas gap, när du inte behöver. Låt all hysteri lägga sig en smula, för då har de blodtörstigaste fått säga vad de vill ha sagt, så blir de ”smarta” kvar, och först då kan det bli en seriös, och bra debatt av det hela”!

Ta hand om varandra

Äntligen har jag fått min älskade blogg!!!

Bloggen ligger, som ni ser, under vår hemsida hundkojan, och alla inlägg sedan tidigare finns kvar under ”dagbok”, från det vi började skriva 2005. Det  nya är att jag och Madde fått en blogg som vi delar på. Under ”Marias blogg” skriver jag, och under ”Madeleines Hästblogg” kommer ni hitta inlägg från Madde. Under ”Allmänt” kan resten av familjen skriva, om andan faller på .

Den här bloggen är vår privata och här skriver jag om precis samma saker som jag tidigare gjort i dagboken. Träning, tankar och familjeskoj!

Jag har inte skrivit dagbok sedan i början av december, så en del har hänt på träningsfronten. Jag har på allvar satt igång Diva i träning nu, och det är riktigt skoj. Efter en del frustration från min sida om hur jag ska göra med Divas pipskrik, och efter att jag ”bråkat” en del med henne i lydnaden fått mer av den trista bieffekten, så har jag känt mig lite nere. Jag vill träna med en bra känsla i magen där jag belönar det som är rätt och nollar det som är fel. På så sätt hoppas jag att oönskade felbeteenden hos Diva ska ”släckas ut”. Nu går vi, och bara går, och går i fritt följ i en cirkel, och hon får bara belöning när hon har fokus på mig, är tyst och inte tränger. Då kommer bendebollen som belöning utanför Divas vänstra sida. I stort vad vi gör på lydnadsplanen. Har fortsatt med apporteringen, men där är jag själv just nu osäker på hur jag fortsättningsvis ska göra, så där behöver jag fråga om råd på ÅkerKlubben.

I skyddet har vi ingen hotbild, eller jo, men en liten, och belöning sker på rätt beteende, som skall där Diva skäller ”i takt, rent”, då tar figge bort ärm och ibland får hon gå på ärm. Inget ”bråk” då vi vill att Diva ska börja lära sig sortera. Bytesförsvar, passivitet eller vänta och tyst, när ärmen läggs upp och skall igen ”i takt, rent” när ärmen läggs på plats. Svårt att förklara i rätt ”termer” då jag förstår vad de eller figge menar, men jag har inte det rätta fackspråket. Vi vill inte att Diva ska ligga i bytesförsvar när ärm är uppe och hon ska helst inte hoppa upp och ner i sitt skall. Håller sig figge en bit ifrån vill Diva gärna hoppa och studsa, och kommer figge för nära blir det fel i bytesförsvar, men däremot på lagom avstånd så fungerar båda. Diva har ett bra, och fast bett. Om nu någon i Åkersgänget läser det här, så får de mer än gärna kommentera och lägga till eller dra ifrån… tas tacksamt emot!

Besök även gärna vår webbshop www.blancks.se och blancksbloggen www.blancksbloggen.se. Där skriver jag om allt som rör företaget… och annat smått, gott och blandat!

Må så gott!